Flickkläder är tydligen inte anpassade för lek

Detta är helt sjukt.

Den nya bloggen var på Lindex och upptäckte att flickkläder i samma storlek var mindre än pojkkläder. Förklaringen blev att pojkar behöver mer utrymme för att de busar mer. Man kan inte annat än bara gapa. I artikeln från expressen som jag länkade till ovan förklarar sig varuhusen med att de följer modet. Vilket mode? Jag förstår att det går mode i tryck och färger, men för en liten flicka borde det inte vara i själva figuren. En liten flicka är ett barn, ingen sexig kvinna!

Jag hoppas att Olika förlag skickar sin fantastiska bok Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 till klädföretagen så att de får lite att fundera på!

Vanligt folk har underlig humor

Igår var jag på Designtorget för att hitta någon kul pryl för 30 kr till Folkpartiets julfest. Jag frågade i kassan och killen som jobbade blev själaglad och sa att han hade ”västa roliga presenten” om bara 35 kr var ok. Såklart sa jag och döm om min förvåning när han tog fram en bok som hette Vad män vet om kvinnor. Han uppmanade mig, med ett stort leende, att bläddra i den och den hade bara tomma sidor. Vad säger man? Jag är feminist, stammade jag och han svarade att det är den absolut mest populära prylen de har.

Det är svårt att bli brutalt påmind om vad ”vanligt folk” tycker är roligt…

Varför är dyra väskor värre än dyra kostymer?

Jag kan inte låta bli att undra varför dyra väskor väcker så mycket ilska. Göran Greider går så långt att han kallar det ett hot mot demokratin. Det är väl ingen som är förvånad att Mona har råd och det är väl heller ingen som tycker att hon inte får ta emot presenter av sina vänner. Vad är det då med dyra väskor som är så upprörande? Jag själv är en person som aldrig skulle lägga flera tusen på en väska, även om jag hade råd, men det finns andra saker som jag gladeligen lägger pengar på. Jag tror att det är så för de flesta.

Kostymer är dyra och kostar ofta flera tusen. Ingen tycks uppröras över detta. Klockor kan kosta tusentals och ibland tiotusentals kronor, men likväl har vi ingen klockdebatt i svensk media (även om det konstaterats att Reinfeldt har en dyr klocka).

Jag kan inte annat tänka än att det beror på att kvinnliga accessoarer är onödigt bjäfs. Så fort en kvinna unnar sig något som är för dyrt enligt någon slags normalstandard, så rasas och förfasas det över hur man kan slänga ut sina pengar på oväsentligheter. Detta trots att både män och kvinnor gör det hela tiden. Kvinnlig lyxkonsumtion mäts dock efter andra mått och bedöms hårdare. Det ”är” värre med dyra väskor än dyra bilar eller dyra klockor.

Debatten är spännande att följa. Jag upphör aldrig att förvånas att det fortfarande är upprörande att folk köper dyra saker. Och jag noterar att det fortfarande är värre för kvinnor att göra detta.

När kan man kalla sig feminist?

Jag fick en fråga från en vän häromdagen om det är så att för att kalla sig för feminist så måste man också vara aktiv i sin strävan att nå jämställdhet, inte bara tycka att det ska vara så. Rätt eller fel? Mitt spontana svar var fel, det räcker med att man tycker så, men efter att ha formulerat ett svar ändrade jag mig och insåg att det till viss del är sant. Nu har det gått några dagar och frågan lämnar mig ingen ro. Jag inser att den är mer komplex än vad den verkar.

Anledningen till att jag spontant tänkte fel, var att man inte måste vara med i någon organisation eller engagerad politiskt på något sätt, men sedan så förstod jag att det inte var det frågeställaren avsåg. Det jag då först kom fram till var att det kan bli en hårfin gräns mellan feminism i teorin och hyckleri om man inte är aktiv i sin strävan. Det vill säga att man nog bör försöka att anpassa sin teori till sin egen vardag. Dock finns det ingen regel utan undantag och det finns ju givetvis personer som av olika anledningar inte kan leva som de lär, t ex extremt förtryckta personer (exempelvis människor som lever i kvinnofientliga diktaturer).

