Fru Lager

Jag har ju inte på ett vettigt sätt kommenterat det faktum att jag har gift mig. Det har inte riktigt varit möjligt så euforiska lyckokänslor väller fram varje gång jag ska förklara hur det var. För att inte tråka ut er kan jag sammanfatta det i att det var en otroligt fin och känslosam vigsel, en fantastisk kul middag med många bra tal och slutligen en sjuhelsikes röjig fest.

Sjöhuset i Brevik. Syns det att vi är 95 personer?

Jag är glad att jag följde mitt hjärta och gifte mig borgerligt. Allt annat hade känts som hyckleri. Vår vigsel var otroligt stämningsfull och vacker, trots avsaknad av präst och kyrka. Tänk på det alla brudar och brudgummar som väljer kyrkan av tradition och inte av tro!

Jag gråter. Det var inte ett öga torrt under vigseln kan jag lova!

Jag är glad över att det inte regnade under vigseln. Jag ville inte erkänna det, men jag trodde under hela planeringstiden att regn under vigseln skulle paja hela dagen. Veckan innan insåg jag att det skulle regna. Vädret var piss och det skulle inte bli 30 grader varmt och tropisk natt. Jag trängde bort alla tankar på att regn skulle förstöra, men jag är både glad och lättad över att jag aldrig fick veta om jag skulle ha tyckt att regn förstörde. Det regnade hela kvällen, men då gjorde det ingenting och inget väder skulle kunna gjort kvällen roligare!

Min mamma och svärmor kastar rosenblad efter vigseln.

Jag är glad över att så många hade roligt. Att mormor gick efter kl 2 och att min faster stuffade på dansgolvet kommer jag sent att glömma. Det värmer i mig när jag tänker på alla glada ansikten på alla partyglada kompisar. Jag ångrar inte för en sekund att vi lämnade festen först kl 3.

Så nu är jag gift. Mycket är förändrat, men ändå inte. Eftersom jag alltid vägrat att kalla mig fröken så är jag precis som innan – Fru Lager.


Foto: Gabriel Gumucio