Johanna Koljonen uppmanar oss att #prataomdet. Vi ska prata om de gråzoner som finns när det kommer till se. Alla de gånger man har gått med på sex, sedan ångrat sig och känt att man får skylla sig själv.
Min historia slutade bra och det är kanske därför jag vågar berätta den öppet, men det är en historia om gränser som överskrids.
Jag var 26 år och skulle åka på en stor konferens med Folkpartiet. Jag hade inga pengar och tackade glatt ja, när jag blev erbjuden gratis boende på ett bra hotell. Jag skulle bo med två unga killar (runt 16-17 år) som jag kände och tyckte om. Villkoret var att jag skulle vara lite mentor för dem. Jag såg fram emot det.
Väl på plats frågade han som fixat boendet om jag tyckte att det var ok om även en kille på 22 år bodde där. Han var ny och skulle bli glad av att få träffa någon som inte var under 20 eller över 40. Självklart, sa jag. Eftersom de två unga killarna lagt beslag på extrasängarna i rummet, skulle jag dela dubbelsäng med denna kille. Efter alla år i ungdomsförbundet där man alltid sover tillsammans hur som helst, såg jag inte det som ett problem. När jag träffar killen för första gången säger jag flirtigt på skoj: Jamen vi ska ju dela säng inatt! Denna kommentar jag ska sedan vända och vrida på och skämmas över.
Senare på kvällen var det stor fest och killen jag ska dela säng med hittade mig tillsammans med en annan kille som just då stötte på mig. Jag var full, men visste att jag inte var ett dugg intresserad av någon av dem. Jag dansade med kille 1 och sedan med kille 2 och pratade med dem tillsammans, där både ville att den andra skulle dra. Jag tröttnade på spelet och flydde till en gammal kompis och han och jag överskred kompisgränsen med råge. När han kysste mig kändes allt bra. Det skedde öppet (ja, inte allt, men ni förstår). Det är en annan historia och den ångrar jag inte eller skäms över.
När jag skulle gå och lägga mig vid fyra på morgonen var rummet fullt. De unga killarna hade utökats med ytterligare en (som jag också kände och tyckte om) som låg på golvet. 22-åringen låg i sängen där jag skulle sova. Jag kröp ner och upptäckte att min sängkompis var vaken. Jag blev lite besvärad eftersom jag vet att han vet varför jag kom hem först nu. Det verkade dock inte besvära honom, tvärt om. Nu var det hans tur.
Han kröp intill och började smeka mig ovanpå täcket. Jag ville inte väcka mina vänner som sov så jag flyttade bara hans hand. Han fortsatte. Jag flyttade på handen och skruvade på mig. Han väste i mitt öra: Ingen kommer att höra! Jag lyssnade intensivt på de andras andhämtning och hoppades att någon av dem var vaken. Jag sa att jag inte ville men killen fortsatte: Jo, jo, ingen hör.
Såklart slutar denna historia bra. Det var tre killar till i rummet och även om de inte var myndiga så var de tre. Han som låg närmast mig var dessutom två meter lång och rätt så stor. Det var han som tillslut hostade och markerade att han var vaken. Jag började då att prata med honom och så var allt över. Nästa natt delade han säng med den jobbiga killen (till hans stora förfäran och min skadeglädje).
Nu kanske ni tänker att detta var väl inte så farligt, för det var ju bara att säga till på skarpen högt, så skulle situationen varit löst på nolltid. Men jag tänkte inte så. Jag skämdes för att han försökte, för att jag hade gett signaler och för att jag inte borde flirtat med någon som jag skulle dela säng med om jag inte ville något mer. Tankarna malde, skammen och skuldkänslorna gnagde och jag ville inte väcka några oskyldiga tonåringar för att jag själv hade strulat till det.
Efteråt kände jag ännu mer skuldkänslor. Jag hade ju flirtat och jag hade ju hånglat öppet med en annan. Man kan inte göra så om man ska sova i samma rum som en kille man inte känner. Den läxan hade jag lärt mig. Kanske var det först när jag fått höra att han var komplett galen och stalkade andra kvinnor, som jag faktiskt fattade att jag inte hade någon som helst del i hans beteende. Men det spelar ju ingen som helst roll. Man får inte göra så i vilket fall.
