tisdag, december 20, 2005

Migrationsverket

Jag vill nästan inte prata om det, det är bara för jävligt. Folk firar att vi utvisar människor. Har vi verkligen rätt personer på rätt arbetsplats? Är det det man anser? Fy fan är det ända jag kan säga.

Back in business

Nu är jag tillbaka från min skjukskrivning och jag kan meddela att mina förväntningar på sjukskrivningen inte infriades. Jag hade trott att jag skulle kunna glassa omkring på stan när alla andra jobbar och kunna träffa massa folk och läsa massa böcker. Istället hade jag första veckan så ont att jag knappt orkade hålla i en bok. Läsningen var dessutom ett problem eftersom jag fick ont i ryggen av för mycket liggande. Gå på stan var inte så kul eftersom jag ständigt var livrädd att folk skulle komma åt min mage och det faktum att jag inte kan röra mig så snabbt försvårade en sådan utflykt. Gick ändå endel på stan eftersom jag var tvungen att röra på mig, men jag fick vila mycket.

Nu är jag tillbaka på jobbet och har fortfarande ganska ont periodvis och orkar inte lika mycket, men vad gör man inte för att inte utnyttja systemet ;o)

måndag, december 05, 2005

Sjukskriven

Det var ett tag sedan jag uppdaterade min blog nu, men det är så illa att jag har blivit sjukskriven. Den som har hängt med här på bloggen har kunnat läsa om att jag lider av reflux, dvs öppen magmun, och för detta har jag nu opererats. Detta är ett tämligen enkelt ingrepp och sjukskrivningen efteråt brukar inte vara mer än ett par dagar. Otur skulle jag ha och operationen gick lite snett och jag förlorade en massa blod. Jag är dock bättre nu, men får räkna med att vara hemma nästan ända fram till jul. Det gör ont i mina sår, men jag känner mig bättre för var dag som går, vilket ger mig hopp för famtiden.

måndag, november 28, 2005

Böcker

Till Egypten medförde jag halva mitt pocketbibliotek (för er som hänger med här på bloggen och vet hur många böcker jag äger förstår att detta är en enorm överdrift, men det låter ju lite klatschigare så). Jag ska nu snabbrecensera det jag läste:

1. Barbara Voors - Syster min: En spännande historia om en kvinna som läser sina försvunna systers dagböcker. Systerns liv och vad som hände henne klarnar lite mer för varje sida. Jag tycker att boken var medryckande och spännande, men min sambo - som läste den på min inrådan - tyckte att det dåliga språket och den onaturliga dialogen tog över och förstörde läsupplevelsen.

2. Lars Einar Engström - En sexists bekännelser: En helt underbar bok! Det är underbart att läsa hur en sexist inom näringslivet bekänner sina synder. Vi skulle behöva mer av sånt. Att sedan Engström och jag inte är ense om att man inte ska kvotera i bolagsstyrelser eller att flicka. nu är ett dåligt projekt det spelar mindre roll.

3. Alex Garland - Beach: Denna bok hade tydligen alla andra läst utom jag, men hur som helst fick jag denna på inrådan av min sambo (som tydligen ger bättre tips än jag). För er som inte läst den handlar det om några ungdomars letande efter den perfekta paradisstranden i Thailand. När de hittar den börjar den psykologiska historien om makt, besatthet och kanske till och med galenskap. Jag älskade boken!

4. Catharina Kjellgren - Inte att leka med: Denna bok får mitt inofficiella pris som världens sämsta deckare. Vart ska jag börja? Ingen gripande story. De misstänkta är bara misstänkta för att bokens privatdetektiv gissar det. Hot mot huvudpersonen är bara konstigt, inte spännande. Avslöjandet av mördaren kommer som ett jasså och inte som ett Aha! En kvinnlig privatdetektiv i Göteborg blev alltså en besvikelse. Tyvärr. Jag trodde att jag skulle älska det.

Guide till Egypten

Nu är jag hemma igen och är brun och fin! Jag tänkte ge er en liten miniguide till Sharm el Sheikh om det är någon som skulle gå i tankar om att resa dit.

Det första ni ska tänka på är att inte åka med Detur. De är billiga men det som står i katalogen stämmer inte (t ex när det gäller deras utflyktsprogram) och deras resesäljare kommer att säga att det som står i katalogen stämmer. Det kan alltså handla om en tråkig överraskning om ni hade tänkt flyga till Kairo och pyramiderna för 1000 kr, som det står i katalogen och som säljarna bekräftar. Detta pris gällde en bussresa fick vi veta på plats i Sharm. Det fanns inget intresse att gottgöra oss för detta. Det fanns egentligen inget som helst intresse för någonting, allra minst för sitt jobb, hos vår reseledare. Det fanns två reseledare till som var bättre, men vårt första intryck var inte alls bra.

Det andra ni ska tänka på är att solen går ner kl 16. Förbered er alltså på tidiga morgnar och eftermiddagsvila.

Det tredje som att tänka på är att egyptierna är extremt gåpåiga, men de respekterar förhållanden. Således rekommenderar jag par mer än singeltjejer att åka till Sharm.Men mitt samlade intryck av Sharm var ändå positivt och här kommer en lista om varför ni ska åka dit:

1. Fantastisk snorkling! Det är som om man simmar omkring i ett gigantiskt akvarium. Snorkel och mask går också att köpa billigt på plats. Och du kommer definitivt att hitta Nemo!

2. "Nära" till Kairo och pyramiderna. Man måste se pyramiderna innan man dör och de kommer inte att göra dig besviken! Så mäktigt och så fantastiskt!

3. Naama Bay är lugnt och trevligt och fräscht. (Man ska ta det för vad det är - en uppbyggd turistort - och man behöver inte leta sig till Gamla Sharm då detta är en gigantisk marknad med mer flugor och mer sunkiga hus än Naama Bay, alltså inte så mycket genuint som man kan tro om man läser guider.)

torsdag, november 17, 2005

Semester

Om detta inlägg ligger överst i bloggen så befinner jag mig i Egypten och har det skönt. En välbehövlig semester eftersom sommaren inte blev riktigt som jag tänkt mig. Nu ska jag spana in pyramider och sola på hotellstranden och snorkla runt i röda havet. Vi ses om en vecka!

tisdag, november 15, 2005

De konstiga grekerna

Jag har läst en del av Alexandra Pascalidou på senare tid, mest för att hon är en så ohyggligt komisk figur. Fick tips av min pojkvän om följande artikel på nykterhetssajten Sanning och konsekvens. Det var bland det roligaste jag har läst. Men det är inte första gången Pascalidou håller hög humorklass i media. Vi minns väl alla hennes kommentar på OS-invigningen i Aten? När elden tändes utbrast hon: "Detta har aldrig hänt förut!". Att elden har tänds? Det kan man fråga sig...

När man ifrågasätter henne så är det alltid ett angrepp mot henne som invandrare. Visst måste det vara jobbigt att vara invandrare och ständigt diskriminerad, men gäller detta Pascalidou? Hon är grek, EU-medborgare , västerlänning. Men det är klart, med målet mot Calle Johnsson i färskt minne kanske vi ska komma ihåg att Grekland totalt saknar rättsväsende och att man inte kan förvänta sig att få en rättvis dom (om man inte blir frikänd såklart, då är allt groll glömt).

När man sedan kollar in den amerikanska filmen "Mitt stora feta grekiska bröllop" om en grekisk familj med ytterst konstiga traditioner och farföräldrar med traumatiska minnen från hemska krig, då förstår man att greker är konstiga. Mamman i filmen säger till sin dotter att hon ville ge henne ett bra liv i USA och inte låta henne växa upp som hon själv fått gjort i Grekland. Som vi alla vet är det ju så hemskt i Grekland, även idag!

Kan det inte vara så att Pascalidou bara späder på idén om att Grekland är ett konstigt land långt bort, där det bor en massa konstiga människor, när hon kallar sig själv för svarskalle? Om jag får gissa så skulle jag tro att Pascalidou vill att vi ska se Grekland som ett västerländsk EU-land, men hon påpekar ständigt för oss alla hur olikt Grekland är från Sverige. Av krönikan på Sanning och konsekvens att döma är Pascalidou mån om att upprätthålla myten om de konstiga grekerna. Eller?

Bröst

Jag har funderat lite på en sak. Skulle jag vilja visa undersidan på mina bröst i TV på en gala som handlar om sport? Skulle jag vilja få mitt utseende kommenterat av en massa gubbar efteråt som tycker att jag är skitsnygg?

Nej.

Men smaken är ju som bekant som baken. Och tur är väl det.

måndag, november 07, 2005

Såssarna och tandvårdspolitiken

Åh, vad roligt! Nu kommer tandvårdsfrågan att lösas av marknaden istället för av Göran. Det ska bli mycket intressant att se vad såssarna kommer att göra åt den saken. Å ena sidan är nog Göran och hans kumpaner glada över att frågan är löst, men å andra sidan är det ju hemska balter som kommer hit och tar våra hederliga svenskars jobb. Kommer Göran att våga gå emot facket och hylla marknadskrafterna eller kommer han att ställa sig på fackets sida och tycka att det är bättre att höja skatten än att ge jobb till balter?

