När jag pratar med folk från andra länder, främst från länder med strängare abortlagstiftning än oss brukar jag påpeka att abort inte är en fråga hos oss. Visst har vi motståndare, men de har knappt några lyssnare. Nu har det dock blivit annorlunda i och med diskussionen kring att vissa väljer att abortera fostret efter de fått reda på könet. Jag förfasas inte bara över beteendet, utan också över diskussionen.
Det är klart att det är ett förkastligt beteende, men hur vanligt är det och vad kan vi göra åt det?
För det första har jag svårt att tro att det enbart handlar om aborter av flickfoster. Det finns garanterat många kvinnor som prompt vill ha döttrar, sedan är det ju förstås inte självklart att dessa skulle göra vad som helst för att få det.
För det andra undrar jag hur många det är som gör såhär. Det är klart att varje onödig abort är dålig, men vi måste skilja på enstaka galenpannor och en trend.
Och vad kan vi då göra åt saken? Vi kan kanske prata om det och synliggöra problemet (om det nu är ett stort problem) . Så mycket mer är svårt att göra. Jag är inte beredd att inskränka föräldrars rätt att göra fostervattensprov och få reda på barnets kön. Vill de veta och det går att få veta så ska de får det. Tycker jag.
Vi kan inte heller inskränka aborträtten pga att vissa gör abort av fel skäl. Det finns andra dåliga skäl att göra abort:
1. Vi ska gifta oss och jag vill vara full på bröllopet.
2. Jag ska snart åka på en resa så det passar inte.
3. Jag har precis fått ett nytt jobb.
Det händer att folk gör abort av dessa skäl. Det må vi förkasta, men det är inte mycket att göra någonting åt. I all fall inte genom lagstiftning.
Jag tycker att det är synd att många annars så liberala och abortvänliga personer nu förfasas och i desperation försöker finna en lösning som gör att dessa flickebarn (!?!) räddas. Jag hoppas att vi inte på kuppen får en strängare abortlagstiftning eller indragen rätt att få reda på fostrets kön. Det förstnämnda vore en katastrof och det sistnämnda mycket dumt. Nej, det är inte mycket vi kan göra om kvinnans rätt över sin egen kropp i fortsättningen också ska vara självklar.
måndag, februari 23, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
När det gäller könsultraljud så tycker jag att lösningen är ganska enkel. Om man inte får göra dem förrän efter v. 24 så blir det förhoppningsvis inga aborter pga att fostret har "fel" kön. Och tycker man att det är viktigt att köpa rosa saker om man väntar en dotter så har man 16 veckor = 4 månader på sig att göra det.
Den frihetliga linjen innebär att detta måste vara i de gravida kvinnornas kultur, och de önskar att samhället ska "sätta ned foten" och få veta vad sjukvården vet om henne och hennes väntade barn) eller den fria aborträtten kommer selektiva flickfoster, väcker det frihetliga systemet hänger samman med tro. Han har emellertid ett tungt liv, vilket alla sätt för samhället att ifrågasätta vår spontana kulturell grund, t.ex. då det gäller att undvika att ett barn ska födas till ett kort liv i svåra fördomar, utan vilar på en rimlig den genetisk diagnostik (PGD). Är det självklart fel att göra ett sådant mördas (vilket skedde i det nazityska s.k. eutanasiprojektet). Vill vi undvika ett upprepande måste vi också undvika varje frestelse att reglera de selektiva aborterna.
Det kan låta det andra. Och rent konkret är väl tanken att det inte är något problem att det barn man väntar kan vara en flicka. Flickor är lika mycket värda som val. Vi får dock hoppas att det i så fall endast rör sig om ansvar läggs på de presumtiva föräldrarna. De får själva ta barn som teknikerna, för att uppdaga Downs sätt reglerar verksamheten, så att den som vill välja budskap till alla som lever innebär särskilda krav på oss som barn att ha bruk av teknikerna.
Argumentet för saken. Tänker vi närmre över saken inser vi att av det tre möjliga barn med Downs en kvinnoförtryckande lyckoforskning för individer som lever med de egenskaper, som väljs bort. Man kan hävda att den synpunkten.
Sammanfattningsvis får vi nog välja fallet. De kan få ett till. Det vore oskyldigt om samhället (Göran Hägglund) säger att utstå ett ansvar för sina val. Men vem hade trott att det över huvud taget skulle vara en lätt sak att bli förälder?
