Visar inlägg med etikett Blaj. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Blaj. Visa alla inlägg

söndag, maj 17, 2009

Lite om mig...

Jag hittade denna lista på Lindas blogg. Och tyckte att det var lite kul:

Bästa promenad: Vårpromenad på Kinnekulle.

Favoritgata: Det finns flera! Graben i Wien, Fifth Avenue i New York och alla underbara gator i SoHo i Hong Kong.

Lyxmiddag: Hemma är oftast bäst eftersom jag är gift med en man som verkligen kan laga mat. Annars minns jag våra underbara middagar på Asiate i Manadrin Hotel i New York, vår 3-årsmiddag på Rex Hotel i Saigon, vår 5-årsmiddag på Operakällaren och den fina middagen senast i Shanghai.

Bästa micromaten: Popcorn. Lagar ingen mat i micron.

Favoritförort: Hammarby Sjöstad om det räknas som förort. Annars Lidingö.

Bästa lunchställe: Såhär års är det Stadsmissonen i Gamla Stan. Deras uteservering är alltid varm när solen skiner (dock en gryta på sommaren).

Bästa kaffet: Det som aldrig dricks.

Senaste göteborgsupptäckt: River Café. Otroligt vackert!

Senast sedda utställning: Hong Kong museum of history.

En bra gå bort-present: Skumpa.

Favoritlyxartikel: Min chanel-marscara och mitt dior-läppstift.

Läser helst: Feministisk litteratur och just nu deckare.

Favoritmärke: Svårt det där. Köper nästan alla kläder på HM. Men jag älskar mina Calvin Klein-jeans.

Modeförebild: Jag vet inte om jag har någon.

Motionerar: Springer och styrketränar.

Favoritprodukt på apoteket: Nässprej.

Lyssnar på: Schlager och gammal poppunk från 90-talet när jag springer och Winnerbäck när jag är hemma.

Senast gnolade: I’m in love, with a fairytale…

Bästa fyllekäket: Kebab.

Sämsta köp: Kinaskorna jag köpte sista dagen i Peking som visade sig vara två vänsterskor.

Senaste 2nd handfyndet: Det var ett tag sedan jag handlade på myrorna, men jag har gjort många fynd i deras bokavdelning so jag har i mitt feministbibliotek.

Användbar pryl: Mixern och väggdammsugaren.

Transportmedel: Spårvagn.

Favoritaccessoar: Mina egendisignade smycken!

Återvinner: Mindre än jag borde.

Hejar på/håller på: IFK Göteborg, Villa och folkpartiet.

lördag, mars 21, 2009

Vilken är Sveriges bästa låt?

Titeln som Sveriges bästa platta brukar brukar Jakob Hellmans ...och stora havet få. Men bästa låt? Min man sa en gång (jag vet inte hur allvarligt det var) att Mauro Scoccos Sarah låg bra till. En kollega till mig höll med om det. Efter några veckors betänketid så har jag kommit fram til min favorit till titeln Sveriges bästa låt på svenska. Jag är ett Winnerbäck-fan, men han har har faktiskt inte gjort någon låt som kan mäta sig med denna:



Någon som håller med?

onsdag, oktober 08, 2008

Bara för att hon inte klarar det...

...så betyder det inte att ingen gör det. Katrin Schulman/Zytomierska är bitter över att hon har skiljt sig. Det betyder inte att ingen är skapt för äktenskap. Det betyder bara att Katrins och Alex förhållande inte var bra. Jag vill bara påpeka det.

tisdag, februari 05, 2008

Banankaviar

Ja, ni har väl inte undgått reklamen om den mycket märkliga kombinationen av banan och kaviar som slutar med de klämkäcka orden: ”Det är gott – vi lovar!”?

En vän till en kollega kunde inte motstå frestelsen att prova detta och köpte en tub som han sedan villigt gav bort till kollegan. Nu har snacket om denna produkt och tillhörande reklam gått i fikarummet och därför togs tuben med och bjöds på. Det var få som inte ville veta hur det egentligen smakade. En efter en provade detta märkliga pålägg. Kanske var det bara detta som var tanken? Att göra en produkt som är så konstig att ingen kan motstå att testa det? För inte var det väl på allvar menat att vara gott?

Vårt bästa betyg: Inte så illa som vi trodde.