Det återstår att se. Och jag är mycket intresserad.

fredag, november 04, 2005

Vänstern och nazismen

Jag lyssnade på en debatt i SVT:s morgonsoffa. Ung vänsters blivande ordförande Ida Gabrielsson ondgjorde sig över att man tyckte att det var ett problem att vänstern slåss mot nazister när de sistnämnda vill demonstrera (senast i Linköping). Hon menar att det är en demokratisk rättighet att få demonstrera mot idioter som nazister. Eller kanske inte en rättighet utan snarare en skyldighet.

Visst är det en demokratisk rättighet och visst har hon rätt i att det är att det är problematiskt om man flyttar demonstrationer utanför stan och inte tillåter motdemonstrationer. Vad som däremot är tveksamt om hon har rätt i är att det skulle vara en självklarhet att anordna en motdemonstration mot nazister. Jag spånar nu bara och har ingen självklar åsikt i denna fråga, men jag undrar om det inte är smartare att låta dem vara. Alltså, nazister är inga trevliga människor och det är nog väldigt få som tycker det. Sverigedemokrater är en sak, men just nazister med alla symboler och tillbehör, tycker inte folk att de är mest löjeväckande? Det är klart att folk tycke ratt det är obehagligt, men är det inte än mer otäckt när ett gäng afa-människor står och skriker mot dem och bidrar till en tryckt stämning med smockor i luften?

Jag tror att många tycker att afa är näst intill lika obehagligt som nazister och just de kanske inte är demokratins bästa försvarare? Som sagt är jag en vän av yttrandefriheten och en vän av demonstrationsrätten, men jag kan undra om det ibland inte är bäst att hålla käften, bara för att få önskat resultat.

Se detta som en fundering från mig och inte ett sätt att tysta ner Ida Gabrielsson och hennes vänner. Hon ska givetvis få fortsätta demonstrera och jag hoppas att hon gör det för att hon tror det är det bästa sättet att stoppa nazistiska idéer och inte för att vinna billiga poänger.

onsdag, november 02, 2005

Göran och jämställdheten (och demokratin)

Göran är rolig. Han säger att det inte kommer att bli någon ökad kvotering i föräldraförsäkringen under hans regeringstid.

Bra att vi vet. Synd för sossarna som inte fick besluta om det först.

Men roligast är väl kanske ändå Nalin. Beslutet som inte var ett beslut och som inte innehöll något ser hon som en seger. Tillåt mig småle.

Jämställdhet i Ukraina - hemma igen

Nu är jag hemma igen från Ukraina. Det var en otroligt rolig resa och jag har massor med intryck med mig hem. Jag och min vän från Silc begav oss en mycket tidig lördagsmorgon från Kiev till Donetsk och flög tillsammans med Janukovic. Tyvärr upptäckte vi det först när han klev av planet.

Seminariet som vi skulle besöka låg på en kursgård två timmars bilresa från Donetsk, i en mycket vacker miljö (tyvärr var inte kursgården lika vacker). Det var ca 15 ungdomar som diskuterade mänskliga rättigheter med inriktning mot kvinnors rättigheter. Mitt föredrag handlade om liberal feminism och vikten av att bryta könsrollerna. Trots att mitt framförande tolkades och därmed blev lite hackigt, fick jag igång en diskussion där alla verkade rörande överens om att könsroller bör brytas och att det kommer att gå att göra det. Jag tog ett exempel där jag försökte få dem att föreställa sig sin mamma tittandes på fotboll medan deras pappa städade. De skrattade, men sa att det var fullt möjligt. Eller kanske inte, mamma skulle aldrig titta på fotboll!

Efter mötet var det kafferast. En av de manliga deltagarna talade om för oss att nu hade han lärt sig massor om jämställdhet. Sedan gick han ner och slet en kopp kaffe ur handen på en tjej och sa: "Den här hade du gjort till mig, va?". Slutsats: Det finns massor mer att göra för jämställdheten i Ukraina. Eftersom jag inte talar ryska gick jag miste om mycket under seminariet, men Gunilla från Silc översatte en del så att jag också kunde hänga med. Den tid då man får höra mest om vad folk egentligen tycker är ju på festen på kvällen. Tyvärr var det inte så många som kunde engelska så att jag kunde inte prata med så många då heller. En tjej lyckades jag dock få lite kontakt med. Hon var väldigt intresserad av att plugga utomlands och ville att Ukraina skulle gå med i EU. Hon ville veta allt om hur Sverige hade påverkats av sitt medlemskap. Inte så mycket var det svar jag kunde ge henne. Hon får nog vänta på ett medlemskap och i den delen av landet hon bor i (Donetsk, Janukovic hemstad) är det nog inte så många som delar hennes åsikt om att Ukraina bör gå med i EU. När hon fick veta att jag hade estniska vänner vill hon veta om de ser ukrainare som ett eget folk eller som ryssar. Det var viktigt för henne att få vara ukrainare, även för ester. Denna åsikt delas nog av långt ifrån alla i östra Ukraina...

Slutligen blir en sådan här resa också tyvärr en matupplevelse. Tyvärr för att maten är helt oätlig om man inte går på bra restauranger och en kursgård i skogen har oftast inte en bra restaurang. Stenhårda köttbitar på pinne med potatismos simmandes i smör. Yummi! Men med några nutrilette i väskan klarar man sånt också!

Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag återvänder till Ukraina!

tisdag, oktober 25, 2005

Ett politikertest till...

Jag gjorde ett politisk test. Lite intressant resultat. Jag undrar var faschismen kom ifrån och så blev jag nog lite väl mycket kommunist. Lite intressant var att jag blev 0% republikan. Det stämmer nog. Hur som helst, håll till godo. Här är min politiska kompass (eller inte):

Democrat 100%
Anarchism 83%
Socialist 75%
Communism 33%
Green 25%
Fascism 8%
Nazi 0%
Republican 0%

Jämställdhet i Ukraina

På fredag reser jag till Donetsk i Ukraina för att prata jämställdhet med en massa instresserade liberaler. Det ska bli jättespännande och jag har lite nervöst börjat fila på ett föredrag. Det är folkpartiets biståndsorganisation Silc som har ett sammarbete med Ukraina och det är därför vi är bjudna att tala på deras jämställdhetsseminarium.

Donetsk ligger i östra Ukraina och det var där man röstade på Janukovic i presidentvalet. Våra liberala vänner gjorde naturligtvis inte det, men de var i minoritet i sin hemstad. Det ska bli otroligt spännande att resa dit och också fantastiskt roligt att få prata feminism och jämställdhet. Jag återkommer om en vecka med ett referat från resan!

Fågelinfluensan

Jag vet inte om jag orkar mer. Sjuka fåglar är huvudnyheter, inte bara i kvällpressen, utan även på text-TV. Hela morgonen har ägnats åt telefonväkteri i svt:s morgonsoffa. Alla är helt hysteriska. Snart är den här och den kommer att döda många - fågelinfluensan.

Jag tycker att folk borde tagga ner lite och lyssna på vad experterna faktiskt säger. Det är inte så farligt. Vi kommer inte alla att dö.

fredag, oktober 21, 2005

Eutanasi

I dagens morgonsoffa diskuterades aktiv dödshjälp, eller eutanasi som det också heter. Jag blir alltid så försvånad över hur lätt folk verkar ta på det (undantaget i svt:s morgonsoffa var faktisk Thomas Idergard som i denna fråga gav ett sansat intryck). Det handlar om att det är helt självklart att alla ska ha rätt - inte bara till sitt liv - utan också till sin död. Som jag ser det finns det två stora frågor som gör att jag aldrig kan vara för eutanasi:

1. Om man har rätt till sin egen död och någon annan måste avsluta ens liv - vem ska utföra detta? Jag ser ett stort problem att läkare som ska rädda liv helt plötsligt ska ta livet av folk.

2. Vem ska få rätt till eutanasi? Detta är den absolut viktigaste och avgörande frågan för mig. Ska vi ha det som Lotta Gröning föreslog i morgonsoffan att man får skriva testamente? När man är i sina sinne fulla bruk skriver man ett tesamente om att när man inte är i sina sinnes fulla bruk vill man dö. Det kan knappast bli mer bisarrt. Man kan ju ändra sig och vad väger då tyngst? Såklart det man säger sist, men är det inte lite skrämmande att ha papper på att en läkare får ta livet av en? Om man nu inte vill ha ett system med testamenten, vilket jag tror att de flesta vettiga människor som är för eutanasi inte vill, vad ska gälla då? Och för vem ska man framföra att möjligheten finns? Finns det en möjlghet att detta kan ge press hos personer som av majoriteten svenskar inte anses ha ett värdigt liv?

Jag tror inte att man kan garantera att ingen människa dör ofrivilligt i ett samhälle där eutanasi är tillåtet. Därför ska vi inte tillåta det i Sverige. I den bästa av världar skule alla människor ha rätt till sin egen död, men nu kan det innebära en inksränkning på någon annan människas rätt till liv samt en inskränkning på läkaretiken. Jag förstår inte hur man så lättvindigt kan vara för något som är så problematiskt.

torsdag, oktober 20, 2005

Alternativ semester?

Det är helt underbart, här kommer jag att bo i en vecka från och med om en månad. Numer skäms jag inte heller för att åka på charter. Jag behöver vila och det ska bli underbart att ligga på stranden i en vecka tillsammans med min sambo.

