Vänstern och nazismen

Jag lyssnade på en debatt i SVT:s morgonsoffa. Ung vänsters blivande ordförande Ida Gabrielsson ondgjorde sig över att man tyckte att det var ett problem att vänstern slåss mot nazister när de sistnämnda vill demonstrera (senast i Linköping). Hon menar att det är en demokratisk rättighet att få demonstrera mot idioter som nazister. Eller kanske inte en rättighet utan snarare en skyldighet.

Visst är det en demokratisk rättighet och visst har hon rätt i att det är att det är problematiskt om man flyttar demonstrationer utanför stan och inte tillåter motdemonstrationer. Vad som däremot är tveksamt om hon har rätt i är att det skulle vara en självklarhet att anordna en motdemonstration mot nazister. Jag spånar nu bara och har ingen självklar åsikt i denna fråga, men jag undrar om det inte är smartare att låta dem vara. Alltså, nazister är inga trevliga människor och det är nog väldigt få som tycker det. Sverigedemokrater är en sak, men just nazister med alla symboler och tillbehör, tycker inte folk att de är mest löjeväckande? Det är klart att folk tycke ratt det är obehagligt, men är det inte än mer otäckt när ett gäng afa-människor står och skriker mot dem och bidrar till en tryckt stämning med smockor i luften?

Jag tror att många tycker att afa är näst intill lika obehagligt som nazister och just de kanske inte är demokratins bästa försvarare? Som sagt är jag en vän av yttrandefriheten och en vän av demonstrationsrätten, men jag kan undra om det ibland inte är bäst att hålla käften, bara för att få önskat resultat.

Se detta som en fundering från mig och inte ett sätt att tysta ner Ida Gabrielsson och hennes vänner. Hon ska givetvis få fortsätta demonstrera och jag hoppas att hon gör det för att hon tror det är det bästa sättet att stoppa nazistiska idéer och inte för att vinna billiga poänger.