Eurovisionfeber igen

Nu är det Eurovisionvecka och jag lever sällan upp så mycket som då! Nu är jag gravid och trött och lite småirriterad över att inte får dricka moldaviska viner eller ukrainska röda bubbeldrycker medan jag tittar och därför blir det ingen storslagen fest på lördag. Dock blir det lite buffé med mat från olika länder på tu (tre) man hand.

Nu är jag inte så väl förberedd och har inte sett alla inför-programmen, men lite har jag snappat upp (och så såg jag såklart seminfinalen i tisdags). Jag tror:

Att Sverige inte ta sig vidare från semin.
Att Tyskland har en god chans att vinna i år igen.
Att Italiens comeback inte blir vad de har tänkt sig.
Att Finland kommer att få oförtjänt många röster.
Att semifinal 2 håller högre klass än semifinal 1 (det är kanske mest en önskedröm).

Nostalgi

Jag hade inte tänkt att denna blogg skulle ta en sådan lång paus, men nu är det som så att jag är gravid och starten på graviditeten kunde varit bättre. Jag har gått igenom många kräkningar och en rätt så lång sjukskrivning. För några veckor sedan satt jag hemma och lyssnade på Lars Winnerbäck och kom på följande blogginlägg. Jag tänkte att jag publicerar det nu och så får det bli uppstarten på denna blogg igen. Välkommen tillbaka!

”Det har inte samma charm att raggla hem klockan fem, det inte lika inspirerat nu som 1995.” – Lars Winnerbäck (Elden).

Citatet ovan fick mig att bli nostalgisk. Här sitter jag och är sjukskriven och väntar mitt första barn som det har kämpats mycket för. Samma dag som Robert Edwards fick nobelpriset i medicin för att han kommit på IVF-tekniken, blev vår liten till i ett labb på Sophiahemmet. Om inget hemskt händer ska den lilla titta ut i början på september och vi båda längtar såklart jättemycket. Min graviditet har hittills varit allt annat än vackert hår och glänsande ögon och allt som man pratar om. Det har varit sjukskrivning, spyor och magsmärtor, men nu ska denna bloggpost inte handla om det.

Jag är 34 år och kan inte klaga på min situation. Gift, gravid, innehavare av fast anställning och bostadsrättsägare samt har hyfsat fri tillgång till en underbar sommarstuga. Någon vovve blir det aldrig, och Volvo skaffar vi oss när vi köper villa. Men blev mitt liv som jag hade tänkt mig 1995? Jag minns inte allt jag drömde om då, i tvåan på gymnasiet, men jag kommer ihåg en del:

1. Gifta mig med en underbar man och skaffa barn.
Check! Delvis då, eftersom inget barn är fött än. Jag kunde dock inte föreställa mig hur en underbar man skulle vara. I mina vildaste fantasier hade jag inte trott att man skulle kunna träffa någon som passade mig så bra som Andreas. Verkligheten överträffade dikten tusenfalt.

2. Skaffa mig ett spännande och inspirerande jobb som sportjournalist.
Nja, jag bytte spår runt 1998 och blev politiker istället. Inget jag har ångrat. Check på spännande och inspirerande jobb i alla fall.

3. Resa jorden runt.
Nej, men flera fantastiska resor till Afrika, Asien och Nordamerika har det blivit.

4. Se följande berömda byggnadsverk: Kinesiska muren, Angkor Wat och Pyramiderna.
Check! Dessutom har jag sett det där konstiga guldtornet från min barndoms kortspel, som enligt det skulle finnas i Bangkok (Grand Palace).

5. Resa till länder i forna Sovjet.
Check! Jag fascinerades i min ungdom mycket av Berlinmurens fall och Sovjetunionens sammanbrott och ville väldigt gärna besöka flera länder som tidigare låg bakom järnridån. När jag var aktiv i LUF och senare i Silc har det blivit flera resor till Ryssland, Ukraina, Vitryssland och såklart Baltikum. Dessutom har jag fått en mycket god vän i Estland som jag hälsar på med jämna mellanrum.

6. Plugga utomlands/bo i Wien.
Check! Två drömmar blev till en. Jag pluggade i Wien hösten 1999 och där blev det väl en och annan hemraggling klockan fem om jag inte minns helt fel. Fantastisk tid som jag är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv (förutom att regga mig på SprayDate).

