söndag, mars 28, 2010

Lästa böcker 2010 del 1

Jag läser en bok på stranden på ön Bintan i Indonesien.

Jag läser 20 böcker enligt en egen litteraturkanon sedan tre år tillbaka och här kan du se vad jag ska läsa i år. Årets kanon ser lite annorlunda ut eftersom jag ska läsa 10 valfria nobelpristagare. Jag kan nu redovisa de fem första böckerna:

Från listan:

Grannarna – Fredrika Bremer: Denna bok var väldigt tråkig. Recension finns att läsa på Feministbiblioteket.

Grisjakten – P C Jersild: en fruktansvärt bra bok! Min vän Mia sa igår på en middag att temat i boken är någon man skulle velat komma på själv. Den handlar om en byråkrat som får i uppdrag att utrota alla grisar och så klart syftar detta på förintelsen.

Nobelpristagare:

Vid flodens krök – V S Naipaul: Denna bok började bra, men sedan kom jag liksom inte vidare. Därför kan jag heller inte ge något bra referat eftersom jag helt enkelt inte kommer ihåg. Det handlar om en man i ett okänt afrikanskt land och han går igenom krig och förflyttningar.

Den goda jorden – Pearl Buck: Otroligt bra! En nobelpristagare och tillika feminist och jag blir sjävlklart intresserad! En recension av denna bok finns också på Feministbiblioteket.

Heinrich Böll – Doktor Murkes samlade tystnad: Fem noveller om mer eller mindre märkliga personer. Min favorit var den om fastern som firade jul varje dag.

fredag, mars 26, 2010

Allt ofrivilligt sex är inte våldtäkt

Det känns bra att Beatrice Ask har gjort en pudel, även om det inte riktigt känns som att hon menar det.

Paulina Neuding skrev i gårdagens svd om dessa lilla kuvert och hur fel det är. Bra så. Men Neuding är också upprörd över att polisens resurser går till att försöka haffa torskar när man istället ska koncentrera sig på våldtäktsmännen. Det är alldeles självklart att män som misstänks för brott oavsett om det handlar om sexköp eller om mord, inte ska få hem brev i kuvert i grälla färger. Men alldeles oavsett det så är sexköp ett brott. Neuding skriver:

Nu går polisens resurser till att jaga människor som har haft frivilligt sex på fel sätt, samtidigt som kvinnor är rädda att gå hem på kvällen därför att antalet våldtäkter stiger.

Jag kan förstå att de som är emot sexköpslagen tycker att man slösar bort samhällets resurser på att leta sexköpare, men oavsett det så är det inte alla prostituerade som valt att sälja sin kropp efter noga övervägande. Det låter på Neudning som att det är ett gäng glada horor som säljer sin kropp till ett gäng glada torskar och av en händelse råkar de hamna i polisens händer. Eftersom någon måste få reda på att ett köp har skett kan måste det förmodas att någon anmäler brottet. Före citatet ovan skriver Neuding:

När Beatrice Ask talar om sexköp talar hon om att det gäller att komma åt dem ”som förgriper sig på småflickor”. Mot sådana övergrepp finns det en våldtäktslagstiftning. Vi behöver inte ovanpå detta en lag som vilar på föreställningen att vuxna kvinnor inte är förmögna att själva ta ansvar för sina liv och sina kroppar.

Det finns en gråzon mellan den som blir våldtagen och den som har sex mot betalning frivilligt. Det är för dem som finns i denna gråzon som lagen är till för, i alla fall i min föreställningsvärld. En kvinna som utsatts för sexuella övergrepp och tvingats in i prostitution och sedan valt att stanna kvar där ”frivilligt” är ett exempel. Tessan i boken 14 år och till salu sålde sig själv ”frivilligt” och om hon hade fortsatt till hon blev 20 hade det varit fullt lagligt att ha sex med henne mot betalning och då hade inga våldtäktslagar räckt. Det låter på Neuding som hon tror att det antingen är lyckliga horor eller våldtäktsoffer. Verkligheten är ofta en annan.

Jag tycker att poliser ska sätta dit dem som begått brott mot sexköpslagen och även sätta dit dem som våldtar. Det ena utesluter inte det andra. Polisen ska inte jaga människor som har frivilligt sex med varandra, men de brott mot sexköpslagen som anmäls ska utredas och straff ska ges till dem som är skyldiga. Men ingen ska dömas innan dom har fallit.

