tisdag, oktober 25, 2005

Ett politikertest till...

Jag gjorde ett politisk test. Lite intressant resultat. Jag undrar var faschismen kom ifrån och så blev jag nog lite väl mycket kommunist. Lite intressant var att jag blev 0% republikan. Det stämmer nog. Hur som helst, håll till godo. Här är min politiska kompass (eller inte):

Democrat 100%
Anarchism 83%
Socialist 75%
Communism 33%
Green 25%
Fascism 8%
Nazi 0%
Republican 0%

Jämställdhet i Ukraina

På fredag reser jag till Donetsk i Ukraina för att prata jämställdhet med en massa instresserade liberaler. Det ska bli jättespännande och jag har lite nervöst börjat fila på ett föredrag. Det är folkpartiets biståndsorganisation Silc som har ett sammarbete med Ukraina och det är därför vi är bjudna att tala på deras jämställdhetsseminarium.

Donetsk ligger i östra Ukraina och det var där man röstade på Janukovic i presidentvalet. Våra liberala vänner gjorde naturligtvis inte det, men de var i minoritet i sin hemstad. Det ska bli otroligt spännande att resa dit och också fantastiskt roligt att få prata feminism och jämställdhet. Jag återkommer om en vecka med ett referat från resan!

Fågelinfluensan

Jag vet inte om jag orkar mer. Sjuka fåglar är huvudnyheter, inte bara i kvällpressen, utan även på text-TV. Hela morgonen har ägnats åt telefonväkteri i svt:s morgonsoffa. Alla är helt hysteriska. Snart är den här och den kommer att döda många - fågelinfluensan.

Jag tycker att folk borde tagga ner lite och lyssna på vad experterna faktiskt säger. Det är inte så farligt. Vi kommer inte alla att dö.

fredag, oktober 21, 2005

Eutanasi

I dagens morgonsoffa diskuterades aktiv dödshjälp, eller eutanasi som det också heter. Jag blir alltid så försvånad över hur lätt folk verkar ta på det (undantaget i svt:s morgonsoffa var faktisk Thomas Idergard som i denna fråga gav ett sansat intryck). Det handlar om att det är helt självklart att alla ska ha rätt - inte bara till sitt liv - utan också till sin död. Som jag ser det finns det två stora frågor som gör att jag aldrig kan vara för eutanasi:

1. Om man har rätt till sin egen död och någon annan måste avsluta ens liv - vem ska utföra detta? Jag ser ett stort problem att läkare som ska rädda liv helt plötsligt ska ta livet av folk.

2. Vem ska få rätt till eutanasi? Detta är den absolut viktigaste och avgörande frågan för mig. Ska vi ha det som Lotta Gröning föreslog i morgonsoffan att man får skriva testamente? När man är i sina sinne fulla bruk skriver man ett tesamente om att när man inte är i sina sinnes fulla bruk vill man dö. Det kan knappast bli mer bisarrt. Man kan ju ändra sig och vad väger då tyngst? Såklart det man säger sist, men är det inte lite skrämmande att ha papper på att en läkare får ta livet av en? Om man nu inte vill ha ett system med testamenten, vilket jag tror att de flesta vettiga människor som är för eutanasi inte vill, vad ska gälla då? Och för vem ska man framföra att möjligheten finns? Finns det en möjlghet att detta kan ge press hos personer som av majoriteten svenskar inte anses ha ett värdigt liv?

Jag tror inte att man kan garantera att ingen människa dör ofrivilligt i ett samhälle där eutanasi är tillåtet. Därför ska vi inte tillåta det i Sverige. I den bästa av världar skule alla människor ha rätt till sin egen död, men nu kan det innebära en inksränkning på någon annan människas rätt till liv samt en inskränkning på läkaretiken. Jag förstår inte hur man så lättvindigt kan vara för något som är så problematiskt.

torsdag, oktober 20, 2005

Alternativ semester?

Det är helt underbart, här kommer jag att bo i en vecka från och med om en månad. Numer skäms jag inte heller för att åka på charter. Jag behöver vila och det ska bli underbart att ligga på stranden i en vecka tillsammans med min sambo.

Så klart kommer vi att åka till pyramiderna och även snorkla och sånt som man ska göra, men mest av allt ska vi vila. Jag är en person som älskar fart och fläkt och gärna tågluffar. Min sambo är lite mer lugn av sig och vill inte känna pressen som är lätt att känna när man flänger runt. Jag har då kommit på att charter är aldeles utmärkt. Åker man tillspännande platser har man dels redan fixat hotell och dels kan man välja att resa runt så länge man orkar. Resten av tiden tillbringar man på en skön strand med tillhörande trevliga hotellrum.

Som jag nämnde tidiigare prenumererar jag på tidningen Vagabond. Jag kan tänka mig att charter inte är det främsta sättet att resa för en vagabond-läsare eftersom hela tidningens framtoning är alternativ (dock finns det alltid något charterrepotage i varje nummer). Det var speciellt en artikel i senaste numret som jag fastnade för. Den börjar med: "Hon klev av planet i Johannesburg. Hon var inte intresserad av vinprovningar eller djurparker. Hon ville till Soweto." (Fritt citerat, jag har inte tidningen framför mig) Wow vad alternativt! Det är knappast någon innan henne som kommit på tanken att åka dit! Nu var jag sådär ironisk igen, men jag kunde inte låta bli. Det är så inne att vara alternativ och alla verkar vara alternativa på samma sätt. Alla har ju samma utgåva av Lonely planet. Det är absolut inget fel i det, men man är ganska vanlig.

