tisdag, oktober 27, 2009

Flexequality - tredelad föräldraförsäkring

Det känns bra att lobbyverksamheten för tredelad föräldraledighet pågår för fullt. Jag är själv anhängare av helt delad föräldraförsäkring, men tycker att tredelad är ett bra steg på vägen. Läs här vad Per Altenberg har skrivit och här vad Martina Lind skrivit i frågan. Nu kan man även diskutera saken på landsmötesbloggen.

Ni kommer inte att se mig i talarstolen på landmötet eftersom jag kommer att sitta på podiet och uppdatera webben. Ibland måste man hålla isär tjänstemannarollen och politikerrollen. På landmötet är jag tjänsteman, men här på bloggen är jag politiker med egna åsikter.

De viktigaste orsakerna till att alla som är ombud bör rösta ja till motionen om tredelad föräldraförsäkring är:

  • En jämnare fördelning av föräldraförsäkringen är bra för jämställdheten.
  • Barnen får träffa sina pappor mer.
  • Om kvinnor tar ut färre föräldradagar kommer fler kvinnor att kunna göra karriär (risken att anställa en blivande mamma som kommer att vara hemma i en evighet minskar, risken att anställa en blivande pappa ökar).
  • Kvinnor kommer inte längre att halka efter lika mycket i löneutvecklingen.
  • Att kvinnor och män delar mer lika i föräldraförsäkringen kommer att ha positiv inverkan på arbetet mot ingrodda könsroller.

Ni som är ombud: Rösta ja till Altenbergs och Lindhs (med fleras) motion Flexequality – tredelad föräldraförsäkring!

onsdag, oktober 21, 2009

Ta debatten, men se till att vinna!

Många är de politiker med lång meritlista som inte lyckats att spöa Jimmie Åkesson i en debatt. Jag kan inte förstå att det ska vara så svårt. Men efter att Fredrik Malm gav honom en match så börjar jag undra om inte fokus varit fel. Fredrik Malms syfte verkar ha varit att vinna debatten. Och det gjorde han. Maud Olofsson m fl verkar ha haft som syfte att vinna hela världen. Då är det mycket mer som står på spel. De må vinna de redan övertygade själarna, men de som vacklar blir bara än mer övertygade om att sd är ett bra alternativ.

Varför bemöter man inte argumenten om islamisering? Ingen vettig människa kan väl tycka att det är bra om rabiata islamister får diktera hur Sverige ska styras? Folkpartiet har satt ner foten många gånger, bland annat när det gäller skolundervisning för muslimska flickor. Varför kan man inte säga det? Varför ska man istället skrika ”Du är rasist!” så fort Åkesson öppnar munnen? Det är mycket bättre att visa att sd och Åkesson är rasister, att påpeka det bör vara överförligt i en debatt.

Jag förstår verkligen inte hur politiker efter politiker misslyckas med att ta debatten. Fredrik Malm räddade de etablerade partiernas heder igår. Tack för det!

Läs också vad Malm skriver.

måndag, oktober 19, 2009

Bra dagis är en nödvändighet

Jag nappar på samma artikel som Rasmus bloggat om. Jag läste en bok för ett tag sedan på samma tema som denna artikel, dvs mammor i Storbritannien. Boken heter På pottkanten och är skriven av Gisela Chand.

Det vi ta för givet här i Sverige är i andra civiliserade länder inte lika självklart. Det handlar om dagis och barnpassning. För att båda föräldrarna ska kunna göra karriär så krävs en väl utbyggd barnomsorg till rimligt pris. Och det handlar kanske inte heller bara om att göra karriär. För att båda föräldrarna ska kunna ha bra jobb, krävs bra dagis.

I På pottkanten får vi följa den svenska Anna som falligt för den brittiska charmören, men när hemmafrulivet är verklighet och karriären blev till sand, är livet – och maken - inte längre lika charmerande.

Utan bra dagis till rimliga priser får vi aldrig ett jämställt samhälle. När hemmafru inte är något man väljer, utan något man tvingas till, kan vi aldrig uppnå ett samhälle där män och kvinnor har lika möjligheter.

Det är skrämmande att det i länder så nära oss ser så illa ut med jämställdheten. Man ska inte alltid slå sig för bröstet, men in detta fall kan vi verkligen konstatera att Sverige har bra barnomsorg som gynnar kvinnor i karriären.

Dock finns det alltid mer man kan göra. Kampen för ett mer jämställt Sverige går alltjämt vidare.

torsdag, oktober 15, 2009

Episkt feministiskt misslyckande?

Jag fick ett mejl idag från någon som kallar sig FELblog och som vill nå ut till olika feminister. Personen i fråga ville tipsa mig om att Robyn och Lykke Li gjorde ett episkt feministiskt misslyckande under Way Out West i somras.

Här är framträdandet:



Såhär tolkade FELblog framträdandet:



För dem som inte orkar kolla klippet kan jag berätta att Robyn och Lykke Li uppträder i burka för att efter en minut slänga av sig dessa och under har de sexiga kläder och högklackade skor. Tolkningen är en ironisk text om att de är västerländska kvinnor som minsann är så fria att de kan klä sig utmanande. Jag antar att jag ska tycka att detta är någon form av dubbelmoral. Det tycker jag inte.

