Packat och klart

Igår tittade jag på reseprogrammet Packat och klart. Det var ett underbart reportage om en liten ö i Vietnam på gränsen till Kambodja som inte ännu var turistexploaterat. Det var fantastiskt att se alla vackra vita stränder utan några hotell så långt ögat kunde nå och den pittoreska marknaden utan tjocka vita ben i tubsockor och sandaler. Så tänkte jag och ungefär så sa reportern. Eller inte, hon sa: Låt dem aldrig bygga gallerior här!

Låt oss nu fundera en liten stund. I Vietnam är folk inte speciellt rika. I den lilla by som reportaget handlade om levde invånarna främst av fiske. Utan att veta särskilt mycket om fiskerinäringen i Vietnam kan man dra slutsatsen att deras löner inte är otroligt feta. Gallerior och kända internationella kedjor kan folket förmodligen inte ens drömma om, då de knappt vet att sådant finns. Är det troligt att folket där vill ha gallerior och McDonalds? Är det troligt att de vill ha turister och hotell som ger dem andra arbetsmöjligheter?

Jag tycker att det är viktigt att fundera över människors vardag och möjligheter innan man uttalar sig om att allt pittoreskt och naturskönt ska bevaras. Man kan faktiskt bygga hotell utan att stränder förstörs. Och man kan stå ut med gallerior. Om resultatet blir att turismen ger Vietnams invånare möjlighet till bättre jobb och bättre sjukvård, är då priset så högt att betala att en sunkig marknad byts ut mot restauranger och souvenirbutiker? Det är lätt för oss västerlänningar att tycka att det är ett högt pris, för vi har ju allt där det dom inte har - både gallerior och sjukvård.