onsdag, september 29, 2010

Sociala medier - en valvinnare?

Birgitta Ohlsson skriver mycket tänkvärt idag i Medievärlden om sociala medier och hur det påverkar politiken.

Det var näst intill hysteri efter att Obama blev vald till USA:s president. Alla partier skickade delegationer till USA för att lära sig framgångsreceptet. Nu skulle man finnas i sociala medier, det var det nya, och genom dessa sociala medier skulle det vinnas val. Problemet var bara att många saknade kunskap om hur de sociala medierna skulle användas. Alltför ofta såg man att samma budskap skreks ut på samma sätt i alla kanaler. Istället för att använda sociala medier till att vara just sociala, använde man de som ytterligare en plattform för att presentera sitt budskap. Med andra ord blev detta tämligen ointressant för den vana twittraren eller facebookaren.

Jag håller med om att vi vinner val på rätt budskap och inte om vi finns på facebook eller inte. Dock finns det inget antingen eller. Jag tror att det är viktigt att våra politiker finns på facebook, att de twittrar och att de bloggar. Det är viktigt att partierna möter sina väljare i olika kanaler, inte bara per telefon eller mejl. Det handlar dessutom inte bara om att man ska få ut sitt budskap, det handlar också om att man ska ta in andra åsikter, lyssna och kanske ändra uppfattning eller inriktning.

Birgitta skriver att hon inte ser något mätbart resultat av sin närvaro i sociala medier och det är sant, det är svårt att göra det. Inget blir så konkret som ett utdelat flygblad och ett kryss extra i samma valkrets. På nätet vet man inte vem som kan eller vill rösta och sätta ett kryss för ens namn. Frågan är bara hur många kryss hon hade förlorat på att inte synas på facebook eller twitter och haft den dialogen med många av sina väljare och sympatisörer som hon faktiskt har.

Jag tror på att man kan driva valrörelse och politisk kampanj i många olika forum. Det blir aldrig lyckat om man inte har något att säga och man kan inte driva kampanj i sociala medier utan att själv vara där. Precis som Birgitta skriver genomskådas det snabbt om det är någon annan som står bakom twitterinläggen. Det som gör det svårare att driva personvalskampanj i sociala medier är att vi fortfarande har valkretsar och det är svårt att hitta just sina lokala fans. Det spelar ju ingen roll om du har en fan-sida med 200 fans om detta är personer som bor någon annanstans än i din valkrets.

Med ett lite annat valsystem och med personer som verkligen brinner sociala medier och kan hantera dem, kanske vi skulle kunna se folk bli personvalda för sin internetkampanj. Idag är det svårt, men har inte bara att göra med avsaknad av budskap.

torsdag, september 23, 2010

Sverigedemokraterna i riksdagen

Nu är valet över och det blev ingen egen majoritet för Alliansen. Det känns lite surt, men dock väntat. Denna bloggpost tänkte jag inte ägna åt denna knappa förlust, utan istället åt Sverigedemokraterna. De kommer att flytta in i samma hus som oss i ledamotshuset i Sveriges Riksdag och jag kommer att möta dem och deras medarbetare varje dag i porten. Det känns sådär, milt uttryckt. Att de har kommit in i riksdagen måste ses som ett enormt misslyckande för alla etablerade partier.

Paulina Neuding och Johan Lundberg skriver idag på DN Debatt att vi har misslyckas med två saker när det gäller diskussionen om invandringen. Det ena är att vi inte har erkänt att det finns problem och därmed inte kunnat tala om vad man i så fall kan göra åt det. Sverigedemokraterna pratar om problem, som många håller med om, och har en lösning som är helt galen (stoppa invandringen av muslimer till Sverige). Vi andra ser inget problem och har därmed ingen lösning och då är det lätt att tro att SD:s lösning är den enda möjliga. Det andra vi har misslyckats med är att förklara varför invandring och flyktingmottagande är någonting bra.

Jag tänkte analysera den första punkten lite mer. Jag såg Jimmie Åkesson debattera med Nalin Pekgul några dagar före valet. Jag tycker att Nalin Pekgul i vanliga fall är en bra debattör, men nu misslyckades hon totalt. Åkesson satt där och målade upp ett problem och Pekgul fortsatte att mala på om en artikel som Åkesson skrivit där det framgår att han är rasist. Hon borde vunnit debatten, men gjorde det inte.

Folkpartiet, som är mitt parti, har gjort några försök till att formulera problem. Till exempel snuddat vi tanken att det ofta ligger en konflikt i att det kommer hit folk med taskig kvinnosyn. Ett fp-förslag om att alla barn måste vara med på gympan och sexualundervisningen, oavsett religion är ett bra försök att vara tydlig med att vi inte accepterar att man behandlar människor olika.