Det finns dock inte en lista med saker man ska tycka och saker man ska göra för att kunna kalla sig feminist. Åsikterna går isär mellan feminister och samma gärning kan vara både feministisk, antifeministisk och neutral på samma gång. Det som avgör är intentionen. Exempel: Att köpa en rosa tröja till en flicka kan vara en neutral handling om man inte har någon tanke på könsroller och bara vet att flickan gillar rosa. Samma handling kan vara antifeministisk om det är så att man är medveten om könsroller och tycker att de är bra och att man vill uppmuntra flickan att vara flicka. Slutligen kan det vara en feministisk handling om man är medveten om könsroller, men att man anser att överdrivet uteslutande av en färg gör att flickan inte får bära sin favoritfärg, medan jämnåriga pojkar får bära sin favoritfärg.

Givetvis kan man fortfarande kalla sig feminist om man inte alltid lever som man lär, för vem gör det? Men jag funderar över de som säger att de är feminister, men all handling de utför pekar på motsatsen. Är man då en feminist? Nu syftar jag inte på sakfrågor som för eller emot delad föräldraförsäkring, för eller emot torsklagen eller för eller emot sex timmars arbetsdag, utan mer på vardagligt handlande. Det kan vara en person som medvetet missgynnar en gravid på arbetsplatsen, någon som baktalar en kvinnlig kollega för att själv få en bättre position eller någon som medvetet väljer att särbehandla små pojkar och flickor. Är den personen feminist bara för att han eller hon i teorin tycker att det ska vara jämlikt och att man i princip inte borde handla så? Nej, skulle jag säga.

Men den som i exemplen ovan handlar likadant med är omedveten om vad han eller hon gör. Då blir det knivigare. Man måste så klart inte ha läst alla böcker i mitt feministbibliotek för att kalla sig feminist. Det måste vara ok att i teorin tycka att det ska vara jämlikt, men att man inte har någon vidare insikt i könsroller eller strukturer som missgynnar kvinnor. Men om man kallar sig feminist, så har man förmodligen någon idé om varför och då finns det troligtvis någon eller några orättvisor som man kan identifiera och då borde man förr eller senare förstå att ens handlande är fel. Om den person som omedvetet behandlat människor fel för reda på det, så bör den personen ändra sitt handlande om han eller hon kallar sig feminist.

Min slutsats är alltså att man kan kalla sig för feminist om man anser att män och kvinnor behandlas olika och att man vill göra något åt det, men om man ständigt inte lever som man lär så snarare blir det hyckleri än en feministisk livsstil. Ibland är intentionen viktigare än själva handlandet, men om man kan, men aldrig gör något för att bidra till ökad jämställdhet, kanske man ska fundera på varför man kallar sig feminist.

Krig mot terrorism eller terrorism mot mig?

Tack Ola Wong, för en mycket välskriven krönika i dagens SvD. Det är verkligen på tiden att vi säger: Stopp. Det räcker nu. För att stoppa terrorismen har vi infört allt från små till gigantiska inskränkningar i folks liv. FRA var det största, men det lilla, såsom idiotiska säkerhetsregler på flygplatsen, kan vara nog så kränkande. Kan någon säga mig hur stor säkerhetsrisk jag utgör när jag går ombord på ett plan med en tandkräm som är lite för stor eller en taxfree-spritflaska som inte har plomberats?

Nu ska vi alltså nakenscannas och det första jag tänker är hur mycket vi ska tvingas stå ut med för att vi väljer flyg framför tåg. För det är bara i Kina som jag har varit med om liknande säkerhetsritualer när man ska åka tåg. Kanske är dessa lagar ett led i klimathysterin? Jag menar, ska jag nakenscannas så kommer jag banne mig att ta tåget istället!

