Jag måste börja blogga om politik och feminism igen, det har blivit lite för mycket reseskildringar nu!
Fp:s riksdagsledamot Camilla Lindberg gillar att sticka ut hakan och nu har hon gjort det rejält. Pär Ström har tidigare gått ut och sagt att män är förtryckta och nu får han alltså medhåll från en folkpartist. Jag snackade med Camilla på jobbet häromdagen och jag lovade henne att skriva en bloggpost om varför hon har tokfel.
Camilla anser att det är absurt att utplåna olikheterna mellan könen och hon anser att män i Sverige är förtryckta. Män får inte längre vara män och nu är det synd om dem, med andra ord.
Visst är det så att män inte alltid är gynnade. T ex så förlorar de oftare vårdnadstvister och de förväntas gå ut i krig. Men den svenska mannen har det ändå väldigt bra. Han får vara hemma mycket med sina barn samtidigt som han åtnjuter fördelar med högre lön och bättre karriärmöjligheter.
Att en person som kallar sig liberal tycker att könsroller är bra, förvånar mig. Varför ska man könmärka egenskaper? Det är ju knappast så att bilintresse och att gilla att dricka öl på fotbollsmatcher ligger i våra gener, eftersom varken bilar, fotboll eller öl fanns i tidernas begynnelse. Att dessa egenskaper är manliga är således något som vi senare bestämt. Varför är edet så viktigt att bevara detta? För att män ska känna sig tryggare i sin könsroll?
Camilla Lindberg har delvis rätt, den svenske mannen är på sitt sätt förtryckt. Han är lika mycket fången i sin könsroll som den svenska kvinnan. Och för att få ett samhälle där varje individ bedöms efter sina egenskaper och sin person, och inte efter sitt kön, så måste vi jobba för att få bort tänket om att män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor.
Jag är Hanna och jag vill vara den jag är och jag vill inte att någon klistrar på mig egenskaper och delar in mig i fack. Feminismen behövs för att både män och kvinnor ska kunna tillåtas bli fria individer. Därför, Camilla Lindberg, har du tokfel.
Men så har man ju inte så nyttiga vanor som man kanske skulle kunna tro när den kinesiska maten ska vara så mycket nyttigare än den västerländska:
Men nu är jag hemma igen och då har jag två vägar för att nå mitt mål; maten och träningen.
Sidenmarknaden, det största och galnaste shoppingparadiset i Peking. Det gäller att vara hård när man prutar. Här är jag chockad över det dyra priset.
Med bestämd min visar jag vad jag vill betala. Hon blir i sin tur chockad och så fortsätter det. 30% av priset är ett bra riktmärke, men det gäller inte tex skor. Jag betalade 100 yuan (ca 125 kr) styck för två par "puma"skor . Utropspriset var 1200 yuan! Jag fick dock "special price" 750 yuan. Då gäller det att vara stenhård!
Vi åkte till Sommarpalatset som ligger en bra bit utanför centrala Peking. Vi åkte båt dit från Peking Zoo (som jag ska visa i en separat bloggpost, då det var allt annat än en kul upplevelse). Båtturen var ok, men inget man måste göra.
Den vackra marmorbåten som det stod i guideboken att man måste titta extra på. Besvikelsen var att man bara fick titta, inte röra.
Vi avslutar resan med besök på Pekings Peninsula Hotel och äter lyxmat på en genuin kinesisk krog i källaren. Helt underbar mat! Jag är inte klädd för sådan restaurang, så jag får ta en nyinköpt pashmina över axlarna. Och det funkar ju!
Tillbaka till våra egna kvarter och jag avslutar resan med att hitta ett par mycket prisvärda kinaskor (25 yuan), men hemma finner jag att det är två vänsterskor och dessutom olika storlekar. Så kolla det när ni handlar i Kina! Nu är vår resa slut och vi är mycket nöjda och ser fram emot att komma hem. Denna bild är tagen på annandag påsk, så nu har vi varit hemma ett tag och hunnit njuta av våren i Sverige!
Nästan helt själv i vattnet. Helt underbart!
Jag och en till. Jag ligger under parasoll, men det räckte för en fin bränna. Vågar inte ens fundera på hur det skulle kännas i min hud om jag hade legat direkt under solen.
Mina fötter och jag på stranden.
Mina fötter och jag by night.
