Jag har inte uppdaterat bloggen på en vecka nu och det beror på min alltmer hektiska arbetssituation. Jag ska flänga runt i hela riket och webbutbilda folkpartister och det känns som att det blir sällsynt att få en stund över för sig själv. Men idag har jag tagit mig ledigt!
Igår var jag på väg hem från en webbutbildning i Falkenberg och klev på tåget till Stockholm i Göteborg. En man satt bredvid mig och jag blev lite besviken på att inte få sitta själv. Jag skulle läsa och kanske sova på vägen upp. Nu ville mannen vid min sida ha sällskap upp och prata hela vägen och för en social person som jag, blev detta något av en konflikt. Det brukar vara jag som vill prata, men nu var jag mer sugen på att läsa. Dessutom visste jag inte vad jag hade gemensamt med en göteborgsk arbetare som av någon anledning veckopendlade till Stockholm.
Jag valde att vara trevlig, men när det kom fram att hans jobb i Stockholm var att han var fackligt förtroendevald så försökte jag in i det längsta undvika att tala om vad jag jobbade med. Jag sa lite flyktigt att jag jobbar med internutbildningar. Som det brukar bli så går det dock tillslut inte att undvika längre och jag fick frågan vad jag sysslar med. Ett skämt om webb kontra dataintrång kom och jag kunde hålla mig för skratt. Vid det laget hade jag bestämt mig för att detta samtal måste få ett slut och att jag inte orkade sitta och småprata med någon som jag trodde var en sosse som hatade både Stockholm och regeringen. Detta va dock enbart fördomar skulle det visa sig.
Samtalet fick en annan vändning och jag fick mina fördomar krossade en efter en. Mitt ressällskap är bekymrad över att regeringen inte kommer ut med sin politik, tex skattesänkningarna (verkligen?). Han tycker också att fp:s enda stora fel i Göteborg är att de accepterade biltullarna (bara det?). Dessutom kom det några kängor till hans fackliga motsvarigheter i LO (hörde jag rätt?).
Vi lämnade politiken för en stund och började prata resor. Det visar sig att vi var i Peking ungefär samtidigt förra året och pratade om det. Han hade även varit i Vietnam och Thailand och vi pratar om det. Sedan berättade han om Borneo som han tycker att jag bör besöka. Han nämnde ockås Brasilien som ett underbart land där man kan resa runt i veckor.
Vid detta laget hade jag riktigt trevligt och började småle åt mig själv och mina fördomar. Den sista krossade fördomen fick jag när vi skulle skiljas vid centralen i Stockholm: ”Se nu till att vinna valet för annars får jag panik! Helt allvarigt vet jag inte vad jag ska ta mig till om ni inte vinner.”
Så var min resa hem från Göteborg. En äkta göteborgare med ett fackligt förtroendeuppdrag röstar på regeringen. Jag känner mig mer hoppfull för fortsatt arbete för en valseger i höst!
måndag, april 12, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar