måndag, oktober 20, 2008

Varför drömmer vi om bröllop?

Varför drömmer vi om bröllop? Vad är det som får massvis av unga tjejer att genom livet drömma om den fest som gör dem till fruar? Och varför, varför drömmer inte pojkar om samma sak?

Jag har själv drömt om att gifta mig. Nu är det väl inte så att jag har haft ett drömbröllop genom hela livet som jag nu genomfört exakt så som det alltid varit tänkt, men jag har funderat på brudklänningar, frieri och en stor fest under hela mitt liv.

Frågan är i två delar. Dels varför tjejer går omkring och drömmer om en bröllopsfest, medan killar aldrig verkar ägnat det en tanke innan de står inför fullbordat faktum att de ska gifta sig. Den andra frågan är varför just denna dröm får många tjejer att när de verkligen ska gifta sig vet precis hur det ska vara. Fråga två har jag delvis skrivit om här.

Beror drömmen om bröllop på den ursprungliga idén om att bli beskyddad och omhändertagen? Jag har svårt att se att det är så eftersom vi borde ha kommit mycket längre i jämställdhetstänket. Det är ju så att många fler tjejer byter efternamn, trots att deras egna är i någon slags objektiv mening vackrare och ovanligare (det anses ju vara det bästa skälet att byta namn, så anser även jag - dock ej min man). Tjejer har förmodligen genom sina drömmar och bröllop alltid varit medvetna att en dag ryker namnet så då är det nog lättare att lägga sig en eventuell diskussion.

Eller är det så att drömmen om det perfekta bröllopet egentligen är drömmen om att få visa upp sitt perfekta liv? Att måttet på ett perfekt liv är att lyckas i kärlekslivet? För killar kan samma dröm om det perfekta livet manifesteras i ett finns hus, välartade barn och en dyr bil, men för kvinnan kanske det helt enkelt är så att själva bröllopet är ett tecken på framgång för henne.

Av mina erfarenheter från Bröllopstorget kan jag styrka tesen med att det vanligaste sättet att beskriva sitt bröllop är att det är MIN dag och MITT bröllop och alla ska rätta mig efter det JAG har bestämt. Det finns inget vi. Och det finns ingen värld utanför. Den som inte kan fixa barnvakt till bröllopet är elak, även om det handlar om brorsan (det är MIN dag och han respekterar MIG inte). Den som inte kan komma är elak. Den som inte kan närvara vid möhippan är elak. Och nåden den som ser till att M2B (man to be) blir för full på svensexan. Eller den som blir för full på festen.

Bröllopet är brudens angelägenhet. Varför är det så? Förklaringarna går ofta tillbaka till att tjejer bryr sig mer om bröllop. På samma sätt kan många inte tänka sig att fria. Det vore ju att försätta pojkvännen i ett svårt läge där han inte kan säga nej och då kan tjejen aldrig vara helt säker på att pojkvännen vill gifta sig. Något sådant förhållande existerar inte tvärt om då alla tjejer såklart vill gifta sig.

Jag vet att min tes bygger på en liten klick som hänget på bröllopstorget, men har du någon bättre förklaring till varför själva bröllopet och bröllopsfesten verkar betyda mer för många tjejer än vad det gör för deras pojkvänner och blivande män?

13 kommentarer:

David sa...

Aaah mitt favoritämne!
Jag har, som sig bör, aldrig planerat mitt bröllop (men min begravning har jag VÄLDIGT många synpunkter på!), men jag hoppas att det beror minst lika mycket på att jag aldrig varit på ett som på mitt genus.
Däremot har jag ju, som de flesta antar jag, sett ungefär en biljard filmer som innehåller bröllop och det jag präglas väl lite av det... I vilka länder är det "naturligt" (traditionellt) med brudöverlämning, och inte bara en efterapning av filmer som i Sverige?

Also, intressant sida. Speciellt kul att de har ett forum som, enligt internets lagar om de anonyma männens dumhet, verkar locka till sig dryga antifeminister och många instanser av Godwin's Law. lol!

Sen så tänker jag att (här börjar jag generalisera asmycket), att killar nog är precis lika benägna att tycka att de måste gifta sig för att ha ett "perfekt liv", men att bröllopet... Ja. Jag vet inte! Finns det typ ingen forskning eller så i ämnet? :D

Öht blir människor så himla obehagliga så fort det handlar om förhållanden och äktenskap. Det där med att tjejer inte kan tänka sig att fria var intressant, jag måste fråga alla mina kompisar och föra lite statistik tror jag.

Hanna sa...

Kul att detta intresserar dig också! Sedan jag själv gifte mig är jag superintresserad av fenomenet. Jag själv friade, hade enbart synpunkter om hur saker skulle vara (vi bestämde allt gemensamt) och struntade i att klänningen inte kunde se ut som planerat.

Om jag ska haspla ur mig en superfördom bara sådär så tror jag att det beror lite i vilka kretsar man umgås hur det ser ut.

Visst är det så att män ska gifta sig, men själva festen verkar de med varm hand lämna över åt sina hysteriska blivande fruar. DU anar inte hur mycket krimskrams runt bröllop det finns som jag aldrig hade hört talas om innan ajg hittade Bröllopstorget. Toakorgar, stolsöverdrag och lakan till taxifärden fick jag höra var alldeles nödvändigt, men lik förbannat struntade jag i de råden.

Det skulle vara roligt att höra statistik om frieri!

David sa...

Man blir ju lite mörkrädd av alla mystiska ritualer, symboler och vidskepelser de skriver om där alltså! Jag får ta och lugna ner mig med det som biter bäst på mystiska traditioner och nytraditioner: Magdalena Ribbing.