Så klart kommer vi att åka till pyramiderna och även snorkla och sånt som man ska göra, men mest av allt ska vi vila. Jag är en person som älskar fart och fläkt och gärna tågluffar. Min sambo är lite mer lugn av sig och vill inte känna pressen som är lätt att känna när man flänger runt. Jag har då kommit på att charter är aldeles utmärkt. Åker man tillspännande platser har man dels redan fixat hotell och dels kan man välja att resa runt så länge man orkar. Resten av tiden tillbringar man på en skön strand med tillhörande trevliga hotellrum.

Som jag nämnde tidiigare prenumererar jag på tidningen Vagabond. Jag kan tänka mig att charter inte är det främsta sättet att resa för en vagabond-läsare eftersom hela tidningens framtoning är alternativ (dock finns det alltid något charterrepotage i varje nummer). Det var speciellt en artikel i senaste numret som jag fastnade för. Den börjar med: "Hon klev av planet i Johannesburg. Hon var inte intresserad av vinprovningar eller djurparker. Hon ville till Soweto." (Fritt citerat, jag har inte tidningen framför mig) Wow vad alternativt! Det är knappast någon innan henne som kommit på tanken att åka dit! Nu var jag sådär ironisk igen, men jag kunde inte låta bli. Det är så inne att vara alternativ och alla verkar vara alternativa på samma sätt. Alla har ju samma utgåva av Lonely planet. Det är absolut inget fel i det, men man är ganska vanlig.

Nej, jag besparar mig från alla prettoutalanden om resor och säger att Sharm el Sheik ska bli underbart vare sig jag är alternativ eller inte. Jag kommer att plocka med mig den senaste Loney planet och göra något av allt de föreslår utan att känna mig alternativ ;o) Jag återkommer med berättelse om hur det var.

onsdag, oktober 19, 2005

Bostadsbidrag

Efter förra inlägget kommer jag osökt in på bostadsbidrag - denna samhällets stora lögn. Det är nämligen inget bidrag. Det är ett lån. Ett lån man inte behöver betala tillbaka om man inte kan. Jag kunde uppenbarligen det, för det damp ner en räkning på 7000 kr för några år sedan. Efter ett samtal med försäkringskassan om varför det kunde bli så kom vi fram till att jag skulle använt mig av pengar i januari som jag ännu inte visste att jag skulle få i december. Mycket logiskt.

Varför finns detta onödiga bidrag? Att ge bidrag istället för att sänka skatten är bara ett sätt att forsla runt pengarna i systemet. Mitt lån betalade jag tillbaka med min a-kassa. Jag kan förstå att många låginkomsttagare blir rädda för att mista bostadsbidraget som säkert är ett nödvändigt bidrag i deras månadsbudget, men sänkt skatt eller höjt grundavdrag skulle säkert ge dem mer pengar i handen.

Bidrag kräver administration och administration drar pengar. Varför göra det svårare än vad det är?

Studentbostäder

Jag har funderat på en sak en längre tid. Det handlar om studentbostäder. Jag har bott i två olika typer av studentbostäder i Göteborg, ett korridorsboende och en lägenhet med kök (eller snarare lägenhet I kök). Jag tycker att det är viktigt att det finns boende för studenter så att alla kan studera och hitta någonstans att bok. Däremot är det orimligt att bygga lyxbostäder till orimligt höga priser som ingen student har råd att bo i. Eller?

Mitt första bodende, korridoren, var ett bra boende för en student från landet som vill komma till stan och lära känna folk. De fyra åren jag bodde på Kjellmansgatan 7 i Göteborg var nog de bästa i mitt liv. Dessutom var det smart tänkt med en hyra som delades upp på 10 månader istället för tolv, eftersom man inte får studiemedel på sommaren.

Man tröttnar ju på allt även om det är roligt. Efter fyra år fick jag en lägenhet i centrala Göteborg. Hyran var 3500 kr. Det är omöjligt för en student som bara har studiemedel att klara av en sådan hyra. Man måste få bostadsbidrag eller jobba. Vilka är det man vänder sig till när man bygger den typen av boende? Likadant ser det ut i Stockholm där man byggt lyxlägenheter i Kista för 4000 i månaden. Studiemedlet är under 7000 kr för bövelen!

Som sagt tycker jag att det är viktigt att subventionera studentboende, men ska man verkligen subventionera en lägenhet så som mitt andra boende? Visst är det skönt att få flytta från en korridor efter fyra år, men kan man inte låta studenterna klara det själva? Är det rimligt att staten ska subventionera all form av boende bara för att man är student? Eller kan man inte anse att det är rimligt att staten ser till att det finns tak över huvudet på studenter?

Vilka vänder man sig då till med de fina lägenheterna? Som det ser ut idag är det superlång kö till de lyxigare lägenheterna och det tar oftast mer än en sudietid för att få dem. När man väl har fått tag på en så bor man kvar där genom att läsa enkla kvällskurser vid sidan om sitt arbete (jag har gjort så själv). Är detta rätt? Nej, så klart inte. Sluta bygga lyxbostäder till studenter och smacka upp fler korridorer så att fler får ett rum!

fredag, oktober 14, 2005

Man kriminaliserar symptomen medan sjukdomen sprids

Lars Winnerbäck är kung. Han håller nog inte med mig så mycket politiskt, men hans musik och hans texter är ändå fantastiska. En textrad har fastnat i mitt huvud och jag har länge tyckt att den var bra, men aldrig kunnat sätta så bra ord på det som nu.

Man kriminaliserar symptomen medan sjukdomen sprids

Nu inser jag att detta är precis vad F! vill göra. Jag ska förklara varför just deras politik är fel för feminismen:

1. Höj lönerna i offentlig sektor.
Kommentar: Jättebra, men det är inte där problemet ligger. Kvinnor ska inte jobba i offentlig sektor. Offentlig sektor förtrycker kvinnor. Höj lönerna ja, men det är lite som att kriminalisera symtom medan sjukdom sprids.

2. Kvotera i bolagsstyrelser.
Kommentar: Vi vill att kvinnor ska få samma möjlighet att komma in i bolagsstyrelse och inte diskrimineras. Vi vill att kompetenta kvinnor ska få en chans! Vi vill inte att inkompetenta nickdockor ska kvoteras in. Troligtvis kommer det på många håll bli så. Man kriminaliserar symptomen medan sjukdomen sprids.

3. Sex timmars arbetsdag.
Kommentar: Är åtta timmar verkligen för jobbigt att jobba? Är det en kvinnofråga att kvinnor ska jobba mindre på jobbet och jobba mer hemma? Fy sjutton säger jag! Det är verkligen att kriminalisera symptomen medan sjukdomen sprids.

Lasse Winnerbäck håller kanske inte med min analys, men det är ta mig fasen det bästa han skrivit!

tisdag, oktober 11, 2005

Korkade Idergard om genuspedagoger

I gårdagens Svenskan fick man läsa en ohyggligt korkad artikel av Thomas Idergard. Idergard tycker att vi ska ha en stopplag för genusfrågan. Det Idegard visar i sin artikel är att han har noll koll. Genuspedagoger borde vara ett av de bästa förslagen för ökad jämställdhet i samhället, men Idergard kallar det för "genuspedagoger" som ska verkar för att utrota mystiska "strukturer". Ja, Idergard tror väl inte på strukturer förrän han ser dem cykla längs Strandvägen, och det visar på mer idioti än vad jag trodde att den killen hade.

Hur kan man missa att småtjejer uppmuntras att vara söta medan småpojkar uppmuntras att vara tuffa? Om man inte har missat detta: Är det helt befängt att tro att tuffhet kommer att premieras framför söthet i en eventuell framtida karriär (om man vill bli chef)?

Men Idergard har nog rätt ändå, vid närmare eftertanke. Det finns inga strukturer. Det är en slump att vi inte haft en kvinnlig statsminister och att 90% av alla VD:ar är män. Det är en slump att kvinnor fettsuger venusberget och opererar in blygläpparna. Det är en slump att män tar ut mindre föräldraledighet än kvinnor. Det är en slump att högt uppsatta män har markservice hemma, medan högt uppsatta kvinnor inte har det. Allt är en slump. Det finns inga strukturer. Det behövs inga genuspedagoger. Heja Idergard!!

fredag, oktober 07, 2005

Byggnads reklam

Nu är man stolt och trygg om man är medlem i Byggnads. Det är tydligt att Byggnads känner sig hotade. Det är ändå med en gnutta glädje jag ser det. De svenska kollektivavtalen är hotade. Johnny Munkhammar sa nåt vettigt idag i SVT:s morgonsoffa: "Det kommer aldrig att blir förbjudet i EU att som kollektiv slutna egna kollektivavtal. Det som kommer att vara föbjudet är att tvinga folk att ingå i ett sådant kollektiv."

Jag hoppas att byggnads förlorar kampen mot de lettiska byggnadsarbetarna. Vad är egentligen den svenska kollektiva tryggheten värd? Trygghet för de priviligerade? Den trygghet som bygget i Vaxhom gav letterna kommer knappast fram i debatten.

Enligt ledaren i dagens DN tycker tydligen folk i LO att kollektivavtalen är värda mer än ett medlemsskap i EU. Vi får hoppas att det är fler som tycker att ett medlemsskap i EU är viktigare än ett medlemmskap i LO.

onsdag, oktober 05, 2005

Tjockisar

Jag uppdaterar visst min blog alltför sällan nuförtiden. Det beror på mycket att göra. En vanlig ursäkt, men så är det.

