Viginia Andrews och Amstetten

Nu tänkte jag inte skriva om hur fasansfullt förskräckligt det är att låsa in sina barn i en källare i 24 år, för om det kan jag inte finna ord. Jag vill bara konstatera det underliga faktum att många tjejer i min ålder fick en alldeles speciell association när de först hörde om källarfamiljen i Amstetten.

En sak som ganska tidigt slog mig var att Kerstin 19 och Stefan 18 kanske har haft ett förhållande med varandra. De har ju trots allt levt sin tonårstid i fångenskap och bara haft varandra att bli sexuellt intresserade av. Varför tänkte jag så?

Jag hade så klart läst om Cathy, Chris, Carrie och Cory, fyra syskon som blev instängda på en vind av deras mor och elaka morföräldrar efter att deras far dött. Virginia Andrews böcker var en storsäljare och alla tjejer jag kände läste hennes böcker på högstadiet. Det var verkligen tantsnusk för barn, men vi slukade tegelstenarna en efter en. Vi grät när Cory dog, vi fasades när Cathy och Chris har sex med varandra och vi tyckte så småningom att det var normalt att desamma levde som gifta livet ut. Jag minns inte hur länge de levde på vinden, men några år tog det nog innan Chris lyckades göra en nyckel av trä och de kunde fly.

Är det inte skrämmande att det vi läste om som barn i sensationslystna ungdomsböcker faktiskt var verklighet för någon annan, bara i en än värre tappning?

Eurovision Song Contests död?

Är Eurovision Song Contest på väg mot undergång?

Det är inte kul när man på förhand vet vem som ska få tolvan. Och så var det ju mest hela tiden igår, precis som alla andra år. Jag har varit inne på att återinföra juryn, men det främjar ju korruption och kompisrösting ännu mer. Problemet nu är ju inte att folk röstar på sina grannar, utan att folk röstar på sig själva. Micke Leinegard på SVT sa att han hoppades att de tusen utlandssvenskar runt om i Europa skulle hjälpa Sverige till segern. Frågan är bara hur de tusen utlandssvenskarna, som inte ens bor på samma ställe, ska kunna mäta sig med alla utlandsbosnier och utlandsryssar. 30 % ryssar i Estland kommer för alltid kunna ge Ryssland tolvan, även om bara en liten del röstar. Alla andra i Estland kommer ju att rösta på olika länder. Även om inte hela minoriteten röstar så räcker det för att ge utslag.

Men trots allt detta så vinner man inte om man inte har ett brett stöd över hela Europa. Ryssland hade det igår, liksom Serbien förra året. Öst må rösta på öst, men vi gör det också. Och vi glömmer så lätt att Finland vann för två år sedan.

Så är ESC på väg mot undergång? Kanske. Men det handlar inte om kompisröstningen, snarare om att etablerade musikländer inte satsar lika hårt som andra. Sverige har tusentals delfinaler, men kunde ändå inte skrapa fram nåt bättre än Charlotte Pirelli. Och England och Tyskland, skäms på er! Och Italien – kom tillbaka, ni är saknade! Tyvärr verkar inte Europa vara mogna för Sébastien Tellier eller The Ark, men vi har ju fler stjärnor som vi kan välja och vraka mellan!

För övrigt trodde jag att Charlotte Pirelli skulle komma bland de fem sämsta. Jag sa till och med igår att jag inte skulle bli förvånad om det var hon som var juryns wild card. Och det var hon.

Vilka röstade jag på? Frankrike så klart. Och Turkiet. Kent på turkiska var en höjdare.

Vi hade en för oss traditionell ESC-fest igår med mat eller dryck från alla deltagande länder. Här kan ni se franska ostar, turkisk Raki, Toast Skagen och georgisk aubergine med valnötsfyllning. Vi har knytis där alla får ansvar för några länder var och det blir alltid succé! Och jag är den första att gråta om ESC verkligen dör...

Flygtur över Stockholm 080524

Jag och Andreas fick en fin 30-årspresent - en flygtur över Stockholm. Tack Anna och Mattias!

Jag är förväntansfull.