Vad är det för fel på utmanande kläder och höga klackar? Tyck att jag är hemsk om ni vill, men att klä sig utmanande är inte per definition fel. Och det värsta jag vet är när man tycker att vi västerländska kvinnor är lika förtryckta som arabvärldens kvinnor. Burka och ”tvingas” klä sig utmanande är inte samma sak. Jag tycker också att det är fel med kvinnoideal som ingen kan leva upp till, men vi har ett val och ju fler som väljer att inte försöka nå upp till det kvinnoidealet, desto bättre. Och det blir bättre. Alla modeller är inte längre jättesmala och det finns snygga, moderiktiga kläder för större personer. Att påstå att vi har det värre eller lika illa som kvinnor i länder där man tvingas bära burka visar på att man inte har fattat något. Så nej FELblog, jag förstår inte poängen.

fredag, oktober 09, 2009

Lite LUF-nostalgi

Jag har varit aktiv i Liberala ungdomsförbundet i många år och suttit i förbundsstyrelsen (fs). Många av mina vänner idag är från den tiden. De tycker att jag sedan dess gjort en ideologisk resa från vänster till höger. Jag brukar fundera på det ibland, eftersom jag faktiskt inte bytt åsikter i så värst många frågor. Visst, man byter fokus, men kanske kan det vara något annat som ligger bakom en sådan syn? Kanske var det lojaliteten, inte mot ungdomsförbundet, utan mot falangen, som var det viktigaste då?

Igår var jag på mingel på Magasinet Neo och där träffade jag Johan Ingerö, som också var aktiv på min tid. Han och jag var varandras ideologiska motsatser och vi hade inte så mycket till övers för varandra på den tiden. Många var de debatter där vi var på olika sidor och Johan var en av dem som gärna såg att jag kickades ut ur fs. (Måste här tilläggas att jag idag tycker att Johan är en mycket trevlig och klok man och det som en gång var har vi lagt bakom oss.)

Hur som helst, igår påminde Johan mig om LUF:s kongress i Hammarö 2003. Det var det året jag avgick ur fs och det var min sista kongress. Det var en kongress där vänster och höger slogs mot mitten. (Johan mindes att han och Henric Grubbström hamnade på samma sida i debatter, något som aldrig hänt tidigare). Den stora frågan var avkriminalisering av narkotika.

Jag hade som fs-ledamot reserverat mig mot beslutet att avslå alla motioner som ville avkriminalisera bruk av narkotika. Min åsikt var (och är fortfarande) att ett förbud mot bruk inte löser de stora problemen. Detta ska inte blandas ihop med att vara för legalisering av narkotika, något som jag själv skulle komma att göra denna kongress.

Debatten var på natten. Jag, som egentligen inte skulle få rösta, var ombud, tack vare att någon annan ville sova. Jag brydde mig mycket lite och gick också och la mig och sov. Plötsligt väcktes av min vän Magnus Simonsson som ville att jag skulle komma upp och rösta. Drogliberalerna höll på att vinna. Jag gjorde som Magnus sa, gick upp, tog med mig mitt röstkort och röstade mot att avkriminalisera bruk av narkotika. Jag blev vansinnigt besviken när jag såg att min röst inte räckte och att Johan Ingerö kunde stå och jubla i andra ändan av aulan. Drogliberalerna jublade, och vi som var emot en legalisering var ledsna. Men det var inte legalisering vi hade röstat om.

Visst är det lustigt? Jag röstade mot min egen övertygelse, men med mina vänner. Just då, i den stunden, var jag övertygad om att jag gjorde rätt. Johan Ingerö kunde ju inte ha mer rätt än Magnus Simonsson! Identiteten och lojaliteten till falangen var viktigare än själva sakfrågan. När jag rannsakar mig själv så funderar jag om det inte har hänt fler gånger.

tisdag, oktober 06, 2009

Fler kvinnor i världspolitiken = en bättre värld

Det är fantastiskt att det går framåt i världen vad det gäller jämställdhet. Min favorit Hillary Clinton har jag tidigare hyllat och som utrikesminister gör hon uppenbarligen skillnad. I svenskans artikel från igår kan vi läsa om att kvinnors intågande i världspolitiken har lett till en rad olika förbättringar för kvinnor:
• Beslut om ett FN-organ för kvinno­frågor.
• Mer tonvikt på krediter till kvinnliga företagare.
• Insikt om att många små jordbruk drivs av kvinnor.
• Strävan efter att klassificera våldtäkt som krigshandling.
• Försök att få fler kvinnor invalda i parlament.

Det finns många antifeminister som tycker att vi feminister ser till kön och inte kompetens, men här kan vi tydligt se att avsaknaden av kvinnor gör att fokus på kvinnor frågor blir mindre. Jag är inte särartsfeminist och tror inte at vi kvinnor bryr oss mer om mjuka frågor, men för att bryta den mansdominans som finns i världen så behövs kvinnor, det är inte tal om annat!

Och på tal om kvinnor så är det mycket glädjande att, av tre nobelpristagare i medicin, är två kvinnor. Det går som sagt framåt.