tisdag, juni 23, 2009

Sveriges mest älskade bidrag?

Ojojoj, när man sticker ut hakan och vill individualisera föräldraförsäkringen nås man av 20 ilskna kommentarer på sin egen blogg och flera arga liberaler ute i bloggosfären (och nu har även Hanna Wagenius blandat ihop korten med liberalism och feminism). Jag har fortfarande inte fått svar på frågan varför just föräldraförsäkringen är ett så viktigt bidrag att bevara i sin nuvarande form. Men så är det i alla fall. Nåde den som ger sig på den, för då är man inne och bestämmer vid andra människors köksbord.

Nu ska jag försöka redogöra för de argument som inkommit mot individuell föräldraförsäkring och för att jag egentligen är en sosse:

1. Jag vill lagstifta om föräldraförsäkringen.
Ja, så klart vill jag det. Det är idag redan lagstiftat om och jag vill ändra den lagstiftningen. Ni som skriker om att det är så vansinnigt med lagstiftning, tycker ni att föräldraförsäkringen ska finnas i en påse på torget som alla fritt kan gå och hämta ur?

2. Jag vill bestämma vilken förälder som ska vara hemma och hur mycket.
Nej, jag vill bestämma hur mycket pengar staten ska subventionera (precis som ni vill, men vi vill olika mycket). Ni kan göra precis som ni vill, men staten kommer inte att betala för allt. Så är det även idag. Vi ha pappamånader och vi har en begränsning på 18 månader. Är det en lika stor frihetsinskränkning att man inte får vara hemma i 19 månader?

3. Jag vill styra lagstiftningen så att den passar mig.
Ja, såklart vill jag att lagstiftningen ska vara som jag vill ha den. Vad är det för konstigt med det? Ska jag driva en politik som jag inte gillar? Vi bestämmer gemensamt vad vi ska göra för våra skattemedel och jag tycker inte att staten ska konstruera ett system som är ett sådant stort problem för jämställdheten.

4. Ingen missgynnas av att man får överlåta föräldradagarna.
Jo, alla parter missgynnas. Kvinnor halkar efter i löneutvecklingen (även om de inte har barn), män får vara mindre med sina barn och barn får mer kontakt med en ena föräldern.

5. Jag är inte liberal.
Jag kallar mig liberal och säger du att jag inte är det så är det lika oförskämt som att jag kallar dig kådis. Jag ser till varje individ och tycker inte att några försäkringssystem ska var kollektiva. Tycker ni som förespråkar kollektivism i föräldraförsäkringen att exempelvis sambeskattning är bra? Det minskade valfriheten för många kvinnor när den avskaffades. Kvinnor som då kunde leva på sin mans förmåner och som nu inte längre kan det. Är det också fruktansvärt oliberalt att tycka att det är bra att sambeskattningen är avskaffad?

21 kommentarer:

Serra sa...

Du skrev: "4. Ingen missgynnas av att man får överlåta föräldradagarna.
Jo, alla parter missgynnas. Kvinnor halkar efter i löneutvecklingen (även om de inte har barn), män får vara mindre med sina barn och barn får mer kontakt med en ena föräldern".

Denna punkt visar, ännu mer än de andra punkterna, att du behöver komplettera dina kunskaper om feministiska teorier och lönestatistik med kunskaper om hur olika småbarnsfamiljers situationer kan se ut.

Visst, det låter fint, hälften-hälften, millimeterrättvisa osv. Men ju mer politikerna reglerar föräldraförsäkringen, desto färre blir möjligheterna att pussla ihop vardagen för oss som styrs av dessa regler.

I vårt fall skulle pappan med dina regler inte få vara mer med barnet, utan mindre eftersom jag (pappan) tar ut långt fler än hälften av föräldradagarna. För att det är enda lösningen så att barnet ska kunna vara hemma med åtminstone en av sina föräldrar tills barnet tillåts börja på dagis.

Det måste gå att främja jämställdheten på bättre sätt. Ge papporna lika stor makt över vårdnadsfrågan som mammorna (exempel: lagstifta om delad vårdnad från födseln för alla barn med fler än en förälder, oavsett föräldrarnas civilstånd, undantaget om socialtjänsten har något allvarligt att invända om någon av föräldrarna), så kanske papporna också generellt sett börjar ta mer ansvar.

Reglera hellre något annat, straffa lönediskriminering hårdare, eller vad vet jag. Men skippa det här förslaget, som riskerar att gå ut över barnen iom att föräldrarna med förslaget kommer att ta ut mindre sammanlagd ledighet.

Det parti som börjar driva ditt förslag får inte min röst i nästa val. Så viktig är frågan för mig.

ordningsfrun sa...

Håller helt med dig, Hanna.

Även om jag själv är (och planerar att förbli) frivilligt barnfri så tycker jag att det är bra att Sverige har en generös föräldraförsäkring. Jag har inte alls något emot att mina skattepengar går till andras föräldraledighet.

