Karriär

Jag jobbar med politik och pratar politik varje dag. Ändå har jag känt mig aldeles tom på politiska åsikter senaste veckan. En sak kan jag dock skriva några rader om. Det gäller politiska broilers eller karriärister som kanske är ett bättre namn. De finns överallt. De tycker saker som ligger i tiden. De gör utspel där de säger vad som helst för att få press, även om det är helt vansinnigt. Tyvärr finns den en tradition inom mitt parti att all press är bra press och ingen granskar dessa människors idiotiska utspel. För de är ju aktiva. De drar ju till sig uppmärksamhet.

Det är möjligt att jag med dessa rader kan anses kasta sten i glashus, då jag själv inte skulle ha något emot att klättra uppåt på karriärstegen. Men jag gör det inte till vilket pris som helst. Makten får aldrig vara viktigare än övertygelsen.

Såhär lite längre bort från det politiska maktspelet (jag är numer tjänsteman) börjar åsikter och ideologi komma mer i centrum, än själva spelet. Jag tror att vi alla som någon gång deltagit i spelet måste därifrån en stund. Annars kan vi nog alla bli karriärister som bara vill åt makten och inte har sin övertygelse som främsta drivkraft. Vad är det egentligen vi vill? Det är nog bäst att ta en funderare på det...