Sanna Rayman skrev i lördags (jag vet, jag är inte så snabb på att reagera pga detta) på ledarplats i Svd om individuell föräldraförsäkring. Men hon kallade det inte så. Under rubriken Allt de behöver är modet att köra över dig raljerar hon över feministers krav på delad föräldraledighet.
Ja, Sanna Rayman, ibland behövs mod att köra över folk. Jag är glad att folkets kördes över i frågan om homosexuellas rätt att ingå partnerskap och sedermera rätt att ansöka om adoption. När det kommer till jämställdhet har man alltid fått kämpa i motvind. Det var inte så att kvinnlig rösträtt infördes för att den breda massan ville det. Inte heller liberalare abortlagstiftning eller avskaffandet av sambeskattning. Feminister kämpar alltid i motvind, så även idag.
Jag förstår att jag och Rayman inte står på samma sida i denna fråga, men om det nu är valfrihet för barnfamiljer som är så otroligt viktigt så undrar jag varför man inte satsar stenhårt på att utöka föräldraförsäkringen till 2 år, eller varför inte 5 år? Det skulle öka valfriheten något enormt.
Den reella valfriheten för kvinnor, och för män, kommer först att inträffa när det blir ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen. Innan dess kommer kvinnor ha det svårare på arbetsmarknaden och män i vårdnadstvister.
Men vi tar ett steg i taget och hoppas att folkpartiets ombud röstar för flexequality.
måndag, november 09, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Jag håller med dig såklart. Målet är dock delad, individuell föräldrapenning :-)
Kram!
Så klart är det målet! Egentligen vill jag driva det direkt, men detta är väl strategiskt partipolitiskt antar jag ;o)
Kram
För kännedom. Jag är folkpartist igen ;-) Kram
Vad roligt att du är tillbaka, Maria! kram
Du gör bizarra jämförelser. Att jämföra att kämpa emot förbudet för homosexuella att adoptera med att med kämpa för att initiera hot om våld för att förbjuda ett par att själva välja hur de vill planera sina liv vad gäller barnledighet är ett helt otroligt logiskt felslut. Det är som att jämföra kamp emot slaveri med kamp för att kvotera in personer med visst kön, hudfärg eller etnicitet: Dvs. som att jämföra kamp emot slaveri med kamp "för" slaveri.
När man, som du, accepterat premissen att det är okej att initiera våld i en fråga (där ingens rättigheter kränks) är man ute på väldigt hal is och mer eller mindre "anything goes".
Några sociala program för dig:
Tvinga pappor att vara hemma 90 % av tiden.
Beskatta män med en 10 procent kvinnoskatt som omfördelas till kvinnor.
Tvinga pappor att vara hemma med sina barn 50 procent av tiden. Dvs. förbjud dem från att arbeta.
Varför inte? "Ibland behövs mod att köra över".
Sociala ingenjörer som du får mig verkligen att bli illamående. Om jag blir pappa någon gång i framtiden hoppas och tror jag att jag har möjlighet att vara hemma länge med barnet, men jag vill inte basera mitt beslut på någon jävla lagtext utan i samråd med min fru.
Dra åt helvete din jävla fascist-feminist!
JW: Jag hade kunnat bemöta dina argument, men varför ska jag göra det när du kallar mig faschist?
Efter att ha läst ditt blogginlägg så tycker jag dock att du bör vässa dina argument ifall du vill förmå andra än de redan invigda att lyssna på dig. De jämförelser du drar är faktiskt närmast att betrakta som non sequiteurer. Att kämpa för mänskliga rättigheter är inte samma sak som att kämpa för ett annat upplägg av föräldraförsäkringen, då den nuvarande ordningen inte diskriminerar någon. Det står var och en fritt även i dagsläget att dela den 50/50.
Det är vanskligt att som företrädare för ett liberalt parti driva en fråga som i praktiken fråntar enskilda individer sin bestämmanderätt över den egna livssituationen. Självklart så skulle man kunna hävda att de som inte vill rätta sig i föräldraförsäkringsledet kan göra detta genom att betala kalaset ur egen ficka; detta måste dock ställas mot ljuset av att även dessa människor betalar skatt.
Till viss del så förstår jag strävan mot ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen, samtidigt som min inre liberal hellre ser att föräldrarna själva styr över hur de vill fördela sina föräldradagar.
Min liberala grundsyn gör det svårt för mig att förstå att vi har en försäkring som är kollektiv och överlåtelsebar. Att ställa krav i våra socialförsäkringar är inget nytt, ingen har rätt att göra precis som de vill med skattefinansierade pengar. Individuell föräldraförsäkring kommer att begränsa valfriheten för familjer, såklart. Men någonstans måste vi dra gränsen. Vi tycker ju tex inte att man får vara hemma så mycket man vill under fem år.
När uttaget av föräldraförsäkringen är den största faktorn till det ojämställda löneläget, så är det för mig otroligt viktigt att få staten att sluta dela ut pengar som missgynnar kvinnor så mycket. Då är det inte ett argument att många barnfamiljer inte vill ha det så. Om jag fick en klump pengar och frågan om jag helst ville göra vad jag ville med pengarna eller göra som staten ville så skulle jag såklart också säga att jag helst gör vad jag vill.
Men som fp ofta säger: Att ställa krav är att bry sig. Inte konstigare att ställa krav i föräldraförsäkringen som i någon annan försäkring.
Skicka en kommentar