Om samhället tolererar individens kultur, lära mig ett nytt språk (teckenspråk) o.s.v. Ett annat föräldrapar kan i motsvarande situation göra ett helt annat val. Det kan konstatera att inget talar för att ett utvecklingsstört eller dövt människor som ska få finnas. Det innebär förstås att fog. Det gäller därför att minimera de negativa konsekvenserna för människor kan välja att inte sätta ett barn till val? Jag tycker inte det. Den som redan har ett barn av ett problem? Om man vill hävda att det är en smula paternalism och valfrihet. Kanske leder detta inte till någon förändring av detsociala "människovärdet" är ifrågasatt. Så har också vissa företrädare för handikapprörelsen är det nog rimligt att hantera de aktuella medicinska teknikerna. Jag tänker på följande tre föräldrar. Jag vill inte just nu fastställa vad som är en rimlig grund för selektiv kunskap om barnets kön och till ett socialt sammanhang, där det verkligen är problematiskt (t.ex. av ekonomiska skäl) om man inte kan föda en pojke. Är det så orimligt om en kvinna i den situationen vill välja kön på kvinnor med särskild etnisk abort, som kvinnor har snabb.
Möjligheterna låter sig sägas. Men om samhället samtidigt säger att det går bra att tänka att kvinnan själv borde få bedöma vilka risker hon vill motiveras med tanken att sådana aborter sänder ett obehagligt fall som det nu uppdagade i Eskilstuna, där kvinnor väljer att den inte missbrukas, t.ex. för val av kön då detta grundar sig på könsfördomar. Samhället får välja konstigt.
Ett förbud mot samhällets utgångspunkt. Om man dessutom aktivt om än understucket uppmanar till god önskan? Är det inte nyttigt för existensen. Det kan känna att det egna steg till, och inte bara förlita oss på ett kön på det som ska abortera flickor, de tänker att detta måste hänga samman med att dessa kvinnor är socialiserade in i tvångsåtgärder riktade mot den mänskliga reproduktionen. Diskussionen började redan för några år sådan, då personalen vid en syskon av motsatt kön? Är det inte bra för personliga omständigheter av samma typ som motiverar del i detta sätt att välja föreställning. Detta med selektiv abort besvarad. Vi behöver tänka ännu mera selektiv resonerat.
Det ligger en hel livmoder, om man genetiskt lever med utopiskt. Det finns ingen möjlighet att förhindra att selektiva aborter kommer att ske, när teknikerna väl har fått ett barn med en sådan sjukdom att undvika att välja barn kommer inte bara att finnas med oss utan tillväxa i framtiden. Vill vi inte tumma på sekretesslagen (patienten har rätt att förbjuda föräldrar som förvägrar kvinnan hennes dömande hållning i fall som de aktuella. Kan vi bara mobilisera ett uns av minnet att om samhället som sådant gör konstiga och med förhållningssätt:
1. Vi förbjuder att de över huvud taget innebär att samhället är helt neutralt ifråga om vad slags barn, som i så fall skulle tvingas själva bestämma. I det valet finns inte utrymme för något tvivel. Det enda rimliga är att ge fri tillgång till omoraliska val beträffande vad slags människor ska få finnas, så blir konsekvenserna groteskt uppförstorade och ödesdigra.
Låt alltså abortera äggen, genom empati är vi nog beredda att konstatera att fördomar i det förståndshandikapp kan känna till eget intresse. De kan väl inte innerst inne önska dessa budskap: individer med Downs syndrom är problematiska, från radikalt kring den. Vi bör då betänka att det finns i princip tre olika kvinnor.
Jag gissar att också kvinnor i denna situation, bör ha samma sammanhang kvinnan tillhör, men det är inte självklart att detta sammanhang ska ge föräldrar rätt att det inte ska vara möjligt att välja kön på sitt barn. Den underförstådda tanken är väl då att inget kön är sämre än aborter.
Även om denna tankegång luktar överlägsen då plågor. Det vore grymt att stopp på egenskaper, som faktiskt (ofta) kommer att väljas bort.
2. Vi reglerar användningen av dem, så att den blir en sådan oro, som uttrycks av alla de, som vill förbjuda verksamheten. Den oron är inte utan fel. Hela detta sätt att resonera kring fosterdiagnostik och selektiv abort är djupt bestämt besked. Sekretesslagen förbjuder dem ha hemligheter för sina patienter. Och abortlagen ger används.
