lördag, december 30, 2006

Statligt mord

Nu har de hängt Saddam. Jag blir verkligen illa berörd. Han må varit hur hemsk som helst, men stater ska inte ägna sig åt att ha ihjäl folk. Om en människa som förlorat hela sin familj pga Saddam, mördar honom, skulle jag har mer förståelse. Nu blir jag bara arg.

Det är minst sagt ett problem att världens största demokrati tillåter statliga mord.

lördag, december 23, 2006

Julpynt a la Grev Magnigatan

Gran och klappar.



Mistel.




En obligatorisk nejlikaapelsin.

Hyacinter.

Vackra julstjärnor.

Min och Andreas jul 22/12

Vår julafton firades i år firades den 22:a för att vi firar själva julafton med respektive familjer. Här kommer en bildkavalkad från en minijulafton i en etta. (Kommentera gärna om bilderna är konstiga, med tanke på detta.)



Jullunch med köttbullar, prinskorv, grönkål, sill, revbensspjäll, skinka och finsk potatislåda som jag lärt mig laga av Mia.






Dags för fika med glögg och hembakta pepparkakor. Andreas gillar att göra alternativa pepparkakor ;o)







Julklappsutdelning. Jag får en jättefin pyjamas av Andreas.
Och så klart får jag Orhan Pamuk. Boksnobbar bör läsa nobelpristagare.




Vi avslutar dagen med ytterligare ett julbord, denna gång med lax - rökt och gravad, löjrom, skagenröra, äggröra samt hovmästarsås och pepparrotsås.

onsdag, december 20, 2006

Gamla klasskompisar

För några helger sedan satt jag och min sambo Andreas och gick igenom alla våra klasskompisar från första klass. Vi hade sett Populärmusik från Vittula (en film, men framförallt en bok, jag rekommenderar starkt!). Vi funderade på vad de gjorde idag och om de hade "klarat sig bra". Aldrig har klasskillnaden i våra uppväxter märkts så tydligt. Andreas har gått lågstadiet på Lidingö och jag i Lidköping. Andreas område präglas av familjer i övre medelklassen och mitt område är nog ganska precis medelklass i en småstad. Alltså på pappret inte så fruktansvärt stor skillnad, men i verkligheten är den enorm. (om någon som råkar känna mig från förr läser detta kan jag säga att vi strikt gick på dem som gick i samma klass första året och inget annat).

1. Det var ungfär lika många som saknade akademisk examen i Andreas klass som hade det i min.
2. Att "klara sig bra" innebär i Andreas klass att vara chefredaktör på en känd tidskrift eller jobba som läkare, dvs tjäna MYCKET pengar. I min klass innebär det att ha ett fast jobb så att man klarar hyra, mat och någon utlandsresa ibland.
3. An naturliga skäl: merparten av Andreas klasskompisar bor i Stockholm, om de inte bor kvar på "ön". Merparten av mina bor kvar i Lidköping. Inget fel i att bo i en småstad, men möjligheter till karriär och pengar är ju betydligt större i Stockholm.

Jag vill inte lägga någon värdering i vilket liv som är bäst eller på något sätt sätta mig över alla och säga att jag har lyckats bäst i livet (vilket förmodligen skulle vara ett helt felaktigt påstående), men det är en intressant skillnad. Jag har många kompisar hemifrån som klarat sig långt bättre än jag och bor på spännande platser runt om i världen, men det är helt klart lättare att hitta sådana personer som gått på Andreas skolor än på mina. Jag är hittills i stort sett nöjd med hur mitt har utvecklat sig och det är förmodligen mina klasskompisar från första klass också. Anledningen till detta inlägg och mina tnkar var filmen Populärmusik från Vittula och att jag identifierade mig med ungdomarna i huvudrollerna!

Tvätta en kamera

Nu ska ni få höra en ytterst märklig historia. I söndags när jag tvättade gjorde jag en mycket tråkig upptäckt. När jag hade tagit ut alla kläderna låg min digitalkamera (en liten pocketkamera) kvar i tvättrumman. Jag blev såklart förtvivlad. Efter att ha gråtit en skvätt kom jag fram till att jag inget annat kunde göra än att vänta tills den hade torkat för att se hur stora skadorna var. Min far, sambo samt några vänner varnade mig för förhoppningar. Den kan klara att ramla i vatten, men knappast att rumla runt i en tvättmaskin i en timma med både tvätt- och sköljmedel. Så sant.

Efter tre dagars torkande var det dags att testa. De första bilderna så skumma ut. Så klart. Men allt annat verkade fungera. Måste erkänna att besvikelsen fanns där även om jag inte ville erkänna det. Kameran hade ju trots allt tvättats. Dagen efter kunde jag inte låta bli att testa igen och till min stora förvåning verkade korten bli helt normala. Jag har till och med lagt upp dem på datorn och kan inte hitta några större fel. På fredag tänkte jag göra ett blogginlägg om min och Andreas minijulafton i bilder. Då får ni se själva och avgöra om min kamera är helt återställd!

Med andra ord: Om en kamera känner sig lite vissen kan man alltid tvätta den i 40 grader. Glöm inte tvättmedel, sköljmedel och centrifug!

tisdag, december 19, 2006

God jul


God jul alla läsare! Skulle jag sett ut såhär om jag var med i South Park? Bedöm själva. Kolla hur ni skulle se ut här. Jag fick idén från Johanna Nylander, fast jag vet att den inte är ny. Kul ändå!

Feministiska böcker vs deckare

Jag läser som bekant mycket feministisk litteratur. Just nu håller jag på med första delen i Marilyn French svit om kvinnans historia - From Eve to Dawn. Samtidigt läser jag en bok om porrens historia. I helgen kastade jag dock in handduken. Inte för att någon av böckerna är dålig utan för att jag känner att även jag behöver lite avbrott ibland. Nu är det snart jullov (eller snarare så kommer jag att ta ut semester ett par dagar) och jag ska bara slappa och läsa. Böcker jag inhandlat för att läsa i jul:

Nummer 10 - Åke Edvardsson
Den ryska vännen - Kajsa Ingemarsson
Änglarösten - Arnaldur Indridason
Mordet på Harriet Krohn - Karin Fossum

Idel deckare. Jag återkommer med rapporter om detta är böcker jag rekommenderar!

torsdag, december 14, 2006

tisdag, december 12, 2006

Barn eller toffelhjältar?

Jag har uppmärksammat två intressanta poster, ett av Staffan som handlar om toffelhjältar och ett av Maria om att kalla sin man för sitt barn. Jag har faktiskt lagt märke till dessa fenomen och även till att vissa män kallar sina fruar för regeringen. Allt verkar vara olika sidor av samma mynt. Kvinnan är rabiat och bestämmer och mannen jamsar med alternativt beter sig som ett barn. Ser det ut såhär i familjer runt om i Sverige? Eller varför uttrycker man sig så?

