Der Baader Meinhof Komplex

Nu har jag varit och sett en helt fantastisk bra film. Som det har antytts tidigare här på bloggen så är jag fascinerad av 70-tals kommunism och hur extrema regimer och rörelser sågs av ”vanligt folk”. Nu gick jag och betalade hutlösa 100 kr för att se Der Baader Meinhof Komplex. Det var mycket väl värt pengarna. Otroligt bra skådisar och bra tempo i filmen. Enda fadäsen var att de inte lyckades hitta en svensk som kunde säga ”Det kommer inte på fråga” på västtyska ambassaden i Stockholm, utan en tysk som aldrig hade hört svenska förut orsakade unisont skratt i den svenska biosalongen istället.

Nåväl. Jag visste lite, men inte så mycket om det som jag alltid ha kallat Baader-Meinhof-ligan, men som kallade sig själva för Rote Armee Fraktion. Det första jag förstod av filmen var att det var Gudrun Ensslin och inte Ulrike Meinhof som var tillsammans med Andreas Baader och var förgrundsfigurer i gruppen. Däremot var Meinhof, den berömda journalisten, hjärnan bakom mycket. Filmen glorifierar inte terroristerna, snarare tvärtom. Även om Meinhof och Ensslin skildrades som smarta personer som visste vad de sysslade med, så framstod Baader som helt galen och gruppen som helhet snarare galen än vettig. Deras handlande fick nog ingen att känna sympati såhär över 30 år senare.

Filmen var ett historiskt porträtt över en terroristorganisation och jag fick mycket mer inblick i vad som hände och varför. Det jag nu är intresserad av är att läsa mer och få bättre personporträtt av alla inblandade, något som saknades lite i filmen. Och så kvarstår frågan om huruvida det var självmord eller mord när Ensslin, Baader och Jan-Carl Raspe (och ett år tidigare, Ulrike Meinhof) hittades döda i sina celler under Dödsnatten 18 oktober 1977. Irmgard Möller som överlevde dödsnatten och lever än i dag hävdar bestämt att ingen tog sitt eget liv. Konspirationsteori? Förmodligen.

Se filmen!

(Obs! Länkarna är på tyska för bättre info. Ni som inte förstår det kan byta till engelska.)