Sexualisering av det offentliga rummet

Det är glädjande att regeringen säger nej till förbud mot sexistisk reklam. Jag såg debatten mellan Nyamko Sabuni och vänsterns LiseLotte Olsson och det var en fröjd att se vår jämställdhetsminister försvara yttrandefriheten. Jag ha varit, och är fortfarande, rädd för att inte bara vänsterkrafter vill inskränka yttrandefriheten. Från olika håll höjs röster för att man ska förbjuda ditten och datten.

Inte mins har Mohammedkarikatyrsdebatten legat till grund för att diskutera om yttrandefriheten inte ska gälla religion. Naturligtvis är detta också helt absurt och jag tycker inte man har rätt att kalla sig kränkt för att folk har kladdat lite på ett papper. SÅ farligt kan det inte vara. Men lik förbannat är det många som anser att det är ”dumt att provocera” och ”onödigt att publicera bilderna”. Men när fundamentalister runt om i världen bränner flaggor och till och med ambassader så måste någon faktiskt stå upp för yttrandefriheten och inte vika ner sig. Eller vill vi att fundamentalisterna ska diktera vad vi får och inte får skriva i våra tidningar?

Frågan om sexistisk reklam är lite annorlunda, men det är samma grundtänk. Saker som är obehagliga ska förbjudas. LiseLotte Olsson argumenterade för ett förbud för att hon skulle slippa se den typen av reklam. Varför tror folk alltid att det bästa är att förbjuda allt man inte gillar? Har någon som förespråkar ett förbud över huvud taget tänkt igenom konsekvenserna? Precis som fundamentalisterna som vill diktera vår press kommer skulle vi få en stat som kommer att diktera vad man får och inte får ha i sin reklam. Det kanske inte skulle ses som ett problem idag, men med olika regeringar kommer vi att få olika direktiv. Ska verkligen staten lägga sig i sånt? Jag har tidigare uppmärksammat Lindex underbara reklam ”We love boobs”. Den censurerades av SL och hyllades av många andra. Kan vi inte bara med det exemplet slå fast att det är mycket svårt att avgöra vad som är sexistiskt och att det till och med kan skilja sig stort från person till person?

Jag vägrar att låta någon knäpp bokstavstroende tala om för mig vad jag får och inte får rita och jag vägrar att låta någon galen vänsterpartist eller sexualmoralist bestämma över vilken reklam som passar och inte passar i det offentliga rummet!

Och så en liten parallell: I SVT:s program Faktum för några år sedan stod en programledare och kritiserade yttrandefriheten i samband med en diskussion om ”porrbilar”. En besvärad mamma klagade över att hennes barn fick se dessa bilar. I statlig television får man höra att yttrandefriheten inte alltid är bra. Kan det bli mer smaklöst?