måndag, augusti 01, 2005

Privatmoral

Jag har funderat en hel del på en annan sak under semestern. Jag har träffat min konservativa kompis från gymnasiet. Hon är konservativ, jag är liberal. Hon har konverterat till katolicismen och jag tror inte på Gud. Vi var trots detta bästa vänner. Nu lever vi så totalt olika liv, hon är familjemor och jag lever visserligen samboliv nu, men går ut ganska mycket och reser när jag får möjlighet. När min vän skulle gifta sig vid 21 års ålder vigas i katolska kyrkan på latin uppmuntrade jag detta och var glad över att hon var så lycklig. Då gav hon mig en komplimang som jag levt på sedan dess. Hon sa att hon uppskattade att jag var liberal i alla frågor och inte bara när det passar. Jag är så liberal att jag inte ser något problem i att hon valt ett liv som jag aldrig skulle göra.

Det låter kanske inte så fint sagt, men jag tror att det är väligt lätt att döma ut andras sätt att leva för att de är just konservativa eller djupt traditionella. Det är ofta svårt att skilja mellan vad man tycker själv och vad man anser att alla andra ska tycka eller t o m vad samhället ska tycka.

Själv är jag abortmotståndare och kärnfamiljsvurmare. Det är faktiskt sant. Men dessa ställningstagande gäller mig och enbart mig. Det är jag som inte vill genomgå en abort. Om en vän till mig bestämt sig för att göra abort skulle jag stötta henne. Jag mår dåligt av att folk inte vill att man ska få ha den rätten till sin egen kropp. I början av sommaren såg jag ett gäng på stan som demonstrerade med bilder på foster och antalet veckor under. Då var jag så förbannad så att höll på att koka över. Någon annan räddade mig den gången. En mycket upprörd tjej skällde ut idioterna och jag kände att det är skönt att det finns andra som blir upprörda. Men jag vill inte göra abort. Det är dock en helt annan sak.

Jag vill också ha en kärnfamilj. Förutom att jag vill leva jämställt vill jag leva hyfsat traditionellt. Det hindrar mig inte från att ha kämpat för att homosexuella ska få rätt att gifta sig och skaffa barn eller att inte fördöma människor som lever helt andra liv.

Det handlar om att alla ska få leva som de vill och att vi inte ska lägga oss i vad andra gör. Att jag är privatkonservativ ibland har inget att göra med hur jag vill att lagstiftningen ska se ut. Det är viktigt att skilja på det.

2 kommentarer:

Johanna Nylander sa...

Vilket bra inlägg :) Man behövde ju inte själv vilja göra allt man tycker ska bara tillåtet. Det är en sak att tycka att ingen alls ska få göra tex. abort, än att välja att inte göra det själv, och att tycka att ens omgivning ska göra samma VAL.

Niklas Frykman sa...

Själv är jag liberal mest för att få ha min egen konservativa livsstil i fred (och samtidigt ge andra samma möjligheter). Att försöka pracka på andra sin egen moraluppfattning känns lite väl mycket som Jehovas.