När jag var i Senegal och bodde hemma hos en kollega (som är från Senegal) mötte jag ganska djupt rotade könsrollsmönster. En viktig sak hemma var att min kollega och vän inte var välkommen in i köket (hans systrar och en kusin bor i huset och han bor där när han inte är i Sverige, vilket han är merparten av året). Det faller sig nog ganska naturligt att kvinnor vill ha ett eget rum, någonting de kan bestämma över, en egen sfär. De bestämmer över hemmet och männen bestämmer över allt annat. Det de kan göra är att stänga ute mannen från köket och från tvättstugan. Han skulle ändå aldrig gå in där, så en sådan uppgörelse blir till allas belåtenhet.

Vart vill jag komma? Jo, när hemmen är kvinnans sfär där bara hon bestämmer - och inte ifrågasätter könsordningen - kan då skämt som "regeringen" och "mitt vuxna barn" bli naturliga? Jag måste säga att alla som använder dessa eller liknande uttryck känns som folk som inte har tänkt efter, men jag kan så klart ha fel.

Andra intressanta fenomen är skämt om att hon är äldre än honom (går han på simskola, behöver hon rullator). Eller skämt om att hon friade (har hans manlighet fått en törn, kunde hon inte vänta på honom). Varför är det så roligt? Varför är det roligt att skämta med folk som bryter könsrollsmönster?

Min slutsats efter detta - kanske något förvirrade - inlägg är att språk och humor spelar roll. Om vi inte vill befästa könsroller kanske vi ska tänka på vad vi säger och vad vi skämtar om. Om vi tycker att det är roligt att fråga en tjej med en fyra år yngre pojkvän om hon behöver rullator, kanske vi ska fundera på våra värderingar. Likaså om vi tycker att vår livspartner är ett barn respektive en häxa.

Eller är jag helt ute och cyklar?

Pepparkaksbak

Jag bakar. Många pepparkaksformar och stor deg är ett måste! Om någon som vet att jag fyller trettio snart vill ha ett tips så önskar jag mig Stockholmsformarna från Designtorget ;o)

Årets pepparkakor. Fast det kom mera... Nu ska de avnjutas med mögelost. Mums!

Ny på jobbet

Nu har jag jobbat drygt en vecka på mitt nya jobb. Jag är numer politisk sekreterare på folkpartiets riksdagskansli. Det är ett mycket roligt och stimulerande jobb och jag tror att jag kommer att trivas alldeles utmärkt här!

torsdag, november 30, 2006

Bryssel i bilder

Jag sitter försjunken i ett föredrag på Kreab. Ett mycket intressant och bra besök!


Jag på Grand Place. På väg att köpa choklad.


Här är en del av gruppen på Grand Place, den del som nästan alltid hängde ihop. Här är Patricia, Jakob, Anne-Lie, Sara och Andreas.


Bloggutmaning om politiska metoder

Jag har blivit bloggutmanad av Mia om politiska metoder. Jag ska försöka svara så gott det går.

Inomparlamentariskt vs utomparlamentariskt arbete?
Inomparlamentariskt. Det vore kanske konstigt om jag sa något annat jag som jobbar i ett politiskt parti ;o) Å andra sidan är det bra att organisera sig i enfrågerörelser om man vill påverka också. Man kan göra både ock. Det finns ju inget direkt motsatsförhållande, men själv har jag valt att engagera mig i ett polislikt parti.

Form vs innehåll?
Innehåll. Det spelar ingen roll hur fina flygblad man har om det inte står något vettigt på dem. Så klart är det bra att vara proffsig och ha en enhetlig form, men till syvende och sist är det innehållet som är det viktigaste. Jag håller med Mia om det hon skrev om euroomröstningen. Jag var anställd och det var hemskt att se hur form hela tiden gick före innehåll.

Civil olydnad vs laglydighet?
Det är svårt, för man ska naturligtvis följa lagarna i ett demokratiskt land samtidigt som man måste bryta mot lagarna i en diktatur för att få demokrati. Jag tycker att man kan bryta mot lagar man anser fel i en demokrati, men man måste vara beredd att då ta sitt straff (det är ju lite det civil olydnad handlar om). Exempel på det är ju totalvägrare i försvaret som tog fängelse för något det trodde på, och det är något som jag förstår och respekterar. Jag tycker inte, torts att man tar sitt straff, att släppa ut minkar är en bra metod eftersom man ofta dödar djuren indirekt och det är aldrig ok.Icke-våld vs politiskt våld?Icke-våld. Jag förespråkar aldrig våld i något sammanhang. Jag är inte pacifist, men anser att man ska undvika våld så långt det är möjligt.

Vass politisk sekt vs urvattnad massrörelse?
Svårt. Vi behöver mer vassa ideologer som kan vässa det politiska klimatet och den politiska debatten, samtidigt är det bra om politiken är öppen för alla. Ingen ska känna att den inte passar in eller inte kan göra något. Jag tror att det behövs lite av varje faktiskt, både vanligt folk och vassa ideologer ;o)

Separatistisk organisering eller inte?
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara. Det måste definitivt inte vara separatistiskt.

Är din blogg en politisk metod?
Jo, det är det väl. Här vädrar jag mina egna personliga åsikter och jag vill att andra ska läsa och ta del av dem. Jag vädrar även andra, mindre politiska saker, men politiken är ändå genomgående. Men som Mia sa, det är ju inte en så effektiv metod.

Och vidare: Jag skulle vilja utmana Rasmus och Staffan.

Resa till Bryssel

Nu är jag hemkommen från en studieresa till Bryssel. Jag var själv reseledare för 32 personer och det var värre än jag någonsin kunnat ana. Hur kommer det sig att människor slutar att vara förnuftiga så fort de ingår i en grupp? Hur kommer det sig att man frågar reseledaren och inte hotellt om var man ska ställa in väskorna? Varför frågar normala människor när bussen går fast det är uppenbart att ingen vet det? Hur har människor mage att klaga på att hotellet ligger ocentralt när resan kostat dem 500 kr? Frågor det inte finns något svar på, men som man bör ha med sig om man ska ordna en resa.

Trots ovanstående saker så hade jag en mycket tevlig resa till Bryssel med massa intressanta besök, trevliga promenader och god öl. Jag kanske borde lära mig att lägga in bilder så att jag kan visa hur kul det var! Återkommer om detta.

Äntligen!

Nu får man boxas i Sverige också. Det var ett skönt besked och ett steg i rätt riktning. Vi kan som sagt inte förbjuda allt vi inte gillar eller skydda människor från allt ont. Vill folk slåss under kontrollerade former ska de få det. Svårare än så behöver det inte vara.

tisdag, november 21, 2006

Socialliberal?