Nej, jag besparar mig från alla prettoutalanden om resor och säger att Sharm el Sheik ska bli underbart vare sig jag är alternativ eller inte. Jag kommer att plocka med mig den senaste Loney planet och göra något av allt de föreslår utan att känna mig alternativ ;o) Jag återkommer med berättelse om hur det var.

onsdag, oktober 19, 2005

Bostadsbidrag

Efter förra inlägget kommer jag osökt in på bostadsbidrag - denna samhällets stora lögn. Det är nämligen inget bidrag. Det är ett lån. Ett lån man inte behöver betala tillbaka om man inte kan. Jag kunde uppenbarligen det, för det damp ner en räkning på 7000 kr för några år sedan. Efter ett samtal med försäkringskassan om varför det kunde bli så kom vi fram till att jag skulle använt mig av pengar i januari som jag ännu inte visste att jag skulle få i december. Mycket logiskt.

Varför finns detta onödiga bidrag? Att ge bidrag istället för att sänka skatten är bara ett sätt att forsla runt pengarna i systemet. Mitt lån betalade jag tillbaka med min a-kassa. Jag kan förstå att många låginkomsttagare blir rädda för att mista bostadsbidraget som säkert är ett nödvändigt bidrag i deras månadsbudget, men sänkt skatt eller höjt grundavdrag skulle säkert ge dem mer pengar i handen.

Bidrag kräver administration och administration drar pengar. Varför göra det svårare än vad det är?

Studentbostäder

Jag har funderat på en sak en längre tid. Det handlar om studentbostäder. Jag har bott i två olika typer av studentbostäder i Göteborg, ett korridorsboende och en lägenhet med kök (eller snarare lägenhet I kök). Jag tycker att det är viktigt att det finns boende för studenter så att alla kan studera och hitta någonstans att bok. Däremot är det orimligt att bygga lyxbostäder till orimligt höga priser som ingen student har råd att bo i. Eller?

Mitt första bodende, korridoren, var ett bra boende för en student från landet som vill komma till stan och lära känna folk. De fyra åren jag bodde på Kjellmansgatan 7 i Göteborg var nog de bästa i mitt liv. Dessutom var det smart tänkt med en hyra som delades upp på 10 månader istället för tolv, eftersom man inte får studiemedel på sommaren.

Man tröttnar ju på allt även om det är roligt. Efter fyra år fick jag en lägenhet i centrala Göteborg. Hyran var 3500 kr. Det är omöjligt för en student som bara har studiemedel att klara av en sådan hyra. Man måste få bostadsbidrag eller jobba. Vilka är det man vänder sig till när man bygger den typen av boende? Likadant ser det ut i Stockholm där man byggt lyxlägenheter i Kista för 4000 i månaden. Studiemedlet är under 7000 kr för bövelen!

Som sagt tycker jag att det är viktigt att subventionera studentboende, men ska man verkligen subventionera en lägenhet så som mitt andra boende? Visst är det skönt att få flytta från en korridor efter fyra år, men kan man inte låta studenterna klara det själva? Är det rimligt att staten ska subventionera all form av boende bara för att man är student? Eller kan man inte anse att det är rimligt att staten ser till att det finns tak över huvudet på studenter?

Vilka vänder man sig då till med de fina lägenheterna? Som det ser ut idag är det superlång kö till de lyxigare lägenheterna och det tar oftast mer än en sudietid för att få dem. När man väl har fått tag på en så bor man kvar där genom att läsa enkla kvällskurser vid sidan om sitt arbete (jag har gjort så själv). Är detta rätt? Nej, så klart inte. Sluta bygga lyxbostäder till studenter och smacka upp fler korridorer så att fler får ett rum!

fredag, oktober 14, 2005

Man kriminaliserar symptomen medan sjukdomen sprids

Lars Winnerbäck är kung. Han håller nog inte med mig så mycket politiskt, men hans musik och hans texter är ändå fantastiska. En textrad har fastnat i mitt huvud och jag har länge tyckt att den var bra, men aldrig kunnat sätta så bra ord på det som nu.

Man kriminaliserar symptomen medan sjukdomen sprids

Nu inser jag att detta är precis vad F! vill göra. Jag ska förklara varför just deras politik är fel för feminismen:

1. Höj lönerna i offentlig sektor.
Kommentar: Jättebra, men det är inte där problemet ligger. Kvinnor ska inte jobba i offentlig sektor. Offentlig sektor förtrycker kvinnor. Höj lönerna ja, men det är lite som att kriminalisera symtom medan sjukdom sprids.