I alla fall. Jag läste häromdagen att Nynäshamnsborna är fetast i Stockholms län. Detta ska kommunen råda bot på genom att subventionera medlemsskap i olika viktklubbar. Detta är ju som vi alla förstår viktigt att kommunen lägger sig i (OBS! ironi). Men om vi bortser från vad kommunen ska och inte ska lägga sig i vill jag att vi ska fundera lite.

Super folk mindre för att vi ha hög alkoholskatt?
Skulle folk äta mindre godis om vi höjde skatten på socker?
Går folk ner i vikt för att viktklubbar är gratis?
Varför äter isåfall fattiga människor på McDonalds istället för att vältra sig i överskottslagrets pasta med euroshoppers tomatsås till?

Om en chokladkaka började kosta 1000 kr istället för 10 skulle nog många sluta att köpa det, men det är ju knappast de summorna vi pratar om vid en ev skockerskatt. Om chokladkakan kostade 30 kr istället för 10 skulle nog många bara få lite sämre ekonomi.

Kan inte folk förstå att man måste vilja för att gå ner i vikt? Man måste bestämma sig för att det är slutätet på McDonalds och slutsmåätit godis. Tror någon att det hjälper att man höjer priset? Det finns väl inga alkoholister som har råd att supa, men super gör de ju ändå?

Jag blir så trött på denna ta-hand-om-mentalitet. Alla måste lära sig att ta hand om sig själva, för ingen kan göra det åt en! Jag kan vara med i viktväktarna i ett år utan att gå ner ett gram. Det handlar ju inte om pris, utan om motivation. Att motivera folk är inte samma sak som att höja skatten. Det kan aldrig bli det!!

tisdag, september 27, 2005

Tidningar

En kollega frågade mig häromdagen om vilka tidningar jag prenumererar på. Kanske säger det något om mig som person? Det är upp till andra att bedöma, men här är i alla fall mina tidningar:

DN - jag måste läsa till frukosten
Svenskan - de ringde och det var billigt
Genus - mycket bra, nu även när den kostar pengar
Vagabond - jag behöver nog inte förklara (gå in på min hemsida om du inte förstår)
Allt om mat - bra vardagsmat, och det var billigt några månader
Elle a la carte - för matsnobbar
Elle interiör - heminredningspornografi (och så fick jag en picknick-filt)

Snart kommer även Populär historia hem i brevlådan - gratis eftersom de ville att jag skulle vara med om en marknadsundersökning - men den läses mer av min sambo än av mig. Jag hade även Femina under sommaren som en gåva av min mor. Den är faktiskt bra. Det är inte en "så här blir du vacker och smal" a la Amelia, utan en mer sansad tidning med lite smiktips, men mest andra reportage. Bra mode och bra artiklar. Jag ska nog ha den nästa sommar också. Skönt att veta att sådana tidningar finns.

tisdag, september 20, 2005

Provvalet i Skaraborg

Så har då provvalet satt i gång i Skaraborg. Samtidigt som min pojkvän fick hem provvalskatalogen för Stockholms län (en fin katalog i fyrfärg) fick jag katalogen för Skaraborg (några uppkopierade papper i svartvitt). Nåja, det är skillnad och kanske inte så mycket att hetsa upp sig för. Huvudsaken är ju att provvalet kommer att följas i största möjliga mån.

Hur som helst så ställer jag upp med siktet på riksdagen 2006. Jag kandiderar därför att jag tror att jag kan göra skillnad. Jag är trött på folkpartiets "ställa-krav"-mentalitet och jag tycker att det är dags att vi tar tag i feminismen på allvar.När folkpartiet röstade för övergångsregler var jag nära att lämna partiet. Nu arbetar jag för riksorganisationen, men jag anser att partiet bör förändras, och sådana som jag och flera andra behövs för att rädda partiet. Jag vill inte sitta tyst och flyta med strömmen - jag vill aldrig svika mina ideal!

På min hemsida www.folkpartiet.se/lager skriver jag vad jag vill i politiken och jag hoppas att folk kommer att rösta på mig. Jag lovar att aldrig hålla tyst om jag blir invald!

måndag, september 19, 2005

Kyrkovalet

Jag har inte röstat. Denna gången var det ett medvetet val. Hemma på hallbordet ligger blanketten som kommer att stryka mig som medlem i Svenska kyrkan. Beslutet satt långt inne och den utlösande faktorn var ekonomin. Jag betalar 1600 kr till kyrkan varje år. Så mycket kommer jag inte ens i närheten av när jag betalar min medlemsavgift till folkpartiet. Skulle jag få frågan av Svenska kyrkan om jag ville bli medlem och betala 1600 om året att jag skrattat ut frågeställaren. Varför ska jag då vara med av gammal vana?

Sedan tycker jag att det är fel att samfund får ta ut medlemsavgifter via skattesedeln.

Jag är snart en fd medlem i Svenska kyrkan, men jag kan ju ändå tycka att det är trist att Sverigedemokraterna går frammåt...

tisdag, september 13, 2005

En kategori kom bort!

Igår satt jag och såg på TV-prisgalan (det fanns inget annat att titta på). Jag blev mycket förvånad när allt var klart. En kategori hade kommit bort. Var fanns kategorin för kvinnliga nyhets- och sportuppläsare?

Jag har ingen förståelse för att man inte kan blanda kvinnor och män i samma kategori, men man vill väl ha så många klasser som möjligt eller nåt. Men att en kategori som ska vara "unisex" bara nominerar män är helt obegripligt! Vad fan tänkte dom som nominerade? Ja, Claes Åkesson är SÅÅÅÅÅ mycket bättre än Katarina Sandström! Eller?

Jag fattar ingenting.

fredag, september 09, 2005

Snyggt, Johan!

I morgonsoffan på SVT imorse diskuterade det nya lagförslaget jag skrev om förrigår. Johan Norberg var klockren: "Tänk om jag skulle bli mördad och mina släktingar tyckte att det var skitsamma med straff, då skulle ju den som mördade mig kunna få mindre straff än annars."

Samma sak skulle gälla om man hade anhöriga som var kristna med en syn om att förlåtelse är bästa vägen, eller idealister som inte tror på stränga straff. Är de anhöriga för dödsstraff kan straffet bli längre.

Men de skulle ju inte vara med och påverka, de skulle bara få yttra sig. Vad har de där och göra då?

(En kommentar till mitt senaste inlägg: Man kan också ha stränga straff för att avskräcka, men det är ju mer eller mindre bevisat att det inte fungerar. Brotten är inte färre i länder med dödstraff.)

onsdag, september 07, 2005

Nytt lagförslag

Jag hörde på nyhterna i morse att lagrådet föreslår en ändring i nådeansökningsförfarandet. Nu vill man att anhöriga ska få mer att säga till om. Precis det som man kritiserar i USA i samband med Annika Östbergs nådeansökningar vill man nu införa i Sverige.

Det vi måste fundera på innan vi ger annhöriga möjlighet att yttra sig i nådeförfaranden är varför vi sätter folk i fängelse.

Är det för att skydda hederliga människor från brottslingar?
Är det för att lära brottslingar en läxa och göra dem till bättre människor?
Är det för att hämnas?

Jag skulle säga att det borde handla om en blanding mellan skydd och läxa. Vi vill hålla hemska brottslingar borta från gatorna och vi vill lära människor att man inte gör på det viset. Det är fullt rimligt. Med den synen är fotboja ett bra alternativ, man får då tid att tänka över sitt brott och man kan inte vistas ute hur som helst.

Om man istället sätter folk i fängelse pga hämnd råder helt andra mekanismer. Om man tänker på det sättet är dödstraff ett lämpligt straff för t ex mördare. Då ska vi inte släppa ut någon innan de har fått ett straff som verkligen känns.

Om man sätter folk i fängelse för att hämnas är det fullt rimligt att anhöriga får vara med och tycka till om straffets längd, det är ju de som ska hämnas. I ett samhälle där inte hämnd är det främsta motivet har anhöriga faktiskt inte med det att göra. De anhöriga kan rimligtvis inte veta hur stor risken för återfall hos förövaren är, inte heller hur han eller hon har skött sig i fängelset. Med andra ord är lagrådets nya förslag helt orimligt. Thomas Bodström är inte sen att hänga på, men det ska inte bli som i USA. Om man inför detta så är det precis det det blir. Och då bör vi inte komma här och kritisera USA för att de aldrig släpper Annika Östberg!

måndag, september 05, 2005

Göran vänder ryggen till

Det är patetiskt att han försöker att bortförklara sig. Göran kan inte dölja att han är ett gubbkräk och en stor fet pamp. Än en gång visar han sitt rätta ansikte och vänder Maud ryggen när hon pratar. Om man nu vore så välvillig att man godtog ursäkten att han måste gå om kring för att han är gammal och fet, så är det väl ingen som tror att knän blir bättre för att man vänder ryggen till?

Dessutom blir knän inte bättre av att man pillar på sin bläckpenna.

