Victoria får sin vilja igenom

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga idag. Det känns oerhört trist att Victoria gick sin vilja igenom och ska ha brudöverlämning på sitt bröllop. Som jag har argumenterat för tidigare så är detta en statsangelägenhet och om man vill ha ett sådant bröllop (läs: om man fortfarande tycker att det är ok att ärva en statschefstitel) så får man faktiskt finna sig i att inte få bestämma själv. Detta borde givetvis Andreas Wejryd sagt till henne. Tyvärr verkar han vara en ryggradslös person. Jag är glad att han har yttrat sin åsikt i frågan, men vad hjälper det när alla white trash-bridezillas runt om i landet vill göra som Victoria? Då har prästerna såklart inte ett skit att sätta emot. Sorry, men nu läggs en ny ribba.

Det värsta är ändå bristen på ärlighet i argumentationen. Att det skulle vara en symbol för tronföljaren som blir förd till altaret av kungen är bara trams. Skulle kungen spatserat in med Carl-Philip om det var hans som var tronföljaren? Nej, såklart inte. Det är bara efterkonstruktioner för att legitimera ett dumt val.

Men dummast av allt och alla måste väl ändå Magdalena Ribbing vara. Här reder hon ut begreppen. Men det var då det. Nu är det annat ljud i skällan. Nu handlar det vår kronprinsessa och då är till och med Ribbing beredd att lägga gamla principer åt sidan.

Jag återupprepar: Hoppas att monarkin avskaffas snabbare än Vickan hinner överlämnas!

Fler bloggar om detta: Helle Kein, Amanda Lövkvist, Jesper Svensson

Var är brudarna i den nya brittiska regerigen?

Det är verkligen roligt med liberaler i den brittiska regeringen. Dock är det mindre roligt att endast 4 av 23 ministrar är kvinnor. Kanske är det så att just brittiska kvinnor saknar den kompetens som behövs för att styra landet. Kanske är de brittiska kvinnorna mindre intresserade av politik än i exempelvis Sverige. Eller så är det så att de gubbar som nu bildat regering tror att kvinnor är mindre kompetenta och mindre villiga att få makt. Förmodligen är det så.

Redan på 80-talet var Storbritannien ett föregångsland med en kvinnlig regeringschef som är en av de mest kända regeringschefer de haft. Vad hände med jämställdheten i politiken efter det? Inte mycket kan vi konstatera. Jag saknar denna vinkel i svensk media. Vi om några borde reagera på avsaknaden av kvinnor på höga poster!

Läs mer om den nya brittiska regeringen: Svenskan, Aftonbladet, DN

Lars Vilks och yttrandefriheten del 152

Lars Vilks har återigen varit i blåsväder. Återigen har galna fundamentalister försökt att stoppa det han gör. I detta fall var det inte Vilks själv som gjort något, utan han föreläste om vad man får och inte får göra i olika länder. Ett högst relevant ämne kan man tycka. Galna män försökte stoppa honom och blev nedbrottade av poliser och många fick tårgas i ögonen, ja ni kan se hela förloppet på Upsala Nya tidnings webbplats om ni klickar på länken ovan.

Bloggaren Fredrik frågar sig som om yttrandefriheten har en gräns. Svaret på den frågan borde för varje liberal vara nej. Fredrik jämför med Djurgårdssupporten som blir nedklubbad i motståndarklacken och insinuerar att alla borde tycka att han inte har rätt att hävda yttrandefrihet. Men självklart har han det. Ingen människa kan någonsin anses vara rättfärdigad att slå ner någon för det den personen säger. Jag blir fruktansvärt provocerad av det Fredrik skriver, men jag funderar inte på om han borde censureras.

En del personer viftar bort Lars Vilks som en tokfrans, och det kanske han är, men det är inte det som detta handlar om. Föreläsningen i Uppsala handlade om yttrandefrihet och de som förstörde föreläsningen var emot yttrandefrihet och vårt öppna samhälle. Jag förstår inte hur man kan försvara det öppna samhället och samtidigt försvara dem som vill rasera det. Man måste komma ihåg att det inte är ett gäng kränka muslimer som visade upp sig i en föreläsningssal i Uppsala. De är extremt medvetna om vad de gör. Hur förklarar vi annars vad de gjorde där? Varför var de intresserade av en öppnen föreläsning vid universitetet som skulle hållas av Lars Vilks? Jo, såklart därför att de är ute efter honom och bara väntade på ett tillfälle att slå till och förstöra. Han har provocerat dem och deras uppgift är att se till att tysta honom. Trevligt, eller hur? (Lyssna på dem som stämmer in i en kör bakom de som slåss: MO-HAM-MED, MO-HAM-MED, allt verkar mycket regisserat.)

Jag drar en parallell till den så kallade Salemmarschen. Jag tycker att det är fruktansvärt att det finns nazister in vårt land som samlas och demonstrerar, men tyvärr är det inte det enda problemet i sammanhanget. Så kallade antifascister anordnar motdemonstrationer för att visa sitt förakt och dessa motdemonstrationer urartar alltid och folk i Salem vågar inte gå ut och alla affärer stänger när marschen ska gå av stapeln. Vad är AFA:s syfte? Jo, att marschen inte ska få hållas. Det kan ju låta ädelt för en oinsatt att man vill stoppa nazister från att demonstrera, men det de vill är att yttrandefriheten inte ska gälla alla. De vill bestämma om vad man får och inte får säga. Samma sak är det med de fundamentalistiska galningarna som är efter Lars Vilks.

Det vi bör fråga oss är vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samälle där alla har rätt att uttrycka sin mening så ska vi låta Vilks hållas. Vill vi isätllet ha ett samhälle där vi väljer några som i sin tur väljer ut vilka som har rätt att yttra sig, då kan vi be honom hålla truten. Men då ska vi också veta att det kanske inte alltid är dem vi gillar som sitter vid makten och utser vad som är acceptabelt att prata om och en vacker dag kanske det är vi som måste hålla tyst. Alla som vill ha det andra alternativet räcker upp en hand!

