Då är jag anmäld...

...så nu är det bara att fortsäta att träna hårt!

Världens mest kända…

Jag har ju skrivit om en diskussion jag hade med min bror och min sambo om vem som är väldens mest kända svensk. Då tänkte vi att en miljard kineser är rätt mycket och föreslog J-O Waldner, men nu kanske vi snarare skulle säga Den heliga Birgitta, Alfred Nobel eller kanske Dag Hammarskjöld. Sedan snöade vi in på resten av Europa. Nedan följer en lista över den mest kända får alla Europas länder (vi valde medvetet bor alla pytteländer, även om vi diskuterade prinsessan Stefanie på Monaco). Håller ni med? Vi har ju säkerligen missat en hel del så fyll gärna i!

Norge: Sorry Ibsen och Grieg, världens mest kända norrman är förmodligen Vidkun Quisling.
Danmark: HC Andersen.
Finland: Här funderade vi på Sibelius, Tove Jansson eller Urho Kekkonen, men ingen av dem är ju särskilt kända. Kanske är det Tero Pitkemäki.
Island: Snorre Sturlasson.
Estland: Här är det riktigt svårt. Erki Nool, 10-kamparen som tog OS-guld i Aten borde väl vara mer känd än Andrus Veerpalu och Kristina Smigun?
Lettland: Här kom vi inte på en enda.
Litauen: Vytautas Landsbergis. I brist på andra kändisar.
Storbritannien: Vem är mest känd av drottningen, John Lennon och Churchill? Vi satte en slant på Lennon.
Irland: Bono.
Frankrike: Napoleon.
Holland: Van Gogh eller Rembrant, vi kunde inte bestämma oss för vem. Anne Frank förekom också i diskussionen, men vi kom fram till att målarna förmodligen är kändare.
Belgien: Om man får tas med en fiktiv person så är det ju så klart Tintin, annars blev det svårare. Hergé är ju inte så känd som sin seriefigur, men å andra sidan kom vi inte på så många andra kända belgare.
Luxemburg: Marc Girardelli.
Tyskland: Här tävlar Beethoven med Göring och Göbbels. Jag vill ändå hoppas på att Beethoven tar hem det.
Österrike: Adolf Hitler. Tyvärr, men Mozart slår inte det. Inte heller Arnold Schwarzenegger. Så klart.
Schweiz: Wilhelm Tell.
Polen: Johannes Paulus II.
Tjeckien: Franz Kafka.
Slovakien. Andy Warhol.
Ungern: Ference Puskas? Eller finns det andra berömda ungrare?
Portugal: Figo? Eller är det Vasco da Gama?
Spanien: Pablo Picasso.
Italien: Leonardo da Vinci eller Christopher Columbus.
Grekland: Sokrates. Tätt följd av Platon.
Cypern: Här diskuterade vi inte någon.
Slovenien: Marilyn Ottey, men med tanke på att vår princip var vilket land man är född i så räknas väl inte det.
Kroatien: Tito.
Serbien: Gavrilo Princip.
Bosnien-Hercegovina: Här kom vi inte på någon enda känd person.
Makedonien: Alexander den store.
Albanien: Moder Teresa.
Bulgarien: Här kom vi inte heller på en enda.
Rumänien: Nadja Comaneci. Eller Ceausescu? Jag sätter en slant på Comaneci.
Ukraina: Sergej Bubka.
Vitryssland: Marc Chagall.
Moldavien: Ett stort frågetecken.
Ryssland: Är det Lenin, Putin eller Gorbatjov (för Stalin får räknas som världens mest kända georgier)? Just nu är det förmodligen Putin.
Turkiet. Atatürk.

Underbar blogg om livet på Grönland

Via en väns blogg hittade jag en fantstisk blogg om vardagslivet på Grönland. Jag älskar att läsa vardagskildringar från länder där jag inte har en aning om hur livet egentligen ser ut. Just Grönland måste jag erkänna att jag vet mycket lite om.

Läs Lulluns blogg "Lullun bland inuiter och isberg" och se hur en svensk kvinnar ser på livet på Grönland!

Neo, Percy och mikrolån

Igår var jag och lyssnade på Percy Barnevik. Han har fått ett pris för årets förändrare av Magasinet Neo. Priset har han fått för hans projekt Hand in Hand där han ger mikrolån till kvinnor i Indien för att fattiga människor ska kunna ta sig ur fattigdomen.