7. Flytta till Göteborg.
Check! Men jag flyttade därifrån också, vilket jag aldrig i mitt liv kunde tro. Möjligtvis om jag flyttade till Oslo, men aldrig till Stockholm!

8. Bo i korridor och få massa nya vänner.
Check! Den var underbara år och många av dem som bodde på Kjellmansgatan 7 umgås jag med fortfarande.

9. Engagera mig feministisk.
Check! Har man en egen bokblogg om feministiska böcker så får man väl säga att man är tämligen engagerad? www.feministbiblioteket.se

10. Bli klar med min utbildning.
Jag har fortfarande någonting att se fram emot ;o)

Sorrento

Min svärmor bjöd på en resa till Sorrento efter valet och det var en fantastisk resa. Här kommer bilder som visar hur underbart jag hade det, trots att jag var förkyld och eländig när vi åkte.

Nere i hamnen i Sorrento. Nästa gång vi kommer hit ska vi bo på hotellet med den fantastiska utsikten - Hotel Vittoria.

Maten är fantastisk. Vem har inte drömt om att få in ett fat med enbart mozzarella i olika former?

Stranden i Positano - en underbar by längs Amalfikusten. Vattnet var fortfarande varmt.

Positano är brant.

Jag köpte mig en hatt i en mysig gränd. Ett köp jag inte skulle komma att ångra i solen.

Fantastisk vy.

Jag och Andreas tog en båttur runt Capri.

Här är en droppstensgrotta där självaste heliga Maria har bildats i stenen.

Sedan skulle vi se Grotta Azzurro och det var fullkomlig kaos utanför.

Mycket vackert ljus därinne, men inte så romantiskt som de ville ha det till. 20 båtar och 20 kaptener som sjöng "O sole mio" falskt.

Efter 15 års längtan fick jag äntligen se Pompeji. 1995 tågluffade jag och en kompis till Italien, men vi kom inte så långt som till Neapel så Pompeji fick vänta.


Mycket folk och mycket varmt. Jag är tacksam över hatten.

Jag har gjort mig fin för middag och för en drink på ett café med utsikt.

Sorrento har stora höjdskillnader.

Sista dagen skyndade jag och Andreas oss till Rom för att Andreas skulle få se något av allt det man måste se där. Peterskyrkan var prio ett. Sedan var vi på Sixtinska kapellet, men där var än mer folk än det som syns på bilden ovan så det var inte ett alltför angenämt besök.

Slutligen ett besök på Spanska trappan och en promenad till något som skulle visa sig inte vara Fontana di Trevi. Vi hann inte gå rätt, utan fick ta tunnelbanan tillbaka till tågstationen för att sedan ta oss till flyget.

Läs mina feministiska kulturbetraktelser från Pompeji här.

Tillbaka från bloggtysnaden

Sommaren är över, men den övergick i en valrörelse och vips hade jag inte uppdaterat bloggen på flera månader. Jag har försökt så gott det går att hålla liv i Feministbiblioteket och det har tagit all min bloggkraft.

Nu är jag dock tillbaka och jag tänkte inte lägga ner bloggen!

Här är några bilder som får sammanfatta min sommar:

Sommaren började på Landsort och för en gång skull var midsommarhelgen vacker och varm.

Precis före semestern var vi i Almedalen och det var verkligen trevligt. Här ses jag äta gotländska specialiteter som Gotlands kommun bjuder på (det är ingen alkohol i glaset, det är ju trots allt kommunen som bjuder!).

Folkpartiet blev svenska mästare i politik innebandy. Alla tidiga onsdagsmorgnar var inte förgäves. DN.se var där och gjorde ett reportage. Jag hittar inte det på DN när jag letar, men här har innebandyförbundet en länk till filmen.

Jag är en stolt vinnare (även om jag kanske inte låg bakom varenda mål som gjordes av vårt lag).

Sedan följden en veckas lång semester i Frankrike tillsammans med make, bror och svåger. Först bilade vi runt i Normandie och såg så klart invasionsstränderna. Detta är Omaha beach.

Ibland var vädret inte det bästa men humöret ändå på topp. Bilen tog oss runt och vi såg tapeter, kloster och ciderfabriker.

Vi såg även otrolig mysiga franska byar, som denna Beuvron-En-Auge.

Sedan var det också tid för att glassa i solen, här i hamnen i Honfleur.

God mat fick vi också, här råbiff i Rouen.

