onsdag, juli 22, 2009

Vem är det egentligen som vill utplåna skillander?

Jag fick en kommentar från Nils på ett jättegammalt inlägg. Se här. Jag väljer att besvara det som en bloggpost. Föga förvånande så tycker jag det mesta av det Nils skriver är kvalificerat skitsnack, men jag vill ändå lyfta upp det då jag tror att hans åsikt är väldigt vanlig.

Nu är jag så trött på att det snackas om att vi likhetsfeminister vill utplåna skillnaderna mellan män och kvinnor. Det är inte vi, snarare de, som är oroliga för skillnader. Jag vill bevara de unika skillnaderna mellan alla individer. Det jag inte vill är att alla företeelser och intressen ska könsmärkas.

För att ta Nils exempel om hans bröllop. Han hävdar att bara för att han mer intresserade sig för den grova planeringen så drar han en slutsats om att kvinnor är mer för estetik och män för det praktiska. Då undrar jag lite försiktigt om Nils tror att jag är man och min man är kvinna. Det var nämligen jag som ville grovplanera inför vårt bröllop och min man som gärna gick och köpte nya servetter tre dagar före bröllopet för att han ville ha rosa istället för blå.

Min poäng är? Vi är alla olika och att könsmärka egenskaper är bara att cementera könsroller och det leder till att vi delas in i fack som vi inte alltid känner oss bekväma i. Om Nils och hans fru känner sig bekväma med traditionella könsroller så är ju det bra för dem, men det är farligt att utifrån det dra slutsatser om alla. Vi funkar inte som Nils och hans fru och jag betackar mig för påståenden om att jag skulle vara mer estetiskt lagd än min man.

Bevara skillnaderna och låt folk vara som de är, inte som de borde vara utifrån någon slags biologistisk mall!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller med dig på alla sätt, önskar att vi kunde tala om individuella skillnader istället för skillnader mellan könen.

//Jenny I

Hanna sa...

Ja, det är ju där debatten borde föras. Jag hatar alla som tycker att "feministerna har gått för långt" och att man "inte inte får vara kvinnlig eller manlig" eller allt vad folk slänger ut sig.

linda sa...

i och med att män som Nils jobbar hårt för att cementera traditionella könsmönster, så kan dom också i fortsättningen slippa allt tråkigt hem- och hushållsarbete med motiveringen "kvinnor är så mycket mer lämpade till att pyssla med gardiner, dukning och förberedelser inför fest". bah. så fruktansvärt trist, och förlegat. tycker det kan tyda på stor osäkerhet, om man känner sig tvungen att placera in sig i en traditionell könsroll, så fort någonting eller någon företeelse (t.ex. bröllop) ska diskuteras. det leder enbart till att nästa generations killar och tjejer inte heller våga leva utanför dom förutbestämda och snäva könsramarna.
men visst, ibland passar vi alla in i det som anses "manligt" eller "kvinnligt", men det är väl inte så konstigt - år av uppfostran (både i ens egen familj och sedan i skolan) sätter såklart sina spår. jag tror inte att jag föddes med en kunskap om varken gardiner eller bröllopsbestyr, däremot ser samhället och vår sociala kontext gärna att jag som kvinna bör kunna sådant, och således får jag lära mig det, i större utsträckning än vad en kille får. men, och det är viktigt, det har ingenting med mitt biologiska kön att göra, utan med genus; ett socialt skapat och konstruerat kön.

Hanna sa...

Mycket kloka tankar, Linda! Jag har tänkt på en annan sak och det är detta med att kvinnor oftare än män byter efternamn. Jag tror att det beror mycket på att vi under hela vår livstid har vetat att vi någon gång ska byta namn, medan det aldrig har föresvävat en kille. Att vilja behålla sitt namn har alltid varit ett statement. Och jag hade nog bytt mitt namn också om det inte hade varit för att jag gifte mig med en Ericson...

Och du ahr så rätt i att man kan slippa mycket med att tycka att könsroller är naturliga. En annan sak är att kvinnor ofta gillar att slippa skruva billy-bokhyllor, men vad är en hylla värd mot ett liv med disk?

Ola Berg sa...

Samtidigt, mitt i den samhälleliga kontexten och normsystemen, så VÄLJER du vad du vill lära dig följa och vad du vill förkasta.

Även om normsystem och förväntningar/stämpling kan fungera som delförklaring till varför mönster tenderar att återupprepa sig (könsmönster, etniska mönster, klassmönster osv), så kan de aldrig förklara varför den enskilde människan väljer att hålla fast vid dem.

Den förklaringen måste den enskilda människan alltid stå för: varför valde jag att byta namn, varför valde jag mitt yrke, varför väljer jag att blunda eller se disk och göra något åt den, varför väljer vi att dela föräldradagarna så som vi gör osv.

För om vi inte gör det till varje individs ansvar att förhålla sig kritiskt till sin kulturella kontext och ta fullt ansvar för varje del i sitt uppträdande, så URSÄKTAR vi dåliga beteenden.