Kungsholmen runt 10 km

Det var jobbigt men jag fick en rätt bra tid ändå. Enligt min klocka: 1:04:57, dvs nästan precis 40 sek från mitt pers. Jag är nöjd såhär med lite distans. Nu ska jag ut och dricka öl med Alex, som sprang betydligt snabbare än jag. Men hon är å andra sidan mindre och dessutom yrkesmilitär så det känns inte jobbigt alls!

Uppdatering:
Min officiella tid är 1:04:59. Mitt mål var under 1:05 och det klarade jag i vilket fall!

Lidköpings stadslopp

Nu har jag sprungit årets första lopp! Det var hemma i Lidköping på trygga gamla gator genom stan. Det viktigaste var inte tiden, utan att genomföra det. Sträckan var 5,1 och därför lite svårt att motivera en spurt när det började närma sig (det är ju på 5 km som man vill ha sitt rekord). Jag sprang på 30:55 och det får räknas som helt ok när målet var under 30 på 5 km. Som sagt var det viktigaste inte att nå mitt mål, utan att springa på min barndoms gator. Se resultaten här.

En helt klar kick inför fotsättningen av säsongen och den viktnedgång jag lovat mig själv att kämpa för!

Minus 7 kg

Jag var hos läkaren före vi åkte till Kina och jag har gått upp i vikt. Jag måste gå ner 6-7 kg. En läkare som säger det till mig samtidigt som han i varannan mening påpekar hur vältränad jag är och hur viktigt det är att jag vet att jag med min muskler inte kan jämföra mig med BMI, han får mig att le med glädje ta mig an den nya utmaningen. Jag ska gå ner 7 kg fram till midsommar.

Nu var det inte så att jag gick ner massor av kilo i Kina som man skulle kunna tro. Visserligen går man mycket och många sevärdheter kräver extra ansträngning:

Men så har man ju inte så nyttiga vanor som man kanske skulle kunna tro när den kinesiska maten ska vara så mycket nyttigare än den västerländska:

Men nu är jag hemma igen och då har jag två vägar för att nå mitt mål; maten och träningen.

1. Maten. Jag ska inte lägga om min kost radikalt, men lite mer quinoa och vit fiberpasta till lunch och betydligt mindre godis hemma. Men en omläggning ska jag göra. Det är slut med att moffa, trycka i sig, synda och glufsa i sig. Nu ska jag enbart njuta av godis. Och njuter man så har man ett bättre förhållande till det och äter mindre. (Jag har redan testat!)

2. Träningen. 3-5 gånger i veckan. Jag ska varva löpning, styrketräning och innebandy. Jag ska springa fler lopp för att ha kortsiktiga mål. Inte lika många som 2007 kanske, men Lidköpings stadslopp (5 km), Kungsholmen runt (10 km), Milspåret (10 km) samt Parloppet (5 km) står på programmet i maj och juni. Och jag ser fram emot det!

Idag vägde jag mig: - 1 kg sedan förra veckan!

Årets första lopp och pers!

Jag har legat lite lågt med att springa en massa lopp och jag hade aldrig tänkt att upprepa förra årets medaljskörd. Dock valde jag att ställa upp i Hässelbyloppet för tredje året i rad och det gick verkligen över förväntan. Personligt rekord! Jag är hur nöjd som helst!

Nytt pers: 1:04:18

Snart, mycket snart borde jag kunna gå under en timma på milen. Jag återkommer om det till våren!

Då är jag anmäld...

...så nu är det bara att fortsäta att träna hårt!

Lopp nr 9 och summering

Då var springsäsongen över. Det känns bara skönt just nu. Hässelbyloppet var en plåga, men så var jag inte i toppform heller. Tiden blev 1:07:50 och var ok med tanke på omständigheterna. Min målgång går att ses här.