Sedan bar det av till Paris och bilen återlämnades. Fin utsikt från rulltrappan i Centre de Pompidou.

Det var ju en familjeresa, så här kommer en syskonbild från taket på en galleria där min bror fick en lunch som han blivit lovad i födelsedagspresent.

Slutligen är bild från en fantastisk restaurang och vinbar i Marais. Det blir inte mycket bättre än såhär.

Se även min redogörelse för den kulturella delen av resan, sett ur ett feministiskt perspektiv på Feministbiblioteket.

Fördomar och reflektioner på tåget hem från Göteborg

Jag har inte uppdaterat bloggen på en vecka nu och det beror på min alltmer hektiska arbetssituation. Jag ska flänga runt i hela riket och webbutbilda folkpartister och det känns som att det blir sällsynt att få en stund över för sig själv. Men idag har jag tagit mig ledigt!

Igår var jag på väg hem från en webbutbildning i Falkenberg och klev på tåget till Stockholm i Göteborg. En man satt bredvid mig och jag blev lite besviken på att inte få sitta själv. Jag skulle läsa och kanske sova på vägen upp. Nu ville mannen vid min sida ha sällskap upp och prata hela vägen och för en social person som jag, blev detta något av en konflikt. Det brukar vara jag som vill prata, men nu var jag mer sugen på att läsa. Dessutom visste jag inte vad jag hade gemensamt med en göteborgsk arbetare som av någon anledning veckopendlade till Stockholm.

Jag valde att vara trevlig, men när det kom fram att hans jobb i Stockholm var att han var fackligt förtroendevald så försökte jag in i det längsta undvika att tala om vad jag jobbade med. Jag sa lite flyktigt att jag jobbar med internutbildningar. Som det brukar bli så går det dock tillslut inte att undvika längre och jag fick frågan vad jag sysslar med. Ett skämt om webb kontra dataintrång kom och jag kunde hålla mig för skratt. Vid det laget hade jag bestämt mig för att detta samtal måste få ett slut och att jag inte orkade sitta och småprata med någon som jag trodde var en sosse som hatade både Stockholm och regeringen. Detta va dock enbart fördomar skulle det visa sig.

Samtalet fick en annan vändning och jag fick mina fördomar krossade en efter en. Mitt ressällskap är bekymrad över att regeringen inte kommer ut med sin politik, tex skattesänkningarna (verkligen?). Han tycker också att fp:s enda stora fel i Göteborg är att de accepterade biltullarna (bara det?). Dessutom kom det några kängor till hans fackliga motsvarigheter i LO (hörde jag rätt?).

Vi lämnade politiken för en stund och började prata resor. Det visar sig att vi var i Peking ungefär samtidigt förra året och pratade om det. Han hade även varit i Vietnam och Thailand och vi pratar om det. Sedan berättade han om Borneo som han tycker att jag bör besöka. Han nämnde ockås Brasilien som ett underbart land där man kan resa runt i veckor.

Vid detta laget hade jag riktigt trevligt och började småle åt mig själv och mina fördomar. Den sista krossade fördomen fick jag när vi skulle skiljas vid centralen i Stockholm: ”Se nu till att vinna valet för annars får jag panik! Helt allvarigt vet jag inte vad jag ska ta mig till om ni inte vinner.”

Så var min resa hem från Göteborg. En äkta göteborgare med ett fackligt förtroendeuppdrag röstar på regeringen. Jag känner mig mer hoppfull för fortsatt arbete för en valseger i höst!

Folkpartiets nya webb

Jag bloggar mycket om min vardag och mina politiska åsikter, men inte så ofta om mitt jobb. Som politisk sekreterare med ansvar för webb och webbsupport kan jag idag meddela att vi idag har lanserat en ny hemsida. Den är inte helt klar med alla nya funktioner, men vi har kommit en lång bit på vägen.

Tillsammans med mina kollegor Niki och Markus har jag varit med och tagit fram denna nya sida. Min roll nu är först att leta buggar och rätta till, men sedan att se till att utbilda dem som ska använda systemet. Och att utbilda folk på webben är bland det bästa i mitt jobb. Snart ska jag till Halland och Östersund och kanske är jag någon gång i vår i en stad nära dig.

Här ser du den nya hemsidan.

Seved Monke, Gulan Avci, Anna Lundberg, Christer Sörliden, Jimmi Jonsson och Runo Johansson har också bloggat om fp:s nya webb.

