Jämställdhet i Litauen

För två år sedan var jag i Ukraina, eller närmare bestämt i Donetsk, och pratade jämställdhet med unga liberaler. Resan ordnades av Folkpartiets biståndsorganisation Silc och jag har skrivit om den här. Nu får jag samma möjlighet igen, fast denna gång är det i Litauen, för vitryssar och med en mer blandad ålder på åhörarna. Jag ska prata om härskartekniker och berätta om mina erfarenheter av det som kvinna i politiken.

En händelse är given att berätta om. Det var en gång som ledamot i Idrotts- och föreningsnämnden i Göteborg som jag upplevde hur man kan bli överkörd av två män som inte känner varandra, inte tillhör samma parti, men som tillsammans skrattar i samförstånd och så är den fråga jag ställde död. Jag tog allt som oftast upp frågan om knatteidrott i lag och att det är konstigt att man delar upp pojkar och flickor i den åldern. För att få fler flickor att spela fotboll och hockey tycker jag att det vore bra med blandade lag så länge man är barn. Det vore också bra för jämställdheten. I nämnden fick vi en gång möjlighet att besöka Gunnilse IS och tala med deras dåvarande klubbchef (jag vet inte om han fortfarande är det), tillika socialdemokratisk kommunalråd, Frank Andersson. Då passade jag på att fråga varför de inte hade några flickor i klubben. Svaret var ganska självklart: Det finns inte tillräckligt underlag. Då frågade jag om de som fanns inte kunde spela i blandade lag. Då kommer härskartekniken. En moderat som hört mig snacka om det massor av gånger stönar högt och säger: De vill ju inte det, fattar du väl. Sossen, som aldrig hade hört det förut, skrattade lättat och så var det med det. Jag fick inget svar och gubbarna garvade i samförstånd. Förlöjligande.

Jag åker den 31:a oktober och jag ska givetvis berätta hur det gick!