Som Wong skriver så har många av de lagar och regler som tillkommit som en del i kriget mot terrorismen snarare varit till ondo för oss i västvärlden. Förseningar med visumansökningar och misstänkliggörande av alla från Mellanöstern har satt sina spår. Folk från mellanöstern väljer allt oftare att göra affärer med Asien istället. När det tar flera veckor at få ett visum är det lätt att man tröttnar och i Kina, dit får man visum på nolltid.

Åter till säkerhetsritualerna på flygplatserna. Hela västvärldens befolkning verkar ha blivit itutade att flygplatsernas säkerhetsregler behövs, annars sprängs vi alla i luten. Alla accepterar och lyder. När en flygplats kommer med dumheten att man måste ha med sig egna påsar för sin vätska så är det självklart att man måste ut och shoppa. Varför är det ingen som vågar protestera? Även om vi inte fick rätt så ställde jag och min man till ett jädra hallabalo på Düsseldorfs flygplats när säkerhetspersonalen fick för sig att linsvätska inte var undantaget från vätskereglerna. Visst, linsvätskan for i papperskorgen, men personalen fick i alla fall något att klaga på till högre ort. Vissa anser att detta var fel av oss eftersom det inte är personalen som stiftar lagarna. Jag anser att vi gjort helt rätt, man kan inte acceptera vad som helst.

När ska man inse att kriget mot terrorismen börjar blir ett terroristkrig mot de egna medborgarna? För det är det som det börjar bli. Allt klätt med ord om skydd och säkerhet.

Jag betalar gärna för städning i mitt hem!

Nu i jultider är det skönt att vi harbestämt oss för att prioritera vårt hem och vår fritid. Vi har val att lägga pengar på sk hushållsnära tjänster. Varannan vecka kommer en städerska och dammsuger och dammtorkar vårt hem. För detta betalar vi 900 kr i månaden. Utan regeringens skattereduktion, RUT-avdrag, skulle vi betalat det dubbla och det hade vi inte tyckt att vi hade råd med.

Få saker är så illa sett i vissa kretsar än just städhjälp. I de kretsar jag umgås i är det väldigt vanligt att betala, eller att överväga att betala för städning och andra saker i hemmet. Men utanför min lilla sfär så är det inte samma ljud i skällan. Trots att fler och fler har råd med städhjälp (jag inbillar mig inte att alla har råd med det, men betydligt fler än före RUT-avdraget), så skriker många högt att rika och privilegierade har råd att hålla sig med piga.

Låt oss då titta på dem som jobbar i denna sektor. Det är ofta kvinnor från andra länder som pratar dålig eller ingen svenska. Vem vill anställa den kategorin människor? Få arbetsgivare accepterar dålig svenska (möjligtvis med undantag av en brittisk pub-ägare, men där jobbar knappast etiopiska kvinnor). Det företag vi anlitar, Aqua Cleaning, har precis skaffat sig ett kontor i Hammarby Sjöstad och frågan är var alla deras anställda ska jobba om skattereduktionen avskaffats, något som vänsterkartellen hotar med.

Precis vad som varit syftet med det sk ROT-avdraget av RUT-avdraget skapat jobb, jobb som tidigare varit svarta. Cyniskt nog är inte alla som är emot RUT-avdraget, mot ROT-avdraget. Det är ok att ha skattelättnader på byggnationer och rörmokeri i hemmet, men att diska och städa är fortfarande fult att inte göra själv. Mönstret är glasklart, de traditionellt manliga sysslorna är ok att be om hjälp om, men de traditionellt kvinnliga ska man sköta själv.

Vissa säger att det inte är ok att göra skatteavdrag bara för att legalisera en kriminell sektor. Något mer cyniskt får man väl leta efter. Var verkligen kvinnor som städade för brödfödan, för att de flytt från krig och inte hunnit lära sig språket så att de kunnat få ett annat jobb, kriminella?