Helena Bargholtz har också skrivit om detta.

torsdag, mars 25, 2010

Folkpartiets nya webb

Jag bloggar mycket om min vardag och mina politiska åsikter, men inte så ofta om mitt jobb. Som politisk sekreterare med ansvar för webb och webbsupport kan jag idag meddela att vi idag har lanserat en ny hemsida. Den är inte helt klar med alla nya funktioner, men vi har kommit en lång bit på vägen.

Tillsammans med mina kollegor Niki och Markus har jag varit med och tagit fram denna nya sida. Min roll nu är först att leta buggar och rätta till, men sedan att se till att utbilda dem som ska använda systemet. Och att utbilda folk på webben är bland det bästa i mitt jobb. Snart ska jag till Halland och Östersund och kanske är jag någon gång i vår i en stad nära dig.

lördag, mars 20, 2010

Ask och lila kuvert

I torsdags var jag på ett seminarium i Riksdagen om unga kvinnor som hamnar i prostitution för att de vill skada sig själva. Författaren Caroline Engvall var där och pratade om den bok hon skrev för två år sedan, 14 år och till salu. (Jag ska såklart återkomma med en recension på Feministbiblioteket när jag läst den.)

På seminariet pratade även Beatrice Ask och några andra, men jag tyckte att det blev ganska trist när det bara diskuterades vilka polisinsatser som skulle göras så jag gick när det var en halvtimma kvar. Det skulle jag tydligen inte gjort med tanke på vad som visades i tidningarna igår.

Citat från Beatrice Ask enligt Aftonbladet: Jag vill skicka grälla kuvert till sexköparna, för jag tror att det värsta som kan hända en sexköpare är att någon i omgivningen ska få reda på vad de gjort, frun eller grannen (..) Vi borde ha gredelina kuvert, det ska vara tydligt, du är misstänkt för att vara ute och köpt sex

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag är ofta arg för att brott mot sexköpslagen inte respekteras och at folk som bryter mot den inte ses som brottslingar, men detta är banne mig det dummaste jag har hört. Att skicka ut kuvert med grälla färger till den som MISSTÄNKS för brott mot sexköpslagen är inte att hålla sig till att du är oskyldig fram till dess att motsatsen bevisas.

Jag håller med Beatrice Ask om att det är mer effektiv än fängelse, men denna typ av straff tillämpar vi aldrig annars, så varför nu? Eller jag vet varför, för att människor ska dömas av en domstol, inte av sina medmänniskor. LUF:s ordförande Adam Cwejman illustrerar hur det skulle se ut när Ask skickar ut sina ila kuvert.

Ska man skratta eller gråta? Vad man än gör känns inte detta som ett inlägg som främjar de som är för sexköpslagen. Och det skrattar inte jag åt.

Andra som bloggat om detta: Andreas Froby, Sebastian Hallén, Runo Johansson, Amanda Brihed, Sanna Rayman, Alexander Bard och Politikerbloggen.

torsdag, mars 18, 2010

Gammal skåpmat om biologism som piggar upp

Få saker gör mig så glad som när forskare kommer med rapporter som bevisar vad jag är så övertygad om: Att kvinnor och män är mer lika än olika. Visst är vi alla olika, men de individuella skillnaderna är större än dem mellan könen.

Janet Shibley Hyde, psykologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison i USA har forskat kring skillnader mellan könen och har kommit fram till att de huvudsakliga skillnaderna mellan könen ligger i att män är mer våldsamma, onanerar mer och har mer gärna tillfälliga sexuella partner samt är mer fysiskt aktiva. I annat fall är vi mest lika.

Professor Annica Dahlström hävdar ofta att skillnaderna sitter i våra hjärnor, något som Hyde förkastar år det kraftfullaste: - Det finns ingen "kvinnlig" hjärna. Det finns en mänsklig hjärna, säger hon.

Många har liksom Annica Dahlström försökt att "bevisa" att kvinnor och män är olika och att vi behövs till olika saker. Feminister har i många årtionden kämpat för att denna syn ska försvinna och att man inte ska prata om vårdande gener och alfahannar.