Poolen och den vackra miljön runtomkring. Här var det beer square efter sex, men det var inte så mycket med det. Ingen fattade när vi frågade efter ölen. Vi fick be servitriserna i restaurangen komma ut med öl, och det gjorde de motvilligt.
Vägen till stranden. Konstigt med en outnyttjad park mellan hotellen och stranden, kan man tycka, men det gjorde stranden något vackrare.
Många Long Island Icetea blev det. De flesta varma utan is. Och många intogs inte i sällskap av någon annan än Andreas och personalen (som iofs var väldigt många). Lappsjuka trots så många människor runt omkring? Ja, eller utanförskap. Efter fem dagar blev det nästan för kusligt och det skulle bli skönt att komma till ett ställe där västerlänningar förekommer (det fanns en och annan västerlänning i Yalog Bay, men de var sällsynta)!
Vi åker tunnelbana till hotellet (taxichaffisarna försökte skinna oss). Det är lika modernt som överlallt vi varit i Kina.
Vi bodde inte här, utan på på ett betydligt sunkigare hotell bredvid, men det var ändå så kul att jag måste fota det. Dålig känsla i magen, någon? ;o)
After work runt The Escalator. Vi tog en öl vid fem på samma ställe och satt då på uteserveringen på andra våningen. Nu är det både senare och mycket mer folk. Vi står på gatan utanför.
Mystiskt med rysk/ukrainsk restaurang mitt i SoHo? Inte visste vi att sådan mat var populär här.
Annan bar samma kväll. Vi sitter på rulltrappskanten och en snäll servitris fotar oss.
Lördag kväll. Vi prövar lyckan i Lan Kwai Fong som ligger en liten bit från SoHo (det ligger faktiskt precis norr om Hollywood Road fast mer västerut). Här dansar det transor på gatan och en av dem har bjutit upp mig till dans!
Det är otroligt mycket folk och vi har väldigt trevligt mitt i smeten!
På söndagkvällen skulle vi ta det lugnare, men då stötte vi på Andreas gamla barndomskompis helt random mitt bland alla skyskrapor, och då passade vi så klart på att gå ut med honom och hans flickvän. Världen är bra liten ibland. Här sitter vi på Bar 71 och den låg strax norr om Soho på en bakgata dit inga turister hittar (så klart!). Baren är döpt efter det dekret som skulle inskränka yttrandefriheten i Hong Kong och Macao. Det röstades ner här, men dock ej i Macao. Roligt med lite glädje i diktaturmörkret. Vårt besök på Hong Kong historiska museum var inte lika kul. Självcensuren är lite för stor.
The Escalator. Stadsdelen Central ligger på en sluttning och för att underlätta för alla hongkongbor finns det ett rulltrappesystem som är världens längsta. Runt rulltrapporna ligger det massor av pubar, särskillt i SoHo - South of Hollywoodroad.
Sluttningen, dvs berget Victoria Peak. För att komma upp hit tar man en bergsspårvagn.
Andreas har tagit sig nästan ända upp på toppen, men sedan är det stopp. Vi får dock på (lite)närmare håll titta på masterna som pryder toppen. Det är fantastisk utsikt och underbar grönska hela vägen upp. Hitupp tar sig få turister, alla nöjer sig med utsiktstornet där bergbanan slutar. Miljön gjorde det helt klart värt en promenad!
Kowloon Park. Jag var tvungen att ta denna bild då det kändes som taget ut Hitchcocks fåglarna (klicka på bilden för att se det bättre).
Stanley, en brittisk badort ca 20 minuters bussfärd från Central. Här kan man dricka öl på pubar och handla saker på en stor marknad (den bästa jag varit på i Kina so far, tyvärr ville Andreas hänga utanför så det blev inte ett så långt besök).
Man kan också bada - det bästa jag vet!
Ett intressant fenomen vi stöter på i Hong Kong - vad gör alla dessa människor på gatan? Och varför är det uteslutande kvinnor? De är för finklädda och har för dyra saker för att vara uteliggare, men om de är turister varför har de då inte tagit in på hotell? Svaret får vi av några vänner till Andreas som vi av en slump stöter på (mer om det i nästa bloggpost). Det är filippinska gästarbetare som arbetar som hushållerskor i fina hem. Där har de aldrig egna rum och när deras lediga dag, söndagen, kommer så har de ingen annanstans att ta vägen. Söndagar är således deras dag då de shoppar och umgås med vänner. Polisen kör inte iväg dem, så länge de håller sig borta från de glassigaste gatorna.