Det är märkligt att det ska vara så skamligt att ”inte kunna torka upp sin egen skit”. Vi har ingen bil, utan lägger hellre pengarna på städhjälp. Andra struntar i långresor till Thailand och betalar hellre en städerska. Vi gör alla prioriteringar i vardagen och vi klarar oss utan bil. Dessutom ger vår prioritering jobb. Det tänker jag inte ha dåligt samvete för.

Trafikhelvetet

Snart måste man göra något åt trafiken från Hammarby Sjöstad till city. Så fruktansvärt mycket folk som bara har en väg att åka, det säger sig självt att det blir kaos. Varför går det ingen buss från Sjöstaden till Slussen? Varför måste alla åka tvärbanan via Gullmarsplan tillsammans med alla Årsta- och Tyresöbor? En helvetesmorgon var det imorse med stora förseningar och signalfel i tunnelbanan. Tyvärr är det inte så fruktansvärt mycket bättre i vanliga fall. Snälla SL, se till oss Sjöstadsbor och gör något åt detta snarast!

Alla ni norrlänningar...

...som tycker att det är självklart att mina skattepengar ska gå till att bygga äventyrsbad i era kommuner får gärna komma på studiebesök på Stockholms kollektivtrafik mellan mitt hem i Hammarby Sjöstad och mitt arbete på Sveriges Riksdag via Stockholms helvete - Gullmarsplan. Utan en sådan tur har jag svårt att se att man kan uttala sig om att strockholmare får allt och norrlänningar inget.

Vad är alla antifeministiska tjejer rädda för?

Jag blir så trött på alla tjejer som bara bubblar av fördomar mot feminister. Vi borde vara systrar som kämpar för samma sak, men vi är bittra fiender. Varför?

Jag tror det finns en rädsla för vad feminismen står för. Feminism innebär inte bara att du ska dela på hushållsarbetet utan också att du ska stå på egna ben och vara självständig. Detta är nog en självklarhet för i princip alla kvinnor i Sverige idag - i teorin. I praktiken finns det förmodligen många som gärna backar från att lära sig meka med bilen eller skruva ihop en Billy. I gengäld tar de mer ansvar för hem och barn.

Det finns tjejer som frågat mig vart jag står den dagen en hylla ska sättas upp eller en soffa flyttas. Och som på allvar anser att hushållsarbete flaler sig naturligt, utan att man behöver diskutera om det. För mig är det självklart att inget är naturligt och att vi delar på hushållsarbetet, även när det gäller att skruva upp en hylla. Bil har vi ingen och likaså saknar vi både intresse för bilar, så tjänsten att byta däck skulle vi förmodligen köpa. Det finns uppenbarligen tjejer som anser att skruva och spika är något som mannen är bra på och som de är glada att slippa. Hur hade de tänkt klara sig om de blev lämnade ensamma? Eller vill de ha det som familjerna i Arga snickaren där männen renoverar ihjäl sig och kvinnorna tittar på och surar för att inget blir gjort (för själva vet de inte vad en spik är). Eller kanske ännu värre, väntar de tills mannen kommer hem för att få den där glödlampan iskruvad?

Är ni rädda för att feminismen kommer att tvinga er att ta ansvar för detta som också är en del av vardagen och livet? Ja, isåfall är er rädsla förmodligen befogad.

Och alla ni som ha män som mekar med bilen, vad är ett byte av däck värt för en man med bilintresse? Jag skulle säga ungefär som ett par gardiner av någon som gillar att sy. Jag tror helt spontant att de kvinnor som tar allt ansvar för hem och barn betalar ett på tok för högt pris för att de inte vill skruva och meka, men så länge alla är nöjda så borde det inte vara några problem. Frågan är bara hur relationen blir och hur förhållandet tillbarnen är om ena föräldern tillbringar tid i köket och i barnkammaren och den andra i garaget eller framför tv:n.

