tisdag, februari 19, 2008

Litteraturkanon - halvvägs

Nu har jag kommit till hälften i min litteraturkanon som jag satte upp i oktober. Jag läser inte bara böcker från min lista, så det är därför det kan tyckas ta lite tid. Här kommer lite korta kommentarer av de böcker jag läst hittills, men eftersom recensioner av dessa böcker finns i massor så kommenterar jag bara hur de var att läsa.

Jag har läst böcker som jag inte skulle ha läst om det inte var för att jag ”tvingade” mig till det och jag har fått underbara läsupplevelser som jag då följaktligen inte skulle ha fått om jag inte läst dem. Sammanfattningsvis kan jag säga att jag är mycket nöjd med läsningen av dessa 10 första böcker och det blir nog fler litteraturkanon när denna är klar.

Böckerna:

En krönika om ett förebådat dödsfall - Gabriel García Márquez: Underbar. Tyvärr slutar den inte lika bra som den börjar, men det förstör inte boken. En bok som går snabbt att läsa.

Istanbul – Orhan Pamuk: Lite seg i början, men den tog sig ju äldre han blev (så brukar det ju vara i biografier). Jag vill definitivt läsa mer av Pamuk!

Lady Chatterleys älskare – D H Lawrence: Inte alls så bra som jag trodde. Jag hade lite svårt att förstå poängen faktiskt.

Brott och straff – Fjodor Dostojevskij: En mycket bra bok! Jag tyckte att den var lite seg att komma in i, men efter några hundra sidor kunde jag till och med längta efter att får läsa mer.

Äcklet – Jean-Paul Sartre: Mycket konstig, men så är ju Sartre också filosof. Boken tog sig dock och var inte helt outhärdlig att läsa.

Pianolärarinnan – Elfride Jelinek: Otroligt bra bok, i 200 sidor. De sista 50 sidorna var motsvarade inte alls början och jag var grymt besviken på slutet.

Den gamle och havet - Ernest Hemingway: Till min förvåning handlar boken bara om just den gamle och havet. Mycket tråkig bok, men den varade ju inte så länge, bara 70 sidor. Jag känner att jag måste läsa mer Hemingway för att få en rättvis bild av hans författarskap.

New York-trilogin – Paul Auster: Fantastiska tre böcker! Detta liknar inget jag tidigare läst och jag sträckläste alla tre böcker på några få dagar.

Snabba cash – Jens Lapidus: Bra och lättläst bok som verkligen ALLA har läst. Nu har även jag läst den. Lite overklig, men helt klart läsvärd.

Kristin Lavransdotter – Sigrid Undset: 870 sidor gammaldags svenska. Inte helt kul alla gånger. Boken hade sina goda stunder, men man måste nog vara en fighter för att ta sig igenom hela (för mig krävdes kräksjukan).

torsdag, februari 07, 2008

Lästips

På begäran kommer här lästips från mig. Jag har tidigare skrivit om min alldeles egen litteraturkanon och detta påhitt har spridit till vänner och bekanta. (Jag ska snart återkomma med en halvtidsrapport om hur det går med det läsandet.) Jag har ju också min hemsida http://www.feministbiblioteket.se/ som alltid är i behov av nya böcker för uppdatering. Den stora frågan har återkommit: Hur får man tid att läsa? Jag ska här ge er mina 10 bästa tips.

1. Läs flera böcker samtidigt, speciellt om du ska läsa en bok som är tung (både i litterärt och i fysiskt avseende).
2. Ha alltid en bok i handväskan, man vet aldrig när man bli lämnad åt att bara vänta (detta följer jag inte alltid själv och förbannar mig varje gång jag får sitta och radera gamla sms för att få tiden att gå).
3. Gå och lägg dig tidigt. Läs en timma innan du somnar.
4. Lägg en bok framför dig på vardagsrumsbordet och läs när det är något dåligt på TV. Detta funkar ofta mycket bra på helgförmiddagar.
5. Ta dig tid och lägg dig på soffan och läs istället för att titta på TV (funkar mest om man läser något riktigt spännande).
6. Läs alltid på bussen /tunnelbanan/tåget/spårvagnen/i bilen.
7. Ha alltid böcker med när du reser.
8. Läs på toa.
9. Vid jobbiga böcker som ändå ska läsas: Läs 10 sidor varje kväll och fortsätt sedan med en roligare bok.
10. För dem med MYCKET bra simultankapacitet: gå och läs!

Alla är vi olika men jag hoppas att någon fått något bra tips som leder till mer läsning!

tisdag, februari 05, 2008

Banankaviar

Ja, ni har väl inte undgått reklamen om den mycket märkliga kombinationen av banan och kaviar som slutar med de klämkäcka orden: ”Det är gott – vi lovar!”?

En vän till en kollega kunde inte motstå frestelsen att prova detta och köpte en tub som han sedan villigt gav bort till kollegan. Nu har snacket om denna produkt och tillhörande reklam gått i fikarummet och därför togs tuben med och bjöds på. Det var få som inte ville veta hur det egentligen smakade. En efter en provade detta märkliga pålägg. Kanske var det bara detta som var tanken? Att göra en produkt som är så konstig att ingen kan motstå att testa det? För inte var det väl på allvar menat att vara gott?

Vårt bästa betyg: Inte så illa som vi trodde.

Mitt slutord: ” Det är äckligt – vi lovar!”