Sorrento

Min svärmor bjöd på en resa till Sorrento efter valet och det var en fantastisk resa. Här kommer bilder som visar hur underbart jag hade det, trots att jag var förkyld och eländig när vi åkte.

Nere i hamnen i Sorrento. Nästa gång vi kommer hit ska vi bo på hotellet med den fantastiska utsikten - Hotel Vittoria.

Maten är fantastisk. Vem har inte drömt om att få in ett fat med enbart mozzarella i olika former?

Stranden i Positano - en underbar by längs Amalfikusten. Vattnet var fortfarande varmt.

Positano är brant.

Jag köpte mig en hatt i en mysig gränd. Ett köp jag inte skulle komma att ångra i solen.

Fantastisk vy.

Jag och Andreas tog en båttur runt Capri.

Här är en droppstensgrotta där självaste heliga Maria har bildats i stenen.

Sedan skulle vi se Grotta Azzurro och det var fullkomlig kaos utanför.

Mycket vackert ljus därinne, men inte så romantiskt som de ville ha det till. 20 båtar och 20 kaptener som sjöng "O sole mio" falskt.

Efter 15 års längtan fick jag äntligen se Pompeji. 1995 tågluffade jag och en kompis till Italien, men vi kom inte så långt som till Neapel så Pompeji fick vänta.


Mycket folk och mycket varmt. Jag är tacksam över hatten.

Jag har gjort mig fin för middag och för en drink på ett café med utsikt.

Sorrento har stora höjdskillnader.

Sista dagen skyndade jag och Andreas oss till Rom för att Andreas skulle få se något av allt det man måste se där. Peterskyrkan var prio ett. Sedan var vi på Sixtinska kapellet, men där var än mer folk än det som syns på bilden ovan så det var inte ett alltför angenämt besök.

Slutligen ett besök på Spanska trappan och en promenad till något som skulle visa sig inte vara Fontana di Trevi. Vi hann inte gå rätt, utan fick ta tunnelbanan tillbaka till tågstationen för att sedan ta oss till flyget.

Läs mina feministiska kulturbetraktelser från Pompeji här.