Groundhog Day

Igår var det Groundhog Day, dagen som Bill Murray i filmen med samma namn upplever over and over and over again. Han får inte möjlighet att vakna dagen efter förrän han har gjort något bra av dagen. När han tar livet av sig eller struntar i sin omgivning, vaknar han igen. Det är inte förrän han har blivit en god människa, lärt sig spela piano samt lyckats charma sin kollega så mycket att de blir ett par, som han får vakna dagen efter.

Vi har nog alla en Groundhog Day i våra liv. Själv återupplever jag ofta min studentdag. Jag var glad och förväntansfull, men något som jag aldrig hade drömt om skulle hända. Min klassföreståndare mötte mig och mina vänner innan vi skulle in i aulan för vår avslutning. Han sa åt mig att sätta mig långt ut på kanten. Jag fattade ingenting och han bara log och gick. Mina två mycket duktiga kompisar fattade direkt och blev superavis: ”Du har fått STIPENDIET”, nästan skrek de i munnen på varandra. Det fanns ett stipendium som den bästa eleven i samhällskunskap fick varje år (på drygt 1000 kr). I år bråkade mina vänner eftersom vår samhällslärare inte var representerade i juryn (vår de jure lärare satt med i juryn, men eftersom vi försökte få honom sparkad så hade vi en de facto lärare som inte satt med i juryn). Jag deltog aldrig i tjafsen eftersom jag aldrig får den typen av utmärkelser. Jag är aldrig bäst på någonting.

Jag satte mig således en bit in på bänkraden i aulan för att markera att jag visste att mina kompisar hade fel. Det hade de inte. På darrande ben och som i trans fick jag gå upp på scenen och mottaga stipendiet som 1996 års bästa samhällselev på samhällsprogrammet. Jag har nog än idag inte fattat att det var så.

Denna dag upplever jag om och om igen och jag tror att jag kommer att fortsätta att göra det så länge som jag inte är färdig med min uppsats i statsvetenskap. Jag har nästan 200 högskolepoäng och har pluggat i 6 år, men inte fått någon examen. Min uppsats ligger halvskriven i min dator, men djupintervjuerna på en trave band som ligger i in låda, men trots det är det inte klart. Detta plågar mig såklart och jag vet att jag måste ta tag i det snart. Jag vet att jag en dag måste skriva den. Först då kan jag nog lägga den dagen till handlingarna och bara njuta av minnet från min studentdag. Idag blir det lite fläckat av vad som hände sedan, eller snarare inte ände. Men det är så klart inte för sent att få vakna upp dagen efter Groundhog Day.

Vilken är din Groundhog Day?