Även om Hydes forskning inte kom igår så skadar det inte att friska upp minnet då och då. Birgitta Ohlsson tipsade mig idag om denna gamla artikel i DN. Det känns bra att ha lite på fötterna när man möter särartsfeminister, vilket tyvärr händer allt oftare.

onsdag, mars 17, 2010

Monica Green tycker lite olika saker om syskonsex

Nu har Monica Green varit i farten igen och har uttalat sig om saker som sossar inte bör (eller hur ska man annars tolka det som händer sen?). Man ska inte straffa syskon som har sex med varandra, tyckte Monica i förrgår. Eller ska man kanske ändå det? Monica Green ber nu om ursäkt för sitt dumma uttalande och vill istället skärpa inceslagstiftningen. Men är det samma sak? Det hela är mycket oklart, ursäkt ber hon om i vilket fall.

Trots att Monica Green inte tillhör mina favoriter så tycker jag ändå att hon har rätt. Ja, i sitt första uttalande då. Varför ska frivilligt sex mellan två vuxna människor vara förbjudet? Jag anser att det ska vara olagligt att utnyttja någon som är i beroendeställning, men när det inte finns någon sådan så tycker jag inte att vi ska lägga oss i vem som har sex med vem.

Det är helt uppenbart att det handlar om en moralisk lagstiftning så risken för avkomma inte kan vara den enda orsaken. Då skulle det ju vara ok om två börder, eller två systrar hade sex med varandra. Dessutom är det tillåtet för halvsyskon att gifta sig med varandra om man inte växt upp tillsammans.

Visst kan det vara så att många som har sex med sina nära släktingar är lite störda, men ska vi stifta lagar för att kunna slänga lite störda människor i fängelse? Vad vinner vi eller de på att det är förbjudet för syskon att ha sex?

Monica Green skriver i sann Monica Green-anda i sitt nya uttalande idag att hon anser att politiker ska blanda sig i det mesta. Ja, då är det ju logiskt att man vill peta i folks sexliv, men om man inte anser detta (vilket jag hoppas att majoriteten av borgerliga politiker inte anser) så borde man väl inte gilla lagar som förbjuder vuxna människor att göra frivilliga val?

När Monicas Green äntligen säger något vettigt, ja då tar hon tillbaka det!

måndag, mars 15, 2010

RUT-avdraget är inte en rikemansfråga

Igår kom jag hem från folkpartiets riksmöte och det var en mycket givande helg. Jag har min vana trogen haft en utställningsmonter där jag erbjuder en blogg- och webbskola. Tillsammans med underbara kollegor fick vi mycket besökare och lyckades inspirera många bra folkpartister om att börja använda sociala medier mer.

Jag valde att tillbringa min söndagskväll framför TV med glass och te och reprisen av melodifestivalen istället för att titta på Agenda, men jag har läst att Seved Monke har skrivit om den debatt som var mellan Jan Björklund och Wanja Lundby-Wedin om hushållsnära tjänster och det så kallade RUT-avdraget. Merit Wagner har också skrivit om detta idag.

Jag har tidigare skrivit om detta och blir nu irriterad över de nya uppgifterna om att det bara är höginkomsttagare som utnyttjar avdraget. Det perspektiv som personer som är motståndare till RUT har, är att det är överklassen som får subventionerad städhjälp. Med det perspektivet kan jag förstå att man som hängiven socialdemokrat tycker att det ska slopas, men låt oss se saken från den andra sidan.

Vilka är de som arbetar som städerskor? Ofta är det kvinnor som inte alltför ofta är födda i ett annat land och flytt från krig och andra hemskheter. Dessa kvinnor har tidigare jobbat svart, men får nu möjlighet till en vit arbetsmarknad. I tider där vi verkligen behöver fler jobb är det märkligt att den röd-gröna röran vill frånta tusentals människor sina vita jobb.

Ulf Lindberg försvarar idag i svd Almegas uträkning om hur populärt RUT-avdraget är. 11000 arbetar inom sektorn och 23000 nya köpare tillkommer varje månad. Med tanke på vänstertrojkans engagemang för alla SAAB-anställda så borde det gå tvärt emot deras politik att göra 11000 personer arbetslösa. Men tydligen är det viktigare att personer med hög inkomst inte ska kunna köpa billigare städhjälp i hemmet än att 11000 ska få behålla sina jobb.