Är det detta som jag som feminist går in och klampar på så är jag glad. Jag tycker inte synd om er. Jag tycker att det är skönt när den arga snickaren skäller ut er för att ni inte kan hålla i en hammare och jag kan inte så något positivt i en arbetsfördelning där ingen i ett par skulle klara vardagen vid en skilsmässa. Tänk på hur en framtid som singel skulle se ut, ni som tror att hushållsarbete faller sig naturligt.

Klart killen ska vara Lucia!

Sånt här blir jag glad av (killen och eleverna, inte den idiotiska rekorn). Har man omröstning om vem som är vackrast på skolan (vilket en Lucia-omröstning faktiskt handlar om) får man faktiskt ta och skylla sig själv om en kille blir vald. En stor eloge till eleverna på Södra skolan i Motala!

Alla ska ha semester - så enkelt är det

I gårdagens partiledardebatt visade Mona Sahlin sitt rätta ansikte. Alla barn ska kunna åka på semester även om en eller båda föräldrarna är arbetslösa. Det finns många barn som aldrig kan åka på semester, men de barn som är bortskämda nog att få göra det varje år ska även göra det om familjen får sämre ekonomi – med hjälp av staten.

Jag förstår inte att folk inte blir provocerade av detta. Våra skattepengar ska inte gå till dem som har det sämst ställt, utan till medelklassen som tillfälligt drabbats av arbetslöshet. Vi kan med andra ord aldrig acceptera standardsänkning. Blir man arbetslös så ska staten se till att alla kan leva kvar som man alltid har gjort. Visst, jag ser en poäng i en omställningsgaranti, men blir både arbetslösa en längre tid så kan det hända att man måste flytta från sin villa in i en lägenhet. Detta är tydligen att svära i kyrkan för en sosse. Deras resonemang tycker jag också lite andas att det är ok att leva på marginalen, trots att din inkomst är hög.

Om jag eller min man blir arbetslösa så har vi råd att bo kvar, men det blir då ingen bröllopsresa. Blir båda arbetslösa blir det tufft, men vi klarar oss. Om vi däremot skulle bli arbetslösa en längre tid, ja då får vi se oss om efter en ny bostad om vi inte vill leva på marginalen. Vi har råd att i lugn och ro se oss om efter ett billigare boende. Jag skulle aldrig förvänta mig att staten skulle skjuta till så mycket pengar att vi skulle kunna leva som vanligt under en längre tid. Det tycker sossarna antagligen inte heller, men resonemanget att alla ska ha rätt till semester även om båda föräldrarna är arbetslösa, ja vad menar du egentligen med det, Mona Sahlin?

Protestera på flygplatsen!

Det kan kännas trögt att få till stånd en förändring i det här landet. Förändring får man genom att rösta vart fjärde år, något annat sätt att påverka har vi inte. Det är inte för att det är så, utan för att vi svenskar vill ha det så.

Vad menar jag?

Vi svenskar är ett accepterande folk.

Ta detta med säkerhetsbestämmelserna på flygplatserna. Alla hatar att lägga sina små schampoflaskor i påsar, men ingen får för sig att protestera mot detta. Nej, för de som tvingar oss att lägga saker i påsar är politikerna som stiftar lagarna, inte de som jobbar på flygplatsen. Därför måste man vara tyst och acceptera. Skriv ett brev till din politiker, skriv på en protestlista, men vad du än gör så klaga inte på dem som står framför dig.

Säkerheten på flygplatsen är en global bestämmelse. Tror någon att det ger effekt att skriva på en protestlista? Det tror inte jag.

Om alla människor över hela världen istället tar med sig en liter vatten genom säkerhetskontrollen på flygplatsen varje gång man ska flyga skulle det med stor sannolikhet bli stora problem. Om ingen människa accepterade plastpåsarna skulle det bli en enorm extra belastning på personalen. Skulle denna bestämmelse finnas kvar om alla människor protesterade?