Jag är ändå fantastiskt nöjd med hela säsongen. Detta har jag sprungit:
Spring Cross 6 km
Göteborgsvarvet 21 km
Milspåret 10 km
Vårruset 5 km
Blodomloppet 5 km
Midnattsloppet 10 km
S:t Eriksloppet 21 km
Lidingöloppet 15 km
Hässelbyloppet 10 km

Nyårslöftet om 8 lopp i år är uppfyllt med råge trots att jag var skadad på Premiärmilen och solade istället för att springa Tjejmilen. Jag gick aldrig under en timma på milen, men jag nådde mitt största mål: Göteborgsvarvet och halvmaran. Jag gjorde halvmaran dubbelt upp så jag kan inte vara missnöjd. Jag får se hur många lopp det blir nästa år. Jag lär återkomma om den saken!

Alla medaljerna (och en milspåret-tshirt)!

Lopp nr 8 - Lidingöloppet MK15

Halva distansen hela nöjet, blev halva distansen hela plågan. Jag fattar egentligen inte vad som fick mig att fortsätta. Jag stannade vid fem och la liksom av. Det gick bara inte att springa vidare. Av någon outgrundlig anledning som jag inte förstår fortsatte jag. Vid sju kilometer fick jag så ont i magen att jag vad tvungen att stanna. Ovanpå allt ösregnade det konstant. Jag kämpade på och i sinom tid kom jag i mål.

Mitt mål var att gå in under två timmar. Med tanke på vad jag gick igenom är jag mycket nöjd med 2:00:15 (när jag upptäckte tiden så var det för sent).

Nu har jag uppfyllt mitt nyårslöfte: Dubbelt så många lopp som förra året! Då sprang jag Vårruset (5), Tjejmilen (10), Bellmanstafetten (5) och Hässelbyloppet (10). I och med att jag är anmäld till ett lopp till – Hässelbyloppet – så väntar jag med en sammanfattning av årets lopp till jag är färdig med springsäsongen.

Lopp nummer 7 - S:t Eriksloppet/Stockholm halvmarathon

Då var det då dags igen. En ny halvmara. Detta gången var jag mindre tränad, mindre förberedd och framförallt mindre laddad än inför Göteborgsvarvet. Jag valde att starta i alla fall.

Det börjar med att jag med rädsla för att starta sist (och därmed springa ensam hela loppet) väljer att ignorera att jag är kissnödig. Resultat: Jag måste kissa vid första vätskepausen. Sedan är jag så trött att jag vid fem kilometer önskade att jag sprang vårruset. Vid milpasseringen springer jag på en bättre tid än på Göteborgsvarvet, men jag funderar ändå på att bryta. Jag påminner mig dock om att mitt sista träningspass var på 17 km och inte borde bryta innan jag nått dit. Vid 17 kämpade jag mig fram kilometer för kilometer och tack Emma, för ditt stöd vid 18 km, det var värt mycket! Det var en glad överrrasking i ett annat mycket ensamt lopp genom Stockholms mindre besökta områden.

I mål slog jag min tid från Göteborgsvarvet och var mycket glad. Min pojkvän sa att de ropade upp mig i högtalarna (jag hörde inte, jag var så borta): "Här kommer Hanna Lager mot mål, det kanske är första gången hon springer så långt som en halvmara på tävling."

Det var ju inte det, men vem kan klandra speakern? Vem är så dum så att man springer en halvmara på 2 och en halv timma - två gånger!?!

Tid: 2:29:24

Mot mål.

Glad medaljör.

Lopp nr 6 - Midnattsloppet

Nu har löparsäsongen startat igen och jag fortsätter att kämpa för att uppfylla mitt nyårslöfte att springa åtta lopp i år.

Midnattsloppet. 10 km zickzack runt Söder i mörker. Jag hade inga tidsmässiga krav på mig själv då jag hört att det ska vara ett tufft lopp. Första halvan var enkel och jag lurade mig själv att tro att jag var på väg mot ett personligt rekord, sedan kom backen upp mot Sofia kyrka och så handlade allt plötsligt bara om att ta sig i mål helskinnad.

Jag kom i mål helskinnad på 1:08:10 och det är ett resultat jag är nöjd med.

Lopp nummer 5

Efter fiaskot på Vårruset så bestämde jag mig för att efteranmäla mig till Blodomloppet. Det gick inte så mycket bättre för där fanns också mycket folk som överskattar sin förmåga och detta blandades med för mycket värme. Trots det är jag glad för det var ett roligt lopp och jag gillar när alla får vara med. Det blir definitivt Blodomloppet nästa år igen och picknicken (som man fick om man var lag och jag fick gå in i ett lag pga sjukdom) var mycket bättre än vårrusets!