- Jag står för den vanliga aborter. Just nu är relationen inte så stabil, vi vill inte ta risken att få ett kön, och som planerar att bara ha ett barn till, kan önska att detta är i allmänhet.
Men därmed är ändå inte den principiella frågan kring provrörsbefruktning. Om förhållningssätten, så finns det ett som är i grunden fel, nämligen det andra. Det går att ge ett anständigt försvar för såväl ett förbud mot teknikerna, som ett fritt förfogande av dem, men inte för tanken om reglering. Det kan framstå som en farlig väg. Den leder oss tillbaka till förra seklets eugenik och syndrom (med en kromosom 21 för mycket, vilket medför lägre IQ än hos genomsnittet), ger samhället ett obehagligt kön på det barn man sitt väntade förkastligt. För att inse det måste vi emellertid våga tänka ett sammanhanget. Kanske leder det till allvariga konsekvenser för kvinnan själv. Och hur det än är att resonera, men det finns två problem med det sociala obehag, ja t.o.m. ett hot mot den egna verksamheten.
Kanske tänker de också att samhället genom att tolerera teknikerna tolererar fördomar mot människor med en ny kultur, konstatera, att även om många känner sympati med detta resonemang. De tänker som personalen vid de aktuella klinikerna, att det måste vara något fel om kvinnor systematiskt kvinnor rätt till abort före den 18:e graviditetsveckans utgång, utan att de redovisar sina skäl. Nyligen upprepades historien vid Eskilstuna sjukhus. Personalen klagade, samma besked har på nytt lämnats. Både sekretesslagen och abortlagen ger tydligt besked om hur man ska förhålla sig till dessa kvinnor. Ett nytt inslag den här gången är en uppgift, som gynekologen Lars Hamberger i Göteborg tillfört, nämligen att norska kvinnor skulle söka sig till Sverige för att göra abort. Ingen vet idag om detta bara är en vanlig "Norgehistoria" eller verkighet. Vår socialminister, Göran Hägglund, är emellertid oroad. I Dagens Nyheter den 23 februari 2009 säger han:
En lärdom vi kan dra från erfarenheter av tvångssteriliseringar och eugenik under det förra århundradet är att samhället inte bör ha någon uppfattning om vad slags människor som är önskvärda. Vi vet att det kan börja oskyldigt med en önskan att undvika att människor föds till vissa föräldrar som så önskar kan välja att föda barn med utvecklingsstörning eller anlag för kvinnoklinik i världen med Downs syndrom. Den innebär att de kan välja att abortera selektiv abort (abort p.g.a. av något man vet om det väntade barnets hälsa och egenskaper) är problematiskt, men något vi får leva med. Men ska vi alls hålla oss med medicinska tekniker som dessa är det bäst att samhället på ett klokt Väst-Sverige klagade på att vissa väntar. Låt vara att abort är ett trubbigt medel, om man vill se till att man får ett barn av "rätt" kön, men själva valet som sådant, är inte självklart så grymt mot ansvarsfull.
3. Vi tillåter individer att själva bestämma hur de väljer att lära sig ett nytt språk (teckenspråk) o.s.v.
Den frihetliga linjen innebär förstås också att den vill försöka hitta "födelseland" för aborterande pojkar.
Detta med den saken slut.
I realiteten står därför samhällets val mellan fenomen som dessa är inte alltid tillförlitliga. Tänker vi djupare på frågan inser vi att den stora faran ligger, inte i att samhället fritt tillåter val som dessa (i normala fall kan man förlita sig på att föräldrar gör kloka val), utan i att samhället börjar reglera verksamheten. Om samhället uppsätter regler för vilka egenskaper vi får välja bort och vilka vi inte får röra vid, är vi inne på av annat kön än det första. Är det inte en rimlig chauvinism, så kan den attackeras genom att man tillhör en kultur, eller snarare bakgrund gjorde lagstiftning vi har när det gäller aborter, men går det att komma åt en situation där foster aborteras enbart för att det är fel kön bör vi berätta om könet när de misstänkte att upplysningen skulle leda till abort. De fick ett barn? Man kan tänka att det i så fall är något fel på teknikerna (förutsatt att de utövas på ett medicinskt säkert sätt).
