lördag, december 30, 2006

Statligt mord

Nu har de hängt Saddam. Jag blir verkligen illa berörd. Han må varit hur hemsk som helst, men stater ska inte ägna sig åt att ha ihjäl folk. Om en människa som förlorat hela sin familj pga Saddam, mördar honom, skulle jag har mer förståelse. Nu blir jag bara arg.

Det är minst sagt ett problem att världens största demokrati tillåter statliga mord.

lördag, december 23, 2006

Julpynt a la Grev Magnigatan

Gran och klappar.



Mistel.




En obligatorisk nejlikaapelsin.

Hyacinter.

Vackra julstjärnor.

Min och Andreas jul 22/12

Vår julafton firades i år firades den 22:a för att vi firar själva julafton med respektive familjer. Här kommer en bildkavalkad från en minijulafton i en etta. (Kommentera gärna om bilderna är konstiga, med tanke på detta.)



Jullunch med köttbullar, prinskorv, grönkål, sill, revbensspjäll, skinka och finsk potatislåda som jag lärt mig laga av Mia.






Dags för fika med glögg och hembakta pepparkakor. Andreas gillar att göra alternativa pepparkakor ;o)







Julklappsutdelning. Jag får en jättefin pyjamas av Andreas.
Och så klart får jag Orhan Pamuk. Boksnobbar bör läsa nobelpristagare.




Vi avslutar dagen med ytterligare ett julbord, denna gång med lax - rökt och gravad, löjrom, skagenröra, äggröra samt hovmästarsås och pepparrotsås.

onsdag, december 20, 2006

Gamla klasskompisar

För några helger sedan satt jag och min sambo Andreas och gick igenom alla våra klasskompisar från första klass. Vi hade sett Populärmusik från Vittula (en film, men framförallt en bok, jag rekommenderar starkt!). Vi funderade på vad de gjorde idag och om de hade "klarat sig bra". Aldrig har klasskillnaden i våra uppväxter märkts så tydligt. Andreas har gått lågstadiet på Lidingö och jag i Lidköping. Andreas område präglas av familjer i övre medelklassen och mitt område är nog ganska precis medelklass i en småstad. Alltså på pappret inte så fruktansvärt stor skillnad, men i verkligheten är den enorm. (om någon som råkar känna mig från förr läser detta kan jag säga att vi strikt gick på dem som gick i samma klass första året och inget annat).

1. Det var ungfär lika många som saknade akademisk examen i Andreas klass som hade det i min.
2. Att "klara sig bra" innebär i Andreas klass att vara chefredaktör på en känd tidskrift eller jobba som läkare, dvs tjäna MYCKET pengar. I min klass innebär det att ha ett fast jobb så att man klarar hyra, mat och någon utlandsresa ibland.
3. An naturliga skäl: merparten av Andreas klasskompisar bor i Stockholm, om de inte bor kvar på "ön". Merparten av mina bor kvar i Lidköping. Inget fel i att bo i en småstad, men möjligheter till karriär och pengar är ju betydligt större i Stockholm.

Jag vill inte lägga någon värdering i vilket liv som är bäst eller på något sätt sätta mig över alla och säga att jag har lyckats bäst i livet (vilket förmodligen skulle vara ett helt felaktigt påstående), men det är en intressant skillnad. Jag har många kompisar hemifrån som klarat sig långt bättre än jag och bor på spännande platser runt om i världen, men det är helt klart lättare att hitta sådana personer som gått på Andreas skolor än på mina. Jag är hittills i stort sett nöjd med hur mitt har utvecklat sig och det är förmodligen mina klasskompisar från första klass också. Anledningen till detta inlägg och mina tnkar var filmen Populärmusik från Vittula och att jag identifierade mig med ungdomarna i huvudrollerna!

Tvätta en kamera

Nu ska ni få höra en ytterst märklig historia. I söndags när jag tvättade gjorde jag en mycket tråkig upptäckt. När jag hade tagit ut alla kläderna låg min digitalkamera (en liten pocketkamera) kvar i tvättrumman. Jag blev såklart förtvivlad. Efter att ha gråtit en skvätt kom jag fram till att jag inget annat kunde göra än att vänta tills den hade torkat för att se hur stora skadorna var. Min far, sambo samt några vänner varnade mig för förhoppningar. Den kan klara att ramla i vatten, men knappast att rumla runt i en tvättmaskin i en timma med både tvätt- och sköljmedel. Så sant.

