Det är inte helt lätt att ta sig ifrån Cameron Highlands om man inte ska tillbaka till Kuala Lumpur, i alla fall inte om man fick tro det jag fann på nätet. Vi valde således att lita på att det skulle kunna gå att ta sig med buss till Ipoh och därifrån hade vi bokat ett tåg till Alor Setar, en hamnstad där det går båtar till ön Langkawi, som var vårt nästa mål. Tåget skulle gå klockan ett på natten och jag hade kollat lite innan och visste att det fanns ett fint hotell på järnvägsstationen där vi kunde hänga om inget annat alternativ fanns. Vi skulle dock ha tid att utforska mer av staden på kvällen så vi var inte så oroliga.
När vi fick erbjudandet av vår guide i Cameron Highlands att åka med hans företag i en minibuss för 40 kr var antog vi det erbjudandet. Vi skulle vara framme vid fem och det passade oss utmärkt då vi på så sätt skulle få tid att se staden innan mörkret föll.
Första besvikelsen: Det spöregnar. Andra besvikelsen: Det ser inte så vackert ut från bildfönstret. Tredje och största besvikelsen: Hotellet ser för jävligt ut och rum hyrs ut per timme. Vi kollar in det som skulle kunna vara en vacker semiutomhusveranda och konstaterar att inget kan få oss att vilja ta en öl här!
Vi åker in till ”stan” med taxi och försöker att titta oss omkring så gott det går i regnet. Det slutar vräka ner efter ett tag och vi hittar några hotell som rekommenderas i Lonley Planet, men hotellbarer verkar inte vara en självklarhet och den vi hittar har vrålhög karaoke på gång.
Vi bestämde oss för att ta en taxi till ett annat ställe som rekommenderas i Lonley Planet, men det hela kändes riskfyllt eftersom vi inte hade någon karta. Taxichauffören var skum, ville ha betalt innan resan var slut, det kom rök ut fläkten och han stirrade på mig i backspegeln. Dessutom såg jag ett ställe som såg trevligt ut från fönstret. Vi klev ur och gick dit.
Stället var inte så trevligt inne som det såg ut utifrån (så klart) men de hade öl. När vi skulle ta en till så fanns det bara en kvar. Vi delade på den. Sedan gick vi till Pizza Hut som vi sett fanns och åt. Vad göra sedan? Jag kännde mig otrygg för att vi 1 hade lämnat väskorna till vakterna på stationen och detta var inte på något sätt standard (vad händer om någon annan kommer och hämtar dem?), 2 vi hade ingen klara och visste inte var vi var, 3 vi visste att vi var långt från stationen och att det var farligt att gå, 4 taxibilar växte inte på träd och 5 staden är fruktansvärd. Vi åkte således tillbaka till stationen. Vi gjorde ett nytt försök med det vidriga hotellet (var var desperata), men de sålde inte öl, och det var inga andra gäster där. Inga ställen verkade ligga i närheten.
Vi hängde på stationen från 21 till 01. Någon gång ska man ju göra det också. Positiv överraskning: Jag hade lyckats boka en tvåbädds-kupé. Inte lika fin som till Hongkong, men vi var så glada för jag trodde inte att det fanns egna kupéer på tåget (jag bara bokade den dyraste biljetten).
Det regnar hela vägen från Cameron Highlands till Ipoh.
Utsikt från det fantastiskt fina hotellet Majesty Hotel. Se själva vad jag hittade före resan hit.
Tre öl vad var som fanns på detta ställe. Öl hör inte till vanligheterna i ett muslimskt land som Malaysia. Det är bara i KL och på turistorterna som man inte märker av det.
Här tillbringade vi över fyra timmar.
Egen kupé! Mer praktiskt än fanstastiskt. Vi kunde sova ostört till tåget stannade i Alor Setar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar