Jag har under hela min tid i LUF och folkpartiet kallat mig socialliberal. Min mer eller mindre nyliberala sambo har ofta elakt sagt (och det är han inte ensam om) att definitionen av socialliberalism är det som folkpartiet just nu är. Jag har funderat på det där och de senaste veckorna har jag även funderat på att sluta kalla mig för socialliberal.
Jag har INTE ändrat åsikt, jag ÄR fortfarande socialliberal enligt min egen definition. MEN, nu när det gått dåligt för folkpartiet i valet höjs många röster fört att partiet måste bli mer socialliberalt och att vi måste återgå till mer socialliberala värden. Vad betyder det? En kvinna på ett repskap i Stockholm tyckte att det innebar att vi skulle vara missnöjda med att ha fått skolborgarrådet i Stockholm (som är halva budgeten) och skulle istället kämpat för att ha fått socialborgarrådet istället. Är det att återgå till mer socialliberalism? Jag anser, och nog många med mig, att det är ren dumhet. Andra har höjt rösterna för att vi ska föra fram mer äldrefrågor och andra "socialliberala hjärtefrågor". Anar vi här att socialliberalism inte är att folkpartiet ska byta åsikt utan att vi ska lyfta fram andra frågor?
Jag blir inte klok på detta. Dessutom anser många att ”nyliberalismen” inom partiet borde bekämpas. Jag måste då bara klargöra att buggning, ordningsbetyg i skolan och språktester är ingenting som nyliberaler har som hjärtefrågor. Den som tror det vet inte vad nyliberalism är för något. Saker som många socialliberaler kritiserat partiet för är ofta samma frågor som nyliberaler vänder sig emot, t ex övergångsreglerna.
Anledningen till att jag funderar på om jag verkligen vill kalla mig socialliberal är att det verkar användas som ett allmänt slagord i debatten och, till skillnad från vad min sambo säger, verkar socialliberal betyda det som folkpartiet just nu INTE är. Och de frågor som jag värnar om är nog vid närmare eftertanke inte socialliberala värden.
Jag är yttrandefrihetsfundamentalist och anser att yttrandefriheten är en av de viktigaste frågorna just nu. Vi får ALDRIG säga ”Yttrandefriheten är viktig, men…”, vi måste ALLTID säga ”Yttrandefriheten är viktig!”. Det och inget annat är frågan för framtiden och frågan som borde stå överst på dagordningen i ett samhälle och en värld som låter terrorister styra över vardagen.
Socialliberal eller inte? Jag vet fortfarande inte.
tisdag, november 21, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Min erfarenhet är att socialliberal funkar som beteckning externt, men inte internt. Där tycks det betyda 'vi borde bara syssla med socialpolitik'.
Vill du trassla till det så kalla dig egalitär liberal, det är samma sak, men man slipper prefixet social-. Och folk utanför Norden förstår vad det är.
Jadu Hanna, jag har under flera års tid försökt reda ut om jag är socialliberal eller inte. Det säger kanske en del om mig, men också en del om begreppet socialliberal. Problemet anser jag vara att det inte finns någon tydlig bild av vad en modern socialliberalism skulle stå för. Personligen och mycket förenklat uppfattar jag socialliberalismen som en radikal mittenideologi med socialt ansvarstagande och personlig frihet i lika delar. Problemet uppstår dock när "liberal" och "socialliberal" används som utbytbara termer. Fram till tidigt 80-tal någon gång var den gängse uppfattningen att "liberal" betydde ungefär "socialliberal", "välfärdsliberal". Med thatcherismen, reaganismen och nyliberalismen kom liberalismen som ideologi att återigen starkt kopplas till den ekonomiska liberalismen. Och där är vi väl fortfarande. Kallar man sig liberal uppfattar folk en för det mesta som högerliberal/nyliberal. Epitetet "vänsterliberal" som enligt min uppfattning tidigare kunde användas som synonym till "socialliberal" tycks numera ofta beskriva personer som ligger miljöpartiet nära och har en tämligen naiv syn på människor.
Problemet ligger också i att olika människor lägger betoningen på olika led i "socialliberal". Personligen la jag vikten på "liberal" under tiden då socialdemokratins vänsterfalang och kollektivism var järnhård i Sverige (under Palme) och då kommunismen ej ännu var besegrad. Men nu i en era av nyliberalism, konsumism, marknadsdogmatism och orättvis globalisering på storföretagens villkor anser jag att betoningen mer borde ligga på det sociala ledet. Det är väl så en förnuftig syntes borde funka? Annars får man väl kalla sig ANTIGEN "liberal" eller "social(demokrat)"
Jag har problem med att kalla mig socialliberal när detta nuförtiden kan beteckna Mauds och Federlys nya centerparti (som vill positionera sig till HÖGER om moderaterna). För mig borde socialliberal betyda att man strävar efter främst en positiv frihet (även om negativ frihet också är viktigt)samt starkt betonar vikten av socialt ansvarstagande och ett rättvist välfärdssamhälle som ser till de svaga och utsattas bästa. Alltså en ideologi som ligger nära socialdemokratins högerfalang, men med ett (som Niklas Frykam uttryckte det) mer egalitärt liberalt perspektiv. En modern socialliberalism borde ställa sig tydligt i mitten och våga slå hårt åt såväl vänster som höger. Den borde våga kritisera dogmatiska marknadslösningar och storfinansen likväl som en stagnerad vänster. Den borde som sagt ha ett egalitärt perspektiv på individualismen och den borde ta miljöproblemen på allvar.
Som det är nu har vi tre högerliberala partier i Sverige (folkpartiet, centern och moderaterna), men inget genuint centristiskt mittenparti. Själv röstade jag på junilistan i förra riksdagsvalet och 2002 på socialdemokraterna.
Om socialliberalismen kommer att ha någon bärkraft får väl framtiden utvisa. Men jag hoppas ändå på att det så småningom dyker upp ett vettigt och genuint socialt mittenparti.
Utmärkt inlägg, Hanna! Du sätter fingret på ett dilemma, en viktig diskussion. Tror att vi tillhör samma grupp, oavsett etikett nämligen. Värna yttrandefriheten, religionsfriheten (som också innehåller frihet från religion), den personliga integriteten, absolut nej till övergångsregler... Vi måste få in Fp på rätt väg igen, innan Centern dubblar sin storlek och Maud äter upp oss. *ryser*
Niklas, Det stämmer nog som du säger. Men internt används socilliberal väldigt ofta, och jag känner mer och mer att jag inte identifierar sig med de som kallar sig socialliberala i partiet (av just den anlending som du nämner). Externt blir det också svårt eftersom man på något sätt distansierar sig från marknadsliberalismen genom att kalla sig socialliberal. Jag vet inte om jag är beredd att distansiera mig mer från liberalismen. Är det någon som förstår hur jag tänker?
Frederick, Jag tror att du och jag står ganska långt ifrån varandra. Det jag värnar om är att vi måste ha mer negativ frihet. Vi måste ha färre förbud och mer egenmakt. Allt vi tycker är obehagligt går inte att förbjuda. Det är däför jag blir så osäker på vänster-högerskalan. Jag har enligt många gått mer till höger än jag var innan, men samtidigt har jag inte färdats i samma riktning som folkpartiet (som folk också anser gått mer till höger). Jag vill ha färrre systembolag och färre hetslagstiftningar. Var hamnar jag då?
Catrine, jag jag tror att vi ligger ganska nära varandra. Vi borde ta en öl och diskutera detta någon gång ;o)
Jag säger som amerikanerna - your other right! Det är ju inte libertarianerna som tagit fp i ett fast järngrepp och kräver fri maja och nej till EMU. ;)
Skicka en kommentar