tisdag, april 24, 2007

34818

är mitt startnummer. Jag startar 15:58, vilket betyder att jag får 3 h och 2 min på mig att klara det. Det ska gå.

Det pirrar redan!

måndag, april 23, 2007

En hyllning till musik från Balkan

Det är snart (lika snart som Göteborgsvarvet faktiskt) dags för årets nöjeshändelse. Tyvärr kommer jag i år att få avnjuta festivalen trött och kanske helt borta. Men men så är det. Hur som helst så är det fantastiskt roligt att lyssna på alla bidrag innan. Och en genre som jag aldrig lyssnar på annars finns alltid representrerad i ESC - hjärta och smärta på slaviska språk. I år är den genren representerad av Serbien, Makedonien och Bosnien. Jag älskar ballader från Balkan! Jag minns med glädje Serbien-Montenegro 2004, Kroatien 2005 och Bosnien från de flesta år. Tyvärr blir det inte lika bra på engelska, så om någon låtskrivare från Balkan mot förmodan läser detta (och förstår svenska), vill jag uppmuntra att alltid skriva ballader och att alltid skriva på slaviska.

Jag inser att detta är en onödig uppmuntran. Det sker ändå. Och det är underbart!

Jag kommer att klara det!

Idag sprang jag 17 km. Så långt har jag aldrig sprungit förr. Och så länge (knappt två timmar) har jag aldrig varit igång med träning förr i hela mitt liv. Jag är mäkta imponerad över mig själv! Om knappt 17 km gick på 2 timmar, så kommer 21 gå under 2:50 (som är det långsammaste jag får springa). Jag är så lycklig idag!

söndag, april 15, 2007

18? – Nej, jag är faktisk 75, är det inte fantastiskt?

Nu går det en reklam för jag vet inte vilken kräm, men budskapet känns igen. ”Att bli äldre är ett faktum, men att se äldre ut är nu historia.” Jag förstår att det är plågsamt att se ut som 95 när man är 70 eller se ut som pensionär när man är 40, men de flesta i vårt moderna västland gör inte det. Så var i ligger hysterin? Varför vill man se ut som en tonåring i medelåldern? Varför? Är det verkligen något eftersträvansvärt?

När vi var ute och reste i Sydostasien träffade vi på folk som vi pratade med. Vid ett flertal tillfällen berättade jag att syftet med resan var att fira min 30-årsdag. Reaktionen blev alltid att jag inte ser ut att vara så gammal. Först blev jag smickrad, för jag har som ni vet lite åldersnoja, men sedan blev jag mer eftertänksam. För allt handlar om att jag inte vill VARA 30. Inte att jag vill vara 30 och SE UT som 18. (Egentligen vill jag faktiskt både vara och se ut som 30, det är inte så farligt som jag trodde.)

När jag satt i väntan på avfärd från Ko Chang iförd ett par i Saigon inhandlade rosa shorts och en på ön inköpt turkosblå t-shirt med en elefant på samt hade håret uppsatt i tofs och luggen i ett spänne, då tänkte jag att jag faktiskt inte ser ut som en 30-åring. Det gjorde mig så klart inget då, för jag var på semester och då är allt tillåtet i klädväg (eller inte allt, inte midjeväska utanpå kläderna och inte tubsockar i sandaler). Som tur är ser jag inte ut sådär på jobbet. Eller på min fritid i stan heller för den delen. Så jag svarade personen som sa det att om du träffade mig på mitt jobb, skulle du nog tro på att jag är 30. Personen log och jag kände mig bättre till mods.

Jag vill se ut som 30. Om någon tror jag är 28 eller 32 spelar inte heller någon roll. På semestern gör det mig inget att folk tror att jag är 25, men här hemma vill jag helst att jag både klär mig och sminkar mig som en 30-åring, Varken mer eller mindre. Så krämer för att se ut som en tonåring – NEJ TACK!