Kan man skapa förändring genom kaos? Ja, jag är övertygad om att om folk inte fann sig i orimligheter så skulle orimligheterna förr eller senare försvinna.

En liten jämförelse: kiosker som säljer tidningar får välja olika ”paket”. Kiosken själv kan inte välja bort någon tidning i paketet bara för att de önskar. Det är med samma resonemang som ovan inte kioskägarens fel att han/hon får hem och måste sälja porrtidningar. Protesterna mot dessa små egenföretagare eller butiksbiträden blev trots det stora. Men stackas dem, det är ju inte deras fel! Skriv till distributören istället! Men folks protester ledde till att porren plockades bort från de vanligaste paketen och idag säljas inte porrtidningar i seriösa kiosker…

Vad är det för fel på vardagsprotester? Jag vet att de som drabbas är de som inte har beslutat om de fåniga reglerna, men de kan faktiskt påverka sin situation. Man kan prata med sin chef, prata med facket eller gå ut i pressen och diskutera sin arbetssituation. Människor är inte robotar, alla kan faktiskt påverka.

Därför tycker jag att det är viktigt att vi inte bara finner oss i saker utan börjar protestera. Nu har jag hört att de fåniga plastpåsar som man ska lägga sin nässprej och sin handkräm i är slut på vissa flygplatser. Då förväntas man KÖPA påsar själv. Jag undrar, hur många accepterar detta? Tydligen alla. Och då kommer vi i fortsättningen också ha en situation där jag måste KÖPA en påse för att någon i USA tror att jag annars skulle spränga planet i luften med min tandkräm. Men å andra sidan kan jag ju starta en protestlista. Eller skriva till min riksdagsledamot (eller snarare gå in till henne i rummet bredvid). Frågan är bara vad Birgitta Ohlsson skulle göra med ett sådant protestbrev. Jag antar att hon hatar påsarna lika mycket som jag.

Jag tror att kaos på flygplatsen är ett mycket mer effektivt sätt att skapa förändring i denna fråga. Var är svenskarnas stridslystnad? Varför måste vi alltid acceptera allt? Och varför förväntas man alltid skicka ett snällt brev till en politiker varje gång man vill protestera?

Jag är en yimby

NIMBY = Not In My Backyard
YIMBY = Yes In My Backyard

Jag är så trött på alla nimbysar som vill stoppa allt som byggs. Nu när facebook finns så har jag gått med i en grupp som heter Stockholm är inte Bullerbyn och som vill att man bygger mer och högre i Stockholm. Det känns bra att ha sällskap. I Göteborg satt jag i stadsdelsnämnden Linnéstaden och var där tämligen ensam om att tycka att man borde bygga bostäder på Skansberget (jag bodde precis nedanför detta berg som mest består av sly på sina sluttningar). Det lustiga var då att de som var emot bygge och som delade ut flygblad i min brevlåda och satte upp lappar på min dörr var folk som stod långt till vänster om mig politiskt.

På den kanten trängs man med folk som vill ha saker i Jagvillhabostad.nu. Villha-människorna vill att man bygger, men man får inte bygga för exklusivt eller för dåligt, det ska var lagom och billigt. Inga skattelättnader eller mer konkurrens godkänns utan allt ska byggas med mer subventioner från staten.

Folk vill ha, men inte där de bor. Nu kan jag visserligen inte bevisa at villha-människorna och alla nimbysar som vill stoppa bostadsbyggande är samma personer, men de finns på samma politiska kant. Det är samma sak när man ska bygga vägar och tunnlar. Alltid är det någon fågel eller några träd som förlorar på det. Samtidigt skriker man högt för att man måste förbättra kollektivtrafiken. Ser man inget samband?

En annan aktuell sak är gallerian på Odenplan. Detta fula och trista centrum i Stockholm ska få en galleria och bli rolig och livfull. Men detta vill inte nimbysar. En sådan person är kvinnan i den teaffär jag brukar handla i där. Förstår hon inte att hon skulle vinna på att en galleria öppnar och fler folk kommer att vara på Odenplan?

