fredag, januari 29, 2010

Feministbrud goes Asia

Stockholm - Singapore - Kuala lumpur - Cameron Highlands - Langkawi - Bintan - Singapore - Stockholm.

Åter 14/2.

Förhoppningsvis kommer bilder under tiden!

söndag, januari 24, 2010

Varför är dyra väskor värre än dyra kostymer?

Jag kan inte låta bli att undra varför dyra väskor väcker så mycket ilska. Göran Greider går så långt att han kallar det ett hot mot demokratin. Det är väl ingen som är förvånad att Mona har råd och det är väl heller ingen som tycker att hon inte får ta emot presenter av sina vänner. Vad är det då med dyra väskor som är så upprörande? Jag själv är en person som aldrig skulle lägga flera tusen på en väska, även om jag hade råd, men det finns andra saker som jag gladeligen lägger pengar på. Jag tror att det är så för de flesta.

Kostymer är dyra och kostar ofta flera tusen. Ingen tycks uppröras över detta. Klockor kan kosta tusentals och ibland tiotusentals kronor, men likväl har vi ingen klockdebatt i svensk media (även om det konstaterats att Reinfeldt har en dyr klocka).

Jag kan inte annat tänka än att det beror på att kvinnliga accessoarer är onödigt bjäfs. Så fort en kvinna unnar sig något som är för dyrt enligt någon slags normalstandard, så rasas och förfasas det över hur man kan slänga ut sina pengar på oväsentligheter. Detta trots att både män och kvinnor gör det hela tiden. Kvinnlig lyxkonsumtion mäts dock efter andra mått och bedöms hårdare. Det ”är” värre med dyra väskor än dyra bilar eller dyra klockor.

Debatten är spännande att följa. Jag upphör aldrig att förvånas att det fortfarande är upprörande att folk köper dyra saker. Och jag noterar att det fortfarande är värre för kvinnor att göra detta.

Invigningen av Feministbiblioteket

Jag är så glad att det kom så många på mitt och Liberala kvinnors mingel och invigning av Feministbiblioteket i torsdags. Jag hoppas därför att de som läser både denna blogg och Feminisbiblioteket inte misstycker att jag postar bilderna på två ställen. Det kom över 50 personer och jag är så glad och rörd att så många var där.






Tack Nina, för fint arrangemang, tack Birgitta för bra initiativ, tack Kicki för bilderna och tack alla som kom och gjorde denna kväll minnesvärd!

lördag, januari 16, 2010

Välkommen till nya feministbiblioteket!


Min hemsida feministbiblioteket.se har som jag skrivit tidigare fått en ny layout och bättre funktioner. Nu är det dags för en nylansering! Gå gärna in och titta, kommentera eller rent av skriv en gästrecension. På torsdag, den 21/1 kommer det att bli ett releaseparty för sidan och om du vill komma så mejla mig för mer information: hanna@feministbiblioteket.se.

Här har jag skrivit historien om Feministbiblioteket.

söndag, januari 10, 2010

När kan man kalla sig feminist?

Jag fick en fråga från en vän häromdagen om det är så att för att kalla sig för feminist så måste man också vara aktiv i sin strävan att nå jämställdhet, inte bara tycka att det ska vara så. Rätt eller fel? Mitt spontana svar var fel, det räcker med att man tycker så, men efter att ha formulerat ett svar ändrade jag mig och insåg att det till viss del är sant. Nu har det gått några dagar och frågan lämnar mig ingen ro. Jag inser att den är mer komplex än vad den verkar.

Anledningen till att jag spontant tänkte fel, var att man inte måste vara med i någon organisation eller engagerad politiskt på något sätt, men sedan så förstod jag att det inte var det frågeställaren avsåg. Det jag då först kom fram till var att det kan bli en hårfin gräns mellan feminism i teorin och hyckleri om man inte är aktiv i sin strävan. Det vill säga att man nog bör försöka att anpassa sin teori till sin egen vardag. Dock finns det ingen regel utan undantag och det finns ju givetvis personer som av olika anledningar inte kan leva som de lär, t ex extremt förtryckta personer (exempelvis människor som lever i kvinnofientliga diktaturer).