Singapore

Så har jag då kommit fram till resans första och sista stopp, Singapore. Vi hade förväntat oss mycket av denna stad och allt infriades inte, men det var en mycket trevlig vistelse, om än något dyr. Vill man dricka alkohol här så springer semesterkassan lätt iväg.

När vi kom till Singapore på var det redan resans tredje dag. En natt i Frankfurt gjorde att vi var försenade. Den förlorade dagen fick vi dock igen av flygbolaget och vi lade den istället på slutet. Det blev lite stressigt i och med att vi landade i Singapore klockan fem och skulle lyfta för Kuala Lumpur dagen efter klockan ett. Första kvällen tillbringade vi i ett av Singapores nöjesdistrikt, Clark Quay, något som vi kunde titta på från vårt hotellfönster. Det var en trevlig, men dyr upplevelse. Ölen kostade från 70-100 kr.

När vi återkom två veckor senare hade Andreas bespetsat sig på en massa museum och restauranger som vi skulle besöka så det var bara att beta av. Hotellpoolen var lockande i det heta vädret, men hanns aldrig med. Vårt hotell, Peninsula Excelsior Hotel, var helt underbart! Sista vistelsen var i ett fantastiskt rum på 20:å våningen med utsikt från två håll. Man kan ha det betydligt sämre för 800 per natt.

En shoppingkväll på Orchard Road har vi hunnit med. Det var fredagskväll och alla var uppklädda till tänderna – för att shoppa! Vi kände oss nedklädda.

Vi har också besökt Singapore Zoo, något som till skillnad från Peking Zoo är värt ett besök. Helt fantastiskt ställe med djur som mådde bra. Man kunde åka på nattsafari, något nägra av mina vänner rekommenderat, men vi valde att äta frukost med orangutangerna och det ångrade vi inte. Nästa gång blir det nattsafari. Denna gång fick vi möjlighet att se alla djuren i vår egen takt och i dagsljus.

Vi firade det kinesiska nyåret i Singapore, något vi tidigare gjort i Vietnam. Först skulle vi ha varit i Chinatown – så klart – men där var det så mycket folk att jag fick smått panik. Vi begav oss till Boat Quay, en del av samma nöjesdistrikt som Clark Quay, men mysigare. Där förstod vi snart att alla gav blanka fasen i det kinesiska nyåret. Då kom vi på idén att fira tolvslaget på hotellet. Vi hade ju ändå utsikt åt flera håll och bodde så högt upp. Vi ahde utsikt mot floden och mot Chinatown. Sagt och gjort. Öl inhandlades på seven eleven och vi satte oss i fönstret och tittade på alla fantastiska fyrverkerier. En fantastisk upplevelse, även om det inte blev som vi hade tänkt.

Sista dagen kom höjdpunkten – vi åt sunday brunch på Ritz Carlton Hotel. För 800 kr fick vi dricka obegränsat med champagne (och det var ingen dålig årgång) och äta obegränsat med ostron, hummer, gåslever, sashimi, och många, många andra godsaker. Det var bland det bästa jag ätit i hela mitt liv!

Vi besökte två museum, ett om Singapores historia och ett om Asiens civilisationer. Båda mycket väl värda ett besök. Sista dagen, lite smått berusade efter brunchen, besökte vi även Fort Siloso, som var britternas kustartillerifort. Det var inte meningen att vi skulle ha tid att åka till Sentosa, ön utanför stadskärnan, men Andreas ville så gärna se fortet. Det var kul att se Sentosa, även om alla andra också ville göra det denna dag, nyårsdagen, och det blev lite panik när vi skulle åka hem. Singaporiansk ordning gjorde att gick ganska fort att komma på en av gratisbussarna till fastlandet. Men det såg svettigt ut ett tag. Planet skulle ju gå hem kl 23:30 och vi hade inget bagage med oss (det såg ut att lugnt kunna ta fem timmar och klockan hade hunnit bli sex). Vi hann och vi kom hem utan något strul på hemvägen!

Här kommer bilder från Singapore:

Första vistelsen i Singapore och jag tror att det ska gå att ha utsläppt hår. Luftfuktigheten tar ur mig denna tro. Utsikten är dock inte att klaga på!

Jag och mr Raffle. I bakgrunden syns affärsdistriktet och framför det Boat Quay.

Shopping! Jag köpte mig en fin tröja på Esprite. Det var mest som hemma, fast galssigare.