Jag vill att man bygger mer och gör staden mer livfull. Detta gäller även där jag bor. Därför är jag en yimby.

Sunny Beach

Jag har aldrig varit sugen på att åka till Sunny Beach på semester. Inte heller till Kos som när jag var i den åldern var partystället nr 1. Jag har varit på charter och jag har partat rejält och jag har till och med gjort saker jag i efterhand kanske tyckte var lite dumt. Men det var mitt och ingen annans fel och jag har aldrig ångrat mig. Jag gör dessutom hellre bort mig på Kreta än i Stockholm.

Sluta tjata om Sunny Beach. Uppfostra era ungdomar istället. Hur kan det vara charterarrangörernas fel att folk super sig fulla? Hur kan det vara Bulgariens fel? Alla har ett eget ansvar och för minderåriga ansvarar föräldrarna. Hämningarna släpper kanske mer på semestern, men det kan faktiskt vara av godo. En femtioårig kvinna som ägnar sig åt ohämmat sex med en 20 år yngre amerikan på Bali efter en skilsmässa med en auktoritär man - ja, det är väl bara bra? För ni har väl sett Masjävlar?

Jag blir så trött på moralpaniken. Det är hemskt när folk dör - så klart - men skyll inte på dem som inte kan skyllas. Det är inte fruktansvärt att vuxna människor blir fulla. Att minderåriga åker utomlands och super sig redlösa det vill jag lasta deras föräldrar för.

Schyman är cool!

Äntligen gör Schyman något helt rätt! Jag håller med om att det bör vara jämn könsfördelning i bolagstyrelser men jag håller inte med om att det bör regleras från statligt håll. Helt rätt gör då Schyman när hon köper aktier och försöker påverka företaget på bolagsstämman. Helt rätt!

Underbart att se Jacob Wallenberg säga att han tycker att det är upplyftande att hon är där när alla kan se i hans ögon hur förbannad han är ;o)

Anitras propaganda

Idag har jag ringt och kollat "vad jag egentligen tycker om alkoholmonopolet". Ring själv 0771-121314 och se vad du tycker! Alla fem frågor var mycket ledande, t ex: "Enligt en undersökning från folkhälsoinstitutet kommer alkoholkonsumtionen att öka med hela 3,5 liter vodka per år. Bekymrar detta dig? Svara 5 om det bekymrar dig mycket och 1 om det inte bekymrar dig alls." Vad är det för fråga? Det är klart att ökad alkoholkonsumtion är oroande, men 1. jag har inte tagit del av undersökningen och vet inte om den är något jag skulle lita på, 2. jag anser att man kan arbeta med alkoholmissbruk på andra sätt än att ha statligt monopol, 3. ska man kriminalisera symptomen medan sjukdomen sprids?, osv...

Jag blev i vilket fall uppringde av Anitras dataröst som sa att jag "antagligen var för individens frihet" och att hon också var det men "alkoholfrågan är så mycket viktigare än individens frihet". Till saken hör nu att jag inte svarade sanningsenligt på frågorna, utan svarade så att Anitra skulle förstå att jag är frihetsfundamentalist. Det är klart att jag tycker att det skulle vara trevligt med många olika sorters vin, sprit och öl i samma butik, men eftersom det inte är viktigare än att avskaffa ett monopol var jag tvungen att svara att det inte är viktigt alls. Hade jag svarat sanningsenligt hade Anitra påstått att jag "egentligen är för systembolagets monopol". Det kallar jag propaganda!

Är det månne så att det finns en stark opinion mot systembolagets monopol eller vad är de rädda för? Let's hope so!

Är det konstigt...

... att man tycker att det är omoraliskt att handla sprit utomlands när man hårdnackat försvarar systembolaget för att "andra" inte kan hantera sprit?