Joo fast efter ungefär fem minuter kom jag på att jag nog inte känner någon som skulle fria eller bli friad till, det känns lite ovanligt. Eller? Ändå värt att forska lite antar jag. Svenska Kyrkan och stadshusen borde föra statistik på vilka par som har friat och vilka som bara kom överens, så någon stackars internet person kunde göra lite excelblad. Hehe.

Hanna sa...

JO, ribbing är bra! Jag är dock för att tänja på gränserna och göra egna nya saker, emn när det går åt en backlash för jämställdhetskampen så rä det inte lika kul längre (som tex med brudöverlämning, kille måste fria tex).

Maria Byström sa...

Intressant och viktigt ämne. Jag är inte gift (ännu) men för varje självständig kvinná som gifter sig vågar jag se mig själv som en äkta hälft.

Drömmer dock inga drömmar om just brudfest och sådär. Gifter jag mig blir det odramatiskt. Men visst kan jag tänka mig det pga. att jag har världens bästa man att göra det med ;-)

Hanna sa...

Det är klart att du sak våga gifta dig, Maria! Festen kan man ju ha om man vill, men det viktigaste är ju att man gifter sig. Jag såg det mer som en underbart kul fest och ingen som jag var tvungen att arrangera på ett visst sätt. Det är ju då paniken komer för många...

Martina sa...

Jag vill inget hellre än att min M2B ska vara så delaktig det bara går allt från inbjudningskort och mat till färgtema osv. Jag vill verkligen att det ska vara VÅR dag. Sen att det är jag som är den drivande just med giftemålet (han har friat) och vill planera osv beror nog på att han inte har någon i sin omgivning som är gift, mamma o pappa, kusiner, släkt, vänner nä ingen på hans sida är gift så han har väl inte riktigt sett den biten...Han har lite svårt att se att vi måste planera, det är inte bara till att säga "nä men ska vi gifta oss om en månad" Han ser inte riktigt allt omkring. Men vi är verkligen två i det här. Så kan nog inte riktigt relatera till det du skriver, men förstår att det nog faktiskt är så hos många. Sen beror det kanske på vad för typ av dröm som man som tjej har. Jag har en dröm att gifta mig en dag, men hur jag vill ha bröllopet har jag ingen aning om =)

Hanna sa...

Hej Martina! Välkommen till min blogg! Jag menade inte att alla är som i beskrivningen, så är ju inte jag tex. Dock kan man ju se att det finns en viss sådan trend. Jag köpte lite bröllopstidningar före bröllopet och knappt ett ord stod det i de över 100 sidor långa tidnignar om mannen...

linda sa...

intressant inlägg, med bra vinkling. jag är ju inte så insatt i ämnet/bröllopsplanering, men antar att din tes kan appliceras även på "skaffa-barn-projektet", framför allt då alla sajter runt detta. riktade till kvinnor/mammor då såklart. frustrerande. /Linda

Hanna sa...

Linda, så är det garanterat. hänger du på Familjeliv? Det är de som också har bröllopstorget. Det lär vara om möjligt ännu värre med könstrollerna där. Regga dig och lev rövare - det behövs!

linda sa...

ja, suck. har kollat runt lite lite på Familjeliv, men orkade varken protestera eller leta vidare efter bättre grejer. försöker stå utanför hela karusellen; läser så lite som möjligt, vill inte veta/höra om allas åsikter och idéer, eftersom det är så tröttsamt könsstereotypt.
kram L

Hanna sa...

Men Linda, du måste kämpa för feminismen! Don't give up!

Nils sa...

Hmm, intressant ämne.
Känns som jag är sent ute i debatten, men men.
Varför kvinnor fokuserar på bröllop och inte män (generellt sätt)...
Varför gillar kvinnor att shoppa? Varför är det kvinnor som bryr sig mest om gardiner, dukar, porslin etc i hemmet? Varför är det kvinnor som tycker babykläder är sååå söta och intressanta?
Kan fortsätta lista, men det får räcka.
Och visst, vi lever i ett jämställt (eller strävar i alla fall) samhälle, men vi får inte glömma att mannen och kvinnan är fysiskt olika och även psykiskt olika. Har inget med värde och jämställdhet att göra. Vi är olika, tänker olika för att bl.a. komplettera varandra. Inget är sämre eller bättre, bara olika, för att passa ihop. Det finns en mening med man+kvinna, vare sig religiöst eller evolutionistiskt.
Vi män intresserar oss för andra saker, som kvinnor oftast har lika svårt att förstå.

Angående att drömma om bröllop. Har jag aldrig gjort. Men hade en stark önskan från 17 års ålder att gifta mig, vilket jag gjorde vid 25 års ålder...fortfarande gift med samma kvinna.
Ja, det var min fru som var mest drivande etc runt bröllopet och mottagning (även om vi lejde bort så mkt vi kunde). MItt intresse låg mer på praktiska detaljer runt det hela.
Kvinnan verkar ha mer sinne och känsla för förskönande detaljer, estetik etc, och mannen för praktiska detaljer etc.
Inget mer eller mindre värt, båda behövs för att helheten ska bli bra och allt ska fungera.

Jag är lite trött på att jämställdhetsdebatten ska beröva kvinnan sin kvinnlighet och männen sin manlighet och att strävan tycks vara att vi ska bli ett kön och göra, tycka, tänka & säga lika i allt. Jag tror många kvinnor och män lider mer av denna biproblematik än av ojämställdhet. Bevare mig för detta.
Jag är för jämställdhet och bevarandet av våra unikt skapade skillnader som man och kvinna.