I Sverige vill alla bara ha och ha. För skattepengar. Det är intressant när man kommer till ett annat land och träffar politiker och diskuterar hur vi har det. För många demokrater är Sverige ett mönsterland och jämfört med USA är vi det också på många sätt. Visst, en allmän sjukförsäkring är jag också glad att vi har, likaså en arbetslöshetsförsäkring (även om jag kan tycka att den är väl generös). Men vi måste också inse att man måste kämpa, för det mesta genom hårt arbete, för att få saker man vill ha. När jag berättar för folk i USA (och Australien också för den delen) dels hur mycket skatt vi betalar och dels vad detta går till (förutom de sakerna som är bra) så tror folk inte att det är sant.Dessa får statligt kulturstöd. Och de tycker att det är bättre och finare och mer oberoende än att finansieras privat. Det är bara ett exempel på den svenska mentaliteten. Staten är inte du och jag utan en oberoende organisation som ger bort pengar. Pengar ska man få så att man har råd att leva som vanligt efter att man har förlorat sitt jobb (d v s ha råd med semester, bo i en stor villa och åka på AIK:s bortamatcher) och pengar ska gå till allt som är bra (d v s all kultur, simhallar på varje ort och alla små obskyra föreningar). När jag talade med amerikaner om detta var det många som satt och gapade. Är det SÅ ni har det? Eller så förstod de helt enkelt inte vad jag pratade om.
För de människorna jag träffade i USA är skatt något man betalar för att hjälpa de som behöver och för att skapa en trygghet så att alla vet att de klarar det mest nödvändiga om man förlorar jobbet. För en svensk handlar skatt om att man ska kunna leva på samma standard fast man varit arbetslös länge. Är det verkligen rimligt? Och är det rimligt att våra skattepengar ska finansiera stöd och bidrag till olika saker i samhället som skulle kunna finansieras privat? Många ser rött när man pratar om marknadsmässiga lösningar, något som är vanligare i USA, Då tycker de att det är bättre att alla, även de som inte vill, är med och betalar - allt för att slippa reklam som är av ondo.
Jag vet att jag låter som en nyliberal och att det låter som att jag inte tycker att vi ska betala skatt. Så är det inte. Jag tycker att vi ska betala skatt till det som är nödvändigt. Jag tycker inte att någon ska behöva svälta eller att någon ska nekas vård. Men om vi ska ha kvar vårt
skattesystem så måste det utformas så att det kommer behövande till del och inte låter folk leva på andra människors hårda arbete. Det är väl detta som socialliberalismen från början gick ut på?
Inlägg
4 kommentarer:
Staten ÄR du och jag; vi som röstar utgör staten. Är vi inte nöjda, så kan vi genom våra politiker ändra på statens befogenheter, utrymme och exempelvis skattetryck. Så länge det inte sker (dvs att vi använder vår röst annorlunda), får vi finna oss i majoritetsbesluten. Det tycker jag är fint.
Jag undrar vem som skulle vilja driva "obskyra föreningar" (för hörselskadade, allergiker, flyktingbarn etc.) i privat regi, och jag undrar framför allt vem som skulle ha råd att ta del av deras "utbud". När staten subventionerar har ALLA råd, det är liksom grejen. Och det ska inte vara du och jag som avgör vad som är obskyrt, eller nödvändigt, för det ska finnas något för nästan alla; så ska (social)demokratin funka. Tycker jag.
En A-kassa kan missbrukas, absolut, men det kan den i både statens och det privatas regi. Den risken anser jag vi får ta, för att skydda dem som varslas nu, trots utbildning, erfarenhet och vilja att arbeta.
Vad är "nödvändigt" enligt dig, att finansiera med skatter? Vad händer med det som blir över, som inger ser ett vinstintresse i? Ska människor verkligen behöva lita till (ibland) förnedrande välgörenhet då, för att få sina behov tillgodosedda?
Folk svälter redan som det är idag, OCH nekas vård, och jag tror inte att skattelättnader på något litet vis skulle avhjälpa detta - helt tvärtom. Vem skulle föda dem då, eller vårda? Tyvärr är vi svenskar/människor för egoistiska, och upptagna - därför behövs en stark och stor stat; en stat som tar hand om dem som vi annars inte skulle ta hand om. Särskilt inte om det var frivilligt och baserades på gåvor och välgörenhet.
Kram Linda
Hej Linda!
Jag inser att min sarkasm inte gick fram. jag anser så klart att staten är du och jag och jag anser därför att jag bör ifrågasätta vad jag är med att finansiera. Självklart finner jag mig i majoritetsbeslut, jag är ingen skattesmitare, men jag vill gärna bilda en opinion i frågan som inget svenskt riksdagsparti verkar ta på allvar. Jobbavdrag i all ära, men jag tror inte att vårt välfärdsamhälle kommer att hålla om vi inte begränsar våra utgifter.