Efter tre dagars torkande var det dags att testa. De första bilderna så skumma ut. Så klart. Men allt annat verkade fungera. Måste erkänna att besvikelsen fanns där även om jag inte ville erkänna det. Kameran hade ju trots allt tvättats. Dagen efter kunde jag inte låta bli att testa igen och till min stora förvåning verkade korten bli helt normala. Jag har till och med lagt upp dem på datorn och kan inte hitta några större fel. På fredag tänkte jag göra ett blogginlägg om min och Andreas minijulafton i bilder. Då får ni se själva och avgöra om min kamera är helt återställd!

Med andra ord: Om en kamera känner sig lite vissen kan man alltid tvätta den i 40 grader. Glöm inte tvättmedel, sköljmedel och centrifug!

tisdag, december 19, 2006

God jul


God jul alla läsare! Skulle jag sett ut såhär om jag var med i South Park? Bedöm själva. Kolla hur ni skulle se ut här. Jag fick idén från Johanna Nylander, fast jag vet att den inte är ny. Kul ändå!

Feministiska böcker vs deckare

Jag läser som bekant mycket feministisk litteratur. Just nu håller jag på med första delen i Marilyn French svit om kvinnans historia - From Eve to Dawn. Samtidigt läser jag en bok om porrens historia. I helgen kastade jag dock in handduken. Inte för att någon av böckerna är dålig utan för att jag känner att även jag behöver lite avbrott ibland. Nu är det snart jullov (eller snarare så kommer jag att ta ut semester ett par dagar) och jag ska bara slappa och läsa. Böcker jag inhandlat för att läsa i jul:

Nummer 10 - Åke Edvardsson
Den ryska vännen - Kajsa Ingemarsson
Änglarösten - Arnaldur Indridason
Mordet på Harriet Krohn - Karin Fossum

Idel deckare. Jag återkommer med rapporter om detta är böcker jag rekommenderar!

torsdag, december 14, 2006

tisdag, december 12, 2006

Barn eller toffelhjältar?

Jag har uppmärksammat två intressanta poster, ett av Staffan som handlar om toffelhjältar och ett av Maria om att kalla sin man för sitt barn. Jag har faktiskt lagt märke till dessa fenomen och även till att vissa män kallar sina fruar för regeringen. Allt verkar vara olika sidor av samma mynt. Kvinnan är rabiat och bestämmer och mannen jamsar med alternativt beter sig som ett barn. Ser det ut såhär i familjer runt om i Sverige? Eller varför uttrycker man sig så?

När jag var i Senegal och bodde hemma hos en kollega (som är från Senegal) mötte jag ganska djupt rotade könsrollsmönster. En viktig sak hemma var att min kollega och vän inte var välkommen in i köket (hans systrar och en kusin bor i huset och han bor där när han inte är i Sverige, vilket han är merparten av året). Det faller sig nog ganska naturligt att kvinnor vill ha ett eget rum, någonting de kan bestämma över, en egen sfär. De bestämmer över hemmet och männen bestämmer över allt annat. Det de kan göra är att stänga ute mannen från köket och från tvättstugan. Han skulle ändå aldrig gå in där, så en sådan uppgörelse blir till allas belåtenhet.

Vart vill jag komma? Jo, när hemmen är kvinnans sfär där bara hon bestämmer - och inte ifrågasätter könsordningen - kan då skämt som "regeringen" och "mitt vuxna barn" bli naturliga? Jag måste säga att alla som använder dessa eller liknande uttryck känns som folk som inte har tänkt efter, men jag kan så klart ha fel.

Andra intressanta fenomen är skämt om att hon är äldre än honom (går han på simskola, behöver hon rullator). Eller skämt om att hon friade (har hans manlighet fått en törn, kunde hon inte vänta på honom). Varför är det så roligt? Varför är det roligt att skämta med folk som bryter könsrollsmönster?

Min slutsats efter detta - kanske något förvirrade - inlägg är att språk och humor spelar roll. Om vi inte vill befästa könsroller kanske vi ska tänka på vad vi säger och vad vi skämtar om. Om vi tycker att det är roligt att fråga en tjej med en fyra år yngre pojkvän om hon behöver rullator, kanske vi ska fundera på våra värderingar. Likaså om vi tycker att vår livspartner är ett barn respektive en häxa.

Eller är jag helt ute och cyklar?

Pepparkaksbak

Jag bakar. Många pepparkaksformar och stor deg är ett måste! Om någon som vet att jag fyller trettio snart vill ha ett tips så önskar jag mig Stockholmsformarna från Designtorget ;o)

Årets pepparkakor. Fast det kom mera... Nu ska de avnjutas med mögelost. Mums!

Ny på jobbet

Nu har jag jobbat drygt en vecka på mitt nya jobb. Jag är numer politisk sekreterare på folkpartiets riksdagskansli. Det är ett mycket roligt och stimulerande jobb och jag tror att jag kommer att trivas alldeles utmärkt här!