2. Kvotera i bolagsstyrelser.
Kommentar: Vi vill att kvinnor ska få samma möjlighet att komma in i bolagsstyrelse och inte diskrimineras. Vi vill att kompetenta kvinnor ska få en chans! Vi vill inte att inkompetenta nickdockor ska kvoteras in. Troligtvis kommer det på många håll bli så. Man kriminaliserar symptomen medan sjukdomen sprids.

3. Sex timmars arbetsdag.
Kommentar: Är åtta timmar verkligen för jobbigt att jobba? Är det en kvinnofråga att kvinnor ska jobba mindre på jobbet och jobba mer hemma? Fy sjutton säger jag! Det är verkligen att kriminalisera symptomen medan sjukdomen sprids.

Lasse Winnerbäck håller kanske inte med min analys, men det är ta mig fasen det bästa han skrivit!

tisdag, oktober 11, 2005

Korkade Idergard om genuspedagoger

I gårdagens Svenskan fick man läsa en ohyggligt korkad artikel av Thomas Idergard. Idergard tycker att vi ska ha en stopplag för genusfrågan. Det Idegard visar i sin artikel är att han har noll koll. Genuspedagoger borde vara ett av de bästa förslagen för ökad jämställdhet i samhället, men Idergard kallar det för "genuspedagoger" som ska verkar för att utrota mystiska "strukturer". Ja, Idergard tror väl inte på strukturer förrän han ser dem cykla längs Strandvägen, och det visar på mer idioti än vad jag trodde att den killen hade.

Hur kan man missa att småtjejer uppmuntras att vara söta medan småpojkar uppmuntras att vara tuffa? Om man inte har missat detta: Är det helt befängt att tro att tuffhet kommer att premieras framför söthet i en eventuell framtida karriär (om man vill bli chef)?

Men Idergard har nog rätt ändå, vid närmare eftertanke. Det finns inga strukturer. Det är en slump att vi inte haft en kvinnlig statsminister och att 90% av alla VD:ar är män. Det är en slump att kvinnor fettsuger venusberget och opererar in blygläpparna. Det är en slump att män tar ut mindre föräldraledighet än kvinnor. Det är en slump att högt uppsatta män har markservice hemma, medan högt uppsatta kvinnor inte har det. Allt är en slump. Det finns inga strukturer. Det behövs inga genuspedagoger. Heja Idergard!!

fredag, oktober 07, 2005

Byggnads reklam

Nu är man stolt och trygg om man är medlem i Byggnads. Det är tydligt att Byggnads känner sig hotade. Det är ändå med en gnutta glädje jag ser det. De svenska kollektivavtalen är hotade. Johnny Munkhammar sa nåt vettigt idag i SVT:s morgonsoffa: "Det kommer aldrig att blir förbjudet i EU att som kollektiv slutna egna kollektivavtal. Det som kommer att vara föbjudet är att tvinga folk att ingå i ett sådant kollektiv."

Jag hoppas att byggnads förlorar kampen mot de lettiska byggnadsarbetarna. Vad är egentligen den svenska kollektiva tryggheten värd? Trygghet för de priviligerade? Den trygghet som bygget i Vaxhom gav letterna kommer knappast fram i debatten.

Enligt ledaren i dagens DN tycker tydligen folk i LO att kollektivavtalen är värda mer än ett medlemsskap i EU. Vi får hoppas att det är fler som tycker att ett medlemsskap i EU är viktigare än ett medlemmskap i LO.

onsdag, oktober 05, 2005

Tjockisar

Jag uppdaterar visst min blog alltför sällan nuförtiden. Det beror på mycket att göra. En vanlig ursäkt, men så är det.

I alla fall. Jag läste häromdagen att Nynäshamnsborna är fetast i Stockholms län. Detta ska kommunen råda bot på genom att subventionera medlemsskap i olika viktklubbar. Detta är ju som vi alla förstår viktigt att kommunen lägger sig i (OBS! ironi). Men om vi bortser från vad kommunen ska och inte ska lägga sig i vill jag att vi ska fundera lite.

Super folk mindre för att vi ha hög alkoholskatt?
Skulle folk äta mindre godis om vi höjde skatten på socker?
Går folk ner i vikt för att viktklubbar är gratis?
Varför äter isåfall fattiga människor på McDonalds istället för att vältra sig i överskottslagrets pasta med euroshoppers tomatsås till?

Om en chokladkaka började kosta 1000 kr istället för 10 skulle nog många sluta att köpa det, men det är ju knappast de summorna vi pratar om vid en ev skockerskatt. Om chokladkakan kostade 30 kr istället för 10 skulle nog många bara få lite sämre ekonomi.

Kan inte folk förstå att man måste vilja för att gå ner i vikt? Man måste bestämma sig för att det är slutätet på McDonalds och slutsmåätit godis. Tror någon att det hjälper att man höjer priset? Det finns väl inga alkoholister som har råd att supa, men super gör de ju ändå?

Jag blir så trött på denna ta-hand-om-mentalitet. Alla måste lära sig att ta hand om sig själva, för ingen kan göra det åt en! Jag kan vara med i viktväktarna i ett år utan att gå ner ett gram. Det handlar ju inte om pris, utan om motivation. Att motivera folk är inte samma sak som att höja skatten. Det kan aldrig bli det!!