Jag kom i mål!

Otroligt, men sant, Hanna Lager är numer en varvslöpare. Drygt 21 km runt Göteborg har jag sprungit och även om det inte gick fort, så sprang jag hela varvet utan att gå över broarna. Det tog mig 2 timmar, 36 minuter och 25 sekunder och jag är mycket nöjd.

För er som inte är intresserade av löpning kan sluta att läsa där. För er som mot förmodan är intresserade av hur en långsam, men beslutsam, tjej tar sig runt Göteborgsvarvet, kommer en redovisning här:

Bara jag kommer ut ur Slottsskogen, var min första tanke. Innan dess känns det inte som att loppet startat. Jag kom helskinnad ut ur slottsskogen och faktiskt även helskinnad över Älvsborgsbron. Det var fantastiskt vackert att springa över bron! Pigg och glad fram till 7 km, sedan slutade jag att vinka till orkestrarna. Klarade 10 km på bättre tid än tjejmilen förra året (1:09:17), vilket var fantastiskt bra. Började tröttna på Hisingen vid 13 km och intalade mig själv att jag inte var här för att springa på Hisingen, utan att jag hade kommit för att springa på Avenyn. Väl framme vid Göta Älvbron tyckte jag att det var dumt att spara krafter genom att gå eftersom jag då inte skulle kunna slå mitt längdrekord på 17 km. Avenyn var seg, men kul att springa! Vid 17 bestämde jag mig för att bara klara 18 så att längdrekordet skulle slås. Sedan sprang jag förbi mitt gamla hem. Strax efter det passerade jag 19 km och då satte jag målet att springa 2 mil. Sedan fick jag gå. Jag gick inte. Jag sprang hela vägen in i mål och på upploppet remmade jag till och med om ett tiotal löpare. Det var fantastiskt stort!