Feminism

Jag satt på ett Café i går kväll och fick frågan av en bekant: Vad är det för skillnad på humanism och feminism? Varför kallar sig vissa (han syftade troligtvis på moderater) för humanister istället för feminister?

Jag kan såklart inte svara på den andra frågan, men den är ganska vanlig. Alla är för jämställdhet, men feminister är sånna som Gudrun och Maria-Pia och ROKS. Sån kan man inte vara. Feminister har gått för långt. Jag är humanist.

Någonstans kan jag förstå resonemanget för jag är inte heller som Gudrun. Men å andra sidan blir jag lite ledsen. Individualister som liberaler är så rädda för kollektivism att de vägrar att befatta sig med kollektivistiska begrepp. Feminismen klumpar ihop alla kvinnor och skyller på alla män och sånt är kollektivism och dåligt. Vad de glömmer är att vi lever i en kollektivistisk värld och för att leva i en värld där alla accepteras för dem de är, måste vi komma ur det kollektivistiska könstänkandet. Det är där vi är idag och dit vi vill nå med feminismen är individualism. Jag är inte fri. Jag kommer inte ha samma möjligheter som en man att göra karriär och få hög lön. Jag förväntas ta hand om mina barn, min pojkvän ses som otroligt jämställd och bra om han gör det. Vi ÄR inte jämställda. Vi lever inte i en individualistisk värld. Feminismen behövs, inte för att skuldbelägga alla män, utan för att vi alla ska få vara dem vi är.