Jag har under hela min tid i LUF och folkpartiet kallat mig socialliberal. Min mer eller mindre nyliberala sambo har ofta elakt sagt (och det är han inte ensam om) att definitionen av socialliberalism är det som folkpartiet just nu är. Jag har funderat på det där och de senaste veckorna har jag även funderat på att sluta kalla mig för socialliberal.

Jag har INTE ändrat åsikt, jag ÄR fortfarande socialliberal enligt min egen definition. MEN, nu när det gått dåligt för folkpartiet i valet höjs många röster fört att partiet måste bli mer socialliberalt och att vi måste återgå till mer socialliberala värden. Vad betyder det? En kvinna på ett repskap i Stockholm tyckte att det innebar att vi skulle vara missnöjda med att ha fått skolborgarrådet i Stockholm (som är halva budgeten) och skulle istället kämpat för att ha fått socialborgarrådet istället. Är det att återgå till mer socialliberalism? Jag anser, och nog många med mig, att det är ren dumhet. Andra har höjt rösterna för att vi ska föra fram mer äldrefrågor och andra "socialliberala hjärtefrågor". Anar vi här att socialliberalism inte är att folkpartiet ska byta åsikt utan att vi ska lyfta fram andra frågor?

Jag blir inte klok på detta. Dessutom anser många att ”nyliberalismen” inom partiet borde bekämpas. Jag måste då bara klargöra att buggning, ordningsbetyg i skolan och språktester är ingenting som nyliberaler har som hjärtefrågor. Den som tror det vet inte vad nyliberalism är för något. Saker som många socialliberaler kritiserat partiet för är ofta samma frågor som nyliberaler vänder sig emot, t ex övergångsreglerna.

Anledningen till att jag funderar på om jag verkligen vill kalla mig socialliberal är att det verkar användas som ett allmänt slagord i debatten och, till skillnad från vad min sambo säger, verkar socialliberal betyda det som folkpartiet just nu INTE är. Och de frågor som jag värnar om är nog vid närmare eftertanke inte socialliberala värden.

Jag är yttrandefrihetsfundamentalist och anser att yttrandefriheten är en av de viktigaste frågorna just nu. Vi får ALDRIG säga ”Yttrandefriheten är viktig, men…”, vi måste ALLTID säga ”Yttrandefriheten är viktig!”. Det och inget annat är frågan för framtiden och frågan som borde stå överst på dagordningen i ett samhälle och en värld som låter terrorister styra över vardagen.

Socialliberal eller inte? Jag vet fortfarande inte.

fredag, november 10, 2006

Idergard igen

Är han inte klok? Jag hörde honom prata i SVT:s morgonsoffa igen. Denna gång om feministfundamentalistiska fasoner (delad föräldraledighet) och han sparade verkligen inte på krutet. Men en sak får man väl ge honom - han är ärlig i alla fall. Han hymlar inte med att han inte bryr sig om att män skiter i sina barn och kvinnor inte kan göra karriär, för allt det är fria val som FAMILJEN gör. Ursula Berge (som jag i vanliga fall inte delar många åsikter med) sopade till honom gång på gång: " Ska individen eller familjen vara den minsta enheten för försäkringar?" Föga förvånande kunde liberalen Idergard inte svara på det. Mikael Tornving körde stenhårt på det som brukar vara min favoritreplik i debatten - ingen tvingar någon att vara hemma med sina barn! Inte det heller kunde Idergard bemöta.

Som sagt Idergard bekänner färg och han säger rätt ut att han inte bryr sig om snedfördelningen av föräldraförsäkringen och det är väl på sätt och vis bra (att han erkänner, inte hans åsikt). Men man kan inte låta bli att undra om han verkligen är riktigt klok.

onsdag, november 08, 2006

Feministbiblioteket i media!

Min fina sida har uppmärksammats i media! På sajten Salong K finns följande artikel:
"Lär dig hitta på feministbiblioteket"

måndag, oktober 23, 2006

Feministbiblioteket

Nu är min sida äntligen klar! Tack vare min snälla bror, Nils Lager, som har layoutat och fixat till min sida har ett långt projekt äntligen nått reslutat. Surfa in på www.feministbiblioteket.se och leta dig runt bland olika böcker. Syftet är att man ska kunna hitta böcker om feminism, kvinnor och kvinnohistoria på en enda sida. Detta ska vara en guide till feministisk litteratur, men också en guide till böcker med starka kvinnor i centrum.

Läs recensionerna och bli sugen på att läsa mer!

onsdag, oktober 11, 2006

Den nya regeringen

Det kändes så bra i fredags. Nu känns det lite tristare. Det västa är inte obetalda TV-licenser utan det är det här jäkla ljugandet. Kan man inte bara göra avbön direkt? Måste man komma med urbota dumma förklaringar? Här är några favoriter:

Borelius: "Min man och jag har delad ekonomi, jag tjänade inte så mycket och barnflickan var mitt bord. Jag hade inte råd."

- Pratar de inte med varandra? Eller är detta moderat jämställdhet i praktiken?

Stegö: "Jag har flyttat mycket."

- Och!?! Nu har hon erkänt att det var av ideologiska skäl. Varför gjorde hon inte det från början?

Varför är det så svårt att säga som det är från början? Är det några som fortfarande tror att man kan komma undan?

Raketen

Trots sjukdom och valrörelse och därmed ingen träning lyckades jag ändå genomföra Hässelbyloppet i söndags. En underbar tävling: Svalt, lite folk och lite prestige. Jag gjorde en för mig kanontid: 1.06.53.

För den som är intresserad kan här se min spurt.

(Det är alltså jag som kommer farandes i kurvan.)

fredag, oktober 06, 2006

Underbar syn

Så precis på morgon-TV i SVT. En kvinnlig reporter intervjuar Anna Pojanen om morgondagens fotbollsmatch. Inga män, bara två kvinnor diskuterar fotboll. Inget bäbisspråk eller frågor om maskotar. Bara rent fotbollssnack. Helt fantastiskt och båda gjorde det jättebra! Pojanen är både kompetent och engagerad och kan verkligen förhandssnacka. Bra att hon fick visa det!

torsdag, oktober 05, 2006

Mamma Mia

Jag har upplevt något helt fantastiskt! Det är musikalen Mamma Mia. Jag satt hela musikalen och bara rös. Det var underbart att höra alla gamla ABBA-låtar översatta till svenska. Min personliga favorit: Does your mother know i översättningen blev Väntar inte mamma på dig respektive Har din mamma koll. Här var det en äldre överklassdam gestaltad av Charlotte Strandberg som förförde en ung kille och samtidigt sjöng Väntar inte mamma på dig. Hur bra som helst. Jag gillade också Sussie Erikssons tolkning av Take a chanse on me som blev Tänk, det känns som vi!

Superbra skådisar, underbar musik och faktiskt en bra sory. Gå och se Mamma Mia!

onsdag, september 27, 2006

Borde kanske kommentera valet...