Det var underbart att lyssna på Barnevik som så engagerat berättade om hur han givit pengar ur sin egen fick för att fattiga människor i Indien ska få det bättre. Han anser att bistånd är bra, men att mycket bistånd används fel. Allt bistånd bör vara hjälp till självhjälp och inget bistånd ska kunna gå ner i en diktators egen ficka.

Idén med mikrolån är att låta människor starta egna företag med små medel så att de själva kan låta det växa. Mikrolånen ska också göra människor oberoende av lånehajar som tar ut ockerräntor samt ge dem en möjlighet att sälja direkt till inköparen utan onödiga mellanhänder och på så sätt få mer betalt. De kvinnor som får mikrolånen lyfter sig ur fattigdomen och växer också som människor.

Med tid under projektets gång har Barnevik blivit insiktsfull och insett att det är genom kvinnorna man måste gå för att skapa ett bättre liv för många människor. Han lånar nämligen inte ut pengar till män. De super, är opålitliga och betalar inte tillbaka. Däremot får de ju jobb i kvinnornas företag, så det går ju bra för männen också, påpekade Barnevik med ett skratt.

Det är precis detta som jag tycker att bistånd ska gå till. Det var underbart att lyssna på föredraget och höra hur detta projekt fungerar. Percy är min nya idol. Jag kommer nu att både bidrag ekonomiskt och med min fritid för detta projekt. Gå själva in och läs på deras webbplats, den engelska och den svenska.

Julen är över

Nu har granen kastats ut som sig bör. Jag komer att sakna den, men jag glädjs åt att våren kommer närmare (även om det fortfarande är låååååååångt kvar) och att barrandet är borta.

Den älskade gran jag kastade ut. Jag är mycket nöjd med de fina garntomtarna som mamma skickade till mig före jul och de coola discokulorna från Lagerhouse.

Här är granen från mitt föräldrarhem i Lidköping som jag och min bror klädde med saker vi gjort på lekis. Visst är det gulligt?

Ett nytt år och ett nytt träningsår

Då har ett nytt år börjat och jag är fylld av nyårslöften. Folk brukar säga att nyårslöften är fåniga eftersom man alltid bryter dem, men jag tycker snarare att det känns befriande med ett nytt år då man kan börja från början igen. Jag har således inte legat på latsidan utan satt igång med min träning igen. Detta lyckades jag prestera förra året och det är nu hög tid att jag funderar på vad jag vill åstadkomma i år. Till en början ska jag springa en gång i veckan ute (på helgen för jag vill inte springa när det är mörkt), på löpband en gång i veckan och styrketräna två gånger i veckan. Till detta ska jag försöka äta bättre och mindre godis så att jag på kuppen kommer att krympa lite (det är min förhoppning). När det börja ljusna på kvällarna kommer jag att öka träningsdosen. Förra året gick detta upplägget bra så jag tror på det. Jag kanske, kanske kommer att anmäla mig till Göteborgsvarvet igen. Jag ska bara fundera en vecka till. Närmast kommer jag att springa Premiärmilen den 30:e mars. Jag återkommer som vanligt med resultat och bilder!

Kung Victoria?

Om vår kära kronprinsessa blir regentblir hon Sveriges drottning. Nu är det ju så att benämningen drottning per definition är lägre än kung och detta skapar problem för vad man ska kalla hennes make. Kung kan han inte bli då han i det fallet skulle bli högre än henne, och det är han ju inte. Man har pratat om att kalla honom prins för att markera att han är lägre än drottningen. Men varför inte kalla Vickan kung? Om kung är den högsta titeln man kan få så är det väl den hon ska ha? Eller ska vi under hela hennes tid på tronen undra varför vi inte kunde få en kung utan var tvungna att nöja oss med en drottning? Nej, så klart inte. Kung Vickan måste det bli! Eller ingenting alls.

Hellre ingenting alls förstås…

Dag 5: Shopping, Central Station och hemfärd

Sista dagen började och slutade där hela resan började på Macys.

Vi var också en sväng på Union Squares outlet. Jag köpte stövlar här en annan dag.

Centralstationen är helt klart en sevärdhet.

Vi åt en god lunch här - tack svärmor!

Med tanke på all shopping var det nog här vi hängde mest. New York är en underbar stad och jag älskar den. Det dröjer definitivt inte länge till jag kommer tillbaka!

Dag 4: Shopping, MoMa, Grenwich Village, East Village

Typiskt New York: Rykande brunnar och gula taxibilar.

Jag letar efter böcker till mitt feministbibliotek! Jag hittade en intressant titel, får återkomma och tala om ifall den är bra: Laurel Thatcher Ulrich, Well-behaved women seldom make history från 2007.

