Varför drömmer vi om bröllop?

Varför drömmer vi om bröllop? Vad är det som får massvis av unga tjejer att genom livet drömma om den fest som gör dem till fruar? Och varför, varför drömmer inte pojkar om samma sak?

Jag har själv drömt om att gifta mig. Nu är det väl inte så att jag har haft ett drömbröllop genom hela livet som jag nu genomfört exakt så som det alltid varit tänkt, men jag har funderat på brudklänningar, frieri och en stor fest under hela mitt liv.

Frågan är i två delar. Dels varför tjejer går omkring och drömmer om en bröllopsfest, medan killar aldrig verkar ägnat det en tanke innan de står inför fullbordat faktum att de ska gifta sig. Den andra frågan är varför just denna dröm får många tjejer att när de verkligen ska gifta sig vet precis hur det ska vara. Fråga två har jag delvis skrivit om här.

Beror drömmen om bröllop på den ursprungliga idén om att bli beskyddad och omhändertagen? Jag har svårt att se att det är så eftersom vi borde ha kommit mycket längre i jämställdhetstänket. Det är ju så att många fler tjejer byter efternamn, trots att deras egna är i någon slags objektiv mening vackrare och ovanligare (det anses ju vara det bästa skälet att byta namn, så anser även jag - dock ej min man). Tjejer har förmodligen genom sina drömmar och bröllop alltid varit medvetna att en dag ryker namnet så då är det nog lättare att lägga sig en eventuell diskussion.

Eller är det så att drömmen om det perfekta bröllopet egentligen är drömmen om att få visa upp sitt perfekta liv? Att måttet på ett perfekt liv är att lyckas i kärlekslivet? För killar kan samma dröm om det perfekta livet manifesteras i ett finns hus, välartade barn och en dyr bil, men för kvinnan kanske det helt enkelt är så att själva bröllopet är ett tecken på framgång för henne.

Av mina erfarenheter från Bröllopstorget kan jag styrka tesen med att det vanligaste sättet att beskriva sitt bröllop är att det är MIN dag och MITT bröllop och alla ska rätta mig efter det JAG har bestämt. Det finns inget vi. Och det finns ingen värld utanför. Den som inte kan fixa barnvakt till bröllopet är elak, även om det handlar om brorsan (det är MIN dag och han respekterar MIG inte). Den som inte kan komma är elak. Den som inte kan närvara vid möhippan är elak. Och nåden den som ser till att M2B (man to be) blir för full på svensexan. Eller den som blir för full på festen.

Bröllopet är brudens angelägenhet. Varför är det så? Förklaringarna går ofta tillbaka till att tjejer bryr sig mer om bröllop. På samma sätt kan många inte tänka sig att fria. Det vore ju att försätta pojkvännen i ett svårt läge där han inte kan säga nej och då kan tjejen aldrig vara helt säker på att pojkvännen vill gifta sig. Något sådant förhållande existerar inte tvärt om då alla tjejer såklart vill gifta sig.

Jag vet att min tes bygger på en liten klick som hänget på bröllopstorget, men har du någon bättre förklaring till varför själva bröllopet och bröllopsfesten verkar betyda mer för många tjejer än vad det gör för deras pojkvänner och blivande män?