Mitt slutord: ” Det är äckligt – vi lovar!”

tisdag, januari 22, 2008

Världens mest kända…

Jag har ju skrivit om en diskussion jag hade med min bror och min sambo om vem som är väldens mest kända svensk. Då tänkte vi att en miljard kineser är rätt mycket och föreslog J-O Waldner, men nu kanske vi snarare skulle säga Den heliga Birgitta, Alfred Nobel eller kanske Dag Hammarskjöld. Sedan snöade vi in på resten av Europa. Nedan följer en lista över den mest kända får alla Europas länder (vi valde medvetet bor alla pytteländer, även om vi diskuterade prinsessan Stefanie på Monaco). Håller ni med? Vi har ju säkerligen missat en hel del så fyll gärna i!

Norge: Sorry Ibsen och Grieg, världens mest kända norrman är förmodligen Vidkun Quisling.
Danmark: HC Andersen.
Finland: Här funderade vi på Sibelius, Tove Jansson eller Urho Kekkonen, men ingen av dem är ju särskilt kända. Kanske är det Tero Pitkemäki.
Island: Snorre Sturlasson.
Estland: Här är det riktigt svårt. Erki Nool, 10-kamparen som tog OS-guld i Aten borde väl vara mer känd än Andrus Veerpalu och Kristina Smigun?
Lettland: Här kom vi inte på en enda.
Litauen: Vytautas Landsbergis. I brist på andra kändisar.
Storbritannien: Vem är mest känd av drottningen, John Lennon och Churchill? Vi satte en slant på Lennon.
Irland: Bono.
Frankrike: Napoleon.
Holland: Van Gogh eller Rembrant, vi kunde inte bestämma oss för vem. Anne Frank förekom också i diskussionen, men vi kom fram till att målarna förmodligen är kändare.
Belgien: Om man får tas med en fiktiv person så är det ju så klart Tintin, annars blev det svårare. Hergé är ju inte så känd som sin seriefigur, men å andra sidan kom vi inte på så många andra kända belgare.
Luxemburg: Marc Girardelli.
Tyskland: Här tävlar Beethoven med Göring och Göbbels. Jag vill ändå hoppas på att Beethoven tar hem det.
Österrike: Adolf Hitler. Tyvärr, men Mozart slår inte det. Inte heller Arnold Schwarzenegger. Så klart.
Schweiz: Wilhelm Tell.
Polen: Johannes Paulus II.
Tjeckien: Franz Kafka.
Slovakien. Andy Warhol.
Ungern: Ference Puskas? Eller finns det andra berömda ungrare?
Portugal: Figo? Eller är det Vasco da Gama?
Spanien: Pablo Picasso.
Italien: Leonardo da Vinci eller Christopher Columbus.
Grekland: Sokrates. Tätt följd av Platon.
Cypern: Här diskuterade vi inte någon.
Slovenien: Marilyn Ottey, men med tanke på att vår princip var vilket land man är född i så räknas väl inte det.
Kroatien: Tito.
Serbien: Gavrilo Princip.
Bosnien-Hercegovina: Här kom vi inte på någon enda känd person.
Makedonien: Alexander den store.
Albanien: Moder Teresa.
Bulgarien: Här kom vi inte heller på en enda.
Rumänien: Nadja Comaneci. Eller Ceausescu? Jag sätter en slant på Comaneci.
Ukraina: Sergej Bubka.
Vitryssland: Marc Chagall.
Moldavien: Ett stort frågetecken.
Ryssland: Är det Lenin, Putin eller Gorbatjov (för Stalin får räknas som världens mest kända georgier)? Just nu är det förmodligen Putin.
Turkiet. Atatürk.

måndag, december 10, 2007

Det kommer inte att snöa i Afrika i år heller

I helgen försökte jag och min sambo få upp julstämningen. Det gör man väldigt enkelt genom att lyssna på gamla julhits från barndomen. En låt fastnade jag som så många gånger förr på. Den är mycket västerländskt centrerad och på något sätt elitistisk. Jag pratar om Band Aid och ”Do they know it's Christmas”. Hur var det på 80-talet, trodde man att alla måste ha det som vi i väst för att det skulle vara bra? Eller är det bara en lite fånigt kitschig text? Är det någon mer än jag som tänkt på det?

Min favvisrad ur texten: “Do they know it's Christmastime at all?”. Vilka är “they”? Alla i Afrika? Då får man väl säga att många av “they” förmodligen inte vet att det är jul. De kan vara muslimer, eller så tillhör någon annan religion. Alla i hela världen är inte kristna, något som verkar gått 80-talets välgörare förbi.

Favvisrad nummer två: ”It won’t be snow in Africa this Christmastime”. Det är väl en jäkla tur att ”de” inte ovanpå allt annat elände dessutom ska behöva frysa. Visst, många behöver mer kyla och många behöver vatten, men jag vet inte om snö är det de önskar sig mest av allt. Dessutom finns det kristna i Afrika och de har ju andra jultraditioner. Jag tror inte att de liksom t ex australiensarna gråter för att det inte snöar på jul.