Jämförelsen med ROT-avdraget är också skrämmande. Jag håller med Rasmus Jonlund om att man inte ska prata om manligt och kvinnligt i detta sammanhang, men trots det är det ju så att fler män jobbar inom byggbranschen och fler kvinnor inom städbranschen och det anses på något sätt fulare att inte kunna ”ta hand om sin egen skit”.

Fler som bloggat om RUT-avdraget: Carina Boberg, Christer Sörliden och Daniel Rhodin i Eslöv.

Aspuddsbadet och det breda folkliga stödet

Jag måste nu skriva ett inlägg om det som stört mig sedan i höstas. Det är ingen stor fråga, men jag vill ändå att folk ska veta att det finns andra åsikter. Det handlar om Aspuddsbadet. En kort summering om vad det handlar om:

Asbuddsbadet är ett badhus som drivits av en förening, men varit i Stockholms stads ägo. Detta bad behöver renoveras. Renoveringen beräknas kosta skattebetalarna 14 miljoner kronor. Stockholms stad har beslutat att riva badhuset och lägga skattepengarna på bad som används av fler. Detta har väckt enorma protester och rivningsarbetet har försvårats av att badet har ockuperats av föreningens medlemmar. Det talas om en enorm bred protestvåg mot rivningen och medlemmarna vill ha en dialog om Aspuddsbadet.

Nu badet borta, men kvar är protesterna. Om man tittar på ansvariga borgarrådet Madeleine Sjöstedts blogg så kan man följa hur enormt arga personer i Aspudden är. En del är så arga att de jämför protesterna med proteser mot naziregimen i Tyskland. Det finns inga gränser.

När man ger sig in i debatten och vill påpeka att det finns andra åsikter om badet, så anklagas man för att gå andras ärenden eller att man själv är anställd av fp. Jag är anställd av fp, men jag har ingenting att göra med Aspuddsbadet. Dock har jag som medborgare i Stockholm rätt att tycka till om vart mina skattepengar går. Det är inte bara de som bor i Aspudden som har rätt att tycka till om badet.

Vi kan ställa oss fråga om hur det hade sett ut om vi hade folkomröstat om saken. Alla i Stockholm ska få säga sitt och frågan skulle lyda:

Ska vi satsa 14 miljoner kronor på ett badhus i Aspudden som endast har ett omklädningsrum eller ska vi satsa 14 miljoner kronor på något annat bad i Stockholm som används av fler, t ex Farsta-badet?

Vad tror ni att Stockholms invånare hade röstat? Aspuddsbadsgaphalsarna tror på det första. Det gör inte jag. Och det gör uppenbarligen inte de som styr i Stockholms stad heller.

Till sist: Dialog betyder att man pratar och lyssnar, inte att de som skriker högst ska få sin vilja igenom.

onsdag, mars 10, 2010

Göran Hägglund lägger tungan på underläppen och gör en gap åt Monica Green

Detta är så roligt att jag inte kan sluta skratta:



Monica Green är riksdagshusets stora underhålling. Det är så vansinnigt roligt hur hon kan anklaga någon som slickar sig om munnen eller vad man nu gör för att räcka ut tungan åt henne. Och sedan förklaringen: "...han lägger den (tungan) på underläppen och gör en jättestor gapning". Jag kluckar fortfarande av skratt.

(Jag får vara elak mot Monica då jag har suttit i paneldebatt med henne där hon oavbrutet anklagade mig för ar ljuga och inte ha koll, vilket istället var hon som inte hade.)

söndag, mars 07, 2010

Singapore

Så har jag då kommit fram till resans första och sista stopp, Singapore. Vi hade förväntat oss mycket av denna stad och allt infriades inte, men det var en mycket trevlig vistelse, om än något dyr. Vill man dricka alkohol här så springer semesterkassan lätt iväg.

När vi kom till Singapore på var det redan resans tredje dag. En natt i Frankfurt gjorde att vi var försenade. Den förlorade dagen fick vi dock igen av flygbolaget och vi lade den istället på slutet. Det blev lite stressigt i och med att vi landade i Singapore klockan fem och skulle lyfta för Kuala Lumpur dagen efter klockan ett. Första kvällen tillbringade vi i ett av Singapores nöjesdistrikt, Clark Quay, något som vi kunde titta på från vårt hotellfönster. Det var en trevlig, men dyr upplevelse. Ölen kostade från 70-100 kr.

