Jag måste börja blogga om politik och feminism igen, det har blivit lite för mycket reseskildringar nu!
Fp:s riksdagsledamot Camilla Lindberg gillar att sticka ut hakan och nu har hon gjort det rejält. Pär Ström har tidigare gått ut och sagt att män är förtryckta och nu får han alltså medhåll från en folkpartist. Jag snackade med Camilla på jobbet häromdagen och jag lovade henne att skriva en bloggpost om varför hon har tokfel.
Camilla anser att det är absurt att utplåna olikheterna mellan könen och hon anser att män i Sverige är förtryckta. Män får inte längre vara män och nu är det synd om dem, med andra ord.
Visst är det så att män inte alltid är gynnade. T ex så förlorar de oftare vårdnadstvister och de förväntas gå ut i krig. Men den svenska mannen har det ändå väldigt bra. Han får vara hemma mycket med sina barn samtidigt som han åtnjuter fördelar med högre lön och bättre karriärmöjligheter.
Att en person som kallar sig liberal tycker att könsroller är bra, förvånar mig. Varför ska man könmärka egenskaper? Det är ju knappast så att bilintresse och att gilla att dricka öl på fotbollsmatcher ligger i våra gener, eftersom varken bilar, fotboll eller öl fanns i tidernas begynnelse. Att dessa egenskaper är manliga är således något som vi senare bestämt. Varför är edet så viktigt att bevara detta? För att män ska känna sig tryggare i sin könsroll?
Camilla Lindberg har delvis rätt, den svenske mannen är på sitt sätt förtryckt. Han är lika mycket fången i sin könsroll som den svenska kvinnan. Och för att få ett samhälle där varje individ bedöms efter sina egenskaper och sin person, och inte efter sitt kön, så måste vi jobba för att få bort tänket om att män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor.
Jag är Hanna och jag vill vara den jag är och jag vill inte att någon klistrar på mig egenskaper och delar in mig i fack. Feminismen behövs för att både män och kvinnor ska kunna tillåtas bli fria individer. Därför, Camilla Lindberg, har du tokfel.
Inlägg
2 kommentarer:
... och här måste ju jag, för ordningens skull, gå in och säga att jag i princip håller med Camilla Lindberg på varenda punkt.
Vad gäller likhetsfeminismen så förstår jag mycket väl vad den går ut på, i alla fall i princip. Ytterst så handlar det ju om att människors samhälleliga rättigheter i möjligaste mån inte ska villkoras på biologiska grunder. Rätt så. Något annat vore katastrof! Dock så är jag också helt på det klara med att människan är en sexuellt dimorf varelse. Män och kvinnor attraheras av olika saker. Detta innebär att vissa attribut alltid kommer att vara mer framgångsrika än andra, helt enligt evolutionsteorins principer. Det som anses manligt eller kvinnligt må stå i ständig förändring, dock så kommer det alltid att finnas ett behov bland män att spela på denna manlighet och kvinnor att spela på sin kvinnlighet.
Vad jag vill ha sagt är, att det jag tror att Camilla menar med sin kritik mot mesiga män, är att den mysiga velourman feminismen så gärna omhuldar är en man med tämligen begränsade chanser på partnermarknaden. Med tanke på hur vanligt det redan är med ensamhet bland män så är det ju ingen god idé att spä på problemet ytterligare.
Jag kan utveckla det här svamlet om du vill. Enklast är väl isåfall om vi fortsätter konversationen på Facebook eller något.
Hursomhelst, Camilla Lindberg är min idol sen den dagen då hon som ENDA riksdagsledamot hade ryggrad nog att rösta emot FRA-lagen. Kul att vi delar åsikt i fler frågor också! :-)
Du kan ju hälsa till henne från mig.
Jag förstår precis hur och och Camilla tänker. Just den delen med parterskapsmarknaden brukar jag och en kompis ofta diskutera. Lägger man fram det som du gjorde så har du förmodligen helt rätt.
Här är min syn, som skiljer sig från er: Visst finns det skillnader mellan kvinnor och män och vi är sexuella varelser och allt det, men det finns också väldigt mågna individuella skillnder och det är det jag vill fokusera på. Om man kommer bort från allt manligt och kvinnligt så kan vi komma till en värld där alla individuella egenskaper är de som räknas. Jag håller med dig om att det idag finns ett behov av att spela på sin manlighet respektive kvinnlighet, men det är det jag vill komma bort ifrån. Ofta är ju kvinnligheten en ganska tillbakadragen roll där man förminskar sig själv och gör att man har svårare att få högre lön och höga positioner. Den manliga rollen är ju mer hård och kall och kan göra att många som inte känner sig hemma i den blir mer aggressiva eller superblyga.
Det är inte kvinnor som styr världen, möjligen många hem, men inte vårt samhälle. Om man tror det så tror jag att man antingen har dålig syn eller är dåligt påläst. Men både män och kvinnor förlorar på könsroller och manliga och kvinnliga fack. Jag tror att ju mer man ser till individen, desto mer harmoniska blir människor!
Och jag ska hälsa Camilla! Jag tycker ju också som du att hon är en hjälte för detta med FRA.
Skicka en kommentar