Slutligen vill jag säga att jag funderade ett tag på om jag inte tyckte att Lars Vilks bara var en tokfrans, men tack vare honom ser vi att vårt öppna samhälle och vår yttrandefrihet är hotad. Så länge det viktigaste är att få tyst på Lars Vilks och inte på dem som vill tysta honom så har vi större problem i samhället än vad vi tror.

Läs mer i Expressen och Aftonbladet

Andra bloggare som skrivit om detta: Maria Byström, Per Altenberg, Christian Tegnvallius, Sakine Madon och Niklas Odelberg

Vart är feminismen på väg och vem vill följa med?

Igår var jag på ett seminarium ordnat av Liberati som handlade om feminism. Titeln på seminariet var ”Vart är feminismen på väg och vem vill följa med”. Moderator var Isobel Hadley-Kamptz och debattdeltagare var Magnus Betnér, Maria Sveland och Louise Persson. Alla liberaler utom Sveland.

Tyvärr blev detta en debatt där de mesta kloka saker kom från vänster och debatten höll över lag mycket låg nivå. Men för att inte vara alltför kritisk utan mer fokusera på det som var bra så kommer här ett antal citat från diskussionen:

Magnus Betnér: Vi behöver stå ut med ett mindre liberalt samhälle på kort sikt för att få ett mer liberalt samhälle på lång sikt (om bland annat kvotering i bolagsstyrelser).

Maria Sveland: Feminism är inte bara åsikter, det är också kunskap.

Louise Persson angående att tro på att det finns strukturer som missgynnar kvinnor och att tro på Adam Smiths osynliga hand: Det är egentligen inte så stor skillnad.

Maria Sveland angående varför feminism blir så känsligt: Det är för privat och vidare att ingen vill konfronteras med frågor som: Varför är det alltid är jag som vet vad som fattas i kylslåpet.

Louise Persson angående bittermän som är arga på att kvinnor oftast får vårdnaden om sina i vårdnadstvister: De ser inte sambandet med odelad föräldraförsäkring och att de inte får vårdnaden. De skyller istället allt på feminismen.

Jag fick tillfälle att ställa en fråga och då också presentera Feministbiblioteket (såklart tar man chansen!). Jag frågade om de kunde se en backlash i samhället just nu, men det var ingen som trodde det. Jag ska utveckla mitt resonemang i den frågan vid ett senare tillfälle. Hur som helst var det en trevlig tillställning som slutade med två utdelade visitkort och två öl i goda vänner lag.

Sveriges statschef planerar bryta mot svenska kyrkans vigselordning

Jag satte morgonteet praktiskt taget i vrångstrupen i morse. Är detta verkligen sant? Ska Victoria och Daniel frångå svensk vigseltradition och tillämpa brudöverlämning? Jag som trodde att Vickans bröllop skulle bli en slutpunkt för alla hollywoodinfluerade bröllop, men det kommer nu istället at bli ett startskott för en ny era där brudöverlämning blir norm.

Jag har tidigare skrivit om detta fenomen och varför det är skadligt för jämställdheten. Annika Borg skriver i sin artikel att brudöverlämning är en djup symbolisk handling och att det är viktigt för kyrkan att vigselakten symboliserar jämlikhet. För att visa att kvinnan och mannen båda är myndiga att fatta sina egna beslut, går de under vigselakten in tillsamman i kyrkan. Kyrkans tradition tycker jag är fin. Den visar att vi lever i ett land där kvinnor ä myndiga och får bestämma själva vem de ska gifta sig med.

Nu vill Victoria av alla människor ledas in av sin far, kungen och Sveriges statschef, när hon gifter sig med sin Daniel. Även om hon är en människa och själv, tillsammans med Daniel, ska få bestämma över sin vigsel så att den blir som de vill, så är det ändå så att vissa saker som de måste förhålla sig till. De måste t ex gifta sig i Storkyrkan och det finns en rad andra regler. Självklart borde en regel också vara att hålla sig till Svenska kyrkans vigselordning.

Jag tycker att det är oerhört allvarligt om Sveriges statschef kommer att släpa in sin dotter i kyrkan som vore hon en omyndig kvinna. Det en sak om romantiska tjejer runt om i Sverige har fått för sig att detta är en fin gest men en helt annan sak om Sveriges blivande statschef inte förstår att detta är en symbol för ojämlikhet.

Nu är jag inget fan av monarkin, men något gott borde detta bröllop föra med sig och det är att ge tjejer som vill överlämnas av sina fäder en ny förebild och tänka på ett nytt och mer jämställt sätt. Väljer Vickan att gå in med kungen så hoppas jag att republik införs snabbare än hon hinner överlämnas.

Fler som skrivit om detta: Karin Långström Vinge och Ordningsfrun

Jag återkommer i frågan, var så säkra!

Fördomar och reflektioner på tåget hem från Göteborg

Jag har inte uppdaterat bloggen på en vecka nu och det beror på min alltmer hektiska arbetssituation. Jag ska flänga runt i hela riket och webbutbilda folkpartister och det känns som att det blir sällsynt att få en stund över för sig själv. Men idag har jag tagit mig ledigt!

Igår var jag på väg hem från en webbutbildning i Falkenberg och klev på tåget till Stockholm i Göteborg. En man satt bredvid mig och jag blev lite besviken på att inte få sitta själv. Jag skulle läsa och kanske sova på vägen upp. Nu ville mannen vid min sida ha sällskap upp och prata hela vägen och för en social person som jag, blev detta något av en konflikt. Det brukar vara jag som vill prata, men nu var jag mer sugen på att läsa. Dessutom visste jag inte vad jag hade gemensamt med en göteborgsk arbetare som av någon anledning veckopendlade till Stockholm.

