söndag, december 13, 2009

Lite tankar om feminismen

Jag läser mycket feministiska böcker just nu eftersom jag har nylanserat min gamla hemsida feministbiblioteket.

Att vara likhetsfeminist är för mig självklart som liberal. Nu är särartsfeministerna så få att man knappt behöver påpeka att man tror på att könsroller är skapade och att de individuella skillnaderna mellan människor är större än skillnaderna mellan könen. De som håller med särartsfeministerna om att manligt och kvinnligt bör bevaras och att kvinnor och män har, av naturen givna, roller kallar sig oftast inte för feminister. Men de finns och alltfler liberaler jag känner går år särtartshållet. Ofta händer detta när de har fått barn. Det är lite skrämmande, men det som är fascinerande mitt i allt ihop är att de som hatar högerfeministerna mest är vänsterfeministerna. Och vänsterfeministerna har faktiskt också mycket inslag av särartsfeminism. Bland annat så är kvinnoseparatistiska arrangemang vanligt i vänsterkretsar efter som ”kvinnor har erfarenheter som bara kvinnor kan ha” och i boken Äga rum fick jag lära mig att konflikten i de egna kretsarna har varit huruvida transkvinnor är välkomna till dessa arrangemang eller inte. För mig låter detta helt absurt. Om man ens måste diskutera en sådan sak så har man gått långt i sitt särartstänk.

Jag ogillar all form av särartstänkande oavsett som det handlar om medfödda roller eller kvoteringar hit och dit (nej, föräldraförsäkringen är inte kvotering, utan individualisering) och ju mer jag läser det vänsterfeminister skriver så inser jag att de är minst lika särartsfeministiska som högerfeministerna. Eller i alla fall har de något gemensamt.

Slutligen vill jag säga att jag kallar mig feminist. Jag kallar mig inte liberalfeminist, för jag har ingen anledning att distansera mig från andra feminister som tycker korkade saker. Jag är lika mycket feminist som de. Däremot, om någon frågar vilken inriktning inom feminismen som ligger mina åsikter närmast, så svarar jag liberalfeminismen. Dock är det få som frågar, istället tar många för givet att man måste ”köpa hela paketet” om man kallar sig feminist. Det måste man inte för man kan ha olika ideologier i botten. Jag är liberal. Liberalismen är min ideologi. Jag tycker att feminismen gör en bra analys på hur samhället är uppbyggt och vilka strukturer som finns. Feminismen är ett analysverktyg. Därför kan man vara både feminist och liberal eller feminist och kommunist.

4 kommentarer:

Maria Byström sa...

Å, vad bra skrivet. Heja Hanna!

Kram

Hanna sa...

Tack, Maria!

Maria Byström sa...

... och idag betalade jag in medlemsavgiften till LK...

hurra!

Hanna sa...

Det var bra gjort! Jag har också gjort det, fast jag lovade mig att aldrig göra det ;o)

Kram