Skäms Göran!! Men som tur var irriterade sig nog en hel del på hans beteende och det gynnar bara den borgerliga sidan. Mer övertygad än någonsin: Vi måste få en ny statsminister 2006!

fredag, september 02, 2005

Den svenska självgodheten

Det ringde en man till mitt jobb och frågade sig var den svenska självgodheten kommer ifrån. Jag svarade att jag inte visste, men tillade att jag verkligen förstod vad han pratade om.

Den svenska välfärden är bäst i hela världen. Man vill ju aldrig bli sjuk utomlands, för då vet man aldrig vad man kan råka ut för.

Stackars alla andra i alla andra länder, vi kan ju inte ta emot dem alla här. Det är bäst att vi inför övergångsregler i EU för annars kommer det myllra in människor från Polen och Slovenien för där är det ju inte lika bra som här.

Eller min favorit från Freivalds:

Ni behöver inte vara oroliga, den thailändska sjukvården håller lika hög klass som den svenska.

Detverkar inte vara många som vet att flera andra länders sjukvård håller högra klass än den svenska. i Tyskland är sjukvården gratis och man kan ringa sin husläkare dygnet runt. I Sverige kan man skrika sig lycklig om man får prata med en levande människa när man ringer sjukhuset.

Östeuropéer är ofta mycket glada över att deras land har gått med i EU. Deras länder har stor framtidspotential. Varför i hela fridens namn skulle de vilja komma hit och leva på våra bidrag??? Några kommer hit och jobbar eftersom lönerna fortfarande är högre i Sverige, men inte så många verkar vara sugna på att leva på bidrag här.

Under tsunamikatastrofen var inte sjukhusstandarden det viktigaste, utan platsbristen, då många turister tog upp thailändarnas platser. Men så klart uppfattade den svenska ministern att oron över att Thailändarnas sjukvård var undermålig som det största problemet.

Är det inte underbart att alltid veta att ens eget land är det mest fantastiska i hela världen?

torsdag, september 01, 2005

Annika Östberg igen

Nu har Arnold Schwarzenegger kallat Annika Östberg för en ondskefull mördare. Och visst är det hemskt, eftersom det var hon och hennes pojkvän som är mördare, inte hon. Reaktionerna har förstås inte låtit vänta på sig och här skriver Aftonbladets Åsa Mattsson att Schwarzenegger är ond och inte ser på fallet med feministiska glasögon. Vad är det för feministiskt i detta fall?

Mattsson skriver att Östberg tidigt varit heroinmissbrukare och prostituerad. Ja, det är ganska vanligt att brottslingar har haft en tuff barndom. Det kvinnliga offret och den brutala mördaren till pojkvän, var det så det var? Nja, det är väl ganska tveksamt. Östberg var med och planerade rånet och höll pistolen riktad mot polismännen. Men hon sköt inte. Jag har tidigare skrivit om det. Östbergs straff är på tok för högt. Jag anser inte att straff för den typen av brott ska vara så höga. Men låt oss nu göra en jämförelse. Två andra personer sitter i svenskt fängelse på livstid för mord. De, liksom Annika Östberg sköt inte heller. De var med, men dödade inte. Den ena av dem kunde inte ha mördat eftersom han vid tidpunkten för morden låg skadeskjuten i en bil. Jag har inte hört någon höja rösterna för dessa herrar att de har fått för stränga straff.

Men så är fallet, Tony Olsson och Andreas Axelsson sitter inne för det Jackie Arklöf har gjort...

tisdag, augusti 30, 2005

Tjejmilen

Nu har jag gjort det, jag har sprungit tjejmilen! En herrans massa kvinnor som sprang en mil tillsammans - det var en upplevelse! Min och mina vänners stora tanke innan loppet var: Detta har vi gjort förut, hur kommer det sig att vi betalar för att att springa en mil?. Det är helt klart roligt och inspirerande att springa med en massa andra människor (förutom att folk ställer sig i fel startgrupp och på så sätt bromsar upp hela fältet).

Men varför en tjejmil? Nu springer kvinnor maraton precis som män och behöver inga egna klasser. Eller? Det känns lite som om tjejmilen är en slags uppmuntran till kvinnor att inte ta i för mycket. Vi är ändå kvinnor och ska väl kunna ta det lite lagom med en mil? Det är kanske orättvist att tänka så för man kan vinna tjejmilen och de som gör det tillhör sverigeeliten i långdistanslöpning, men det känns ändå lite som om det som är reserverat för oss kvinnor ska vara lite lagom.

För mig som nybörjare var det dock en utmaning att springa en mil på tävling, men jag har vänner som också är nybörjare och som är män. Vilken tävling ska de ställa upp i? Stockholm maraton? Lidingöloppet? (Jag är medveten om att midnattsloppet finns, men det är lite jippobetonat och vänder sig inte till motionärer, såsom tjejmilen).

Hur gick det för mig då? Jag startade i den grupp som förväntas springa på 53-58 minuter (så snabbt springer jag inte!) och i samma grupp som jag startade två 70-åringar med stavar. Så mycket för startgrupper! Jag kände mig lite krasslig innan loppet, stukade foten efter 4 kilometer och kom ändå i mål på 1.12. Idag är jag hemma från jobbet och är sjuk och har ont i foten. Men det var värt det och jag springer nog nästa år igen, trots att bara tjejer får vara med.

torsdag, augusti 25, 2005

Mary Wollstonecraft

Gud vilken tråkigt bok, tänkte jagt efter två kapitel i Mary Wollstonecrafts "Till försvar för kvinnans rättigheter". Boken stod sedan på sin plats i bokhyllan i över ett år innan jag för någon vecka sedan bestämde mig för att läsa den, om det så skulle kännas som att gå tillbaka till skolan igen. Men så otroligt överraskad jag blev! Det var bara de två första kaptitlen som var tråkiga, efter det blommar boken upp och är hur rolig och bra som helst. Det Wollstonercraft skriver om kunde lika gärna gälla idag. Hon är förbannad övrer hur kvinnor ses som mindre förnuftiga varelser och menar att det är klart att man blir mindre förnuftig om man inte får någon utbildning för att man anses vara mindre förnuftig. Det roliga är Wollstonecrafts ständiga närvaro i boken. Hon skriver rent ut att hon är så arg och måste lugna ner sig för att klara av att skriva vidare. Så underbart bra och så fantastiskt kul skrivet av en kvinna som levde i slutet på 1700-talet!

Jag vet att alla som läser detta och som är rättrogna feminister precis som jag, redan har läst den här boken och tycker att detta är yeserdays news, men jag vill dela med mig detta till alla er som aldrig läste mer än två kapitel (fast kanske säger att ni har läst den ;o).

tisdag, augusti 23, 2005

Föräldraförsäkring

Nu har folkpartiets landsmöte avslutats och ännu ett landsmöte har gått utan att folkpartiet har tagit ett vitkigt beslut i jämställdhetsfrågor. Den i särklass viktitgaste politiska jämställdhetsfrågan är frågan om föräldraledigheten. Det finns inte så mycket annat vi kan påverka politiskt (om man inte är för kvotering och annat hemskt). Jag hade gått mot mina egna principer och skrivit under en motion som syftade till att vara taktisk. Den föreslog en tredelning av föräldraförsäkringen där en tredjedel går till mamman, en tredjedel till pappan och där restrerande tredjedel är upp till färäldrarna att disponera som de själva vill. Själv tycker jag att det inte borde finnas några överlåtningsbara månader alls. Det borde vara 50-50.

Det finns två riktigt bra argument. Båda är liberala. Det ena är att det är av godo att män tar ut lika mycket föräldraledighet som kvinnor. Det är bra både för männens kontakt till sina barn och kvinnans karriär. Det finns ett tydligt samband mellan hur många "pappamånader" ett land har och hur många månader pappor i snitt tar ut. Har man en "pappamånad" tar papporna ut i snitt en månad, har man två tar de ut två osv. Alltså skulle individuall föräldraförsäkring innebära en mer jämn fördeling av föräldraledigheten och detta anser jag är bra.

Det andra argumentet är mer tekniskt och handlar om att försäkringar ska vara individuella och inte kollektiva. Det är så föräldrarna som får pengarna och inte barnet och man kan därför inte tala om att individen är barnet.

Dessutom tycker jag att om staten ger ut pengar så generöst, är det inte så konstigt att man vill styra. Alla argument om att familjen ska få välja själv är idiotiska eftersom man får välja så mycket man vill, man får bara inte betalt för det. Jag får ju vara hemmafru om jag vill, men inte på statens bekostnad.

Jag blev så besviken när jag ser att Marit Paulsen satte P för motionen för tredelad föräldraledighet genom att skrika högst att hon är liberal och därför mot allt tvång. Vem vill tvinga någon att skaffa barn? Är det en självklar rättighet att få pengar för att vara hemma med barn? Nej, det är en förmån och det finns inget oliberalt med att göra försäkringen individuell!

torsdag, augusti 11, 2005

Tack HM!

Tack HM Rowells för era sportkläder! Nu vet jag var jag ska handla i fortsättningen!!

Rökföbud på krogen

Nu måste jag avreagera mig lite angående denna utbota idiotiska lag att man ska tvinga alla krogar att hålla rökfritt.