Jag valde att vara trevlig, men när det kom fram att hans jobb i Stockholm var att han var fackligt förtroendevald så försökte jag in i det längsta undvika att tala om vad jag jobbade med. Jag sa lite flyktigt att jag jobbar med internutbildningar. Som det brukar bli så går det dock tillslut inte att undvika längre och jag fick frågan vad jag sysslar med. Ett skämt om webb kontra dataintrång kom och jag kunde hålla mig för skratt. Vid det laget hade jag bestämt mig för att detta samtal måste få ett slut och att jag inte orkade sitta och småprata med någon som jag trodde var en sosse som hatade både Stockholm och regeringen. Detta va dock enbart fördomar skulle det visa sig.

Samtalet fick en annan vändning och jag fick mina fördomar krossade en efter en. Mitt ressällskap är bekymrad över att regeringen inte kommer ut med sin politik, tex skattesänkningarna (verkligen?). Han tycker också att fp:s enda stora fel i Göteborg är att de accepterade biltullarna (bara det?). Dessutom kom det några kängor till hans fackliga motsvarigheter i LO (hörde jag rätt?).

Vi lämnade politiken för en stund och började prata resor. Det visar sig att vi var i Peking ungefär samtidigt förra året och pratade om det. Han hade även varit i Vietnam och Thailand och vi pratar om det. Sedan berättade han om Borneo som han tycker att jag bör besöka. Han nämnde ockås Brasilien som ett underbart land där man kan resa runt i veckor.

Vid detta laget hade jag riktigt trevligt och började småle åt mig själv och mina fördomar. Den sista krossade fördomen fick jag när vi skulle skiljas vid centralen i Stockholm: ”Se nu till att vinna valet för annars får jag panik! Helt allvarigt vet jag inte vad jag ska ta mig till om ni inte vinner.”

Så var min resa hem från Göteborg. En äkta göteborgare med ett fackligt förtroendeuppdrag röstar på regeringen. Jag känner mig mer hoppfull för fortsatt arbete för en valseger i höst!

Nej till censur - alltid!

Jag värnar yttrandefriheten och det gör jag för att jag är liberal. När vår EU-kommissionär Cecilia Malmström går ut och säger att vi ska införa internetcensur för att ”barnpornografi inte har någonting att göra med yttrandefriheten” så undrar jag var ideologin har tagit vägen. Självklart är inte det inte en yttrandefrihetsfråga huruvida mans kan få sprida barnpornografiskt material eller inte, men att på förhand censurera ”olämpligt material” på internet är en yttrandefrihetsfråga. Punkt.

Henrik Alexandersson skriver bra om detta. All censur tenderar att svälla och det som är olämpligt för vissa är det inte för andra. Visst kanske vi alla enas om att barnpornografi är olämpligt, men när det kommer till abort, homosexualitet eller folkmord så kan det i andra länder vara förbjudet att yttra, för en svensk, helt normala saker. Det vill vi inte definitivt inte ha hit och med en EU-lagstiftning om censur mot barnpornografi kommer vi ett steg närmare det vi inte vill ha.

Jag tycker inte om att man använder grova brott som barnpornografi för att legitimera censur. Tänk om och tänk rätt!

Andra som bloggat om detta: Mikael Ståldal, Victor Zetterman, Per Pettersson och Mattias Lönnqvist.

Det är tydligen möjligt att köpa sex av inlagda patienter

Jag är just nu hemma och mina föräldrar i Lidköping och här nere läser man Göteborgs-Posten. Idag läste jag något förfärligt i tidningen och det var denna artikel om en psyksjuk patient som sålde sex från sitt rum på Östra Sjukhuset i Göteborg. Förutom att detta är helt vansinnigt och att det naturligtvis inte ska gå att kunna sälja sex i ett rum på sjukhuset så visar detta också på hur viktig sexköpsalgen är.

Som jag skrev ridigare så är lagen till för dem som ligger i gränslandet mellan total frivillighet och våldtäktsoffer. Kvinnan på Östra Sjukhuset i Göteborg sålde sex frivilligt, men vi kan väl alla vara överens om att denna frivillighet står på aningen svajig mark. Hon har blivit sexuellt utnyttjad som barn, är manodepressiv och säljer sex för att skada sig själv. När jag läser om sådana kvinnor så blir jag stärkt i mitt försvar av sexköpslagen.

Läs här min recension av boken 14 år till salu av Caroline Engwall som handlar om en ung tjej som säljer sex ”frivilligt” för att skada sig själv eftersom hon känner skam och skuld efter en våldtäkt. Tjejen i boken hade kunnat får hjälp ändå eftersom hon var så ung, men hade hon forsätt sälja sex i några år till hade hon inte haft den tryggheten om inte sexköpslagen fanns.

Lästa böcker 2010 del 1

Jag läser en bok på stranden på ön Bintan i Indonesien.

Jag läser 20 böcker enligt en egen litteraturkanon sedan tre år tillbaka och här kan du se vad jag ska läsa i år. Årets kanon ser lite annorlunda ut eftersom jag ska läsa 10 valfria nobelpristagare. Jag kan nu redovisa de fem första böckerna:

Från listan:

Grannarna – Fredrika Bremer: Denna bok var väldigt tråkig. Recension finns att läsa på Feministbiblioteket.

Grisjakten – P C Jersild: en fruktansvärt bra bok! Min vän Mia sa igår på en middag att temat i boken är någon man skulle velat komma på själv. Den handlar om en byråkrat som får i uppdrag att utrota alla grisar och så klart syftar detta på förintelsen.