Orangutangmamman med sitt lilla barn. De åt fruktost med oss. En verkligt mysig upplevelse.

Den vita tigern som inte finns vilt längre. Det är betyligt mer grönska här än på Peking Zoo.

Andreas och jag hade ständiga fajter om ifall vi skulle äta kinesiskt eller indiskt. Jag är inte så förtjust i degiga dumplings eller blaskiga nudelsoppor, men Andreas älskar det. Här i Little India har jag fått min vilja igenom och vi äter en helt underbar måltid, serverad på ett bananlöv.

Min snygge make på Raffles hotel. Vi får snart in våra Singapore Sling.

Nyårsafton i Chinatown. Galet mycket folk!

I lugn och ro på hotellet fick vi ändå uppleva nyårsstämingen. Det går inte att ta fina bilder på fyrverkerier, men detta kan i alla fall få illustrera vår känsla av firande.

Champagne och ostron. Inte var dag man får stoppa i sig obegränsat av dessa varor. Jag mår verkligen prima.

I ny batikkjol (från Kuala lumpur) på Fort Siloso. Andreas är i sjunde himlen och jag är lite full.

Andreas i ett folktomt Chinatown på nyårsdagen. Nu har vi sett Chinatown två gånger och aldrig i normalt tillstånd, först för mycket folk och sedan inga alls.

Bintan

Vi lämnade ett semesterparadis för ett annat. Via flyg till Singapore tog vi oss med båt till den indonesiska ön Bintan i Malackasundet. Detta hade stor potential att vara ett rent paradis, men saknade några faktorer. Jag återkommer till det.

Det var otroligt smidigt att ta sig till Bintan och alla som vill kombinera Singapore med sol och bad och komma så nära charter man kan komma utan att vara det, så är Bintan ett hett alternativ. Du tar en taxi till hamnen och bokar din biljett över. Du checkar in bagaget och sedan tas du praktiskt taget om hand. När du kliver av båten så kommer det enda moment som är lite osmidigt, nämligen att köpa visum. Det kostar 200 kr och är en ren inreseskatt. När du gått igenom passkontrollen så frågar folk vilket hotell du sa till. Nu ska du inte vifta bort dem, de kommer nämligen att ta ditt bagage och se till att köra det och dig till det hotell du bokat.

Vi förstod först på plats att det hotell vi bokat var en del av ett hotellkomplex. Vi bodde på Mayang Sari Beach Resort som var en del av Nirwana Gardens. Allt fanns; massor av olika restauranger, ett stort poolområde, gym och annan sport och emellan gick en shuttle två gånger i timman. Dagtid var det inga problem att gå, men på kvällen var det säkrare att ta shuttlen. Det enda som saknades var folk. Och sådana paradis har vi ju erfarenhet av från förr.

Vi bodde i en stuga med havsutsikt och det var fantastiskt – precis som på alla bilder! Det var fint både invändigt och utvändigt. Stranden var inte lika finns när man tittade närmre då mycket olja låg i sanden och vattnet och stranden var skräpigt. Malackasundet är en av världens mest trafikerade farleder, så det är kanske inte så konstig. Vi gav upp havet efter några bad och satsade på poolen istället – något jag normalt aldrig gör! Vi borde kanske bokat ett hotell på den finare stranden på ön, men jag visste inte hur smidigt det skulle var att ta sig till hotellet och ville bo så nära hamnen som möjligt eftersom vi skulle stanna så kort tid.

Vi stannade i två dagar mitt i veckan och såg inte så mycket folk, men vid polen på huvudresorten och på thairestaurangen sista kvällen var det i alla fall acceptabelt med folk. Vi gissar att det är mer folk där på helgerna, eftersom det bara ligger en timma från en fem-miljonerstad.

Här kommer bilder från vår vistelse på Bintan:

Vår stuga med havsutsikt. Glassigt värre!

Lite annat stuk än vår trädtops-stuga (men den var charmigare!).

Utsikt mot stranden.

Jag tar en promenad längs vår strand. Man får se upp så att man inte får olja på sig!

En vän tog sig en simtur när poolen tömdes på turister efter ett skyfall.

Dagen efter och jag badar i poolen. Andreas fixade solstolar med havsutsikt.

Här låg vi länge.

Och såhär röd blev jag!

Det var lite folk här och utsikten eller maten kunde vi inte klaga på!