Nu går det en reklam för jag vet inte vilken kräm, men budskapet känns igen. ”Att bli äldre är ett faktum, men att se äldre ut är nu historia.” Jag förstår att det är plågsamt att se ut som 95 när man är 70 eller se ut som pensionär när man är 40, men de flesta i vårt moderna västland gör inte det. Så var i ligger hysterin? Varför vill man se ut som en tonåring i medelåldern? Varför? Är det verkligen något eftersträvansvärt?
När vi var ute och reste i Sydostasien träffade vi på folk som vi pratade med. Vid ett flertal tillfällen berättade jag att syftet med resan var att fira min 30-årsdag. Reaktionen blev alltid att jag inte ser ut att vara så gammal. Först blev jag smickrad, för jag har som ni vet lite åldersnoja, men sedan blev jag mer eftertänksam. För allt handlar om att jag inte vill VARA 30. Inte att jag vill vara 30 och SE UT som 18. (Egentligen vill jag faktiskt både vara och se ut som 30, det är inte så farligt som jag trodde.)
När jag satt i väntan på avfärd från Ko Chang iförd ett par i Saigon inhandlade rosa shorts och en på ön inköpt turkosblå t-shirt med en elefant på samt hade håret uppsatt i tofs och luggen i ett spänne, då tänkte jag att jag faktiskt inte ser ut som en 30-åring. Det gjorde mig så klart inget då, för jag var på semester och då är allt tillåtet i klädväg (eller inte allt, inte midjeväska utanpå kläderna och inte tubsockar i sandaler). Som tur är ser jag inte ut sådär på jobbet. Eller på min fritid i stan heller för den delen. Så jag svarade personen som sa det att om du träffade mig på mitt jobb, skulle du nog tro på att jag är 30. Personen log och jag kände mig bättre till mods.
Jag vill se ut som 30. Om någon tror jag är 28 eller 32 spelar inte heller någon roll. På semestern gör det mig inget att folk tror att jag är 25, men här hemma vill jag helst att jag både klär mig och sminkar mig som en 30-åring, Varken mer eller mindre. Så krämer för att se ut som en tonåring – NEJ TACK!
söndag, april 15, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Som en föreläsare sa på Feliradagen om psykisk ohälsa.
Att vara tonårig/ung i dag har en sådan status. Barn börjar tidigt att längta tills tonårstiden och när den tiden sedan är förbi så vill vuxna fortsätta vara unga/ungdomliga tills långt upp i åren (medelåldern).
Själv har jag alltid kört min egen stil. Vet att många uppfattar mig som betydligt yngre än vad jag är just till det yttre. Det är okej då jag är så van.
Och när det kommer till kläder och så kör jag helt enkelt på det som känns mest "mig". Jag hade sådan panik innan Brysselresan:
http://tinnitussans.blogspot.com/2006/11/kldtips-efterlyses.html
Jag förstår dig helt och hållet. Jag har haft det problemet innan jag började på riksdagskansliet. Nu har jag succesivt börjat anpassa mig till vuxenlivets kläder ;o)
Jag har hört att någon som läst denna bloggpost har missuppfattat mitt budskap. Jag är alltså inte emot krämer som slätar ut hud och jag kommer förmodligen själv att använda det när det blir så dags. jag är emot själva marknadsföringen av produkterna. Det är som om det vore självklart att man vill se otroligt mycket yngre ut än vad man är och det tycker jag är en konstig syn på människor.
Antirynkkräm har jag faktiskt aldrig förstått mig på. Menar att det är väl mer en fråga om genetik än vilka krämer som används? Undrar om det finns seriösa forskningsbelägg för att rynkkrämer fungerar?
Alla åldras fast på olika sätt :-) Själv älskar jag att bli äldre och visare. Hurra!
Och visst var jag en lady i Bryssel ;-)
Så klart var du en lady i Bryssel!
Skicka en kommentar