Det är skönt med regimskifte. Nu återstår att se hur bra det kommer att gå, men jag har stora förhoppningar. Den senaste tiden har jag varit trött och sliten och nu har allt kulminerat i en förkylning, men i sinnet mår jag bra.

Tankar om spioneriet finns där.

måndag, augusti 28, 2006

Stackars Louise

Jag hoppas att Louise Axelsson någon gång läser denna bloggpost. Jag tycker otroligt synd om henne. Hon utpekas som spion och jag blir så förbannad när jag hör både Hägglund och Bohlin uttrycka sin bestörtning över de hon gjort. Det är ju en sak när knäppgöken Ulvskog både bestörtas och känner sig kränkt, för något annat är inte att vänta. Såssarna jublar på Sveavägen över denna "skandal" precis som Reinfeldt jublade efter mejlskandalen som var riktad mot honom. Det värsta är att ingen tar henne i försvar. Vem tror att hon ensam kom på detta busstreck? Det är klart som korvspad att anledningen till att hon gjorde det var att ingen annan på hennes kansli vågade. Alla ville att någon skulle göra det, men ingen tordes. När Louise får stå där med skammen är det ingen som kan säga som det är: Sånt här händer i ungdomsförbund och vi var alla med på det.

lördag, augusti 26, 2006

Helle Klein

Förutom Marita Ulvskog är nog henne jag tycker sämst om i denna valrörelse. Hon är en socialdemokratisk valpropagandarobot och det är väl inget fel i sig, men hon utger sig för att vara något helt annat. Jag förstår att hon är såsse och inte vill att de borgerliga vinner valet, men det är lustigt hur hon ser på sig själv. Se detta blogginlägg då hon kommenterar borgerliga ledarsidor. Den som läser hennes egna ledare inser att det inte är så stor skillnad. Har kvinnan ingen självbild?

En rolig anekdot från morgonsoffan i torsdags: Journalisten påpekar att Alliansen har ett färdigt förslag och är öppna med att de ska samarbeta efter valet. Socialdemokraterna däremot har inte kommit med några sådana överenskommelser med miljöpartiet och vänstern. Han säger sedan: Hur kommer det att bli, Lars Ohly som finansminister och Peter Eriksson som energiminister? Det var en tämligen relevant fråga eftersom S inte håller med Ohly om vänsterns extrema ekonomiska politik och inte heller Mp:s energipolitik fullt ut. Vad svarar då Klein på denna fråga? Jo, med en högst egendomlig motfråga: "Hur skulle det se ut med Maud Olofsson som utrikesminister, ve och fasa!" Jag kan bara undra, vad 17 menade hon med det?

torsdag, augusti 17, 2006

Hur mycket klarar människor av att hyckla?

Jag har länge undrat över hur mycket människor klarar av att hyckla. Det finns ju gott om dem överallt. Man är politiker med fina pk-åsikter men går ändå på porrklubb. Man är präst som predikar avhållsamhet men tafsar ändå på småflickor. Eller man är idrottstjärna som kämpar mot droger och doping men tar själv kokain.

Tror alla dessa människor att de står över alla andra? Eller förstår de inte att de hycklar? Jag har inget svar på dessa frågor. Sven Nylander fick mig att tänka än mer på detta fenomen. Han var dessutom så otroligt patetiskt genom att prata bort allt och även patetisk genom att kräla i stoftet när han väl erkänt.

Frågan är inte varför Sven snortar kokain, för det är inte så intressant, utan varför han engagerar sig mot droger. Varför? Hur mycket klarar man av att hyckla?

Detta har hänt sedan sist

1. Jag har tittat på fotboll.
2. Jag har badat.
3. Jag har sprungit.
4. Jag har blivit mygg- och bromsbiten.
5. Jag har druckit öl på Gästgivargården i Bredbyn.
6. Jag har sett Landsorts pub och affär gå i graven.
7. Jag har åkt nattåg från Mellansel till Skövde.
8. Jag har läst böcker om Balkan.

Viktigast av allt:

9. Jag har förlovat mig! (Såhär kan det också uttryckas)

Nu bryter jag tystnaden

Bloggslandaler och semester. Nu är jag tillbaka igen och denna gången med vetskap om att om jag skrivet något dumt här så kommer jag att vara "högt uppsatt folkpartist" i pressen. Jag vill inte att mina åstiker ska skada mitt parti så under valrörelsen kommer jag mest att blogga om ofarliga saker. Hoppas att det ändå kommer att vara till nöje.

söndag, april 30, 2006

Muslimsk rättvisa?

Att muslimer ska få en särskild plats i den svenska lagstiftningen är det nog bara Mahmoud Aldebe som tycker, men det är ändå värt en kommentar. Det finns de som tycker att minoriteter ska särbehandlas i lagstiftningen, däribland en av mina favoritfilosofer Will Kymlicka. Han menar att det kan vara viktigt för en minoritet, för att integreras i samhället, att få sin kultur och sin särart inskriven i lagen. Han menar också att lagar som garanterar platser lagstiftande församlingar är bra, till skillnad från den nordiska modellen med Sameting som inte har någon faktisk beslutanderätt, i varje fall inte i Sverige. Hans motståndare, däribland Brian Barry, tror att det bästa för en minoritet är att bli lika behandlade som alla andra i ett samhälle. Alla ska vara lika inför lagen, allt annat är diskriminerande. Nu ska jag inte bli alltför långrandig i denna statsvetenskapliga diskussion (jag skriver en C/D-uppsats med detta som teoretisk utgångspunkt) men jag vill bara klargöra min egen ståndpunkt i det hela. Från början var jag en stark anhängare av Kymlickas synsätt, idag drar jag mig för varje dag närmare Barry.

Nu tror jag inte att Kymlicka förordade särlagstiftning i den utformning som Aldebe förespråkar, men det ät ändå värt en tanke. På ena sidan står minoriteters rätt till sin särart och på andra sidan står en önskan om assimilering. Eller? Så är faktiskt inte fallet. Att bo i en demokrati som förespråkar frihet och mänskliga rättigheter borde vara en garant för alla invånare i det landet. Vi måste låta alla våra invånare att skilja sig på lika villkor. Könsstympning och hedersmord måste behandlas på samma sätt oavsett om det är etniska svenskar som råkar ut för det (vilket jag antar är mer än ovanligt) än om det är folk som invandrat till Sverige.

Låt oss ta ett exempel. Dzemila och Goran kom till Sverige i början av 90-talet under krigen på Balkan. De träffades när de både läste samma kurs på universitetet tio år senare. De gifte sig, men sedan blev de osams när Goran varit otrogen. De vill skilja sig. Det får det inte för eftersom de kommer från Bosnien båda två och är muslimer måste de få skilsmässan godkänd av en iman. De har inte utövat sin religion på många, många år. Det spelar ingen roll. De är muslimer.