Innan lagen kom sa majorieten av alla mina vänner och bekanta att de såg fram emot lagen. Det skulle bli så skönt att slippa lukta illa och nu skulle de njuta mer av kroglivet. Eftersom det verkligen var majoriteten av alla mina vänner som tycktes tycka såhär började jag fundera. Mina vänner är nog inte så särkskillt udda i ett störrre perspektiv och då kan man genast börja fundera på varför rökfria krogar inte har öppnats här och var redan innan lagen. Det fanns ju en enorm marknad för rökfritt! Faktum är när man undersöker varför krogar inte har rökfritt är skälet att det inte lönar sig. Varför inte undrar jag. Alla verkar ju vilja ha rökfritt. Jag kan inte heller tänka mig att ett sällskap på 10 pers skulle rätta sig efter en rökare om valet stod mellan rökfritt eller inte.

Detta är ett mysterium för mig. Varför vill folk tvinga krogägare att ha rökfritt för att få sina egna behov tillfredställda? Varför stödde de inte de få rökfria krogar som fanns tidigare?

Nej, min lösning är att låta folk ta hand om sina krogar ifred och alla de som diggar rökfritt kan söka sig till rökfria krogar. Själv besökte jag gärna rökfria caféer och lunchrestauranger tidigare, men jag skulle aldrig drömma om att tvinga alla andra att följa mina spår.

Jag antar att jag nu skaffat mig många fiender i och med detta inlägg ;o)

måndag, augusti 08, 2005

VM i friidrott

Jag blir så trött ibland. Som jag skrivit här på bloggen tidigare är jag en sportfåne för att det är spännande att se på sport. Nu förundras jag över att folk rasar för att rika oljeländer erbjuder kenyaner medborgarskap mot att de får tävla för ett annat land i VM och därmed slippa de svåra uttagningarna i Kenya. Varje land får endast skicka tre personer per gren och på 3000 m hinder innebär det att folk som akn vara med och slåss om medaljer kanske inte ens får åka till VM - för att alla de bästa på den distansen kommer från samma land. Liknande har vi tidigare sett i USA där de amerikanska uttagningarna är svårare än själva VM.

Fd förbundskapten Ulf Karlsson tycker att det är bra att folk flyttar på sig. Det tycker jag också! Sedan tycker jag att man borde skippa gränsen på tre deltagare per gren. Är de fem bästa från samma land ska de ändå få vara med!

torsdag, augusti 04, 2005

Sportkläder

Det är redan augusti och tjejmilen börjar närma sig. Jag känner mig lite panikslagen, men det ska faktiskt bli kul att springa. Det som jag för ett år sedan trodde var omöjligt är nu fullt realistisk. Hanna Lager ska springa en mil! (Jag har redan testat det och vet att det går, om än långsamt.)

När man nu håller på och tränar och springer som jag gör är det viktigt att ha bra kläder som man trivs i. Inför att jag skulle börja träna köpte jag nya skor, en sport-BH och en par jazzbyxor. Skor och BH lägger jag gärna pengar på, för det måste vara riktigt bra, annars kan man skada sig. Men övriga kläder ska bara vara bekväma. Tycker jag. Sommaren har visserligen inte varit en supersommar, men jag har varje gång när jag varit ute tänkt att jazzbyxor är för varmt. I veckan har jag bestämt mig för att göra något åt det. Inte visste jag att det var så svårt!!! Sportaffärer är fulla av hippa träningskläder som folk går med till vardags. Det är inne nu. Min träningskompis var inne på Stadium och frågade efter running-byxor och fick till svar att de inte hade några inne. Jag gick själv för att titta och det enda jag hittade som passade var ett par adidasbyxor för 400 kr. Var köper man träningskläder där man inte betalar för märket mer än varan? Jag kanske ska tillägga att de jazzbyxor jag köpt var ganska billiga (250 kr, Stadiums egna märke), men jag hade inte så stor valmöjlighet där om jag inte ville betala det dubbla.

Det som slagit mig i min jakt på träningskläder är att det ligger väldigt mycket mode i allt. Det borde dock finnas massa människor som jag, som tränar lagom mycket och är allt annat än hippa. Vi som går på friskis och som slitit ut våra gamla mysbyxor eller cykelbyxor från 80-talet, var ska vi köpa nytt? Hade jag varit mer ekonomiskt lagd hade jag haft världens bästa affärsidé. Jag ger den till någon annan istället med löfte om att jag blir din första kund!

måndag, augusti 01, 2005

Privatmoral

Jag har funderat en hel del på en annan sak under semestern. Jag har träffat min konservativa kompis från gymnasiet. Hon är konservativ, jag är liberal. Hon har konverterat till katolicismen och jag tror inte på Gud. Vi var trots detta bästa vänner. Nu lever vi så totalt olika liv, hon är familjemor och jag lever visserligen samboliv nu, men går ut ganska mycket och reser när jag får möjlighet. När min vän skulle gifta sig vid 21 års ålder vigas i katolska kyrkan på latin uppmuntrade jag detta och var glad över att hon var så lycklig. Då gav hon mig en komplimang som jag levt på sedan dess. Hon sa att hon uppskattade att jag var liberal i alla frågor och inte bara när det passar. Jag är så liberal att jag inte ser något problem i att hon valt ett liv som jag aldrig skulle göra.

Det låter kanske inte så fint sagt, men jag tror att det är väligt lätt att döma ut andras sätt att leva för att de är just konservativa eller djupt traditionella. Det är ofta svårt att skilja mellan vad man tycker själv och vad man anser att alla andra ska tycka eller t o m vad samhället ska tycka.

Själv är jag abortmotståndare och kärnfamiljsvurmare. Det är faktiskt sant. Men dessa ställningstagande gäller mig och enbart mig. Det är jag som inte vill genomgå en abort. Om en vän till mig bestämt sig för att göra abort skulle jag stötta henne. Jag mår dåligt av att folk inte vill att man ska få ha den rätten till sin egen kropp. I början av sommaren såg jag ett gäng på stan som demonstrerade med bilder på foster och antalet veckor under. Då var jag så förbannad så att höll på att koka över. Någon annan räddade mig den gången. En mycket upprörd tjej skällde ut idioterna och jag kände att det är skönt att det finns andra som blir upprörda. Men jag vill inte göra abort. Det är dock en helt annan sak.

Jag vill också ha en kärnfamilj. Förutom att jag vill leva jämställt vill jag leva hyfsat traditionellt. Det hindrar mig inte från att ha kämpat för att homosexuella ska få rätt att gifta sig och skaffa barn eller att inte fördöma människor som lever helt andra liv.

Det handlar om att alla ska få leva som de vill och att vi inte ska lägga oss i vad andra gör. Att jag är privatkonservativ ibland har inget att göra med hur jag vill att lagstiftningen ska se ut. Det är viktigt att skilja på det.

Hemma?

Nu är jag tillbaka på jobbet igen efter semestern. Sista helgen hann jag med något som är lite speciellt. Jag besökte mina föräldrar. Inget speciellt med det, men sedan jag träffade min pojkvän har vi haft för vana att gå ut och dricka öl i min gamla hemstad. Innan jag träffade Andreas gick jag aldrig ut hemma. Det var förenat med ångest och jag ville aldrig träffa några som kunde tänkas känna igen mig. Varför vet jag inte riktigt. Nu är jag hyfsat avslappnad, men det är ändå en konstig känsla att sitta bland en massa folk som man har gått på samma skola som eller som man känner igen från dagmamman.

Andreas tittar ut över puben och över plasten utanför säger: "Här växte du upp Hanna, detta var ditt liv." Det är kanske därför jag känner sådan panik. Jag vill inte tillbaka. Samtidigt kan jag inte se något fel i att bo i en småstad och gå ut i en småstad och känna alla i en småstad. Det kan ju vara jättemysigt! Men samma småstad känns för mig väldigt kvävande.

I påskas. Andreas går ut och träffar en vän från Stockholm på krogen. Det känns lustigt. Jag hälsar på alla jag känner (mest brorsans kompisar). Andreas säger att han tror att det är såhär på Magaluf. Jag vet inte, men kanske för oss. Jag har varit på Kreta. Där är folk väldigt fulla och man känner inte igen sig, trots att man är lika full. Det är kanske samma sak.

Jag älskar trots allt min hemstad, men den ska avnjutas i lagom doser. Jag är glad över att jag börjat utforska dess nattliv och ämnar inte sluta med det. Och kanske är det som Andreas säger att party i en småstad är som att åka på charter. Fast utan solen förstås. För det regnade i helgen. Men jag hittar ju faktiskt överallt och Lidköping har inte blivit kall!

torsdag, juli 21, 2005

Sverige igen

Såhär i sommartorkan läsate jag insändarsidan i DN igen. En liten insändare drog till sig min uppmärksamhet. Det var en kvinna som tyckte att man inte skulle använda vin i matlagning (och inte ha med det i recept i tidningar) av hänsyn till alkoholister. Hon menar att det är många som inte vet att man kan få återfall bara av smaken.

Jag är laktosintolerant, allergisk mot morötter och känslig mot apelsinjos och rödvin i för stora mängder. Det är ganska jobbigt att alltid behöva fråga (nu tål jag förhållandevis mycket mjölk så det är oftats inga problem), men det är något man får vänja sig vid. Tycker jag.

Jag blir så trött på att man ska tycka så synd om alla och att man måste ta hänsyn in absurdum för att folk inte tål det ena och det andra. Kan de nyktra alkolisterna inte välja ett annat recept?Måste alla lida av att somliga inte tål vissa saker?