Vi åker till shoppingkvarteren i Causeway Bay. Vi lyckas inte hitta någonstans att sitta ner och ta en fika eller öl här så vi beger oss tillbaka till mysigare Central - med dubbeldäckarspårvagn!
Det regnar sista dagen så vi gör ett besök på Hong Kongs historiska museum. Här står jag bredvid en monter som visar gammal hongkongsk brudöverlämning.
Och så kom det sig då att vi hade lite för mycket pengar kvar och istället för att undersöka om vi kunde växla tillbaka så brände vi en hel del på en underbar afternoon tea på Peninsula Hotell. Helt fantastiskt! Underbart te och underbara godsaker. Nu står vi oss tills vi kommer fram sent till Guangzhou.
Precis som i Shanghai får jag känslan av att äntligen vara här! Detta är strandpromenaden Avenue of Stars.
Vi tar en båt över till Hong Kong-ön.
Andreas siluett på båten tillbaka. Vi bor i Hung Hom, ett område hyfsat centralt i Kowloon på fastlandet.
Tillbaka på fastlandet.
En annan kväll. Besviken eftersom sista båten redan gått. Nu blir det till att hitta tunnelbanan och det är ganska långt att gå. Taxi är för dyrt.
Sista dagen hittar vi några turister vi utbyter tjänster med. Vi kommer att sakna Hong Kong mycket! Här skulle jag verkligen kunna bo!
Strandpromenaden på andra sidan i Pudong. Här syns kolonialhusen. Detta är utsikt mot det gamla Europa.
Jag har glömt min hårborste i Sverige och det verkar inte vara det lättaste att hitta en ny. Jag betalar överpris för en kam i Peking, men här är jag glad och lycklig för en sprillans ny hårborste av bästa sort för ca 20 kr! Vi befinner oss i bazaren utanför Yuträdgården mitt i gamla stan i Shanghai. Här finns massa roliga affärer och matstånd.
Yuträdgården. Det är så kinesiskt och så fantastiskt annorlunda. Jag tyckte det var härligt att gå omkring bland alla växter, stenar, hus, labyrinter och vattendrag. Det är inte stort, men du går lätt vilse.
Gamla stan är inte något vackert och idylliskt som i det flesta europeiska städer, men det är ändå mycket roligt att se detta som kontrast mot The Bund och alla skyskrapor i Pudong.
Uppe i skyskrapan Jim Mao Tower. Jag äter ostron. Vi åt en underbart god buffé för ca 300 kr per person och fick mycket goda västerländska och kinesiska rätter. Utsikten var gudomlig. Restaurangen ligger på 54:e våningen och vi fick ett fönsterbord. (Efter en hel dag på stan var jag tvungen att fixa till mig på toaletten, jag måste väga upp för mina nike air.)
Uppe i baren Cloud 9 på våning 87. Vi tittar ner på skyskraporna och vi tittar ner på The Bund. Andreas sa när vi satt där: Är det inte symptomatiskt att kineserna kan sitta här uppe och titta ner på Europa?
Nästa dag och nu står stadsdelen Franska Consessionen på programmet. Det är precis som det står i alla guideböcker, en stadsdel full av glassiga designboutiquer.
Vi hittar en park med hjältarna. Undrar vad de skulle säga om dagens kina. De skulle förmodligen vända sig i sina gravar när de visste att de stod statyer i detta kapitalistiska land.
Ett tag funderade jag nästan på om vi hade kommit till medelhavet. Man får den känslan. Det är svårt att förstå att man är i samma stad som någon av alla ovanstående bilder.
Xintiandi. Det är såhär Shanghai ska se ut, enligt de som bestämmer. Ett renoverat kvarter som är hur mysigt som helst, dock känns det inte upprustat, snarare nybyggt. Här äter vi lunch och det var gott!
Nytt tåg. Denna gång inte lika glassigt, dock med TV. Vi har beställt en tvåbäddskupé och kupén är utrustad med en våningssäng och en fåtölj med bord samt toalett. Hur lyxigt som helst. Den virkade duken är inte ett tecken på sunkighet, snarare på dålig smak. Här sover vi mer än 8 timmar! Nästa dag vaknar vi upp i Hong Kong.
Inlägg
Alla kommentarer