Det kanske låter absurt, men så absurt kan det bli. Det är farligt att blanda ihop kulturer och säga att man måste ha separata rättigheter. Om man vill bli mer övertygad om detta bör man läsa Ayaan Hirsi Alis Kräv er rätt!, eller Susan Moller Okins Mångkulturalism – kvinnor i kläm?. De tär dags att vi tar oss en alvarlig funderare på vad vi kan och inte kan acceptera i islams namn. Vi accepterar inte dumheter i kristendomens namn så varför ska vi acceptera dumheter i andra religioner? Varför är vi så förbaskat rädda för att det ska kallas rasism?

onsdag, april 12, 2006

Anitras propaganda

Idag har jag ringt och kollat "vad jag egentligen tycker om alkoholmonopolet". Ring själv 0771-121314 och se vad du tycker! Alla fem frågor var mycket ledande, t ex: "Enligt en undersökning från folkhälsoinstitutet kommer alkoholkonsumtionen att öka med hela 3,5 liter vodka per år. Bekymrar detta dig? Svara 5 om det bekymrar dig mycket och 1 om det inte bekymrar dig alls." Vad är det för fråga? Det är klart att ökad alkoholkonsumtion är oroande, men 1. jag har inte tagit del av undersökningen och vet inte om den är något jag skulle lita på, 2. jag anser att man kan arbeta med alkoholmissbruk på andra sätt än att ha statligt monopol, 3. ska man kriminalisera symptomen medan sjukdomen sprids?, osv...

Jag blev i vilket fall uppringde av Anitras dataröst som sa att jag "antagligen var för individens frihet" och att hon också var det men "alkoholfrågan är så mycket viktigare än individens frihet". Till saken hör nu att jag inte svarade sanningsenligt på frågorna, utan svarade så att Anitra skulle förstå att jag är frihetsfundamentalist. Det är klart att jag tycker att det skulle vara trevligt med många olika sorters vin, sprit och öl i samma butik, men eftersom det inte är viktigare än att avskaffa ett monopol var jag tvungen att svara att det inte är viktigt alls. Hade jag svarat sanningsenligt hade Anitra påstått att jag "egentligen är för systembolagets monopol". Det kallar jag propaganda!

Är det månne så att det finns en stark opinion mot systembolagets monopol eller vad är de rädda för? Let's hope so!

tisdag, april 11, 2006

SVT

Ibland ser jag de mest konstiga program på SVT. Det är helg, ingen mer rolig vintersport på TV och jag vill slötitta i pyjamas. I lördags fick jag se ett program om vänsterjournalisters 70-talsreportage om Kambodja. Babel tror jag att programmet hette. Först var det ett reportage om hur journalisterna blundat för de hemskheter som hände i Kambodja. So far so good. Den efterföljande diskussionen handlade om journalisters objektivitet och vad man idag blundar för som vi om 30 år kommer att tycka är fruktansvärt.

Historikerna Åsa Linderborg var där. Någon annan person som jag glömt namnet på sa att man inte kunde vara objektiv, men att man måste vara öppen med vilka ställningstaganden man har gjort. Hon sa också att man inte kan veta vad vi kommer att tycka att vi blundade för idag om 30 år. Åsa Linderborg skämdes inte för sig. Hon sa att vi om 30 år kommer att se att liberalismen var fruktansvärd. Att människor svälter och miljön förstörs. Det är liberalismens fel.

Sen var programmet slut.

SVT är härligt objektiva!

Är det konstigt...

... att man tycker att det är omoraliskt att handla sprit utomlands när man hårdnackat försvarar systembolaget för att "andra" inte kan hantera sprit?

torsdag, april 06, 2006

Bojkotta inte fotbolls-VM - men ta debatten på allvar!

Jag tycker att det är bra att Claes Borgström går ut och kräver att Sverige ska bojkotta fotbolls-VM. Inte för att jag tycker att Sverige SKA bojkotta utan för att debatten är så förbaskat viktig. Jag tror att Borgström vet lika väl som alla vi andra att en sådan bojkott aldrig skulle vara möjlig, det är förmodligen därför han kan gå ut med ett sådant, tillsynes dumt, förslag.

Jag tycker att debatten har blivit så fånig. Det verkar som om det vinklas så att fotbolls-VM ska bojkottas för att Tyskland tillåter prostitution. Det är så klart inte fallet. Nästan alla länder tillåter prostitution. Problemet i Tyskland är dels att bordeller kommer att finnas i anslutning till arenor och hotell och dels att det kommer att importeras "arbetskraft" från andra länder. Detta är ohyggligt smaklöst och skulle mycket väl kunna bojkottas. Att Tyskland inte ser till att bordeller inte får finnas i anslutning till fotbolls-VM borde vara en självklarhet och att det inte verkar ses som ett problem tycker jag är fasansfullt.

Varför håller jag då inte med Claes Borgström fullt ut? För att det inte går att vinna en så viktig fråga genom att göra något så fruktansvärt impopulärt. Vems sympatier vinner man genom en bojkott av fotbolls-VM? Jag älskar själv fotboll och jag kommer att sitta klistrad framför TV:n hela juni. Jag bara hoppas att Henke, Zlatan och grabbarn kan göra något för de stackars flickorna som luras till Tyskland för att tillfredställa äckliga gubbar som tycker att kvinnokropps är till salu. Ställ er upp och säg att det är osmakligt! Jag tror det ger mer effekt än att bojkotta hela festen.

Packat och klart

Igår tittade jag på reseprogrammet Packat och klart. Det var ett underbart reportage om en liten ö i Vietnam på gränsen till Kambodja som inte ännu var turistexploaterat. Det var fantastiskt att se alla vackra vita stränder utan några hotell så långt ögat kunde nå och den pittoreska marknaden utan tjocka vita ben i tubsockor och sandaler. Så tänkte jag och ungefär så sa reportern. Eller inte, hon sa: Låt dem aldrig bygga gallerior här!

Låt oss nu fundera en liten stund. I Vietnam är folk inte speciellt rika. I den lilla by som reportaget handlade om levde invånarna främst av fiske. Utan att veta särskilt mycket om fiskerinäringen i Vietnam kan man dra slutsatsen att deras löner inte är otroligt feta. Gallerior och kända internationella kedjor kan folket förmodligen inte ens drömma om, då de knappt vet att sådant finns. Är det troligt att folket där vill ha gallerior och McDonalds? Är det troligt att de vill ha turister och hotell som ger dem andra arbetsmöjligheter?

Jag tycker att det är viktigt att fundera över människors vardag och möjligheter innan man uttalar sig om att allt pittoreskt och naturskönt ska bevaras. Man kan faktiskt bygga hotell utan att stränder förstörs. Och man kan stå ut med gallerior. Om resultatet blir att turismen ger Vietnams invånare möjlighet till bättre jobb och bättre sjukvård, är då priset så högt att betala att en sunkig marknad byts ut mot restauranger och souvenirbutiker? Det är lätt för oss västerlänningar att tycka att det är ett högt pris, för vi har ju allt där det dom inte har - både gallerior och sjukvård.

onsdag, april 05, 2006

Trött...