Nobelpristagare:

Vid flodens krök – V S Naipaul: Denna bok började bra, men sedan kom jag liksom inte vidare. Därför kan jag heller inte ge något bra referat eftersom jag helt enkelt inte kommer ihåg. Det handlar om en man i ett okänt afrikanskt land och han går igenom krig och förflyttningar.

Den goda jorden – Pearl Buck: Otroligt bra! En nobelpristagare och tillika feminist och jag blir sjävlklart intresserad! En recension av denna bok finns också på Feministbiblioteket.

Heinrich Böll – Doktor Murkes samlade tystnad: Fem noveller om mer eller mindre märkliga personer. Min favorit var den om fastern som firade jul varje dag.

Allt ofrivilligt sex är inte våldtäkt

Det känns bra att Beatrice Ask har gjort en pudel, även om det inte riktigt känns som att hon menar det.

Paulina Neuding skrev i gårdagens svd om dessa lilla kuvert och hur fel det är. Bra så. Men Neuding är också upprörd över att polisens resurser går till att försöka haffa torskar när man istället ska koncentrera sig på våldtäktsmännen. Det är alldeles självklart att män som misstänks för brott oavsett om det handlar om sexköp eller om mord, inte ska få hem brev i kuvert i grälla färger. Men alldeles oavsett det så är sexköp ett brott. Neuding skriver:

Nu går polisens resurser till att jaga människor som har haft frivilligt sex på fel sätt, samtidigt som kvinnor är rädda att gå hem på kvällen därför att antalet våldtäkter stiger.

Jag kan förstå att de som är emot sexköpslagen tycker att man slösar bort samhällets resurser på att leta sexköpare, men oavsett det så är det inte alla prostituerade som valt att sälja sin kropp efter noga övervägande. Det låter på Neudning som att det är ett gäng glada horor som säljer sin kropp till ett gäng glada torskar och av en händelse råkar de hamna i polisens händer. Eftersom någon måste få reda på att ett köp har skett kan måste det förmodas att någon anmäler brottet. Före citatet ovan skriver Neuding:

När Beatrice Ask talar om sexköp talar hon om att det gäller att komma åt dem ”som förgriper sig på småflickor”. Mot sådana övergrepp finns det en våldtäktslagstiftning. Vi behöver inte ovanpå detta en lag som vilar på föreställningen att vuxna kvinnor inte är förmögna att själva ta ansvar för sina liv och sina kroppar.

Det finns en gråzon mellan den som blir våldtagen och den som har sex mot betalning frivilligt. Det är för dem som finns i denna gråzon som lagen är till för, i alla fall i min föreställningsvärld. En kvinna som utsatts för sexuella övergrepp och tvingats in i prostitution och sedan valt att stanna kvar där ”frivilligt” är ett exempel. Tessan i boken 14 år och till salu sålde sig själv ”frivilligt” och om hon hade fortsatt till hon blev 20 hade det varit fullt lagligt att ha sex med henne mot betalning och då hade inga våldtäktslagar räckt. Det låter på Neuding som hon tror att det antingen är lyckliga horor eller våldtäktsoffer. Verkligheten är ofta en annan.

Jag tycker att poliser ska sätta dit dem som begått brott mot sexköpslagen och även sätta dit dem som våldtar. Det ena utesluter inte det andra. Polisen ska inte jaga människor som har frivilligt sex med varandra, men de brott mot sexköpslagen som anmäls ska utredas och straff ska ges till dem som är skyldiga. Men ingen ska dömas innan dom har fallit.

Helena Bargholtz har också skrivit om detta.

Folkpartiets nya webb

Jag bloggar mycket om min vardag och mina politiska åsikter, men inte så ofta om mitt jobb. Som politisk sekreterare med ansvar för webb och webbsupport kan jag idag meddela att vi idag har lanserat en ny hemsida. Den är inte helt klar med alla nya funktioner, men vi har kommit en lång bit på vägen.

Tillsammans med mina kollegor Niki och Markus har jag varit med och tagit fram denna nya sida. Min roll nu är först att leta buggar och rätta till, men sedan att se till att utbilda dem som ska använda systemet. Och att utbilda folk på webben är bland det bästa i mitt jobb. Snart ska jag till Halland och Östersund och kanske är jag någon gång i vår i en stad nära dig.

Här ser du den nya hemsidan.

Seved Monke, Gulan Avci, Anna Lundberg, Christer Sörliden, Jimmi Jonsson och Runo Johansson har också bloggat om fp:s nya webb.

Ask och lila kuvert

I torsdags var jag på ett seminarium i Riksdagen om unga kvinnor som hamnar i prostitution för att de vill skada sig själva. Författaren Caroline Engvall var där och pratade om den bok hon skrev för två år sedan, 14 år och till salu. (Jag ska såklart återkomma med en recension på Feministbiblioteket när jag läst den.)

På seminariet pratade även Beatrice Ask och några andra, men jag tyckte att det blev ganska trist när det bara diskuterades vilka polisinsatser som skulle göras så jag gick när det var en halvtimma kvar. Det skulle jag tydligen inte gjort med tanke på vad som visades i tidningarna igår.

Citat från Beatrice Ask enligt Aftonbladet: Jag vill skicka grälla kuvert till sexköparna, för jag tror att det värsta som kan hända en sexköpare är att någon i omgivningen ska få reda på vad de gjort, frun eller grannen (..) Vi borde ha gredelina kuvert, det ska vara tydligt, du är misstänkt för att vara ute och köpt sex

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag är ofta arg för att brott mot sexköpslagen inte respekteras och at folk som bryter mot den inte ses som brottslingar, men detta är banne mig det dummaste jag har hört. Att skicka ut kuvert med grälla färger till den som MISSTÄNKS för brott mot sexköpslagen är inte att hålla sig till att du är oskyldig fram till dess att motsatsen bevisas.