Det finns dock inte en lista med saker man ska tycka och saker man ska göra för att kunna kalla sig feminist. Åsikterna går isär mellan feminister och samma gärning kan vara både feministisk, antifeministisk och neutral på samma gång. Det som avgör är intentionen. Exempel: Att köpa en rosa tröja till en flicka kan vara en neutral handling om man inte har någon tanke på könsroller och bara vet att flickan gillar rosa. Samma handling kan vara antifeministisk om det är så att man är medveten om könsroller och tycker att de är bra och att man vill uppmuntra flickan att vara flicka. Slutligen kan det vara en feministisk handling om man är medveten om könsroller, men att man anser att överdrivet uteslutande av en färg gör att flickan inte får bära sin favoritfärg, medan jämnåriga pojkar får bära sin favoritfärg.

Givetvis kan man fortfarande kalla sig feminist om man inte alltid lever som man lär, för vem gör det? Men jag funderar över de som säger att de är feminister, men all handling de utför pekar på motsatsen. Är man då en feminist? Nu syftar jag inte på sakfrågor som för eller emot delad föräldraförsäkring, för eller emot torsklagen eller för eller emot sex timmars arbetsdag, utan mer på vardagligt handlande. Det kan vara en person som medvetet missgynnar en gravid på arbetsplatsen, någon som baktalar en kvinnlig kollega för att själv få en bättre position eller någon som medvetet väljer att särbehandla små pojkar och flickor. Är den personen feminist bara för att han eller hon i teorin tycker att det ska vara jämlikt och att man i princip inte borde handla så? Nej, skulle jag säga.

Men den som i exemplen ovan handlar likadant med är omedveten om vad han eller hon gör. Då blir det knivigare. Man måste så klart inte ha läst alla böcker i mitt feministbibliotek för att kalla sig feminist. Det måste vara ok att i teorin tycka att det ska vara jämlikt, men att man inte har någon vidare insikt i könsroller eller strukturer som missgynnar kvinnor. Men om man kallar sig feminist, så har man förmodligen någon idé om varför och då finns det troligtvis någon eller några orättvisor som man kan identifiera och då borde man förr eller senare förstå att ens handlande är fel. Om den person som omedvetet behandlat människor fel för reda på det, så bör den personen ändra sitt handlande om han eller hon kallar sig feminist.

Min slutsats är alltså att man kan kalla sig för feminist om man anser att män och kvinnor behandlas olika och att man vill göra något åt det, men om man ständigt inte lever som man lär så snarare blir det hyckleri än en feministisk livsstil. Ibland är intentionen viktigare än själva handlandet, men om man kan, men aldrig gör något för att bidra till ökad jämställdhet, kanske man ska fundera på varför man kallar sig feminist.

onsdag, januari 06, 2010

Litteraturkanon 2010

Så har jag då sammanställt årets böcker som jag måste läsa. Allt började för drygt två år sedan då jag insåg att det fanns en massa böcker som det är pinsamt att jag inte läst. I år ser min lista lite annorlunda ut. Den består endast av tio böcker, men för att listan ska bli komplett ska jag utöver dessa tio böcker, även läsa tio böcker av nobelpristagare jag inte redan läst. Hertha Müller har jag redan hunnit med så hon räknas inte! Jag redovisar alla böcker fem och fem som vanligt. De tio som jag här preciserar är en blandning av nya och gamla böcker som jag tycker att jag själv borde läsa.

Satansverserna – Salman Rushdie

Den mänskliga faktorn – Graham Greene

Röde orm – Frans G Bengtsson

Jerusalem – Selma Lagerlöf

Mig äger ingen – Åsa Lindeborg

Grannarna – Fredrika Bremer

Doktor glas – Hjalmar Söderberg

Fattiga riddare och stora svenskar - Klas Östergren

Guds barmhärtighet- Kerstin Ekman

Grisjakten – P C Jersild

Gott nytt läsår alla läsare!

Bild från Ålö i somras, läsandes Harry Martinssons Nässlorna blomma som var en del av förra årets kanon.

tisdag, januari 05, 2010

Krig mot terrorism eller terrorism mot mig?