Det var verkligen längesedan jag skrev något på den här bloggen, men det har varit en hektisk tid med lite ledigt. Jag är väldigt trött och ska ta en välförtjänt tredagarshelg. Några kul saker har hänt sedan jag skrev sist:

1. Margot Wallström blev inte utrikesminister.
2.Nya smaskiga uppgifter i Anna-Sjödin-på-Crazy-Horse-fallet.
3. Jag har klippt mig.
4. Folkpartiet har lanserat en ny val-webb (som jag jobbar med).
5. Claes Borgström vill att Sverige ska bojkotta VM (kanske inte så kul).
6. Jag har börjat styrketräna.

Det var några saker. Ska eventuellt kommentera Borgström lite mer...

tisdag, mars 21, 2006

Freivalds pallade inte längre

Då är vi då av med henne, men vad händer nu? Johan Ingerö spekulerar på sin blogg Right online vem som ska ta över efter Laila. Blir det Bosse så är det ju inga problem för Alliansen, men det är väl inte så troligt. Jag håller helt med Ingerö om att skulle Margot pallra sig hem från Bryssel, så har sossarna en given fördel i valet. Frågan är om hon gör det. Man kanske har all anlening att oroa sig.

lördag, mars 18, 2006

Fel låt vann

Jag säger det inte med övertygelse, men jag måste ju ändå säga det. I årets svenska uttagning till Eurovision song contest fanns tre helt outstanding bidrag. I ett helt klart starkt startfält (till skillnad från förra året) var de tre bästa bidragen:

3. Andreas Johnson, Sing for me: Förra året hade du vunnit (för let's face it, Las vegas förtjänade att föra Sverige till en kvalplats) och hade du vunnit i år hade du tagit europeerna med storm, men du för starkt motstånd.

2. Carola: Du är stark du är bra och du kommer att gå vidare från kvalet med övertygelse, men tyvärr, en annan låt var bättre...

The one and only winner should have been...

... Rednex!

En låt som kommer att få en självklar roll på min "springslinga" (jag har en slinga på min mp3-spelare för att jag ska springa snabbare och med mer glädje) tillsammans med bl a Fångad av en stormvind och Omåomigen. Synd att ni hamnade på någon anonym plats i skymundan för ni var bäst!

onsdag, mars 15, 2006

Öppen magmun

Just det, det är vad folk mest söker på när de hamnar på min blogg. Min bloggkollega samt goda vän Mia har skrivit på sin blogg här om att hon får många träffar på öronproblem. Precis som Mia hoppas jag att de som kommer hit inte blir besvikna. Jag har tidigare berättat om mina erfarenheter av öppen magmun eller reflux här och här och här.

Jag kan berätta vidare nu att jag mår bra och fungerar bätte än före operationen. Inga sura uppstötningar längre och jag kan äta och dricka nästan precis vad jag önskar. Mitt första glas grapefruktjos efter operationen var underbart! Jag kan dock inte dricka en liter av just den josen, men att jag kan dricka ett glas är gott nog. Rött vin och citron tillhör nu också saker jag kan förstära utan större besvär (dock tål jag inga större mängder rödvin, men det har inget med reflux att göra).

Hoppas att du som lider av reflux och läser detta blir inspirerad av att göra en operation. Det är värt det - jag lovar!

Trist

Det var jättetrist att Kim Martin inte fick spela. Anledningen var urlöjlig, men jag har full förståelse varför man väljer att inte chansa i ett sådant läge.

onsdag, mars 08, 2006

Kim Martin

Det är internationella kvinnodagen idag. Vad passar bättre på denna dag än att få se vår fantastiska landslagsmålvakt Kim Martin debutera i herrallsvenskan i hockey? Det hon gör är otroligt häftigt. Vilken hockeyspelare tror ni skulle vilja förlora mot en tjej? Jag tror att det blir tufft spel och Martin kommer att få det jobbigt. Jag beundrar henne för att hon vågar och det bästa av allt är att hon gör det för sin egen skull, för att bli bättre, och inte för någon annan högre princip.

Go Kim!

tisdag, februari 28, 2006

Fest och sjukdom

Min kära sambo har kommenterat min födelsedagsfest här och jag kan inte annat än att hålla med om att det var en lyckad fest. Jag tror att jag har receptet till en lyckad fest och det är:

1. Mycket mat
2. Mycket sprit
3. Mycket slödricka (eller groggvirke som det heter på andra dialekter)

Har man detta kommer folk inte att lämna festen för att antingen festa vidare på nån krog eller fylleäta på McDonalds. En gäst påpekade att extra cigg också kan vara bra att ha då många fylleröker. Detta har hon nog rätt i då många finner det irriterande när samma personer hela tiden går runt och tigger cigaretter. Som värd kan man alltså råda bot på detta fenomen, frågan är om det är värt besväret.

Min sambo var lite småkrasslig innan festen och var nervös att festen skulle slå tillbaka hårt. Det gjorde den inte - den slog tillbaka mot mig istället. Mycket trist. Jag är dock på jobbet, men fruktar sängen senare i veckan.

Jag inser...

...att jag aldrig kommer att få gehör för vad jag skrev här.

måndag, februari 27, 2006

OS-summering

Det är alltod kul att konstatera att det är tjejerna som ser till att ta de flesta medaljerna i OS, 4 guld, två silver och två brons. De jag vill ge störst cred är:

1. Anja Pärsson
Helt otrolig tjej och det är helt fantastiskt att hon lyckas trots stor press och ständig kamp mot sin sport stora suverän - Janica Kostelic.

2. Anna-Carin Olofsson
En uppstickare som precis före OS vinner några världscupstävlingar. Pressen måste vara enorm. Dessutom misslyckas hon i två av sina lopp totalt. Ändå tar hon först silver och sedan guld. Jag är grymt imponerad.

3. Tre kronor
Inte herrarna - utan damerna. Tycker inte om att de kallas för damkronorna, det sätter ju normen till herrarna, och den normen borde vi bryta. Hur kan man slå ett lag som borde vinna med 10-0? Jag diggar dem starkt och en av mina favoriter är så klart Maria Rooth. Så klart är herrarnas guld också en fantastisk insats, men där handlar det mer om spel på samma nivå. Så ser det inte ut i damhockeyn - ändå lyckades tjejerna ta silver.

I övrigt så måste skidsporten rycka upp sig och gå tillbaka till det gamla med fler längre distanser och med individuell tidtagning. Jag vill inte skippa sprinten, men med fler distanser tvingar man skidåkarna att specialisera sig mer. Och det är inte fel? Jag menar, i friidrott är det ju få som både springer 10000 m och 100 m...