Jag håller med Beatrice Ask om att det är mer effektiv än fängelse, men denna typ av straff tillämpar vi aldrig annars, så varför nu? Eller jag vet varför, för att människor ska dömas av en domstol, inte av sina medmänniskor. LUF:s ordförande Adam Cwejman illustrerar hur det skulle se ut när Ask skickar ut sina ila kuvert.

Ska man skratta eller gråta? Vad man än gör känns inte detta som ett inlägg som främjar de som är för sexköpslagen. Och det skrattar inte jag åt.

Andra som bloggat om detta: Andreas Froby, Sebastian Hallén, Runo Johansson, Amanda Brihed, Sanna Rayman, Alexander Bard och Politikerbloggen.

Gammal skåpmat om biologism som piggar upp

Få saker gör mig så glad som när forskare kommer med rapporter som bevisar vad jag är så övertygad om: Att kvinnor och män är mer lika än olika. Visst är vi alla olika, men de individuella skillnaderna är större än dem mellan könen.

Janet Shibley Hyde, psykologiprofessor vid University of Wisconsin-Madison i USA har forskat kring skillnader mellan könen och har kommit fram till att de huvudsakliga skillnaderna mellan könen ligger i att män är mer våldsamma, onanerar mer och har mer gärna tillfälliga sexuella partner samt är mer fysiskt aktiva. I annat fall är vi mest lika.

Professor Annica Dahlström hävdar ofta att skillnaderna sitter i våra hjärnor, något som Hyde förkastar år det kraftfullaste: - Det finns ingen "kvinnlig" hjärna. Det finns en mänsklig hjärna, säger hon.

Många har liksom Annica Dahlström försökt att "bevisa" att kvinnor och män är olika och att vi behövs till olika saker. Feminister har i många årtionden kämpat för att denna syn ska försvinna och att man inte ska prata om vårdande gener och alfahannar.

Även om Hydes forskning inte kom igår så skadar det inte att friska upp minnet då och då. Birgitta Ohlsson tipsade mig idag om denna gamla artikel i DN. Det känns bra att ha lite på fötterna när man möter särartsfeminister, vilket tyvärr händer allt oftare.

Monica Green tycker lite olika saker om syskonsex

Nu har Monica Green varit i farten igen och har uttalat sig om saker som sossar inte bör (eller hur ska man annars tolka det som händer sen?). Man ska inte straffa syskon som har sex med varandra, tyckte Monica i förrgår. Eller ska man kanske ändå det? Monica Green ber nu om ursäkt för sitt dumma uttalande och vill istället skärpa inceslagstiftningen. Men är det samma sak? Det hela är mycket oklart, ursäkt ber hon om i vilket fall.

Trots att Monica Green inte tillhör mina favoriter så tycker jag ändå att hon har rätt. Ja, i sitt första uttalande då. Varför ska frivilligt sex mellan två vuxna människor vara förbjudet? Jag anser att det ska vara olagligt att utnyttja någon som är i beroendeställning, men när det inte finns någon sådan så tycker jag inte att vi ska lägga oss i vem som har sex med vem.

Det är helt uppenbart att det handlar om en moralisk lagstiftning så risken för avkomma inte kan vara den enda orsaken. Då skulle det ju vara ok om två börder, eller två systrar hade sex med varandra. Dessutom är det tillåtet för halvsyskon att gifta sig med varandra om man inte växt upp tillsammans.

Visst kan det vara så att många som har sex med sina nära släktingar är lite störda, men ska vi stifta lagar för att kunna slänga lite störda människor i fängelse? Vad vinner vi eller de på att det är förbjudet för syskon att ha sex?

Monica Green skriver i sann Monica Green-anda i sitt nya uttalande idag att hon anser att politiker ska blanda sig i det mesta. Ja, då är det ju logiskt att man vill peta i folks sexliv, men om man inte anser detta (vilket jag hoppas att majoriteten av borgerliga politiker inte anser) så borde man väl inte gilla lagar som förbjuder vuxna människor att göra frivilliga val?

När Monicas Green äntligen säger något vettigt, ja då tar hon tillbaka det!

RUT-avdraget är inte en rikemansfråga

Igår kom jag hem från folkpartiets riksmöte och det var en mycket givande helg. Jag har min vana trogen haft en utställningsmonter där jag erbjuder en blogg- och webbskola. Tillsammans med underbara kollegor fick vi mycket besökare och lyckades inspirera många bra folkpartister om att börja använda sociala medier mer.

Jag valde att tillbringa min söndagskväll framför TV med glass och te och reprisen av melodifestivalen istället för att titta på Agenda, men jag har läst att Seved Monke har skrivit om den debatt som var mellan Jan Björklund och Wanja Lundby-Wedin om hushållsnära tjänster och det så kallade RUT-avdraget. Merit Wagner har också skrivit om detta idag.

Jag har tidigare skrivit om detta och blir nu irriterad över de nya uppgifterna om att det bara är höginkomsttagare som utnyttjar avdraget. Det perspektiv som personer som är motståndare till RUT har, är att det är överklassen som får subventionerad städhjälp. Med det perspektivet kan jag förstå att man som hängiven socialdemokrat tycker att det ska slopas, men låt oss se saken från den andra sidan.

Vilka är de som arbetar som städerskor? Ofta är det kvinnor som inte alltför ofta är födda i ett annat land och flytt från krig och andra hemskheter. Dessa kvinnor har tidigare jobbat svart, men får nu möjlighet till en vit arbetsmarknad. I tider där vi verkligen behöver fler jobb är det märkligt att den röd-gröna röran vill frånta tusentals människor sina vita jobb.