Men det svänger ju och det är jultradition, så jag lyssnar i alla fall varje år på välgörarna i pudelrockfrisyr år efter år. Såhär 20 år efter åt så det mest lite roligt, eller hur?

söndag, november 18, 2007

Världens kändaste svensk?

Vilken nu levande svensk är mest känd i världen? Denna mycket viktiga fråga diskuterade jag igår med min pojkvän och bror. Om man skulle räkna dem som är kända för att ha ett känt företag eller spela i ett känt band så kulle Ingvar Kamprad eller Benny Andersson ligga bra till. Men om man bara räknar den person som flest känner till om man bara nämner namnet, vem är då väldens mest kända svensk? Björn Borg kanske? Eller Per Gessle?

Vårt tips: J-O Waldner. Han är väl känd hos en miljard kineser. Har vi någon som slår det?

fredag, augusti 24, 2007

Dagens - eller årets - roligaste nöjeshändelse

Jag finner inte ord för detta.

Kicki Danielsson är kränkt av att P4 inte längre spelar dansbandsmusik:

– Det vi upplever är ren bojkott. Det har jag tyckt i många år. Jag reser mycket i bil och sitter då ständigt och retar upp mig. Jag hör aldrig dansband. Jag har själv gjort mycket fint, men inte en gång spelas det. Det är bedrövligt och tråkigt.

Hon fortsätter:

– Vi är väl inte tillräckligt balla i radiochefernas ögon, vi har fått en töntstämpel.

Helt korrekt. Ni är inte "balla" och ni är töntiga. Bra att du har insett det.

- Radion vill uppenbarligen bestämma vad folk ska tycka om och lyssna på.

Nej, det är DU som vill styra över vad folk ska lyssna på. Du är arg för att alla inte delar din dåliga musiksmak.

En lista har lämnats in till SR och TILL ANSVARIGA POLITIKER. Jag hoppas verkligen att Lena Adelsohn Liljeroth tar tag i detta! Vi behöver mer statsstyrd radio och politiker bör verkligen se till att svenska folket får lyssna till rätt musik!

Åh, Kicki, vad du gör mig glad! Nu har jag fått skratta lite såhär efter lunch.

onsdag, april 11, 2007

Jag är inte ensam...

...det finns till och med en klubb för mig!

Jag letar själv efter 289 och det har tagit mig knappt 4 år att komma hit. Min mamma är däremot grymmare än jag och har redan hunnit över 500.

torsdag, oktober 20, 2005

Alternativ semester?

Det är helt underbart, här kommer jag att bo i en vecka från och med om en månad. Numer skäms jag inte heller för att åka på charter. Jag behöver vila och det ska bli underbart att ligga på stranden i en vecka tillsammans med min sambo.

Så klart kommer vi att åka till pyramiderna och även snorkla och sånt som man ska göra, men mest av allt ska vi vila. Jag är en person som älskar fart och fläkt och gärna tågluffar. Min sambo är lite mer lugn av sig och vill inte känna pressen som är lätt att känna när man flänger runt. Jag har då kommit på att charter är aldeles utmärkt. Åker man tillspännande platser har man dels redan fixat hotell och dels kan man välja att resa runt så länge man orkar. Resten av tiden tillbringar man på en skön strand med tillhörande trevliga hotellrum.

Som jag nämnde tidiigare prenumererar jag på tidningen Vagabond. Jag kan tänka mig att charter inte är det främsta sättet att resa för en vagabond-läsare eftersom hela tidningens framtoning är alternativ (dock finns det alltid något charterrepotage i varje nummer). Det var speciellt en artikel i senaste numret som jag fastnade för. Den börjar med: "Hon klev av planet i Johannesburg. Hon var inte intresserad av vinprovningar eller djurparker. Hon ville till Soweto." (Fritt citerat, jag har inte tidningen framför mig) Wow vad alternativt! Det är knappast någon innan henne som kommit på tanken att åka dit! Nu var jag sådär ironisk igen, men jag kunde inte låta bli. Det är så inne att vara alternativ och alla verkar vara alternativa på samma sätt. Alla har ju samma utgåva av Lonely planet. Det är absolut inget fel i det, men man är ganska vanlig.

Nej, jag besparar mig från alla prettoutalanden om resor och säger att Sharm el Sheik ska bli underbart vare sig jag är alternativ eller inte. Jag kommer att plocka med mig den senaste Loney planet och göra något av allt de föreslår utan att känna mig alternativ ;o) Jag återkommer med berättelse om hur det var.