Kul lopp och jag älskar verkligen att springa! Dock är jag inte tränad för korta sträckor (5 km) så det ska bli kul att springa millopp igen efter sommaren.

Lopp nummer 4

Tjejtrams och trängsel - Vårruset. Startade i snabbaste gruppen och första kilometern gick på 8 min. Om jag springer detta lopp igen nästa år så har jag avskrivit mig all rätt att klaga.

Lopp nr 3 -pers!

Nu har jag sprungit lopp nummer tre - Milspåret. Två varv runt Djurgården, dvs min träningsrunda (fast åt "fel" håll). Jag är så otroligt glad, för jag lyckades med säsongens första mål på en mil: att gå under 1:05. Jag gick i mål på 1:04:29!

Snart är jag under en timma!

Varvet i bilder

Här är jag strax före start. Som ni kan se har jag full mundering. Med på bilden är också min mamma och mina svärföräldrar.

Jag har fått medalj! Tur att bilden är oskarp för man ser inte hur trött jag är. Jag och mamma går mot bilen för att åka hem till mina släktingar och se schlagerfestivalen.

Var är brudarna?

Jag sprang som sagt Göteborgsvarvet på 2:36:25. Vad jag undrar är varför det finns så få tjejer i min egen ålder som springer varvet på ungefär samma tid. Det finns gott om gubbar som är lika långsamma som jag, men unga tjejer är det ont om. Vågar man inte ställa upp om man inte är en tvåtimmars-löpare? Är man rädd att göra bort sig? Helt uppenbart är att män i 60-årsåldern inte bär på den rädslan. Jag blir faktiskt ledsen av detta. Här har vi en massa medelålders män som inte har tränat, men som ändå tar sig runt under tre timmar.

Det borde finas en massa tjejer som jag, men istället för att våga ställer man upp i tramsloppen tjejmilen och vårruset (det sistnämnda tramsigare än det första). Jag vet att jag ställer upp i båda dessa lopp, men inte desto mindre gör de mig besviken varje år. Måste man kunna ha med sig barnvagn i ett lopp för att attrahera tjejer? Måste man ha en uttalad möjlighet att välja bort tidtagning? Om så, kan jag starta en halvmara bara för tjejer och säga att alla med barnvagn måste starta sist och då få massa löpare till start?

Nu ska jag inte vara elak, men det är tråkigt att allt måste vara så mjukt och fint för att tjejer ska våga satsa. Och det blir ju inte bättre av att man på startlinjen för ett tufft terränglopp får höra att loppet är en uppvärmning för vårruset. Varför skulle jag springa 6 km asjobbig terränglöpning om jag satsade på vårruset i första hand? Och varför FÖRVÄNTAS man som tjej när man valt att springa ett svårt terränglopp satsa på att springa vårruset där de hårdnackat vägrar att låta oss som springer få en exakt löptid?

Slutsats: Killar som löptränar springer ofta långa lopp. Tjejer som löptränar förväntas springa vårruset. Killarna springer således Göteborgsvaret och tjejerna springer vårruset. Trist, men förmodligen sant.

Jag kom i mål!

Otroligt, men sant, Hanna Lager är numer en varvslöpare. Drygt 21 km runt Göteborg har jag sprungit och även om det inte gick fort, så sprang jag hela varvet utan att gå över broarna. Det tog mig 2 timmar, 36 minuter och 25 sekunder och jag är mycket nöjd.

För er som inte är intresserade av löpning kan sluta att läsa där. För er som mot förmodan är intresserade av hur en långsam, men beslutsam, tjej tar sig runt Göteborgsvarvet, kommer en redovisning här:

Bara jag kommer ut ur Slottsskogen, var min första tanke. Innan dess känns det inte som att loppet startat. Jag kom helskinnad ut ur slottsskogen och faktiskt även helskinnad över Älvsborgsbron. Det var fantastiskt vackert att springa över bron! Pigg och glad fram till 7 km, sedan slutade jag att vinka till orkestrarna. Klarade 10 km på bättre tid än tjejmilen förra året (1:09:17), vilket var fantastiskt bra. Började tröttna på Hisingen vid 13 km och intalade mig själv att jag inte var här för att springa på Hisingen, utan att jag hade kommit för att springa på Avenyn. Väl framme vid Göta Älvbron tyckte jag att det var dumt att spara krafter genom att gå eftersom jag då inte skulle kunna slå mitt längdrekord på 17 km. Avenyn var seg, men kul att springa! Vid 17 bestämde jag mig för att bara klara 18 så att längdrekordet skulle slås. Sedan sprang jag förbi mitt gamla hem. Strax efter det passerade jag 19 km och då satte jag målet att springa 2 mil. Sedan fick jag gå. Jag gick inte. Jag sprang hela vägen in i mål och på upploppet remmade jag till och med om ett tiotal löpare. Det var fantastiskt stort!

Lopp nummer 1

Mitt nyårslöfte var att sprigna dubbelt så många lopp i år som förra året. 2006 sprang jag fyra lopp: Vårruset, Tjejmilen, Bellmanstafetten och Hässelbyloppet. 2007 började inte så bra i och med att jag var skadad på Premiärmilen. Nu har jag dock sprungit mitt första lopp - SpringCross. Ett tufft, men kul terränglopp på norra Djurgården. Det var en bra genomkörare för det som är årets viktigaste lopp. Nu är det bara fyra dagar kvar till Göteborgsvarvet!

För den som är intresserad kan min målgång ses här.

34818

är mitt startnummer. Jag startar 15:58, vilket betyder att jag får 3 h och 2 min på mig att klara det. Det ska gå.

Det pirrar redan!

Göteborgsvarvet 2007

Jag vet inte vad jag gett mig in på. Den 12:e maj ska jag springa Göteborgsvarvet, 21097,5 meter runt Göteborg. Förbi sälarna. Över båda brojävlarna. Upp för Avenyn och tillbaka. Förbi min gamla lägenhet på Risåsgatan. Kommer jag att klara det? Det återstår att se.

Raketen

Trots sjukdom och valrörelse och därmed ingen träning lyckades jag ändå genomföra Hässelbyloppet i söndags. En underbar tävling: Svalt, lite folk och lite prestige. Jag gjorde en för mig kanontid: 1.06.53.

För den som är intresserad kan här se min spurt.

(Det är alltså jag som kommer farandes i kurvan.)

Tjejmilen

Nu har jag gjort det, jag har sprungit tjejmilen! En herrans massa kvinnor som sprang en mil tillsammans - det var en upplevelse! Min och mina vänners stora tanke innan loppet var: Detta har vi gjort förut, hur kommer det sig att vi betalar för att att springa en mil?. Det är helt klart roligt och inspirerande att springa med en massa andra människor (förutom att folk ställer sig i fel startgrupp och på så sätt bromsar upp hela fältet).

Men varför en tjejmil? Nu springer kvinnor maraton precis som män och behöver inga egna klasser. Eller? Det känns lite som om tjejmilen är en slags uppmuntran till kvinnor att inte ta i för mycket. Vi är ändå kvinnor och ska väl kunna ta det lite lagom med en mil? Det är kanske orättvist att tänka så för man kan vinna tjejmilen och de som gör det tillhör sverigeeliten i långdistanslöpning, men det känns ändå lite som om det som är reserverat för oss kvinnor ska vara lite lagom.

För mig som nybörjare var det dock en utmaning att springa en mil på tävling, men jag har vänner som också är nybörjare och som är män. Vilken tävling ska de ställa upp i? Stockholm maraton? Lidingöloppet? (Jag är medveten om att midnattsloppet finns, men det är lite jippobetonat och vänder sig inte till motionärer, såsom tjejmilen).

Hur gick det för mig då? Jag startade i den grupp som förväntas springa på 53-58 minuter (så snabbt springer jag inte!) och i samma grupp som jag startade två 70-åringar med stavar. Så mycket för startgrupper! Jag kände mig lite krasslig innan loppet, stukade foten efter 4 kilometer och kom ändå i mål på 1.12. Idag är jag hemma från jobbet och är sjuk och har ont i foten. Men det var värt det och jag springer nog nästa år igen, trots att bara tjejer får vara med.