Ulf Lindberg försvarar idag i svd Almegas uträkning om hur populärt RUT-avdraget är. 11000 arbetar inom sektorn och 23000 nya köpare tillkommer varje månad. Med tanke på vänstertrojkans engagemang för alla SAAB-anställda så borde det gå tvärt emot deras politik att göra 11000 personer arbetslösa. Men tydligen är det viktigare att personer med hög inkomst inte ska kunna köpa billigare städhjälp i hemmet än att 11000 ska få behålla sina jobb.

Jämförelsen med ROT-avdraget är också skrämmande. Jag håller med Rasmus Jonlund om att man inte ska prata om manligt och kvinnligt i detta sammanhang, men trots det är det ju så att fler män jobbar inom byggbranschen och fler kvinnor inom städbranschen och det anses på något sätt fulare att inte kunna ”ta hand om sin egen skit”.

Fler som bloggat om RUT-avdraget: Carina Boberg, Christer Sörliden och Daniel Rhodin i Eslöv.

Aspuddsbadet och det breda folkliga stödet

Jag måste nu skriva ett inlägg om det som stört mig sedan i höstas. Det är ingen stor fråga, men jag vill ändå att folk ska veta att det finns andra åsikter. Det handlar om Aspuddsbadet. En kort summering om vad det handlar om:

Asbuddsbadet är ett badhus som drivits av en förening, men varit i Stockholms stads ägo. Detta bad behöver renoveras. Renoveringen beräknas kosta skattebetalarna 14 miljoner kronor. Stockholms stad har beslutat att riva badhuset och lägga skattepengarna på bad som används av fler. Detta har väckt enorma protester och rivningsarbetet har försvårats av att badet har ockuperats av föreningens medlemmar. Det talas om en enorm bred protestvåg mot rivningen och medlemmarna vill ha en dialog om Aspuddsbadet.

Nu badet borta, men kvar är protesterna. Om man tittar på ansvariga borgarrådet Madeleine Sjöstedts blogg så kan man följa hur enormt arga personer i Aspudden är. En del är så arga att de jämför protesterna med proteser mot naziregimen i Tyskland. Det finns inga gränser.

När man ger sig in i debatten och vill påpeka att det finns andra åsikter om badet, så anklagas man för att gå andras ärenden eller att man själv är anställd av fp. Jag är anställd av fp, men jag har ingenting att göra med Aspuddsbadet. Dock har jag som medborgare i Stockholm rätt att tycka till om vart mina skattepengar går. Det är inte bara de som bor i Aspudden som har rätt att tycka till om badet.

Vi kan ställa oss fråga om hur det hade sett ut om vi hade folkomröstat om saken. Alla i Stockholm ska få säga sitt och frågan skulle lyda:

Ska vi satsa 14 miljoner kronor på ett badhus i Aspudden som endast har ett omklädningsrum eller ska vi satsa 14 miljoner kronor på något annat bad i Stockholm som används av fler, t ex Farsta-badet?

Vad tror ni att Stockholms invånare hade röstat? Aspuddsbadsgaphalsarna tror på det första. Det gör inte jag. Och det gör uppenbarligen inte de som styr i Stockholms stad heller.

Till sist: Dialog betyder att man pratar och lyssnar, inte att de som skriker högst ska få sin vilja igenom.

Göran Hägglund lägger tungan på underläppen och gör en gap åt Monica Green

Detta är så roligt att jag inte kan sluta skratta:



Monica Green är riksdagshusets stora underhålling. Det är så vansinnigt roligt hur hon kan anklaga någon som slickar sig om munnen eller vad man nu gör för att räcka ut tungan åt henne. Och sedan förklaringen: "...han lägger den (tungan) på underläppen och gör en jättestor gapning". Jag kluckar fortfarande av skratt.

(Jag får vara elak mot Monica då jag har suttit i paneldebatt med henne där hon oavbrutet anklagade mig för ar ljuga och inte ha koll, vilket istället var hon som inte hade.)

Singapore

Så har jag då kommit fram till resans första och sista stopp, Singapore. Vi hade förväntat oss mycket av denna stad och allt infriades inte, men det var en mycket trevlig vistelse, om än något dyr. Vill man dricka alkohol här så springer semesterkassan lätt iväg.

När vi kom till Singapore på var det redan resans tredje dag. En natt i Frankfurt gjorde att vi var försenade. Den förlorade dagen fick vi dock igen av flygbolaget och vi lade den istället på slutet. Det blev lite stressigt i och med att vi landade i Singapore klockan fem och skulle lyfta för Kuala Lumpur dagen efter klockan ett. Första kvällen tillbringade vi i ett av Singapores nöjesdistrikt, Clark Quay, något som vi kunde titta på från vårt hotellfönster. Det var en trevlig, men dyr upplevelse. Ölen kostade från 70-100 kr.

När vi återkom två veckor senare hade Andreas bespetsat sig på en massa museum och restauranger som vi skulle besöka så det var bara att beta av. Hotellpoolen var lockande i det heta vädret, men hanns aldrig med. Vårt hotell, Peninsula Excelsior Hotel, var helt underbart! Sista vistelsen var i ett fantastiskt rum på 20:å våningen med utsikt från två håll. Man kan ha det betydligt sämre för 800 per natt.

En shoppingkväll på Orchard Road har vi hunnit med. Det var fredagskväll och alla var uppklädda till tänderna – för att shoppa! Vi kände oss nedklädda.

Vi har också besökt Singapore Zoo, något som till skillnad från Peking Zoo är värt ett besök. Helt fantastiskt ställe med djur som mådde bra. Man kunde åka på nattsafari, något nägra av mina vänner rekommenderat, men vi valde att äta frukost med orangutangerna och det ångrade vi inte. Nästa gång blir det nattsafari. Denna gång fick vi möjlighet att se alla djuren i vår egen takt och i dagsljus.