Tack Ola Wong, för en mycket välskriven krönika i dagens SvD. Det är verkligen på tiden att vi säger: Stopp. Det räcker nu. För att stoppa terrorismen har vi infört allt från små till gigantiska inskränkningar i folks liv. FRA var det största, men det lilla, såsom idiotiska säkerhetsregler på flygplatsen, kan vara nog så kränkande. Kan någon säga mig hur stor säkerhetsrisk jag utgör när jag går ombord på ett plan med en tandkräm som är lite för stor eller en taxfree-spritflaska som inte har plomberats?

Nu ska vi alltså nakenscannas och det första jag tänker är hur mycket vi ska tvingas stå ut med för att vi väljer flyg framför tåg. För det är bara i Kina som jag har varit med om liknande säkerhetsritualer när man ska åka tåg. Kanske är dessa lagar ett led i klimathysterin? Jag menar, ska jag nakenscannas så kommer jag banne mig att ta tåget istället!

Som Wong skriver så har många av de lagar och regler som tillkommit som en del i kriget mot terrorismen snarare varit till ondo för oss i västvärlden. Förseningar med visumansökningar och misstänkliggörande av alla från Mellanöstern har satt sina spår. Folk från mellanöstern väljer allt oftare att göra affärer med Asien istället. När det tar flera veckor at få ett visum är det lätt att man tröttnar och i Kina, dit får man visum på nolltid.

Åter till säkerhetsritualerna på flygplatserna. Hela västvärldens befolkning verkar ha blivit itutade att flygplatsernas säkerhetsregler behövs, annars sprängs vi alla i luten. Alla accepterar och lyder. När en flygplats kommer med dumheten att man måste ha med sig egna påsar för sin vätska så är det självklart att man måste ut och shoppa. Varför är det ingen som vågar protestera? Även om vi inte fick rätt så ställde jag och min man till ett jädra hallabalo på Düsseldorfs flygplats när säkerhetspersonalen fick för sig att linsvätska inte var undantaget från vätskereglerna. Visst, linsvätskan for i papperskorgen, men personalen fick i alla fall något att klaga på till högre ort. Vissa anser att detta var fel av oss eftersom det inte är personalen som stiftar lagarna. Jag anser att vi gjort helt rätt, man kan inte acceptera vad som helst.

När ska man inse att kriget mot terrorismen börjar blir ett terroristkrig mot de egna medborgarna? För det är det som det börjar bli. Allt klätt med ord om skydd och säkerhet.

söndag, januari 03, 2010

Året 2009 i bilder

Här är mitt år 2009 i bilder. Jag hoppas att 2010 kommer att bli ett lika händelserikt och trevligt år.

På utflykt med svärfamiljen till Gripsholm slott. Januari.

Födelsedagsfrukost från min käre make. Februari.

Bröllopsresa till Kina. Här på Himmelska fridens torg. Mars.

Bröllopsresa, här i Shanghai på The Bund. April.

Bröllopsresa, här festandes i Hong Kong där jag dansar med transvestiter på gatan i Lan Kwai Fong. April.

Bröllopsresa, äntligen vid havet på ön Hainan i södra Kina. Platsen heter Yalong Bay. April.

Bröllopsresa, här tillbaka i Peking på shoppinggatan Wangfujing. April.

Min man i väntan på bröllop i Falkenberg. Maj.

Midsommarafton på Landsort. Juni.

Semester i Riga, här i gamla stan. Juli.

Semester i Riga, här på stranden i förorten Jurmala (som betyder strand på lettiska). Juli.

Landsort och underbart väder, Själskroka. Augusti.

Sommarnatt i Stockholm, indisk restaurang på Katarina Bangata. Augusti.
1-årig bröllopsdag, Debaser. Augusti.

Minisemester på Gotland med svärfamiljen, Fårö. Svärmor 65 år. September.

God mat och somna till Idol. Oktober.

Pepparkaksbak med pepparkaksformar från både förr och nu. December.

Julafton. December.

Nyårsfin. December.

