Minnen från förr

Svär aldrig med ditt eget könsorgan. Det var min feministiska vän från Slovakien sa till mig när vi bodde i samma korridor i Wien. Och jag tänkte att de tär väl det minsta man kan begära av någon som kallar sig genusmedveten. Jag menar, varför ska mitt könsorgan vara det värsta som jag skrika kan när jag bränt mig eller tappat min plånbok?

En kväll i Wien var vi ute och lullade hem från krogen. Vi sprang på en fransman som var lagom packad och ville veta varifrån vi kom. När jag sa Sverige så ville han stoltsera med vad kan kunde säga:

- Hej din jävla fitta!

Jag kunde hålla mig för skratt. Men som så få gånger förut så fann jag mig och tog mig ur förödmjukelsen och lite flirtigt och glättigt berättade jag vad som är mer coolt och mer inne att säga (och till och med grövre, det du!):

- Hej din jävla kuk!

Sedan gick vi och jag översatte för de andra vad jag nyss sagt. Min slovakiska vän dunkade mig i ryggen och sa att det var bra gjort!

En vecka senare bränner jag mig och min vana trogen utbrister jag:

- Jävla fitta!

Min slovakiska vän var närvarande och uppmärksam (dessutom är tjejen ett språkgeni):

- Nein Hanna, jävla kuk!

Så rätt!