Vi firade det kinesiska nyåret i Singapore, något vi tidigare gjort i Vietnam. Först skulle vi ha varit i Chinatown – så klart – men där var det så mycket folk att jag fick smått panik. Vi begav oss till Boat Quay, en del av samma nöjesdistrikt som Clark Quay, men mysigare. Där förstod vi snart att alla gav blanka fasen i det kinesiska nyåret. Då kom vi på idén att fira tolvslaget på hotellet. Vi hade ju ändå utsikt åt flera håll och bodde så högt upp. Vi ahde utsikt mot floden och mot Chinatown. Sagt och gjort. Öl inhandlades på seven eleven och vi satte oss i fönstret och tittade på alla fantastiska fyrverkerier. En fantastisk upplevelse, även om det inte blev som vi hade tänkt.

Sista dagen kom höjdpunkten – vi åt sunday brunch på Ritz Carlton Hotel. För 800 kr fick vi dricka obegränsat med champagne (och det var ingen dålig årgång) och äta obegränsat med ostron, hummer, gåslever, sashimi, och många, många andra godsaker. Det var bland det bästa jag ätit i hela mitt liv!

Vi besökte två museum, ett om Singapores historia och ett om Asiens civilisationer. Båda mycket väl värda ett besök. Sista dagen, lite smått berusade efter brunchen, besökte vi även Fort Siloso, som var britternas kustartillerifort. Det var inte meningen att vi skulle ha tid att åka till Sentosa, ön utanför stadskärnan, men Andreas ville så gärna se fortet. Det var kul att se Sentosa, även om alla andra också ville göra det denna dag, nyårsdagen, och det blev lite panik när vi skulle åka hem. Singaporiansk ordning gjorde att gick ganska fort att komma på en av gratisbussarna till fastlandet. Men det såg svettigt ut ett tag. Planet skulle ju gå hem kl 23:30 och vi hade inget bagage med oss (det såg ut att lugnt kunna ta fem timmar och klockan hade hunnit bli sex). Vi hann och vi kom hem utan något strul på hemvägen!

Här kommer bilder från Singapore:

Första vistelsen i Singapore och jag tror att det ska gå att ha utsläppt hår. Luftfuktigheten tar ur mig denna tro. Utsikten är dock inte att klaga på!

Jag och mr Raffle. I bakgrunden syns affärsdistriktet och framför det Boat Quay.

Shopping! Jag köpte mig en fin tröja på Esprite. Det var mest som hemma, fast galssigare.

Orangutangmamman med sitt lilla barn. De åt fruktost med oss. En verkligt mysig upplevelse.

Den vita tigern som inte finns vilt längre. Det är betyligt mer grönska här än på Peking Zoo.

Andreas och jag hade ständiga fajter om ifall vi skulle äta kinesiskt eller indiskt. Jag är inte så förtjust i degiga dumplings eller blaskiga nudelsoppor, men Andreas älskar det. Här i Little India har jag fått min vilja igenom och vi äter en helt underbar måltid, serverad på ett bananlöv.

Min snygge make på Raffles hotel. Vi får snart in våra Singapore Sling.

Nyårsafton i Chinatown. Galet mycket folk!

I lugn och ro på hotellet fick vi ändå uppleva nyårsstämingen. Det går inte att ta fina bilder på fyrverkerier, men detta kan i alla fall få illustrera vår känsla av firande.

Champagne och ostron. Inte var dag man får stoppa i sig obegränsat av dessa varor. Jag mår verkligen prima.

I ny batikkjol (från Kuala lumpur) på Fort Siloso. Andreas är i sjunde himlen och jag är lite full.

Andreas i ett folktomt Chinatown på nyårsdagen. Nu har vi sett Chinatown två gånger och aldrig i normalt tillstånd, först för mycket folk och sedan inga alls.

Bintan

Vi lämnade ett semesterparadis för ett annat. Via flyg till Singapore tog vi oss med båt till den indonesiska ön Bintan i Malackasundet. Detta hade stor potential att vara ett rent paradis, men saknade några faktorer. Jag återkommer till det.

Det var otroligt smidigt att ta sig till Bintan och alla som vill kombinera Singapore med sol och bad och komma så nära charter man kan komma utan att vara det, så är Bintan ett hett alternativ. Du tar en taxi till hamnen och bokar din biljett över. Du checkar in bagaget och sedan tas du praktiskt taget om hand. När du kliver av båten så kommer det enda moment som är lite osmidigt, nämligen att köpa visum. Det kostar 200 kr och är en ren inreseskatt. När du gått igenom passkontrollen så frågar folk vilket hotell du sa till. Nu ska du inte vifta bort dem, de kommer nämligen att ta ditt bagage och se till att köra det och dig till det hotell du bokat.

Vi förstod först på plats att det hotell vi bokat var en del av ett hotellkomplex. Vi bodde på Mayang Sari Beach Resort som var en del av Nirwana Gardens. Allt fanns; massor av olika restauranger, ett stort poolområde, gym och annan sport och emellan gick en shuttle två gånger i timman. Dagtid var det inga problem att gå, men på kvällen var det säkrare att ta shuttlen. Det enda som saknades var folk. Och sådana paradis har vi ju erfarenhet av från förr.

Vi bodde i en stuga med havsutsikt och det var fantastiskt – precis som på alla bilder! Det var fint både invändigt och utvändigt. Stranden var inte lika finns när man tittade närmre då mycket olja låg i sanden och vattnet och stranden var skräpigt. Malackasundet är en av världens mest trafikerade farleder, så det är kanske inte så konstig. Vi gav upp havet efter några bad och satsade på poolen istället – något jag normalt aldrig gör! Vi borde kanske bokat ett hotell på den finare stranden på ön, men jag visste inte hur smidigt det skulle var att ta sig till hotellet och ville bo så nära hamnen som möjligt eftersom vi skulle stanna så kort tid.

