Eutanasi

I dagens morgonsoffa diskuterades aktiv dödshjälp, eller eutanasi som det också heter. Jag blir alltid så försvånad över hur lätt folk verkar ta på det (undantaget i svt:s morgonsoffa var faktisk Thomas Idergard som i denna fråga gav ett sansat intryck). Det handlar om att det är helt självklart att alla ska ha rätt - inte bara till sitt liv - utan också till sin död. Som jag ser det finns det två stora frågor som gör att jag aldrig kan vara för eutanasi:

1. Om man har rätt till sin egen död och någon annan måste avsluta ens liv - vem ska utföra detta? Jag ser ett stort problem att läkare som ska rädda liv helt plötsligt ska ta livet av folk.

2. Vem ska få rätt till eutanasi? Detta är den absolut viktigaste och avgörande frågan för mig. Ska vi ha det som Lotta Gröning föreslog i morgonsoffan att man får skriva testamente? När man är i sina sinne fulla bruk skriver man ett tesamente om att när man inte är i sina sinnes fulla bruk vill man dö. Det kan knappast bli mer bisarrt. Man kan ju ändra sig och vad väger då tyngst? Såklart det man säger sist, men är det inte lite skrämmande att ha papper på att en läkare får ta livet av en? Om man nu inte vill ha ett system med testamenten, vilket jag tror att de flesta vettiga människor som är för eutanasi inte vill, vad ska gälla då? Och för vem ska man framföra att möjligheten finns? Finns det en möjlghet att detta kan ge press hos personer som av majoriteten svenskar inte anses ha ett värdigt liv?

Jag tror inte att man kan garantera att ingen människa dör ofrivilligt i ett samhälle där eutanasi är tillåtet. Därför ska vi inte tillåta det i Sverige. I den bästa av världar skule alla människor ha rätt till sin egen död, men nu kan det innebära en inksränkning på någon annan människas rätt till liv samt en inskränkning på läkaretiken. Jag förstår inte hur man så lättvindigt kan vara för något som är så problematiskt.