Dock har det varit lite si och så när de etablerade partierna ska försöka sätta ner foten och ”ställa krav” på invandrare. Folkpartiet har blivit anklagare för att ”fiska i grumliga vatten”, något som vi slår ifrån oss, både när det gäller språktestet från 2002 och burkaförbudet nu i augusti. Min åsikt är att inget av dessa förslag är orimliga och inte heller är det främlingsfientliga förslag. Problemet med förslagen är att för det första kommer de som förslag mitt i en valrörelse i syfte att väcka uppmärksamhet. Det kan för många tyckas konstigt att man försöker vinna poänger på något som på ytan ser ut som ett främlingsfientligt förslag. För det andra är de inte förslag som på något sätt är någon lösning på det stora problemet med att invandrare inte integreras i det svenska samhället (språktest är först aktuellt när en person ska bli medborgare). För det tredje är det frågan om ifall det överhuvudtaget är lösningar på ett problem (hur många som vill bli medborgare kan inte svenska och hur många kvinnor vill ha burka i skolan?). Resultatet av dessa uttalanden har blivit att många tror att vi vill språktesta alla invandrare och att bruka ska vara förbjudet helt och hållet.

Nu är det inte valrörelse på ett tag och jag hoppas att SD i riksdagen gör att vi inte bara vågar ta debatten, utan också ser till att vinna den. Det är inte acceptabelt att kvinnor tvingas sitta bakom skärmar i klassrummet (som i Strömsund) för att män med taskig kvinnosyn vägrar att gå i skolan om de inte gör det. Det är inte acceptabelt att vara maskerad i skolan, vare sig man sitter med rånarluva eller burka på sig. Och framförallt så har alla barn, oavsett religion och kultur, rätt till att vara med i alla undervisning i skolan. Detta måste vi våga säga, även om Jimmie Åkesson och hans kompisar sitter i riksdagen.

onsdag, september 08, 2010

Bröstpumpsdebatten har spårat ur

Nu kan jag inte hålla mig längre. Jag bara måste kommentera Ohly och bröstpumpen. Jag kan inte fatta alla dessa brösttoner som liberaler tar till när det kommer till individualiserad föräldraförsäkring.

Pär Johnsson (fp) i Lidköping tycker att det är löjligt att man vill ge mindre pengar till barnfamiljer och han menar att det är socialistiskt att vilja ”tvinga” föräldrar att vara hemma med sina barn. Jag skulle hellre vilja fråga: Vilka mammor helammar efter ett halvår? Hur stort är problemet? Det må ha varit ett klumpigt uttalande, men löjlig är snarare frågan även svaret.

Jag undrar också i mitt stilla sinne varför man skaffar barn om man inte vill ta hand om det. Det är det allting handlar om - män som av olika anledningar inte kan ta hand om sina barn. Bönder, företagare eller you name it, alltid män och aldrig kvinnor. Barn verkar inte vara prioriterat. Pengar är viktigare.

Jag kan förstå att man av olika anledningar inte vill ha lagstiftad delad föräldraledighet och den diskussionen kan vi ta över en öl eller två, men det verkar som om vissa får fnatt så fort man pratar om fler pappamånader. Ingen vill tvinga någon att vara hemma. Med skattemedel kan man dock styra folks val genom att ge mindre pengar till dem som inte delar. Du får vara hemma hur länge du vill, men vi betalar inte. Det är egentligen så enkelt och inte alls oliberalt.

Birgitta Ohlsson är som vanligt lysande i frågor som denna.

söndag, september 05, 2010

Tillbaka från bloggtysnaden

Sommaren är över, men den övergick i en valrörelse och vips hade jag inte uppdaterat bloggen på flera månader. Jag har försökt så gott det går att hålla liv i Feministbiblioteket och det har tagit all min bloggkraft.

Nu är jag dock tillbaka och jag tänkte inte lägga ner bloggen!

Här är några bilder som får sammanfatta min sommar:

Sommaren började på Landsort och för en gång skull var midsommarhelgen vacker och varm.

Precis före semestern var vi i Almedalen och det var verkligen trevligt. Här ses jag äta gotländska specialiteter som Gotlands kommun bjuder på (det är ingen alkohol i glaset, det är ju trots allt kommunen som bjuder!).

Folkpartiet blev svenska mästare i politik innebandy. Alla tidiga onsdagsmorgnar var inte förgäves. DN.se var där och gjorde ett reportage. Jag hittar inte det på DN när jag letar, men här har innebandyförbundet en länk till filmen.

Jag är en stolt vinnare (även om jag kanske inte låg bakom varenda mål som gjordes av vårt lag).

Sedan följden en veckas lång semester i Frankrike tillsammans med make, bror och svåger. Först bilade vi runt i Normandie och såg så klart invasionsstränderna. Detta är Omaha beach.

Ibland var vädret inte det bästa men humöret ändå på topp. Bilen tog oss runt och vi såg tapeter, kloster och ciderfabriker.

Vi såg även otrolig mysiga franska byar, som denna Beuvron-En-Auge.

Sedan var det också tid för att glassa i solen, här i hamnen i Honfleur.

God mat fick vi också, här råbiff i Rouen.

Sedan bar det av till Paris och bilen återlämnades. Fin utsikt från rulltrappan i Centre de Pompidou.

Det var ju en familjeresa, så här kommer en syskonbild från taket på en galleria där min bror fick en lunch som han blivit lovad i födelsedagspresent.

Slutligen är bild från en fantastisk restaurang och vinbar i Marais. Det blir inte mycket bättre än såhär.

Se även min redogörelse för den kulturella delen av resan, sett ur ett feministiskt perspektiv på Feministbiblioteket.