Det jag däremot inte gillar är när man använder våra gemensamma resurser för att finansiera ojämställdhet. För mig är det solkart att föräldraförsäkringen ska vara delad 50-50. (I de fall där ena föräldern är ensam vårdnadshavare får man naturligtvis hitta goda lösningar även där).

Det är helt OK för mig om någon vill vara hemma flera år med sitt barn. Men då får man betala för det själv.

Hanna sa...

Serra: Föräldraförsäkringen är väldigt genersö som den är idag och ajg tycker att det är viktigt att alla försäkringar är individuella, som jag har skrivit förut. Jag håller med dig om att det finns andra åtgärder som också behöver göras, men jag tror att föräldraförsdäkringen är en viktig del för att nå ett mer jämställt samhälle. Så länge det mest är kvinnor som tar hand om barn så är det också vi så får lägst lön.

Ordningsfrun: Precis som du vill jag inte heller sponsra ojämställdhet. Det är våra gemensamma skattepengar och då är det självklart att man inte kan göra vad man vill med dem.

Glen sa...

"2. Jag vill bestämma vilken förälder som ska vara hemma och hur mycket.
Nej, jag vill bestämma hur mycket pengar staten ska subventionera "


... för att påverka ekonomisk vilka föräldrar som är hemma.

Vad var skillnaden mot att staten skulle bestämmer igen?

4. Ingen missgynnas av att man får överlåta föräldradagarna.
Jo, alla parter missgynnas. Kvinnor halkar efter i löneutvecklingen (även om de inte har barn), män får vara mindre med sina barn och barn får mer kontakt med en ena föräldern.


... och detta ska inte accepteras av staten. Familjer får inte bestämmer sånt här själv, för att det är orättvisst eller?

5. Jag är inte liberal.
Jag kallar mig liberal och säger du att jag inte är det så är det lika oförskämt som att jag kallar dig kådis.


Du är inte liberal så känner dig fritt fram att vara oförskämd mot dom som inte dela dina åsikter.

linda sa...

hej Hanna! vi fortsatte debatten på min blogg ;-) läs om du orkar/hinner!
jag tyckte det blev rätt lågt i tak här, då många går till personangrepp mot dig, och skriver väldigt nedlåtande. det är synd. stå på dig! kram L

Hanna sa...

Glen: Ja, jag vill med ekonomiska medel styra vilka som är föräldralediga. Det är dock upp till var och en hur man utnyttja försäkringen.
Ja, de tär orättvist om kvinnor missgynnas av familjepolitiken.
Vem är jag oförskämd mot som inte var oförskämd mot mig först?

Linda: jag håller med om att det är lågt till tak. jag känner ingen av dessa herrar (och några damer) som debatterar mot mig så det är väl lättare så antar jag. Jag ska läsa din blogg!

Glen sa...

Tja kanske detta räknas som oförskämt?

"Den som inte tycker som de är inte liberal och ska vi hålla på så kan jag lika gärna kalla er alla för smygkådisar."

"men till skillnad från dig vill jag inte per automatik kalla dig för kådis för att du har en sådan mossig åsikt."

Anonym sa...

suck, Glen, lägg ner.

Hanna sa...

Glen: Jag frågade när jag var oförskämd mot någon som inte varit det mot mig först. Det gav du inga exempel på. Du har ideligen hävdat att jag inte är liberal, utan socialliberal. DET tycker jag är otroligt oförskämt!

Glen sa...

"Glen: Jag frågade när jag var oförskämd mot någon som inte varit det mot mig först. Det gav du inga exempel på. Du har ideligen hävdat att jag inte är liberal, utan socialliberal. DET tycker jag är otroligt oförskämt!"

Jo du fick dessa exampel ovanför. Att kalla en ståndpunkt för socialliberal är knappast oförskämt. Att kalla någon för knådis eller mosig är oförskämt.

Du skulle kunna hålla dig till diskussionen istället för att kalla argument för oförskämd och börja med personangrepp.

Hanna sa...

Jag har flera gånger sagt att jag inte är socialliberal, men du hävdar att så ändå är fallet. DET är oförskämt. I denna debatt har folk från alla möjliga håll hoppat på mig med personangrepp och jag har inte sagt att någon är kådis. Jag har sagt att "jag kan lika gärna kalla dig kådis" om du fortsäter att sätta etikett på mig. Håll dig till debatten istället och strunta i vad jag kallar mig så kan jag fortsätta diskutera sakfrågan.

Hanna sa...

I ditt första inlägg skriver du detta till mig:

Med all respekt för dina åsikter, så kan du i alla fall står för dom och kalla dom vid deras rätta namn? Du kanske är en blanding av liberal och socialliberal åsikter. I detta fall var det en socialliberal åsikt. Är det nåt fel med det eller? Du behöver inte skämmas men att envisas att kalla det för liberal skada bara ditt eget anseende.

Jag anser detta vara oförskämt. Du ansåg i samma inlägg att det var oförskämt att skriva att "ska vi hålla på så (dvs kasta i anstiktet att du är minsann inte liberal) så kan jag kalla dig smygkådis". Dvs jag sa att om du är oförskämd mot mig så är jag oförskämd tillbaka och det tyckte du var oförskämt i sig. Vem är egentligen mest oförskämd?

Glen sa...

Suck, det är tydligen ok för dig att kalla nån för mosig och en knådig men inte ok att har en åsikt. Tack för mig och hejdå.

Glen sa...

Skulle bara säger att jag tycker annars att din blog är väldig bra och att jag hålla med om mycket av det du skriva. Peace..

Hanna sa...

Nej Glen, jag tycker inte att det är ok att kalla någon för mossig eller kådis. Men när någon talar om för mig att jag är något som jag inte är så skrev jag att ska det vara på det viset så kan jag lika gärna kalla dig för... Det är inte samma sak som att tycka att någon är det. Om du läser ordetligt så har jag inte skrivit att jag tycker att du är KD, utan att jag tänker kalla mig för det om du ensvisas med att forsätta kalla mig får något jag inte är.

Men gärna fred ;o) Kul att du gillar min blogg i övrigt!

Ola Berg sa...

Serra sammanfattar problemet med kvoteringen precis. Den ökade detaljstyrningen av hur dagarna ska tas ut slår i praktiken hårt.

Varje familjesituation är olik den andra.

Man måste tro att de som lever i situationen själva förmår lösa sitt liv och sina individuella jämställdhetsprojekt på bästa sätt.

Ola Berg sa...

Men OK, du motiverar åtminstone kravet på detaljstyrning med att familjemedlemmarnas frihet att välja får negativa konsekvenser för dem som inte har barn (och därmed aldrig getts möjlighet att välja).

Du påstår att kvinnor halkar efter i löneutvecklingen (även om de inte har barn).

Du påstår att män får vara mindre med sina barn.

Du påstår att barn får mer kontakt med den ena föräldern.

Är du villig att ta en debatt om riktigheten i åtminstone ett av dessa påståenden? Är du villig att ompröva ditt ställningstagande i hela frågan om riktigheten i något av påståendena faller?

Ola Berg sa...

Din punkt nr 5 är intressant. Om jag förstår dig rätt så likställer du liberalism med individualism.

Du ifrågasätter dem som förespråkar kollektiva lösningar, som t ex ersättningsdagar till familjekollektivets medlemmar att fördela mellan sig, eller möjligheten att betraktas som skattemässig enhet.

Men en familj är ju ett exempel på en FRIVILLIG sammanslutning, och samarbetet inom familjen är en FRIVILLIG överenskommelse.

Det som försvinner med möjligheten att t ex fördela ersättningsdagar är möjligheten att efter eget huvud organisera samarbetet i det frivilliga kollektivet.

Och frivilliga kollektiv vill du väl stödja?

Problemet med familjen är inte att den är ett kollektiv, utan att den är så snävt definierad.

Och problemet med socialisternas tvångskollektiv är inte att det är ett kollektiv utan att det är ett tvång.

Men det är kanske en annan debatt. Jag bloggar om den istället: http://apelsineld.blogspot.com/2009/06/otack-individualism.html

Serra sa...

Ola skrev:

"Men en familj är ju ett exempel på en FRIVILLIG sammanslutning, och samarbetet inom familjen är en FRIVILLIG överenskommelse".

Precis.

Hannas logiska inkonsekvens kanske sammanfattas bäst i den här meningen:

"Kvinnor halkar efter i löneutvecklingen (även om de inte har barn)"

Jag förutsätter att detta påstående stämmer, och i så fall är ju förslaget om kvoterad föräldraförsäkring ett slag i luften för jämställdheten. För kvinnor lönediskrimineras ju även om de inte har barn.

Hanna: "Föräldraförsäkringen är väldigt genersö som den är idag"

Den är, tja, hyfsat generös mot dem som har haft bra lön och hyggligt lång anställning. Snål mot dem som har varit arbetslösa. Som den är idag.

Men om man kvoterar föräldradagarna (ett slag i luften för jämställdhet om man håller med om det jag skrev ovan) så minskar troligtvis antalet uttagna föräldradagar - exempelvis i sådana fall som liknar min familjesituation där mamman har vårdnad men är fysiskt frånvarande.

Så kalla det för en besparingsåtgärd då, inte en jämställdhetsåtgärd.

Hanna sa...

Serra: jag trodde att det var uppenbart att jag menande att en av orsaken tilla tt kvinnor halkar efter lönemässigt är att kvinor generellt tar ut emr föräldraledighet. Dvs kvinnor förväntas vara hemma med barn och har därför sämre möjligheter till högre lön och karriär.

Anonym sa...

bra start