Fotnot: Jag tror att de andra killarna jag delade rum med har växt upp och idag är fantastiska män (jag känner dem tyvärr inte längre). Dagen efter händelsen följde de mig till hotellet innan jag skulle sova, för att försäkra sig om att han inte var där och kom sedan hem tidigare än planerat för min skull. Jag kommer aldrig att glömma dem.
Inlägg
8 kommentarer:
För min del var det Annette J i grannklassen som plötsligt började tafsa och ta på mig på ett sätt jag inte alls var mogen för. Det tog lång tid att förstå att jag blivit utsatt för ett övergrepp som borde lett till flera års fängelse för henne. Men som kille hade jag ju heller aldrig blivit trodd eller ens blivit taget på allvar om jag berättat. De flesta killar har nog blivit utsatta för övergrepp av kvinnor någon gång. Men det talas det tyst om i Sverige.
Min kompis morsa tafsade på mig och stoppade in handen innanför byxan när jag gick i mellanstadiet. Jag var ganska tidigt utvecklad och hade redan kommit in i målbrottet kommer jag ihåg. Men inte hade jag någon som helst erfarenhet av kvinnor och än mindre av sex. Förstod inte vad jag skulle göra när det hände, men till slut sprang jag hem och har aldrig talat om det sedan dess.
Självklart är det lika allvarligt när killar eller män bli utsatta för sexuella övergrepp. Jag tycker att det är viktigt att ni också berättar om vad ni varit med om.
Visst är det lätt att säga att det är lika allvarligt om män har varit offer för ett övergrepp, men i min erfarenhet är inte så fallet- tyvärr. När någon man berättar att en tjej har tafsat honom eller värre, då tycker visst alla att han ska vara tacksam. Som en kvinnlig vän sa till mig en gång vi pratade om sådana saker: "Han ska vara tacksam, egentligen knullar killar ju allt som rör sig ändå..." Det är så att otroligt många män i Sverige känner sig diskriminerad och negativt särbehandlade.
Ja, Jag tror det finns en stor skillnad mellan hur män och kvinnor (förväntas) uppleva situationer liknande de "feministbrud" beskriver.
Min manliga kompis hade en kvinnlig granne som han flörtade med en del. En kväll hade han druckit sig rejält full och hamnade hos denna kvinna. Min kompis somnade på sängen för att sedan vakna av att kvinnan rider honom/har sex med honom, utan samtycke. Dagen därefter säger min vän till mig "jag tror att jag har blivit våldtagen", och verkade förlägen, lite skamsen.
Denna händelse är dock svår att placera in i en ram, då män knappt tycks kunna bli våldtagna av kvinnor, samt att män förväntas omvandla detta till ännu en "erövringshistoria". Min vän anmälde således ej kvinnan (kan bara tänka mig hur skeptiska folk skulle vara om han gjort det), och idag verkar denna händelse inte påverka min vän i någon större utsträckning.
Med all respekt för vad ni och era vänner har varit med om så skulle jag önska att debatten om hur olika män och kvinnor behandlas rättsväsendet och i samhället när det kommer till sexuella övergrepp inte fördes här. Det här är min berättelse och jag säger inte att det jag har varit med om är superhemskt eller traumatiskt på något sätt, men jag vill bidra till att prata öppet om saker vi varit med om som vi haft skuldkänslor för. Det är bra om många berättar, men vi kanske inte ska debattera saken, i alla fall inte här och nu. Berätta gärna era historier, men debatten spar vi till ett annat tillfälle.
Hoppas att ni kan respektera det.
Solo: Jag har tagit bort din kommentar då du inte respekterar att jag vill hålla denna tråd borta från debatt.
Jag tycker att det är allvarligt att män inte tas på allvar när det kommer till sexuella övergrepp och jag kommer kanske återvända till just det ämnet på bloggen, men denna kommentatorstråd är till för att berätta din historia, inte klanka ner på feminister.
Skicka en kommentar