Lopp nummer 7 - S:t Eriksloppet/Stockholm halvmarathon

Då var det då dags igen. En ny halvmara. Detta gången var jag mindre tränad, mindre förberedd och framförallt mindre laddad än inför Göteborgsvarvet. Jag valde att starta i alla fall.

Det börjar med att jag med rädsla för att starta sist (och därmed springa ensam hela loppet) väljer att ignorera att jag är kissnödig. Resultat: Jag måste kissa vid första vätskepausen. Sedan är jag så trött att jag vid fem kilometer önskade att jag sprang vårruset. Vid milpasseringen springer jag på en bättre tid än på Göteborgsvarvet, men jag funderar ändå på att bryta. Jag påminner mig dock om att mitt sista träningspass var på 17 km och inte borde bryta innan jag nått dit. Vid 17 kämpade jag mig fram kilometer för kilometer och tack Emma, för ditt stöd vid 18 km, det var värt mycket! Det var en glad överrrasking i ett annat mycket ensamt lopp genom Stockholms mindre besökta områden.

I mål slog jag min tid från Göteborgsvarvet och var mycket glad. Min pojkvän sa att de ropade upp mig i högtalarna (jag hörde inte, jag var så borta): "Här kommer Hanna Lager mot mål, det kanske är första gången hon springer så långt som en halvmara på tävling."

Det var ju inte det, men vem kan klandra speakern? Vem är så dum så att man springer en halvmara på 2 och en halv timma - två gånger!?!

Tid: 2:29:24

Mot mål.

Glad medaljör.