Vad jag anser nödvändigt? Att alla har en trygghet när de förlorar jobbet eller blir sjuka. Man kanske måste acceptera att flytta om man blir arbetslös, men man ska inte behöva svälta. Och allas behov ska inte tillgodoses av staten. Mat och husrum - ja, intressen - nej. Det är inte en mänskligt rättighet att få stöd för att ha en konstförening eller få spela schack. Det är en mänsklig rättighet att få ha det, men inte att få pengar till det.
Man löser inte allt med höjda skatter. Skolan fungerar dåligt, men har mycket pengar. Vissa saker handlar om en prioritering av resurser. Vi ska ha världens bästa sjukvård och den ska finansieras via skattesedeln och ingen ska nekas vård, men för att koncetrera oss på det som är nödvändigt tycker jag att vi ska sortera bort allt annat. Det gör inget att sjukhus tar ut avgifter så länge behövande inte behöver betala för det.
Problemet är när man börjar gräva i alla bidrag och stöd så är det alltid någon sonm anser att just det där lilla bidraget måste vara kvar. Egenintresset är enromt. Jag ville med detta inlägg skapa opinon. Det var en liten följd av bang-strippen som syftade till att det var ont att ta emot pengar från företag, och bra att få det från staten. Fast NEO inte belastar din och min ekonomi, något som bang gör...
Kram Hanna
Hej Hanna!
Schysst att du orkade svara!
Jag kan inte låta bli att dra detta vidare... ;-)
Jag undrar om vi, som du skriver, verkligen behöver begränsa våra (dvs statens) utgifter? Jag tror ju att dessa utgifter kommer att täckas av att fler människor betalar skatt - inte en högre eller lägre skatt, utan ungefär den skatt vi har idag. Och dessa nya skattebetalare är de människor som flyttar eller flyr hit, som vill vara med och bygga vårt samhälle och ta del av dess utbud och möjligheter. Vi behöver inte joxa med skatten - vi behöver välkomna fler människor.
Sedan tycker jag nog att vi måste bidra ekonomiskt även till det du kallar mänskliga rättigheter, såsom schack- eller konstföreningar. För blir det inte annars så, att enbart de rika får sina mänskliga rättigheter/ intressen tillgodosedda. Det tror jag, och jag tycker inte om den utvecklingen. Jag tycker istället att det fina med Sverige, och andra hyfsat fungerande demokratier, är just detta; att du oavsett inkomst kan få dina rättigheter uppfyllda. Utan att vara beroende av andra människors välvilja och välgörenhet. Du betalar skatt, efter din förmåga, och du får tillbaka. Rättvist. Mänskligt.
Till sist vill jag bara tillägga att skolan INTE har mycket pengar. Inte den skolvärld jag jobbar i, i alla fall. Vi kämpar ju varje dag med minskade anslag och en krympande budget, i kombination med högre krav och fler uppdrag. Jag skulle gärna ta mer av skattepengarna till skolan, särskilt viktigt för de elever som har särskilda behov; för dem finns inga alternativ (läs: friskolor) i världen som kan hjälpa eller vara ett alternativ. Med eller utan pengar.
Visst är egenintresset enormt - jag håller med dig - och det är just därför jag värnar om en hög skattenivå. Utan skatt, ingen välfärd för alla. Utan skatt, får ensam vara stark. Det vore hemskt att leva i ett sådant samhälle.
Men det är tur vi tycker olika!
Antar att det då slutar med att "lagom är bäst", vilket ju passar oss svenskar ;-)
Kram kram /Linda
Hej igen,
ledsen att det taog lite tid att svara, men det har varit lite mycket på jobbet och sådant måste man ju prioritera.
Jag håller med dig om att vi behöver fler skattebetalare och därför är jag jätteglad att vi öppnar för arbetskraftsinvandring och inte bara tar emot flyktingar. Jag tror dock att det är farligt att betala för mycket gemensamt. I Sverige har vi en anda där vi tror att allt löser sig, att staten tar hand om dig. Det är inte bra. Vi msåte lära oss att ta eget ansvar oh ta hand om oss själva. De som inte kan det, kan bli om händertagna, men inga andra.
Och nej, jag tycker inte att fritidsintressen nödvändigtvis måste betalas gemensamt. Jag säger inte att jag vill avskaffa allt stöd, men stödet måste i vilket fall som helst göras om. Kanske genom en fritidspeng. Jag tycker att det är en rättighet att få vara medlem i en förening, men det är ingen rättighet att få den finansierad. Det är viktgt att skilja på det.
Värfärd är en sak - intressen en annan. jag tycker att vi ska ha en offentligt finansierad vård och skola och välfärd åt alla.
Och angående skolan så jo, skolan får mycket pengar, men en stor del av pengarna går till dyra lokalhyror. Lokalerna ägs av kommunen och kommunala bolag och frågan är varför i helskotta så mycket pengar läggs där. Jag ska inte gräva ner mig i detta, men jag menar att resurser ibland används fel och jag är medveten om att många skolor går på knäna och det är otroligt fel!
Jag vi tycker olika och vi röstar ju också olika ;o)
Kram Hanna
Skicka en kommentar