Hit ska vi flytta om en vecka!

Underbar vacker vy i vackert väder.

Vi landade på vattnet vid Täby.

Vi kom hem välbehållna!

Individuell föräldraförsäkring

Som jag skrev idigare så för jag feministisk kamp på Bröllopstorget. En fråga som vi glidit in på är delad föräldraledighet. Ett av de främsta argumenten där och överallt annars när jag diskuterat det ämnet är att många inte har råd. Det pratas om familjer där man vänder på varje hundralapp för att få det att gå ihop och att låta den som tjänar mest vara hemma skulle vara en för stor förlust för familjen. För dessa familjers skull måste man låtas dem bestämma själva.

Det är ett bra argument. Men jag undrar vilken förankring det har i verkligheten. Det som slår mig först är varför det alltid är från personer som har råd som detta argument kommer. De känner inte någon i en sådan situation och de kan inte ge exempel på fall där familjer skulle gå under av delad föräldraförsäkring. Det andra som slår mig är att det är Vänsterpartiet som är mest drivande i frågan, av partierna. Om det var en stor fattigdomsfälla så borde väl just vänstern vara mest emot?

Nej, jag tror att det handlar från höger till vänster om att man vill välja själv. Anledningen till att det är så fruktansvärt viktigt måste ju vara att man inte vill dela. Jag vill inte genom mina skattepengar sponsra familjer som vill leva ojämställt. Vill man inte dela så får man helt enkelt pröjsa det själv. Föräldraförsäkringen ska, precis som alla andra försäkringar, vara individuell och inte överlåtelsebar. Först när jag får ett exempel på familjer som inte skulle klara sig vid en sådan reform kommer jag att ta det argumentet på allvar.

Bridezilla

Jag löper numer feministisk amok på sajten Bröllopstorget. Där stöter man på många bridezillas och könsrollerna frodas. Och en sanning finns: Det man önskade sig när man var fyra år gäller idag, när det gäller bröllop alltså. Ingen skulle nog drömma om att skaffa sig en himmelsäng eller att bo i en koja, något som i alla fall jag ville göra när jag vara fyra. MEN. Om man har drömt om att ha ett bröllop som i en hollywoodfilm när man var fyra så är det inte ok att ifrågasätta detta. I alla fall inte om det handlar om brudöverlämning. Inga argument om gestens betydelse biter på brudar som vill att deras pappa ska lämna över dem till deras sambo, och i vissa fall fadern till deras barn. Att man varit gift tidigare spelar inte heller någon roll (även om någon fyndig person påpekade att det då borde vara ex-mannen som överlämnade vid altaret). Att man älskar sin pappa eller att han betalar för bröllopet är skäl nog att välja att ens bröllop symboliserar ofrihet.

Det värsta är kanske inte att man vill ha det på det sätet, utan den totala oreflektionen över symboliken. Svenska Kyrkan tar avstånd från denna form av vigsel och präster uppmuntras att inte tillåta brudöverlämning. Tyvärr är många präster ryggradslösa och går med på det, men många säger ändå nej. Detta är vad många på Bröllopstorget tycker är så fruktansvärt. Det de har drömt om när de var fyra är på väg att inte bli verklighet för att prästen säger nej. Det spelar ingen roll om man tror på Gud eller inte, eller om man regelbundet går i kyrkan, för i kyrkan ska man gifta sig (det är ju så fint) och en präst ska man ha (hur skulle det annars gå till?) men kyrkan och prästen måste anpassa sig efter ens egna önskemål (VA? måste man ha TVÅ psalmer, VA? vad spelar det för roll om jag är halvnaken i kyrkan, det är ju så jag vill se ut!). Det är alltså bruden som bestämmer (för guds skull inte brudgummen!) och man måste i alla lägen få EXAKT som man vill ha det.

Jag tycker att det är roligt. Ju mer jag hänger på Bröllopstorget, desto mindre bridezilla blir jag. Jag kommer att gifta mig borgerligt och jag kommer varken ha brudklänning med släp eller pappa som lämnar över mig. Men det är kul att se hur andra har det. Det ger lite perspektiv.