Denna dags besvikelse: Dalís rinnande klockor på MoMa är utlånad. Grrr.

USA:s smalaste hus i Greenwich Village. På tok för brett om man jämför med världens smalaste hus i Amsterdam!

East Village. Mycket trevligt, men vid det här laget var vi rätt möra så vi åkte hem till hotellet igen.

Kvällen avslutades med en cosmopolitan i våra kvarter.

Dag 3: Guggenheim, The Mets, Central Park, Rockefeller Center, FN

Man har varken tid eller ork att gå på alla museum. Därför skulle vi bara titta på Guggenheims underbara fasad och gå in i shoppen. Dagens uppenbara besvikelse: Fasaden renoveras.

Här sitter jag och letar efter 1900-talskonstnärer på Metropolitan Museum of Art. Ett mäktigt museum! Här fanns alla mina favoriter: Dalí, Van Gogh, Cezanne, Chagall och många fler.

Central Park i solsken.

Rockefeller Center med på tok för mycket folk.

FN. Vi nöjde oss med att titta och inte besöka. Den här gången.

Andreas födelsedag

Vi åt en underbar middag på en underbar - och svindyr - restaurant på Andreas 30-årsdag. Vi kände oss till en början som kusinerna från landet, men till skillnad från amerikaner så äter vi med kniv och gaffel och vips så kände vi oss lite bättre. Åtta rätter i en avsmakningsmeny, allt var lite asieninspirerat. Restauranten heter Asiate och ligger vid Central Park. Tack våra vänner och mina föräldfrar för den fina presenten att få äta här. Utan er hade denna middag inte blivit av!
Utsiken vi njöt av hela kvällen.

Min 30-årsdag. De olika restauranterna hade olika, men båda helt underbara, saker att erbjuda oss ;o)

Dag 2: Emipe State Building, Little Italy och Chinatown (+ odokumenterad regnpromenad i Soho och Tribeca)

Vi började dagen med att åka upp i Empire State Buildning. Förvånansvärt lite folk och så gott som ingen kö. Utsikten var bättre än jag trodde.

Som sagt, underbar utsikt!

Sedan kom först haglet, sedan snön och sist regnet. Här äter vi Andreas födelsedagslunch. Fin italiensk restaurant i Little Italy.

Medan Little Italy krymper så växer Chinatown. Little Italy är numer en gata i Chinatown. En mycket cool del av Manhattan.

Dag 1: Ground Zero, Lower Manhattan, Staten Island, Brooklyn Bridge och Times square

Vi börjar dagen med att äta frukost på ett Café i samma kvarter som hotellet. Vi bodde på East 30, mellan Lexington och 3rd Avenue, Murray Hill Inn.

Ground Zero. Inte så mycket att se kanske, mest att minnas.

Wall Street! Här är jag bland alla business-människor.

Gratisfärjan till Staten Island är ett måste som jag rekomenderar alla att göra. Här ser man allt från vattnet.

Perfekt blick av frihetsgudinnan.

Att promenera över Brooklynbron var en fantastisk upplevelse! Andreas blev sugen på att springa New York Marathon (det blev inte jag).

Times Square. Precis som på film.

Hemma från New York

Jag har haft en fantastisk vecka och sett så mycket jag bara kunnat av Manhattan samt shoppat både nödvändiga och onödiga saker (mest det senare antar jag).

När vi kom fram i tisdags var vi så trötta att vi mest väntade ut tiden för att få gå och lägga oss. Jag hann dock med att kolla in Macys julpyntavdelning.

Överdimensionerat?

Det regnar i New York, men vad gor det nar man har semester?

Det ar verkligen inte exotiskt och jag ar inte ensam om det, men for mig ar det jattestort att antligen komma till New York, denna fatastiska stad. Jag ar har for att fira min sambo som fyller 30 ar idag.

Igar hade vi en otroligt produktiv dag och sag Wall Street och Ground Zero, shoppade pa 21 Century, tog farjan till Statten Island och spanade in frihetsgudinnan samt promenerade over Booklynbron. Idag har vi varit uppe i Empire State Building och for er som minns att jag ar hojdradd kan jag saga att det gar bra nar det finns stangsel. Sedan kom ovadret och var fina promenad genom Chinatowm, Tribeca och Soho slutade pa ett internetcafe med blota klader.

Det finns mycket att se och aven om jag inte har sett en brakdel an sa vet jag att jag alskar New York!

Ikvall ska vi ata pa fin restaurant. Jag aterkommer definitivt med bilder!