Femmilen

Hur kul är det? Här går man upp efter att bara ha sovit 4 timmar för att se det man har sett fram emot i fyra år. Femmilen i OS. Så får man se en söndagspromenad i 49 km och en spurt. Kanske borde vi ha låtit Björn Lind starta.

Jag blir så besviken. De som tycker att detta är god underhållning på TV måste vara dumma i huvudet. Och alla de som säger "det är ju jättekonstigt att ha det så att den som går först i mål inte vinner" de gillar inte skidor och kommer aldrig att titta i alla fall. Om individuell tidtagning inte inför snarast kommer skidsporten snart att förlora en av sina allra största fans.

fredag, februari 24, 2006

Fylla år

Jag vet inte varför det betyder så mycket för mig, men det gör det. Imorgon är det dags igen. Jag ska fylla år, denna gången 29. Det är inte det att jag vill ha en massa presenter (jag har ju faktiskt råd att köpa det jag vill ha) eller att folk ska köpa/baka en god tårta (för det kan jag göra själv). Det är något annat. Jag måste bara ha uppmärksamhet och få känna mig i centrum. Det värsta jag vet är att sitta ensam på min kammare på min födelsedag.

Förut hade jag ångest. Jag tror att det berodde på att jag då bara såg åren glida förbi och kvar blev jag utan jobb, vettig pojkvän eller lägenhet som jag kunde bo kvar i så länge jag önskade. Någonstans ville jag inte bli trettio och inte ha åstakommit något alls. Nu är det ju så att som jag såg världen en gång varje år på min födelsedag, så såg ju världen inte ut. Jag har gjort massor av saker och har alltid haft framtidstro. Men det mest konkreta har jag saknat. Det är kanske därför som jag nu inte har så stor ångest. Nu har jag ett fast jobb, en sambo samt en lägenhet (den är visserligen min sambos, men eftersom planerna inte är att flytta isär får det räknas som en fast punkt). Nu vet jag att bröllop och barn finns inom räckhåll om jag och min sambo så önskar. Men ändå, födelsedag är födelsedag och inget kan hindra att jag blir äldre.

Jag vill inte sitta ensam på min födelsedag. Imorgon kommer mellan 40 och 50 personer komma hem till vår lilla etta. Party är den bästa metoden för att dämpa födelsedagsångest och även om den ångesten inte är lika stark längre så är det dumt att chansa!

Nästa gång fyller jag 30. Återstår att se hur jag kommer att tacklar det ;o)

onsdag, februari 22, 2006

Förvirring

Efter att min pojkvän Andreas läst mitt inlägg om vad jag gjorde på annandagen 2004 har endel förvirring kring våra telefonsamtal uppstått. När ringdes vi? Och hur mågna gånger talades vi vid? Vem ringde vem? Vi har lite olika idéer om när vi ringdes första gången, den gången när Andreas berättade för mig om vad som hade hänt, men även hur många gånger vi ringdes.

Det finns dock inga tvivel om att vi pratade och att Andreas informerade om vad som hänt. Jag fick informationen och jag höll mig uppdaterad hela dagen. Inte bara för att jag jobbar med politik, utan för att det intresserar mig om vad som händer i världen. Intresserar det inte vår käre statsminister lika mycket?

Avgå!

Avgå Bengt-Åke Gustafsson! Och skäms!

Det är nästan så att jag hoppas att Sverige förlorar mot Schweiz ikväll...

tisdag, februari 21, 2006

Läggmatch

Förlorar Sverige ikväll bör Bengt-Åke Gustafsson sparkas - oavsett Sveriges insats.

Idiot!

OS och sporterna

Jag är som sagt fanatsikt sportintresserad och min hjärna fylls mest av sport nuförtiden. En sak jag har funderat på länge är det här med nya sporter i OS. Vad jag vet har internationella olympiska kommittéen ett krav på nya sporter och det är att det ska finnas en internationell bredd. Således kvalificerar sig inte bandy dit, hur gärna folk än vill. Jag har lite andra tankar kring vilka sporter som ska kunna kvalificera sig till att bli olympiska. Här kommer mina kriterier:

1. Stor internationell bredd (så klart). MEN i både dam- och herrklass. Såleds skulle bandy inte på 100 år bli olympisk gren. Hellre dambackhoppning, vilket jag på alla sätt förordar.
2. OS måste vara störst. Att vinna OS måste vara det största för en idrottsutövare. Således kan vi skippa tennisen. Det är även bra att basebollen ryker till nsäta sommar-OS. Vi borde också skippa herrfotbollen, men det blir lite konstigt eftersom damfotbollen behöver OS och passar bra där. Ishockey är på gränsen, men vad vore vinter-OS utan hockey?

Danielsson och lögnerna?

Carl Bildt är upprörd över att ansvariga personer kan ljuga KU rakt upp i ansiktet utan att det får konsekvenser. Det är onekligen mycket märkligt. Men varför ljuger Danielsson? För det är ju helt uppenbart att karl'n ljuger. En dag som annandagen -04 glömmer man knappt vad man gjorde. Det är klart att jag inte minns vilka samtal jag ringde och inte ringde, men jag minns ändå i stora drag vad som hände den dagen.

Jag var hemma i Lidköping och fira jul och på kvällen skulle min pojkvän Andreas komma. Andreas ringde mig någon gång på förmiddagen och berättade vad som hade hänt. Efter det satte jag på TV:n och informerade resten av familjen. Andreas brors flickvän befann sig på Borneo och jag och Andreas diskuterade detta vid ett samtal lite senare under dagen (eller om det var samma samtal, där är jag inte helt säker). Vid nio kommer Andreas hem till oss och vi äter tillsammans. Min bror är av någon anledning inte hemma. På kvällen tittar vi på TV och följer utvecklingen. Vi är allihop imponerade av Lottie Knutsson.

Jag minns allt detta. Varför minns Lars Danielsson ingenting? Den enda förklaringen måste vara att han ljuger. Och varför ljuger han? För att skydda Göran Persson? Kanske. Eller är det som flera kvällstidningar antytt och som bloggare runt om i bloggosfären skriver rakt ut, att Danielsson har en älskarinna och att det var med henne han var med på annandagen?

En jobbarkompis till mig sa nåt kul: Man måste ju säga att om Danielsson träffade sin älskarinna på annandagen hade han otur. På annandagen säger han åt sin fru att han måste jobba, sticker iväg med älskarinnan och så dör över 500 svenskar i Thailand. Snacka om maximal otur!

söndag, februari 12, 2006

Blödig

Jag är fanatiskt sportintresserad. Tyvärr blev det aldrig någon stor idrottskvinna av mig. Jag satsade på simning i många år, med var för lat för at träna så hårt som krävdes för att vinna medaljer. Jag ville bli skidåkare också, men mest i fantasin eftersom vintrarna bara verkade bli grönare och grönare för varje år. Men drömmen om att bli som HON, den fanns där även om den inte var realistisk för fem öre. I fredags tände HON - Stefania Belmondo - den olympiska elden. Jag fann mig själv gråtandes i TV-soffan. Belmondo istället för Tomba la bomba. Det var stort.

onsdag, februari 08, 2006

Boobies

Är det någon som inte har sett Lindex reklam "We love boobs"? Diskussionerna går heta huruvida detta är kvinnoförnedrande eller inte. Du kan själv bilda dig en uppfattning här.