När vi återkom två veckor senare hade Andreas bespetsat sig på en massa museum och restauranger som vi skulle besöka så det var bara att beta av. Hotellpoolen var lockande i det heta vädret, men hanns aldrig med. Vårt hotell, Peninsula Excelsior Hotel, var helt underbart! Sista vistelsen var i ett fantastiskt rum på 20:å våningen med utsikt från två håll. Man kan ha det betydligt sämre för 800 per natt.

En shoppingkväll på Orchard Road har vi hunnit med. Det var fredagskväll och alla var uppklädda till tänderna – för att shoppa! Vi kände oss nedklädda.

Vi har också besökt Singapore Zoo, något som till skillnad från Peking Zoo är värt ett besök. Helt fantastiskt ställe med djur som mådde bra. Man kunde åka på nattsafari, något nägra av mina vänner rekommenderat, men vi valde att äta frukost med orangutangerna och det ångrade vi inte. Nästa gång blir det nattsafari. Denna gång fick vi möjlighet att se alla djuren i vår egen takt och i dagsljus.

Vi firade det kinesiska nyåret i Singapore, något vi tidigare gjort i Vietnam. Först skulle vi ha varit i Chinatown – så klart – men där var det så mycket folk att jag fick smått panik. Vi begav oss till Boat Quay, en del av samma nöjesdistrikt som Clark Quay, men mysigare. Där förstod vi snart att alla gav blanka fasen i det kinesiska nyåret. Då kom vi på idén att fira tolvslaget på hotellet. Vi hade ju ändå utsikt åt flera håll och bodde så högt upp. Vi ahde utsikt mot floden och mot Chinatown. Sagt och gjort. Öl inhandlades på seven eleven och vi satte oss i fönstret och tittade på alla fantastiska fyrverkerier. En fantastisk upplevelse, även om det inte blev som vi hade tänkt.

Sista dagen kom höjdpunkten – vi åt sunday brunch på Ritz Carlton Hotel. För 800 kr fick vi dricka obegränsat med champagne (och det var ingen dålig årgång) och äta obegränsat med ostron, hummer, gåslever, sashimi, och många, många andra godsaker. Det var bland det bästa jag ätit i hela mitt liv!

Vi besökte två museum, ett om Singapores historia och ett om Asiens civilisationer. Båda mycket väl värda ett besök. Sista dagen, lite smått berusade efter brunchen, besökte vi även Fort Siloso, som var britternas kustartillerifort. Det var inte meningen att vi skulle ha tid att åka till Sentosa, ön utanför stadskärnan, men Andreas ville så gärna se fortet. Det var kul att se Sentosa, även om alla andra också ville göra det denna dag, nyårsdagen, och det blev lite panik när vi skulle åka hem. Singaporiansk ordning gjorde att gick ganska fort att komma på en av gratisbussarna till fastlandet. Men det såg svettigt ut ett tag. Planet skulle ju gå hem kl 23:30 och vi hade inget bagage med oss (det såg ut att lugnt kunna ta fem timmar och klockan hade hunnit bli sex). Vi hann och vi kom hem utan något strul på hemvägen!

Här kommer bilder från Singapore:

Första vistelsen i Singapore och jag tror att det ska gå att ha utsläppt hår. Luftfuktigheten tar ur mig denna tro. Utsikten är dock inte att klaga på!

Jag och mr Raffle. I bakgrunden syns affärsdistriktet och framför det Boat Quay.

Shopping! Jag köpte mig en fin tröja på Esprite. Det var mest som hemma, fast galssigare.


Orangutangmamman med sitt lilla barn. De åt fruktost med oss. En verkligt mysig upplevelse.

Den vita tigern som inte finns vilt längre. Det är betyligt mer grönska här än på Peking Zoo.

Andreas och jag hade ständiga fajter om ifall vi skulle äta kinesiskt eller indiskt. Jag är inte så förtjust i degiga dumplings eller blaskiga nudelsoppor, men Andreas älskar det. Här i Little India har jag fått min vilja igenom och vi äter en helt underbar måltid, serverad på ett bananlöv.

Min snygge make på Raffles hotel. Vi får snart in våra Singapore Sling.

Nyårsafton i Chinatown. Galet mycket folk!