Alla lästa böcker 2009

Här utmanade jag mig själv i läsning. Resultatet blev 78 lästa böcker under 2009. Det är ungefär 1,5 böcker i veckan och får ses som ett gott resultat. Ibland har jag läst 2 böcker om dagen och ibland har en bok tagit flera veckor så det har varit en bra blandning.

Lite statistik bland mina lästa böcker:
20 böcker i min kanon
25 böcker är recenserade i feministbiblioteket
8 böcker var på andra språk än svenska, 5 på engelska och 3 på tyska
13 nobelpristagare
19 deckare

Samtliga böcker:
Pär Lagerkvist Bödeln, Jutta Ditfurth Ulrike Meinhof, Jessica Valenti Full frontal feminism, Susan Faludi Den amerikanska mardrömmen, Mats-Eric Nilsson Den hemlige kocken, Orhan Pamuk Snö, Ami Lönnrot (red) Empati och engagemang, Selma Lagerlöf Gösta Berlings saga, Johan Björkstén I mittens rike, Doris Lessing Gräset sjunger, Gunnar Wall Världens största politiska skandaler, Susanna Alakoski Svinalängorna, Erward Morgan Forster Ett rum med utsikt, Gisela Chand På pottkanten, Edgard Allan Poe Sällsamma historier, Patrick Süsskind Das Parfum, Per Hagman Cigarett, Per Hagman Pool, Per Hagman Volt, Amanda Svensson Hey Dolly, Marina Lewycka Två husvagnar, Ulrika Kärnborg Fredrika Bremer, Rajaa Alsanea Flickorna i Riyadh, Peter Robinson I djävulens sällskap, Sophie Kinsella En shopaholics bekännelser, Peter Robinson En bit av mitt hjärta, Carol O'Connel Mallory - Dödens sköna konst, Åke Ewardsson Nästan död man, Åke Ewardsson Vänaste land, Åke Ewardsson Den sista vintern, Jessica Valenti The putity myth, Isaac Singer Trollkarlen från Lublin, Katia Wagner Alexandramannen, J M Coetzee Onåd, J M G le Clezio Allt är vind, Harry Martinsson Nässlorna blomma, Jessica Valenti He's a stud and she's a slut, Nadine Gordimer Min sons historia, Doris Lessing Det femte barnet, Peter Olausson Faktoider, Gunilla Bergensten Familjens projektledare säger upp sig, Rory Dicker A history of U.S. feminism, Umberto Eco Rosens namn, Camilla Läckberg Stenhuggaren, Elaine Bergqvist Härskarteknik, Peter Robinson Kall som graven, Mari Jungstedt I denna ljuva sommartid, Mari Jungstedt Den mörka ängeln, Mari Jungstedt Den dubbla tystnaden, Leif G W Persson Den som dödar draken, Ian Ranking Blodsband, Linda Olsson Nu vill jag sjunga dig milda sånger, Ed McBain Pusslet, Unni Lindell Orkestergraven, Carlos Ruiz Zafon Ängelns lek, Åsa Larsson Det blod som spillts, Henning Mankell Den orolige mannen, Herman Hesse Steppvargen, John Steinbeck Möss och människor, Erik Eriksson Flickan från Moldavien, Astrid Proll Hans und Grete - Die RAF 1967-1977, Leo Tolstoj Anna Karenina, Stefan Aust Der Baader Meinhof komplex, Waris Dirie Smärtans barn, Assyriska riksförbundet Jämställdhet här och nu, Nima Sanandaji Jämställdhet inom räckhåll, Herta Müller Hjärtdjur, Carina Rydberg Den högsta kasten, Nanna Lundh-Eriksson Sveriges drottningar, John Stuart Mill/Harriet Taylor Mill Förtrycket av kvinnorna/Kvinnornas befrielse, Anders Jonsson De gjorde skillnad, Moa Martinsson Mor gifter sig, Marilyn Yalom A history of the wife, Moa Elf Karlén & Johanna Palmström (red) Äga rum, Blanco, Sissela Nordling (red) Makthandbok, Sherry Jones Medinas juvel, Katrine Kielos Våldtäkt och romantik, August Strindberg Röda rummet

Här läser jag en av alla 78 böcker på Landsort. Ser ut att vara en deckare.

