Nu tänkte jag inte skriva om hur fasansfullt förskräckligt det är att låsa in sina barn i en källare i 24 år, för om det kan jag inte finna ord. Jag vill bara konstatera det underliga faktum att många tjejer i min ålder fick en alldeles speciell association när de först hörde om källarfamiljen i Amstetten.
En sak som ganska tidigt slog mig var att Kerstin 19 och Stefan 18 kanske har haft ett förhållande med varandra. De har ju trots allt levt sin tonårstid i fångenskap och bara haft varandra att bli sexuellt intresserade av. Varför tänkte jag så?
Jag hade så klart läst om Cathy, Chris, Carrie och Cory, fyra syskon som blev instängda på en vind av deras mor och elaka morföräldrar efter att deras far dött. Virginia Andrews böcker var en storsäljare och alla tjejer jag kände läste hennes böcker på högstadiet. Det var verkligen tantsnusk för barn, men vi slukade tegelstenarna en efter en. Vi grät när Cory dog, vi fasades när Cathy och Chris har sex med varandra och vi tyckte så småningom att det var normalt att desamma levde som gifta livet ut. Jag minns inte hur länge de levde på vinden, men några år tog det nog innan Chris lyckades göra en nyckel av trä och de kunde fly.
Är det inte skrämmande att det vi läste om som barn i sensationslystna ungdomsböcker faktiskt var verklighet för någon annan, bara i en än värre tappning?
fredag, maj 30, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Jag läste oxå dom böckerna slukade blomblad för vinden på en dag... den mest fasansfulla bok jag läst jag var 13 år då. Fortfarande en av dom värsta böcker jag läst.
Jag kan inte förstå hur man kan skriva sådana böcker för ungdomar... Men jag minns att jag tyckte att de var bra då, trots att de var så hemska.
Skicka en kommentar