I lugn och ro på hotellet fick vi ändå uppleva nyårsstämingen. Det går inte att ta fina bilder på fyrverkerier, men detta kan i alla fall få illustrera vår känsla av firande.


Champagne och ostron. Inte var dag man får stoppa i sig obegränsat av dessa varor. Jag mår verkligen prima.

I ny batikkjol (från Kuala lumpur) på Fort Siloso. Andreas är i sjunde himlen och jag är lite full.

Andreas i ett folktomt Chinatown på nyårsdagen. Nu har vi sett Chinatown två gånger och aldrig i normalt tillstånd, först för mycket folk och sedan inga alls.

torsdag, mars 04, 2010

Bintan

Vi lämnade ett semesterparadis för ett annat. Via flyg till Singapore tog vi oss med båt till den indonesiska ön Bintan i Malackasundet. Detta hade stor potential att vara ett rent paradis, men saknade några faktorer. Jag återkommer till det.

Det var otroligt smidigt att ta sig till Bintan och alla som vill kombinera Singapore med sol och bad och komma så nära charter man kan komma utan att vara det, så är Bintan ett hett alternativ. Du tar en taxi till hamnen och bokar din biljett över. Du checkar in bagaget och sedan tas du praktiskt taget om hand. När du kliver av båten så kommer det enda moment som är lite osmidigt, nämligen att köpa visum. Det kostar 200 kr och är en ren inreseskatt. När du gått igenom passkontrollen så frågar folk vilket hotell du sa till. Nu ska du inte vifta bort dem, de kommer nämligen att ta ditt bagage och se till att köra det och dig till det hotell du bokat.

Vi förstod först på plats att det hotell vi bokat var en del av ett hotellkomplex. Vi bodde på Mayang Sari Beach Resort som var en del av Nirwana Gardens. Allt fanns; massor av olika restauranger, ett stort poolområde, gym och annan sport och emellan gick en shuttle två gånger i timman. Dagtid var det inga problem att gå, men på kvällen var det säkrare att ta shuttlen. Det enda som saknades var folk. Och sådana paradis har vi ju erfarenhet av från förr.

Vi bodde i en stuga med havsutsikt och det var fantastiskt – precis som på alla bilder! Det var fint både invändigt och utvändigt. Stranden var inte lika finns när man tittade närmre då mycket olja låg i sanden och vattnet och stranden var skräpigt. Malackasundet är en av världens mest trafikerade farleder, så det är kanske inte så konstig. Vi gav upp havet efter några bad och satsade på poolen istället – något jag normalt aldrig gör! Vi borde kanske bokat ett hotell på den finare stranden på ön, men jag visste inte hur smidigt det skulle var att ta sig till hotellet och ville bo så nära hamnen som möjligt eftersom vi skulle stanna så kort tid.

Vi stannade i två dagar mitt i veckan och såg inte så mycket folk, men vid polen på huvudresorten och på thairestaurangen sista kvällen var det i alla fall acceptabelt med folk. Vi gissar att det är mer folk där på helgerna, eftersom det bara ligger en timma från en fem-miljonerstad.

Här kommer bilder från vår vistelse på Bintan:

Vår stuga med havsutsikt. Glassigt värre!

Lite annat stuk än vår trädtops-stuga (men den var charmigare!).

Utsikt mot stranden.

Jag tar en promenad längs vår strand. Man får se upp så att man inte får olja på sig!


En vän tog sig en simtur när poolen tömdes på turister efter ett skyfall.

Dagen efter och jag badar i poolen. Andreas fixade solstolar med havsutsikt.

Här låg vi länge.

Och såhär röd blev jag!


Det var lite folk här och utsikten eller maten kunde vi inte klaga på!

måndag, mars 01, 2010

Langkawi

När vi äntligen hade fått lämna Ipoh bakom oss var vi på väg till ön Langkawi i norra Malaysia. Vårt första intryck var inte så bra. Det såg skärpigt ut och det verkade inte finnas strandbarer att hänga på. När vi fick vårt rum kom vi dock på andra tankar. Vi bodde på hotellet Malibest resort och hade hört innan att det var lite sunkigt och ”not for honeymooners”. Vi valde dock att chansa och bokade ett rum i en trädtopp. Vi kommer aldrig att ångra det beslutet. Om man inte ska betala en förmögenhet så är Malibest det enda alternativet på Chenang beach att bo direkt på stranden.