Vi stannade i två dagar mitt i veckan och såg inte så mycket folk, men vid polen på huvudresorten och på thairestaurangen sista kvällen var det i alla fall acceptabelt med folk. Vi gissar att det är mer folk där på helgerna, eftersom det bara ligger en timma från en fem-miljonerstad.

Här kommer bilder från vår vistelse på Bintan:

Vår stuga med havsutsikt. Glassigt värre!

Lite annat stuk än vår trädtops-stuga (men den var charmigare!).

Utsikt mot stranden.

Jag tar en promenad längs vår strand. Man får se upp så att man inte får olja på sig!

En vän tog sig en simtur när poolen tömdes på turister efter ett skyfall.

Dagen efter och jag badar i poolen. Andreas fixade solstolar med havsutsikt.

Här låg vi länge.

Och såhär röd blev jag!

Det var lite folk här och utsikten eller maten kunde vi inte klaga på!

Langkawi

När vi äntligen hade fått lämna Ipoh bakom oss var vi på väg till ön Langkawi i norra Malaysia. Vårt första intryck var inte så bra. Det såg skärpigt ut och det verkade inte finnas strandbarer att hänga på. När vi fick vårt rum kom vi dock på andra tankar. Vi bodde på hotellet Malibest resort och hade hört innan att det var lite sunkigt och ”not for honeymooners”. Vi valde dock att chansa och bokade ett rum i en trädtopp. Vi kommer aldrig att ångra det beslutet. Om man inte ska betala en förmögenhet så är Malibest det enda alternativet på Chenang beach att bo direkt på stranden.

Vi bestämde oss för att göra en utflykt om dagen, med undantag för ankomstdagen, men då fick Andreas för sig att flyga paragliding! Höjdrädd som jag är (och han!) tvekade jag, men vågar han så vågar jag! Det var en fantastisk upplevelse! Dessutom är ön mycket vackrare än den livliga gatan som vi först kom till.

Vi kunde njuta av vår balkong ovanför stranden och sitta där och dricka en öl i solnedgången. När man bor så är man verkligen i paradiset. Då spelar det ingen roll att toan inte är så jättetrevlig. Balkongen uppväger allt.

Nattlivet i Langkawi var helt ok. Den skräpiga gatan förvandlas på kvällen till en sprudlande gatan med liv överallt. Tyvärr ligger inte restaurangerna på stranden, som på Ko Chang, men en bar – Babylon – erbjuder strandhäng under stjärnorna och där hängde vi nästan alla kvällar.

När det gäller utflykter så är Langkawi som de flesta andra ställen en plats där det säljs paket. Man blir hämtad med bil och körd dit man sak, med andra ord mycket bekvämt. Vissa sevärdheter får man göra på egen hand och det gick också smidigt med taxi.

Här kommer bilder från stranden och de aktiviteter vi gjorde:

Vackra Chenang Beach, den livligaste stranden på Langkawi. Vi ville inte ha mer ödslighet som på Yalong Beach, Hainan, Kina.

Vår underbara stuga i trädtoppen (och våra nyinköpta handdukar på hyrda solstolar).

UPPDATERAT: På förekommen anledning kan jag berätta att den rosa handduken självklart var Andreas och den blå min.

After beach med öl på balkongen. Kan det bli bättre?

Solnedgång framför våra ögon (och kameralins).

Kvällsnöje - äta hummer. Kostade ca 150 kr och smakade bra. Inte som svensk hummer, men gott. Dum sak 1: förrätt. Dum sak 2: nudlarna. Jag orkade inte äta upp allt.

Softa på standen på Babylon med var sin Tiger (singaporiansk öl, någon malaysisk dito finns inte).

Paragliding. Fantastiskt!

Vattenfall. Hit tog man sig med taxi. Det var inte mycket vatten, men ändå värt ett besök.

Här fanns det apor vilt. Bara det värt ett besök!

En höjdrädd Hanna i linbanan som låg en kilometer från vattenfallet. Fantastisk utsikt och det var värt det, trots rädslan.

Som sagt, underbar utsikt och härifrån ser man till Thailand. Vi vet inte riktigt om vädret var toppen för att se ända dit, men vi tror det (vi kan ju inte veta att just det verkligen var Thailand).

Snoklingsutflyk stod på schemat dagen efter turen till vattenfallet och detta var en mer omständig tur. Vi kördes hit och dit innan vi fick kliva på båten som skulle ta oss ut till denna strand. Det tog mer än två timmar sammanlagt och båten tog en timma. Det var fantastisk snokling så det var helt klart värt de 200 kr vi betalade för en hela (dock var lunchen under all kritik).

En liten haj! Vi blev noga tillrättavisade att inte mata hajarna. Då skulle vi få sitta med blödande finger hela vägen tillbaka till fastlandet. Om man ska mata hajar så ska man inte göra det en timma från sjukhuset. Så det så!

En sista utflykt vi tog var en sk Island Hopping, dvs en båttur till olika öar. Första stoppet var denna vackra strand där vi fick stanna en timma och bada. Det fanns även en liten kiosk här.

Andra stoppet var Eagle feeding, dvs mata örnar. Vi fick inte mata, utan båtkillen slängde ut lite mat. Det var kanske inte den roligaste aktiviteten på denna tur, men lite roligt var det trots allt.

Sista stoppet var en ö där denna sötvattensjö fanns. Sjön kallas för den gravida jungfruns sjö. Det var härligt att bada i sötvatten och vattnet var skönt svalt i hettan.

Bisarr souvenir. De tog en bild av oss innan vi klev på båten och detta väntade oss när vi kom tillbaka. De skulle ha 20 kr för den lilla plasttallriken och det är nästan så att jag ångrar att jag inte köpte den.