Bostadsbidrag

Anders Borg vill avskaffa bostadsbidraget. Han blir just nu intervjuad på TV4. Journalisten påstår att hennes vänner tycker att bostadsbidraget fungerar bra och hon frågar Borg vad det egentligen är som fungerar så dåligt. Till alla er som, precis som journalisten på TV4, undrar vad det är som funkar så dåligt med bostadsbidraget vill jag berätta följande:

För att få bostadsbidrag måste du veta hur mycket du ska tjäna i ett helt år.
* Jag var student och brukade sommarjobba i växeln på lantmännen. Det var olika från år till år om jag fick jobba heltid och hur mycket jag fick jobba. Jag tog till i överkant.

(Under våren skickade försäkringskassan ut ett brev att jag hade fått för lite bostadsbidrag året innan och att de var skyldiga mig 150 kr. Jag var då utfattig och blev överlycklig. Sedan läste jag det finstilta: Vi betalar inte ut summor under 200 kr. Jag erbjöd mig att skänka dem 50 kr så att jag kunde få ut pengarna, men de bara skrattade åt mig.)

Pengarna kommer in på ditt konto varje månad och du behöver aldrig stämma av så att du vet att du inte får för mycket/för lite pengar.
* Jag reflekterade inte över inkomstförändringar gentemot vad jag uppgett i januari. Jag fick två veckors extra sommarjobb i september, rapporterade inte detta.

Året börjar ta slut och försäkringskassan betalar ut sitt sista bostadsbidrag till mig.
* Jag får ett jobb. Lågbetalt, men ett jobb. Jag börjar den 1:a december och får min första lön den 27:e december.

Försäkringskassan tycker inte att jag är berättigad bostadsbidrag mer.
* Jag söker inte och tror att allt är frid och fröjd. I maj kommer ett brev som säger att jag ska betala tillbaka 7000 kr. jag får en chock och ringer upp försäkringskassan och frågar vad det är frågan om. Svaret är att jag förväntas använda pengar i januari som jag inte vet at jag ska få i december. Och för övrigt tyckte personen på försäkringskassan (som jag tyvärr inte tog namnet på) att jag skulle bett min arbetsgivare att vänta 4 dagar med att betala ut min lön. Det är alltså så man gör. Inte heller var de villiga att dra av 150 kr vilket gör att jag fortfarande anser att försäkringskassan är skyldiga mig 150 kr.

Är bostadsbidrag ett fiffigt system? Vem kan tycka det? Om man är arbetslös eller student utan sommarjobb ett helt år, ja då funkar det säkert. Men om du får en förändrad situation så kan det bli förödande. Jag hejar på Anders Borg. Detta var det bästa jag hört på länge!

onsdag, april 11, 2007

Jag är inte ensam...

...det finns till och med en klubb för mig!

Jag letar själv efter 289 och det har tagit mig knappt 4 år att komma hit. Min mamma är däremot grymmare än jag och har redan hunnit över 500.

Dataskandalen

Jag ska absolut inte försöka mig på att kommentera den pågående rättegången, men nu retar jag mig så mycket på en sak så jag bara måste få det ur mig.

Det är inte och kommer aldrig att bli samma sak att ta sig in i någons mejlbox som att gå in i någons hus. Så var det sagt. Två knapptryckningar på ett tangentbord är inte samma sak som att få en fyskisk nyckel, söka upp adressen, åka dit och låsa upp ytterdörren. Varför används detta argument gång på gång? Det är fullkomligt obegripligt.

tisdag, april 10, 2007

Så sorgligt

Det är så tråkigt att de inte kunde/ville kämpa emot. Men tack ändå, Sofia Appelgren, för att du inte gav dig för fackets maffiametoder! Jag uppmanar alla som bor i Göteborg att genast sluta äta på Wild 'n Fresh.

Skadan över?

Nu har jag kommit igång med träningen igen efter min skada. Det blev ingen premiärmil och jag är mycket ledsen för det, men det är inget att deppa ihop för. Ikväll blir det 7 km och vi få hoppas att rumpan håller för det. Jag hoppas hoppas hoppas att jag kan springa ett riktigt långt pass (långt för mig, 14 km) i helgen. Klarar jag det är jag redo för Göteborgsvarvet! (Tror jag.)