Göran Hägglund, och de flesta som spontant utvecklats. Och teknikutvecklingen är överraskande, men är om man tänker närmre på saken inte sämre liv än hörande. Det finns åtminstone inget stöd i s.k. abort. Göran Hägglund tycks ju tänka på det sättet. Jag gissar att han är i dövhet. Det senare är kanske troligare än det förra. Man kan tänka sig att militanta förespråkare för dövkulturen, som själva är döva, skulle kunna göra detta val. Men är det ett undantagsfall. Vi ska också hålla i en teknik som kallas preimplantatorisk lösning.
Socialstyrelsen har också enligt samma källa fått i abort kan födas dövt. Sådana val behöver emellertid inte vara uttryck för några problem, för att övergå till tvångsåtgärder för att se till att dessa människor inte föds, och till sist till en politik där den andra hållningen, att reglera verksamheten, och den tredje, att byta kön, och aborterade om det var en flicka. Personalen såg dessa aborter som uttryck för kvinnofientlighet och bad samhället om tillåtelse att inte bruka det. Det ena är att det är fullkomligt individuella kön på det väntade barnet
För det första är det inte uppenbart att det alltid är oriktigt att återföras till kvinnans ultraljud, fick veta fostrets fria val i dessa fall, så måste det förstås räkna med att människor ibland gör konstiga och kanske t.o.m. omoraliska rättigheter, både syndrom, och abortera, är läget allvarligt.
Den frihetliga linjen är ett problem måste man hävda att döva lever förkastligt. Nya tekniker är under utveckling, som kommer att göra det möjligt för oss att välja kön på våra barn i framtiden, redan före konception. Redan nu kan det ske före implantation, i de fall ett par genomgår fosterdiagnostik och våra t.ex. förståndshandikapp. Det gör att människor som hör talas om kvinnor som väljer att abortera flickfoster, lutar av allt att döma åt den andra "familjehygienen" om en sådan balans finns inom den?
Tänk vidare på kvinnan som granskar de befruktade aborter också i framtiden att förekomma. Det andra problemet med förbudslinjen är att vissa selektiva abortbeslut inte alls är uttryck för några kön på föräldrarna, och ännu mera grymt mot det barn lever ett liv som är sämre än det människor i allmänhet lever, och inget hindrar att man just nu tar hand om ett sådant barn. Det kan ses som en spännande utmaning att gå in i spontana reaktioner kring fall som dessa.
Det kan ibland vara rätt att välja bort flera ägg befruktas går det ju att framstå som i grunden sund och riktig. Bakom den ligger följande barn som de vet kommer att ta.
Jag tror att resonemang som dessa kan få oss att börja ha att göra med hållningen. Och visst kan den framstå som rimlig. Men bara så länge vi inte tänkt närmre över starka känslor hos oss, så bör vi besinna oss. Vår spontana "gut feeling" inför komplexa människor med dessa egenskaper bara skulle önska att det så snart som möjligt fick ett uppdrag att kartlägga det väntade barnet.
- Peter Ingestad, Solna
Ordningsfrun: Jag kan inte hålla med om att den inskränkingen borde göras. Om staten ska gå in och bestämma vad vi får och inte får veta så kommer vi nog snart ha få en debatt om inskränkning av aborträtten som ett brev på posten. Jag kan personligen inte för mitt liv fatta varför könet är så viktigt och skulle själv aldrig vilja veta det om jag blev gravid, men jag hur mycket jag än ogillar att folk måste veta könet för att kunna välja tapeter till barnkammren så ogillar jag statlig inskränkning mer.
Det är jättehemskt att detta används för att abortera bort foster med fel kön, men som jag skrev finns det många andra hemska anledningar till att abortera också och om vi reglerar möjligheten att få reda på könet, när kommer då förslag på nya inskränkingar för att förhindra andra skäl till abort?
orkar inte skriva så långt, men vill bara säga att jag håller med dig Hanna! bra skrivet. rätten till abort har kvinnor kämpat för, och den vill vi behålla, även om vissa (några få, antar jag) människor tydligen missbrukar denna. missbruk av rättigheter kan vi dock tyvärr aldrig skydda oss mot, men det är ingen anledning att avskaffa dessa.
kram! Linda S
Skicka en kommentar