Då var det dags att redovisa de första fem böckerna som jag har åtagit mig att läsa detta år. Mest positiva upplevelser hittills!
Bödeln - Pär Lagerkvist: Kort bok. Vet inte om jag var så imponerad. Nu har jag iaf läst Lagerkvist.
Snö - Orhan Pamuk: Jag är MYCKET imponerad! Jag är så glad att jag gav Pamuk ytterligare en chans. Det kommer defoinitivt att bli mer.
Gräset sjunger - Doris Lessing: Åh så bra! En psykologisk thriller som man redan från början vet slutar med ett mord. Otroligt spännande trots att det egentligen inte händer så mycket.
Gösta Berlings saga - Selma Lagerlöf: Jag är ledsen, men detta var väldigt tråkigt. Jag har redan läst Lagerlöf och tyckt om henne förut, men detta var bara trist.
Svinalängorna - Susanna Alakoski: Mycket bra! Supersorglig, men ändå någonstans positiv i allt elände. Det gick snabbt att läsa.
onsdag, mars 11, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
håller HELT med dig i alla omdömen :) ha ha, vad välsynkat ;)
tack för din fina kommentar/ditt stöd på min blogg idag!
mår bättre idag, båda två, som tur är.
kul med feministing-kommentaren!!
kram Linda S
Vad intressant! Jag var faktiskt lite besviken på Selma, men å andra sidan positivt överaskad på både Snö och gräset sjunger.
Vad skönt att höra att ni mår bra! Jag förstår paniken. Inte att leka med.
Kram
Jag är imponerad över din kanonläsning! Tänk att läsa Parfymen på tyska, guldstjärna! Läste den nyligen, helt klart givande. Det är sällan som doftsinnet används som del av bildspråket, mycket uppfriskande vinkel.
Gösta Berlings saga hade jag på litteraturvetenskapen förra året, vi hade en doktorand som var Lagerlöfexpert och feminist (gissar jag) som verkligen lyckades inspirera kring boken och författarskapet - men tror det behövdes för du har helt rätt, det blir tråkigt ibland. Jag är glad att ha fått upp ögonen för Lagerlöf, måste läsa mer! Vad skulle du rekommendera?
Onåd var en sådan där bok som jobbar hårt för att ställa saker på sin spets. Hade svårt med den osympatiska huvudrollsinnehavaren, även om hans karaktärsdrag säkert var en av poängerna. Man får försöka bortse från det och koncentrera sig på symbolnivån...
Trollkarlen från Lublin är snabbläst, om du känner du fastnar rekommenderar jag den. Hör av dig när du läst, nyfiken på hur du tolkar slutet...
Jag är lite stolt över att jag i höstas läste alla Poes noveller och dikter! Jag gillar Poe skarp, men det finns en poäng i att vissa noveller är klassiker medan andra inte ens översatts till svenska förrän nyligen... Jag rekommenderar att kolla in Samlade noveller, nyligen utgivna på Hström förlag i tre volymer för förordens/efterordens skull!
Jag klarar inte av att komma igenom Röda rummet, det är mitt dåliga lässamvete för tillfället... Och jag borde läsa Tolstoj.
Kul att du är tillbaka i bloggosfären Mia! Och har jag fattat det rätt att du ska bli bibliotikarie? Spännande!
Jag håller just nu på med både parfymen och Poe. Det är ju lite jobbigt att läsa på tyska måste jag säga. Det går jäkligt långsamt. Ändå tror jag att jag fattar sammanhanget. Jag förstår definitivt hela doftgrejen.
Tack för tipset om Singer. Det är lätt att köra fast. Jag ska ta med mig Eco och Hagman till Kina (åker på bröllopsresa om två veckor) bland andra lite mer lättlästa böcker.
Av Selma kan ajg rekomendera Kejsaren av Portugallien som är otroligt bra. Jag har även läst Löwensköldska ringen, men den gillade jag inte alls. Min mamma har dfock sagt att de böcker som kommer efter den i trilogin är bättre.
Röda rummet fruktar jag, lika så Tolstoj. Jag försökte mig på Anna Karenina för flera år sedan, men det gick inte så bra den gången. Min filosofi är att om man har tagit sig igenom Kristin Lavransdotter så kan man ta sig ignom vad som helst!
Hur går det med dina nobelpristagare? Jag jobbar på det också (som du ser i min kanon), men alla finns väl inte översatta till svenska?
Oh yes, I'm back :).
Jag har för mig att Anna Karenina kom ut i nyöversättning nyligen, brukar underlätta ibland.
Kommer ihåg du varnade för Kristin Lavransdotter, men den ligger också i min läsframtid någon gång.
Nobelpristagare försöker jag läsa med jämna mellanrum, men det går trögt, är inte värst systematisk och återkommer till vissa gång på gång (vem kan inte älska Toni Morrison?). Jag bävar för lyrikerna. Har inte stenkoll på översättning, tror att någon av de allra första finns översatt, men på ett så undermåligt sätt så det är poänglöst att läsa egentligen.
Skicka en kommentar