Jag tycker att kampanjen är lysande! Mina associationer när jag såg kampanjen var "Åh vilken fin bh, den vill jag ha!". När jag se HM:s julreklam brukar jag tänka: "Varför måste kvinnor alltid se ut som viljelösa offer i underklädesreklamer?". Lindex reklam är fantastisk! Dessutom tycker jag att texten - den som SL valt att censurera - verkar syfta på att Lindex är bra på bröst, stora som små, tjocka som tunna. Inte på något annat.

Men, som en kompis sa, hade Panos emporio haft samma slogan skulle jag nog tolka det annorlunda...

Såssarna vill starta nätpoker

Håjåjaja, vad ska man säga? Spelmonopol är bra ända tills man kommer på att man själv kan tjänar på det. Antingen tjänar staten pengar på andras spel - och det är bra, eller så tjänar man som såsse pengar på det - och det är ju också bra. Eller hur är det nu, är inte det samma sak? Vi - staten!

Bilderna av Mohammed

Jag skriver visst mycket sällan på min blogg nuförtiden. Jag ska försöka att bättra mig på den punkten.

Jag känner att jag kanske måste kommentera denna storm som bilderna av Mohammed har orsakat. Jag blir ledsen när jag läser att folk tycker att det var fel att publicera bilderna p g a vad som hände sedan. Det som händer är inget som har med Danmark eller Jyllands-Posten att göra. Ambassadbränning och hets mot kristna är inget utlopp för den frustration som man påstår att muslimer känner när de ser karikatyrer av Mohammed. Det är naturligtvis terrorism det handlar om. Alla de som känner sig kränkta över bilderna är inte ute och slåss. Dessutom publicerades bilderna i september och inte förrän nu börjar man bojkotta danska produkter och bränna ner ambassader. Alltihop är så otroligt sjukt och vi får absolut inte vika oss och inskränka på yttrandefriheten bara för att några fåtal terrorister skriker och slåss.

Annars är det mesta om detta sagt av andra kloka personer. Jag vill bara varna för att vi aldrig får låta terrorister vinna...

tisdag, januari 31, 2006

Crazy Horse

Det finns mycket att säga om skandalen kring Anna Sjödin och mycket har redan sagts av många och kloka personer. En sak kan dock inte sägas: Krogen Crazy Horse, som ligger vid Stureplan, är INTE en innekrog för reklamfolk och brats. Lena Melin på Aftonbladet har fattat det. Äntligen är det någon som säger som det är. "Hon var så berusad att hon: 1 Ombads lämna ett av Stockholms verkliga supställen..."

Tack för det klargörandet!

Sedan är det konstigt att Sjödin hävdar att hon inte druckit speciellt mycket. Vem har varit nykter på Crazy Horse? Räck upp en hand!

fredag, januari 20, 2006

Heja Peter!

Vem hade trott att jag skulle skriva det om Peter Wolodarski? Hur som helst måste jag beröma honom för ett fantastisk TV-framträdande imorse där han satte både Amelia Adamo och Lotta Gröning på plats i frågan om kvinnor och fotboll i Saudiarabien. Det borde vara självklart att man inte spelar en match under sådana förhållanden, sa han. Jag kan inte fatta att Adamo och Gröning var av annan åsikt. Det var en fröjd att höra Wolodarski prata om sunkig kvinnosyn och att det är viktigt att ta ställning mot sånt förtryck. Mer sånt!!

torsdag, januari 19, 2006

Mammor och pappor

Barnombudsmannen har kommit med ett förslag om att det ska bli svårare att döma gemensam vårdnad när föräldrarna är oense. Detta för att barnen inte ska komma i kläm. Motargumentet var bl a att det då skulle vara lättare för den ena föräldern att hävda oenighet för att få ensam vårdnad. Mycket klokt. Jag funderade även på ett uttalande från barnombudsmannen som jag här citerar fritt ur minnet från Aktuellt igår: "Man borde inte rent slentrianmässig döma gemensam vårdnad som man gör idag." Varför inte då? Man går ju inte direkt omkring och tvångsomhändertar barn för att andra föräldrar anses mer lämpliga. Borde det inte vara så att man borde ha mycket starka skäl för att inte döma gemensam vårdnad? Eller är det slentrianmässigt att ett barn ska ha lika mycket rätt till båda sina föräldrar? Nej, tänk om och tänk rätt!

Fotboll och kvinnor

Jag borde ha kommenterat detta för länge sedan, men först nu har jag fått några minuter över. Varför måste jag alltid få mina fördomar bekräftade när det gäller fotbollstränare? Finns det ingen som tränar ett fotbollslag som förstår att det inte är kul att säga att saudiska kvinnor får titta på TV? Man kan tjata sig blå om att politik och fotboll inte hör ihop, men man gör ändå ett statement när man väljer att spela i ett land under sådana förutsättningar. Alla bortförklaringar är överflödiga. Alla som försökt sig på sådana är för evigt bortgjorda. "Visst har vi annan kvinnosyn här, men man måste respektera...", "Vi lever i olika kulturer och det kan vara svårt för oss att förstå...", "Vi drar en gräns vid FN-sanktioner...".

Jag skäms, gör inte ni?

tisdag, januari 10, 2006

Jul och nya TV-program

Nu har det varit jul och jag har varit hemma i Lidköping igen och tagit det lugnt. Inga utsvävningar på stan den här gången. Istället kom jag hem med ett nytt intresse - att göra pärlhalsband. Det är mycket roligt.

Nu är jag tillbaka på jobbet igen efter en lång semester och det är skönt. Jag mår bra och har inte många sviter kvar från operationen. Under min semester har jag låtit bli att bli upprörs över hemska saker så jag har inte haft mycket att skriva om här på bloggen.

Men igår hände det nåt kul - en ny TV-serie om USA:s första kvinnliga president. Ok, det var kanske inte världens bästa TV-serie, men helt klart bra nog. Den var spännande och medryckande och framförallt fördömande motkarlslokar som inte tror att kvinnor kan lika bra som män. Först Desperate Housewifes och nu detta. Det verkar som att USA har hämtat sig från den Backlash som Susan Faludi beskrev så bra i boken med samma namn. Det återstår att se om serien håller måttet. Värsta scenariot är ju att kontentan blir att kvinnor inte bör vara presidenter, men jag hoppas och tror att så inte blir fallet.