Vi bestämde oss för att göra en utflykt om dagen, med undantag för ankomstdagen, men då fick Andreas för sig att flyga paragliding! Höjdrädd som jag är (och han!) tvekade jag, men vågar han så vågar jag! Det var en fantastisk upplevelse! Dessutom är ön mycket vackrare än den livliga gatan som vi först kom till.

Vi kunde njuta av vår balkong ovanför stranden och sitta där och dricka en öl i solnedgången. När man bor så är man verkligen i paradiset. Då spelar det ingen roll att toan inte är så jättetrevlig. Balkongen uppväger allt.

Nattlivet i Langkawi var helt ok. Den skräpiga gatan förvandlas på kvällen till en sprudlande gatan med liv överallt. Tyvärr ligger inte restaurangerna på stranden, som på Ko Chang, men en bar – Babylon – erbjuder strandhäng under stjärnorna och där hängde vi nästan alla kvällar.

När det gäller utflykter så är Langkawi som de flesta andra ställen en plats där det säljs paket. Man blir hämtad med bil och körd dit man sak, med andra ord mycket bekvämt. Vissa sevärdheter får man göra på egen hand och det gick också smidigt med taxi.

Här kommer bilder från stranden och de aktiviteter vi gjorde:

Vackra Chenang Beach, den livligaste stranden på Langkawi. Vi ville inte ha mer ödslighet som på Yalong Beach, Hainan, Kina.

Vår underbara stuga i trädtoppen (och våra nyinköpta handdukar på hyrda solstolar).

UPPDATERAT: På förekommen anledning kan jag berätta att den rosa handduken självklart var Andreas och den blå min.

After beach med öl på balkongen. Kan det bli bättre?

Solnedgång framför våra ögon (och kameralins).

Kvällsnöje - äta hummer. Kostade ca 150 kr och smakade bra. Inte som svensk hummer, men gott. Dum sak 1: förrätt. Dum sak 2: nudlarna. Jag orkade inte äta upp allt.

Softa på standen på Babylon med var sin Tiger (singaporiansk öl, någon malaysisk dito finns inte).

Paragliding. Fantastiskt!

Vattenfall. Hit tog man sig med taxi. Det var inte mycket vatten, men ändå värt ett besök.

Här fanns det apor vilt. Bara det värt ett besök!

En höjdrädd Hanna i linbanan som låg en kilometer från vattenfallet. Fantastisk utsikt och det var värt det, trots rädslan.


Som sagt, underbar utsikt och härifrån ser man till Thailand. Vi vet inte riktigt om vädret var toppen för att se ända dit, men vi tror det (vi kan ju inte veta att just det verkligen var Thailand).

Snoklingsutflyk stod på schemat dagen efter turen till vattenfallet och detta var en mer omständig tur. Vi kördes hit och dit innan vi fick kliva på båten som skulle ta oss ut till denna strand. Det tog mer än två timmar sammanlagt och båten tog en timma. Det var fantastisk snokling så det var helt klart värt de 200 kr vi betalade för en hela (dock var lunchen under all kritik).

En liten haj! Vi blev noga tillrättavisade att inte mata hajarna. Då skulle vi få sitta med blödande finger hela vägen tillbaka till fastlandet. Om man ska mata hajar så ska man inte göra det en timma från sjukhuset. Så det så!

En sista utflykt vi tog var en sk Island Hopping, dvs en båttur till olika öar. Första stoppet var denna vackra strand där vi fick stanna en timma och bada. Det fanns även en liten kiosk här.

Andra stoppet var Eagle feeding, dvs mata örnar. Vi fick inte mata, utan båtkillen slängde ut lite mat. Det var kanske inte den roligaste aktiviteten på denna tur, men lite roligt var det trots allt.

Sista stoppet var en ö där denna sötvattensjö fanns. Sjön kallas för den gravida jungfruns sjö. Det var härligt att bada i sötvatten och vattnet var skönt svalt i hettan.

Bisarr souvenir. De tog en bild av oss innan vi klev på båten och detta väntade oss när vi kom tillbaka. De skulle ha 20 kr för den lilla plasttallriken och det är nästan så att jag ångrar att jag inte köpte den.