En liknande grej har jag märkt hos vissa vegitarianer (obs! ej alla!). Om det finns en vegitarian i sällskapet ska alla äta vegitariskt. Varför det?

Jag vet att det kanske är fånigt att brusa upp för sånt här på morgonkvisten, men är det sommartorka så är det!

fredag, juli 15, 2005

Sommar

Det är sommar och jag har varit mycket dålig på att uppdatera min blogg. Jag har passat på att i det vackra vädret åka ut till skärgården och bara ta det lugnt några dagar. En underbar start på min semester! Nu är jag tillbaka i stan igen och har blivit något av en hemmafru. Trots semester städar, tvättar och diskar jag så det står härliga till. Visst är det underligt att det som är så tråkigt kan bli lite roligt när man har all tid i världen? Inte för att jag tycker att det är jätteroligt, men det är skönt att se hur ett beboerligt hem växer fram och framför allt att högen med slängsaker växer!

Annars ligger jag mest på soffan eller på en filt ute och läser böcker. Jag läste precis ut Asyl av Liza Marklund. En mycket intressant bok. Den är både spännande och fascinerande, samtidigt som jag hela tiden fick en känsla av att något viktigt hade utelämnats. Jag har diskuterat detta med min sambo som känner likadant och vi undrar vad det är med boken som inte stämmer. Hur som helst betvivlar vi inte på att själva kärnan i boken är sann och det är väl det som är det viktigaste. Intressant känsla dock.

Jag får återkomma när jag läst ut prostitutionsutredningen som ligger på mitt nattygsbord just nu.

tisdag, juni 28, 2005

Fräscha sporttjejer

Jag blir så förbannad att jag inte vet var jag ska börja. Tyvärr har jag ingen länk till den insändare i DN torsdagen den 23/6 som skrev om att sporttjejer borde ha sexigare kläder. Jag ska försöka att redogöra för skribentens - som givetvis är en man- åsiker. Han menar att det inte är så konstigt att killar vill ha tajtare kläder på t ex fotbollstjejer för att de ska vara intresserade att titta. Eftersom damfotboll håller lägre klass än herrfotboll måste man ha något annat som lockar män att titta, menar han. Och det är så klart här som den stora tankemissen kommer in.

Jag älskar sport. Jag tittar på det mesta och helst när Sverige är med. Det som driver mig att titta är SPÄNNINGEN. Inte muskler eller mer intima saker. SPÄNNINGEN.

Med insändarskribentens logik antar jag att han inte tittar på allasvenskan. Inte fotbolls-VM heller för den delen. Champions league håller ju mycket högre klass! Och killen var förmodligen hetero så allsvenskan borde ju vara dötråkig. Lika tråkig som dam-VM i säckiga kläder?

Bara för att man råkar sakna genuint sportintresse behöver man väl inte be folk klä av sig för att man ska bli intresserad. Eller? Jag begär inte att Springsteen ska spela naken. Jag kommer inte att gå på konterten i alla fall...

onsdag, juni 22, 2005

Hemmafruar

Hemmafruar har blivit något av mitt favvistema för tillfället. Jag har skrivit om TV-serien Desperate housewifes och svenska hemmafruar på felrias blog. Hemmafruar är lyckligtvis på utdöende, men jag kan ändå inte låta bli att förundras över femomenet. Som jag skrev på felrias blog finns det en tydlig tenedens att de som väljer att vara hemmafruar, i alla fall i Sverige, idag gärna skyller på gener. Det är märkligt att man måste ha gener som ursäkt för ett sådant val. Det är även märkligt att man i just detta fall känner sig manad att skriva alla andra på näsan.

Men det jag har funderat lite på är hur ett förhållande ser ut när kvinnan är hemma och tar hand om hemmet. Det låter ju så bra med att den ena är hemma och sköter markservicen och det är klart att det känns lockande att ha det så. Just nu skriver min sambo uppsats och är hemma hela dagarna och de dagar som det går sämre med pluggandet borde han ha massor av tid över till tvätt, disk och städning. Det skulle vara underbart att komma hem till ett hem där allt är fixat varje dag. Nu är det bara det att min kära sambo inte har pratat med någon på hela dan när jag kommer hem. Han är fylld av tankar som han har butit på hela dan och vi brukar sitta ner en timma eller så och bara prata. Nu är det ju sommar och man är pigg på alla sätt och vis, men efter en tung dag på jobbet när det är mörkt och grått är det inte helt osannolikt att jag kanske inte vill prata, bara se på tv. Då skulle ju min sambo bli jättebesviken, om han inte hade fått prata på hela dan....

Om man sedan forsätter enligt alla konstens regler så kommer mannen (jag) att stanna kvar längre på jobbet eftersom frun (min sambo) alltid blir så arg när man inte orkar prata. Hon blir än gnälligare och han tröttnar. Han hittar en ny fru som inte har samma intellektuella behov och hon blir ensamstående mor som inte har nåt jobb. Jättekul.

Ett annat kul fenomen är att företagsklimatet är uppbyggt efter ett hemmafrusystem. Detta har Anna Wahl, forkare på Handelshögskolan i Stockholm, forskat på. Kvinnor som inte får samma markservice hemma får det mycket tuffare. Män i Sverige idag har inte så ofta hemmafruar, men likväl en fru som tar hand om allt. Som dubbelarbetar. Jättekul.

Jag som vill ha allt fixat när jag kommer hem får skaffa mig en städerska eller sädare. Förhoppningsvis blir det lägre skatt på det snart!

måndag, juni 20, 2005

Karriär

Jag jobbar med politik och pratar politik varje dag. Ändå har jag känt mig aldeles tom på politiska åsikter senaste veckan. En sak kan jag dock skriva några rader om. Det gäller politiska broilers eller karriärister som kanske är ett bättre namn. De finns överallt. De tycker saker som ligger i tiden. De gör utspel där de säger vad som helst för att få press, även om det är helt vansinnigt. Tyvärr finns den en tradition inom mitt parti att all press är bra press och ingen granskar dessa människors idiotiska utspel. För de är ju aktiva. De drar ju till sig uppmärksamhet.

Det är möjligt att jag med dessa rader kan anses kasta sten i glashus, då jag själv inte skulle ha något emot att klättra uppåt på karriärstegen. Men jag gör det inte till vilket pris som helst. Makten får aldrig vara viktigare än övertygelsen.

Såhär lite längre bort från det politiska maktspelet (jag är numer tjänsteman) börjar åsikter och ideologi komma mer i centrum, än själva spelet. Jag tror att vi alla som någon gång deltagit i spelet måste därifrån en stund. Annars kan vi nog alla bli karriärister som bara vill åt makten och inte har sin övertygelse som främsta drivkraft. Vad är det egentligen vi vill? Det är nog bäst att ta en funderare på det...

måndag, juni 13, 2005

Nedskräpning

I helgen fick jag bittert erfara vad nedskräpning kan leda till. Man tjatar ju alltid om att hur farligt det kan vara och att man kan skada andra, men är det någon som verkligen tänker på att det är sant? Jag kommer i vilket fall i forsättningen tänka på vad skräp kan medföra om det ligger på fel ställe. Jag var ute och sprang på Djurgården i Stockholm i lördags då jag borde sprungit över ett plastband, men istället lyckades med ena foten låsa bandet och med andra foten pricka öglan och därmed falla pladask rakt ner i backen. Jag skadade mig inte farligare än att jag kunde forsätta springa, men min ena arm gör fortfarande ont och blåmärket på låret gör sig med jämna mellanrum till känna. Jag ska aldrig mer skräpa ner!

tisdag, juni 07, 2005

Bantning

Banta är ett av de värsta orden jag vet. Inte bara för att det medför ångest, utan också för att det klingar så illa i andras öron. Det är fult att banta. Eftersom ordet nu har fått så dålig klang funderar jag på vad man ska använda istället. Det enda jag kommer på är att benämna det leva sunt. Jag har börjat leva sundare sedan februari i år.

Mina föräldrar bantar ständigt. I hela min uppväxt har jag fått lära mig att vara tjock är något som måste motverkas. Reaktionen blev att jag kämpade för att duga som jag är.

Det är aldeles självklart att jag duger som jag är, oavsett vad vågen pekar på. Det är ingenting som någon borde tvivla på. Men att upptäcka att man inte orkar gå till affären som ligger ett kvarter bort, eller att man inte kan sitta vid ett skrivbord en hel dag utan att knäppa upp byxorna, är inte längre en fråga om att duga. Det är en fråga om ohälsosamhet. Det har jag hårdnackat vägrat att inse ända fram till februari i år.

Jag är inte tjock eller gigantiskt stor, men jag väger för mycket och jag är på tok för lat. Mitt hälsosammare liv började med viktklubben på nätet. Detta för att få en liten sporre. I en månad vägrade jag äta godis på veckorna och jag började träna tre gånger i veckan. Det gjorde så klart susen och kilona började sakta men säkert att försvinna. Jag insåg ganska snart att det inte handlar om att aldrig mer få unna sig godsaker (som jag är så förtjust i!) utan det handlar om att inte äta kladdkaka, smågodis och lite chips - varje dag. En sak räcker - en gång i veckan! Nu blir det kanske inte alltid så, men varje dag är ett minne blott. En sak har jag nu upptäckt. En wafer kexchoklad, som jag älskar, har aldrig varit så god som när jag inte har ätit godis på en vecka och när jag inte heller skäms för att jag äter den.