Det kommer inte att snöa i Afrika i år heller

I helgen försökte jag och min sambo få upp julstämningen. Det gör man väldigt enkelt genom att lyssna på gamla julhits från barndomen. En låt fastnade jag som så många gånger förr på. Den är mycket västerländskt centrerad och på något sätt elitistisk. Jag pratar om Band Aid och ”Do they know it's Christmas”. Hur var det på 80-talet, trodde man att alla måste ha det som vi i väst för att det skulle vara bra? Eller är det bara en lite fånigt kitschig text? Är det någon mer än jag som tänkt på det?

Min favvisrad ur texten: “Do they know it's Christmastime at all?”. Vilka är “they”? Alla i Afrika? Då får man väl säga att många av “they” förmodligen inte vet att det är jul. De kan vara muslimer, eller så tillhör någon annan religion. Alla i hela världen är inte kristna, något som verkar gått 80-talets välgörare förbi.

Favvisrad nummer två: ”It won’t be snow in Africa this Christmastime”. Det är väl en jäkla tur att ”de” inte ovanpå allt annat elände dessutom ska behöva frysa. Visst, många behöver mer kyla och många behöver vatten, men jag vet inte om snö är det de önskar sig mest av allt. Dessutom finns det kristna i Afrika och de har ju andra jultraditioner. Jag tror inte att de liksom t ex australiensarna gråter för att det inte snöar på jul.

Men det svänger ju och det är jultradition, så jag lyssnar i alla fall varje år på välgörarna i pudelrockfrisyr år efter år. Såhär 20 år efter åt så det mest lite roligt, eller hur?

Det enda positiva...

...är att Amanda slipper spela in den där skitlåten ;o)

Amanda Jenssen

Du är bäst! Vinner du inte ikväll så har andra röstat fel.

Det är klasskillnad!

Grattis Anja!

Anja Pärsson är en värdig vinnare av Bragdguldet. Det är sällan som någon är så värdig som hon var just i år. Det är glädjande att se att svenska dagbladet valde att ge henne priset trots att hon fick det förra året. Det som var synd var att hon fick det förra året. Det hade ju kunnat gå till Björn Lind istället, men man var väl rädd att Anja aldrig skulle få det om hon inte fick det då. Magdalena Forsberg fick t ex aldrig bragdguldet. När hon skulle vinna OS-guld och därmed vara självklar som bragdguldsvinnare, gjorde hon inte det. Det är som sagt sällan det blir rättvist, men i år var det rättvisare än andra år!

Jag är en yimby

NIMBY = Not In My Backyard
YIMBY = Yes In My Backyard

Jag är så trött på alla nimbysar som vill stoppa allt som byggs. Nu när facebook finns så har jag gått med i en grupp som heter Stockholm är inte Bullerbyn och som vill att man bygger mer och högre i Stockholm. Det känns bra att ha sällskap. I Göteborg satt jag i stadsdelsnämnden Linnéstaden och var där tämligen ensam om att tycka att man borde bygga bostäder på Skansberget (jag bodde precis nedanför detta berg som mest består av sly på sina sluttningar). Det lustiga var då att de som var emot bygge och som delade ut flygblad i min brevlåda och satte upp lappar på min dörr var folk som stod långt till vänster om mig politiskt.

På den kanten trängs man med folk som vill ha saker i Jagvillhabostad.nu. Villha-människorna vill att man bygger, men man får inte bygga för exklusivt eller för dåligt, det ska var lagom och billigt. Inga skattelättnader eller mer konkurrens godkänns utan allt ska byggas med mer subventioner från staten.

Folk vill ha, men inte där de bor. Nu kan jag visserligen inte bevisa at villha-människorna och alla nimbysar som vill stoppa bostadsbyggande är samma personer, men de finns på samma politiska kant. Det är samma sak när man ska bygga vägar och tunnlar. Alltid är det någon fågel eller några träd som förlorar på det. Samtidigt skriker man högt för att man måste förbättra kollektivtrafiken. Ser man inget samband?

En annan aktuell sak är gallerian på Odenplan. Detta fula och trista centrum i Stockholm ska få en galleria och bli rolig och livfull. Men detta vill inte nimbysar. En sådan person är kvinnan i den teaffär jag brukar handla i där. Förstår hon inte att hon skulle vinna på att en galleria öppnar och fler folk kommer att vara på Odenplan?

Jag vill att man bygger mer och gör staden mer livfull. Detta gäller även där jag bor. Därför är jag en yimby.