Böcker att läsa 2009 del 4

Då har förra årets litteraturkanon avslutats. Jag läste ut Strindbergs Röda rummet på självaste nyårsafton. Se övriga lästa böcker här.

Anna Karenina - Leo Tolstoj: Oj, oj, oj vad segt och trist. Nästan 1000 sidor plågade jag mig igenom och det tog flera månader.

Ringaren i Notre Dame - Victor Hugo: En tidvis ganska gullig bok, men trots att jag läste den efter Anna Karenina läste jag inte ut den i ett svep.

Den högsta kasten - Carina Rydberg: Jag hade inte förväntat mig att detta skulle bli en av de tristaste böckerna, men så blev fallet. Så urbota tråkigt!

Mor gifter sig - Moa Martinsson: Den klart bästa i denna omgång! Här har jag recenserat den på feministbiblioteket.

Röda rummet - August Strindberg: Det är ju trots allt Strindberg och jag trodde att det skulle vara bättre, sa en kompis till mig när hon läst denna bok och blivit besviken. Det sammanfattar väl vad jag känner.

Jag återkommer snart med ny litteraturkanon för 2010 och i år kommer det att bli lite annorlunda.

lördag, januari 02, 2010

Jag betalar gärna för städning i mitt hem!

Nu i jultider är det skönt att vi harbestämt oss för att prioritera vårt hem och vår fritid. Vi har val att lägga pengar på sk hushållsnära tjänster. Varannan vecka kommer en städerska och dammsuger och dammtorkar vårt hem. För detta betalar vi 900 kr i månaden. Utan regeringens skattereduktion, RUT-avdrag, skulle vi betalat det dubbla och det hade vi inte tyckt att vi hade råd med.

Få saker är så illa sett i vissa kretsar än just städhjälp. I de kretsar jag umgås i är det väldigt vanligt att betala, eller att överväga att betala för städning och andra saker i hemmet. Men utanför min lilla sfär så är det inte samma ljud i skällan. Trots att fler och fler har råd med städhjälp (jag inbillar mig inte att alla har råd med det, men betydligt fler än före RUT-avdraget), så skriker många högt att rika och privilegierade har råd att hålla sig med piga.

Låt oss då titta på dem som jobbar i denna sektor. Det är ofta kvinnor från andra länder som pratar dålig eller ingen svenska. Vem vill anställa den kategorin människor? Få arbetsgivare accepterar dålig svenska (möjligtvis med undantag av en brittisk pub-ägare, men där jobbar knappast etiopiska kvinnor). Det företag vi anlitar, Aqua Cleaning, har precis skaffat sig ett kontor i Hammarby Sjöstad och frågan är var alla deras anställda ska jobba om skattereduktionen avskaffats, något som vänsterkartellen hotar med.

Precis vad som varit syftet med det sk ROT-avdraget av RUT-avdraget skapat jobb, jobb som tidigare varit svarta. Cyniskt nog är inte alla som är emot RUT-avdraget, mot ROT-avdraget. Det är ok att ha skattelättnader på byggnationer och rörmokeri i hemmet, men att diska och städa är fortfarande fult att inte göra själv. Mönstret är glasklart, de traditionellt manliga sysslorna är ok att be om hjälp om, men de traditionellt kvinnliga ska man sköta själv.

Vissa säger att det inte är ok att göra skatteavdrag bara för att legalisera en kriminell sektor. Något mer cyniskt får man väl leta efter. Var verkligen kvinnor som städade för brödfödan, för att de flytt från krig och inte hunnit lära sig språket så att de kunnat få ett annat jobb, kriminella?

Det är märkligt att det ska vara så skamligt att ”inte kunna torka upp sin egen skit”. Vi har ingen bil, utan lägger hellre pengarna på städhjälp. Andra struntar i långresor till Thailand och betalar hellre en städerska. Vi gör alla prioriteringar i vardagen och vi klarar oss utan bil. Dessutom ger vår prioritering jobb. Det tänker jag inte ha dåligt samvete för.