Jag är inte längre lat. En promenad hem från jobbet är inte längre ett problem, då det faktiskt är mycket lugnare än att springa 7 km. Jag lever sundare nu och är än så länge 7 kg lättare än i februari och känner att jag klarar av mitt nya liv.

Jag lever sundare, eller jag bantar. Kalla det vad du vill, men jag mår mycket bättre idag än på många, många år!

Sverige

Jag skrattade gott framför TV:n igår. Nu ska Sverige fira nationaldagen och TV visar ett gäng pensionärer i Piteå som samlats för att fira. En äldre man säger lite bistert: "Det är ju inte som i Norge." Hans fru nickar instämmande och säger: "Det fattas flaggor att vifta med". Jag kan inte annat än skratta åt detta typiskt svenska. Vi är avunsjuka på norrämen för deras firande på 17:e maj och nu har vi också gjort vår nationaldag till helgdag. Vad många inte tycks förstå är att en massiv folkfest kommer inte av sig självt. Om man vill fira måste man fira. Är det inte typiskt svenskt att sitta och vänta på att festligheterna kommer till dig istället för att festa själv? Är det en folkfest med traditioner man vill ha på nationaldagen kommer man nog få vänta några år, om man inte gör midsommarafton till nationaldag, vill säga...

torsdag, juni 02, 2005

Läsvanor

Nu har min sambo tipsat mig om att folk frågar varandra om läsvanor på sina bloggar. Som ny bloggare har jag inga blogkompisar, förutom min sambo (som redan känner till mina läsvanor), men jag tänker svara på frågorna ändå, eftersom de nog säger endel om mig som person.

1. Hur många böcker äger du?
Jag har skapat ett register över alla mina och min sambos böcker och nu är det 1148 st. Av dem ingår 119 st i mitt feministbibliotek.

2. Senast köpta bok?
Stockholmskan, en bok om helt vanliga stockholmskvinnor. Innan dess var det tre till priset av två på Drottninggatans Bok och Bild: Glasbruket av Arnaldur Indriason, Döttrarnas rike av Yang Erche Namu ocjh Hundra höjdare av Wikingsson och Hammar.

3. Senast lästa bok?
Porten vid Johannes, del 4 i Fröknarna von Pahlen, av Agnes von Krusenstierna. Håller just nu på med Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linders biografi över Elin Wägner (del två), Skönhetsmyten av Naomi Wolf (inte att rekomendera) samt Könstrukturer i organisationer av Anna Wahl.

4. 5 Böcker som betytt mycket för mig:
Sin mors dotter av Marilyn French
Backlash av Susan Faludi
Purpurfärgen av Alice Walker
Pennskaftet av Elin Wägner
Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren

5. 5 personer som jag skulle vilja svarade på de hör frågorna.
Där får jag nog återkomma.

Feminism

Jag satt på ett Café i går kväll och fick frågan av en bekant: Vad är det för skillnad på humanism och feminism? Varför kallar sig vissa (han syftade troligtvis på moderater) för humanister istället för feminister?

Jag kan såklart inte svara på den andra frågan, men den är ganska vanlig. Alla är för jämställdhet, men feminister är sånna som Gudrun och Maria-Pia och ROKS. Sån kan man inte vara. Feminister har gått för långt. Jag är humanist.

Någonstans kan jag förstå resonemanget för jag är inte heller som Gudrun. Men å andra sidan blir jag lite ledsen. Individualister som liberaler är så rädda för kollektivism att de vägrar att befatta sig med kollektivistiska begrepp. Feminismen klumpar ihop alla kvinnor och skyller på alla män och sånt är kollektivism och dåligt. Vad de glömmer är att vi lever i en kollektivistisk värld och för att leva i en värld där alla accepteras för dem de är, måste vi komma ur det kollektivistiska könstänkandet. Det är där vi är idag och dit vi vill nå med feminismen är individualism. Jag är inte fri. Jag kommer inte ha samma möjligheter som en man att göra karriär och få hög lön. Jag förväntas ta hand om mina barn, min pojkvän ses som otroligt jämställd och bra om han gör det. Vi ÄR inte jämställda. Vi lever inte i en individualistisk värld. Feminismen behövs, inte för att skuldbelägga alla män, utan för att vi alla ska få vara dem vi är.

Fjaskot i Holland

Det är tråkigt. Jag återkommer i frågan när jag har något vettigt att säga och inte bara är ledsen och besviken.

onsdag, juni 01, 2005

Den svenska sjukvården

Jag lider av en sjukdom som kallar reflux. Den innebär att min magmun inte stänger sig och att syran i magen kommer upp i form av sura uppstötningar och halsbränna. Det är därför som jag måste äta syredämpande mediciner varje dag. Dessa mediciner har jag ätit varje dag sedan sommaren 1999 och igår fick jag reda på vad det är för fel på mig. Så många läkarbesök och så många råd senare så vet jag äntligen vad det är för fel på mig. Och jag vet att det går att operera.

Nu är det inte så att reflux är en ovanlig sjukdom som är svår att upptäcka, tvärt om. Många lider av den, men får inte så stora problem som jag har fått. Jag har genomgått undersökningar där läkare har antydit för mig att magmunnen kan vara öppen. Sedan har ingeting hänt. Jag visste inte att sjukdommen fanns och ännu mindre att man kunde operera. Jag har frågat vad man kan göra och inte fått några svar. Det tog fem år och byte av landsting, från Göteborg till Stockholm, innan jag fick reda på att det gåt att göra någonting åt det. Det värsta är nog ändå den läkare i Göteborg som motvilligt skrev ut en form av losec, med förmaningen att det var farligt att äta det för man kunde bli beroende. Jag led och åt mildare mediciner tills jag tillslut gav upp och köpte receptfria omaprozol (samma sak som losec) och åt varje dag. Nu vet jag att om man lider av reflux och inte vill operera så SKA man äta syredämpande. Man kan inte leva normalt annars.

Jag försöker att inte vara bitter på den svenska (göteborska) sjukvården, utan istället glädja mig åt att jag ska få en operation till hösten och att jag kan äta mina omaprozol utan att ha ångest!!

Annika Östberg

Så har Annika Östberg fått avslag igen. Jag kan inte annat än tycka synd om henne. Hon har dömts till ett, enligt mig, aldeles för hårt staff och hon vill inget hellre än att komma hem till Sverige igen. Men även om man tycker att USA har för hårda fängelsestraff så var det ändå där Annika bodde och begick sitt brott. Hon är trots allt inte oskyldig, fast man skulle kunna tro det när man läser alla snyftarrepotage om henne. Det känns faktisk mycket mer angeläget att kämpa för att den svenska journalisten Dawit Isaak, som sitter fängslad i Eritrea, ska friges. Dawit sitter fängslad för att han är journalist och för att han kämpat för frihet och demokrati i Eritrea. Honom skrivs inte alls så många artiklar om (Liberala studenter gör det och det ska de ha all cred för, men gemene svensk vet nog inte ens vem han är).

Jag säger som sagt inte att det inte är synd om Annika Östberg, för även om hon är skyldig, så är hon inte skyldig till det brott hon är dömd för (hon är dömd för mord som hennes pojkvän begått, medan hon skulle blivit dömd för medhjälp till mord). Men hennes fall saknar propotioner i svensk media. Jag tycker att man kan kritisera det amerikanska rättsystemet, men Annika sitter inte fängslad i en diktatur, hon sitter fängslad för att hon hjälp sin pojkvän att mörda i en rättstat som dömt henne för det. Jag tycker att det är skillnad.

måndag, maj 30, 2005

Fjaskot i Frankrike

Det känns inte bra en dag som denna att vara euroapvän och federalist. Det var ett hårt, men väntat, bakslag att fransmännen röstade nej. All respekt åt de fransmän som röstade nej för att de inte gillade konstitutionen, men det är tråkigt att så många röstade nej av andra orsaker. Här kommer folkomröstningens baksida in. Det är vanligt att folk vill rösta mot sittande regering som en protest och använder folkomröstningen till det. Liknande kan vi se i den svenska euro-omröstningen där folk röstade nej för att "folk bestämmer så mycket i Stockholm". Det är inte meningen att folkomröstningar ska vara ett sätt att ge etablissemanget en knäpp på näsan. Jag vill inte att Sverige folkomröstar om EU:s nya grundlag för jag tycker inte om folkomröstningar. Men däremot jag tycker att det är dåligt att inget parti vill ta i EU-frågorna inför ett riksdagsval, för det är ju där de viktigaste besluten tas.

Som sagt är det tråkigt att främlingsfientlighet, Chirac-fientlighet och fientlighet mot liberalism fick det franska folket att säga nej till en konstitution som hade varit ett första steg mot ett federalt Europa. Vi får hoppas att EU går vidare efter det här och tar sig samman och arbetar fram en bättre konstitution som gnälliga vänsterväljare också kan acceptera. Eller går det?

Välkommen till Hannas blog

Välkommen till min blogg! Det är kul att du har kommit hit och är nyfiken på vad jag har att säga. Jag kommer här kommentera aktuella och inaktuella händelser. Jag är liberal och feminist och europavän och tycker gärna till om det mesta.

Hanna