Bloggandet fortsätter på Feministbiblioteket.se

Som ni märker råder här bloggtystnad. Det var inte meningen att lämna er kära läsare med en total tystnad. Jag hade tänkt säga farväl ordentligt, men sedan gick veckorna.

Jag driver sedan många år sajten Feministbiblioteket och den är numer även en blogg. Jag har bestämt mig för att blogga även där, dels för att det är jobbigt att hålla igång två bloggar och dels för att dra mer trafik dit. Du som gillar den här bloggen kommer nog att känna igen dig där så följ med dit!

Jag kommer inte att stänga denna blogg, utan det som ligger här kommer fortfarande att vara sökbart. Fortfarande är det vanligast att söka på reflux eller öppen magmun för att komma hit och ni som gör det får gärna mejla och fråga om hur det är att leva med det!

Jag hoppas att jag kommer att fortsätta blogga, även efter jag blivit mamma som jag ska bli om några veckor. Kanske blir det inte lika ofta, men jag ska försöka och jag ska inte göra om Feministbiblioteket till en mamma-blogg – så mycket lovar jag!

Som sagt, häng med dit: www.feministbiblioteket.se

Finns det verkligen helt fria val för alla människor?

Jag har med viss förundran följt debatten mellan Jenny Sonesson/Brigitta Wistrand och Eva Cooper om jämställdhet. Jag har tidigare skrivit om att jag besökte ett jämställdhetsseminarium på Timbro där frågorna också diskuterades. En sak blir jag inte riktigt klok på. Det är detta med könsmaktsordning vs det egna valet.

Från höger hör man att man måste respektera alla människors val, även om de går utanför ramarna (man kan välja att vara hemmafru, prioritera deltid framför karriär eller satsa på yrken som inte ger så stora möjligheter till hög lön). Därför är utfallet, dvs hur många kvinnliga respektive manliga professorer det finns, underordnat. Att alla är nöjda är det viktigaste.

Feminister kritiserar detta synsätt (med rätta, anser jag som ni vet också är feminist). Det som helt faller bort är könsmaktsordningen eller de könsroller vi från tidig barndoms tvingas in i. Det är förvisso inte utfallet som är det viktigaste, men om man inte kan se att det är ett problem att fler män än kvinnor är professorer trots att fler kvinnor pluggar på universiteten, ja då kan man inte heller tro att vi blir olika bemötta i samhället. Då måste man tro att världen är jämställd och att det bara är att jobba hårt, ha det rätta intresset och så löser sig allt. Glastak är en illusion och att kvinnan oftast har huvudansvar för barn och hem är alltid ett frivilligt val.

Men jag tror inte att det är så. Jag tror att vi bli olika behandlade både i skolan som barn och när vi blir äldre. Andra människors förväntningar på oss påverkar oss mer än vi kanske tror. Det är därför för tidigt att lämna walk over och hänvisa till alla människors fria val. Eftersom vi blir olika behandlade så spelar utfallet en roll. Det är ett viktigt redskap för oss för att analysera samhället ur ett jämställdhetsperspektiv.

Nostalgi

Jag hade inte tänkt att denna blogg skulle ta en sådan lång paus, men nu är det som så att jag är gravid och starten på graviditeten kunde varit bättre. Jag har gått igenom många kräkningar och en rätt så lång sjukskrivning. För några veckor sedan satt jag hemma och lyssnade på Lars Winnerbäck och kom på följande blogginlägg. Jag tänkte att jag publicerar det nu och så får det bli uppstarten på denna blogg igen. Välkommen tillbaka!

”Det har inte samma charm att raggla hem klockan fem, det inte lika inspirerat nu som 1995.” – Lars Winnerbäck (Elden).

Citatet ovan fick mig att bli nostalgisk. Här sitter jag och är sjukskriven och väntar mitt första barn som det har kämpats mycket för. Samma dag som Robert Edwards fick nobelpriset i medicin för att han kommit på IVF-tekniken, blev vår liten till i ett labb på Sophiahemmet. Om inget hemskt händer ska den lilla titta ut i början på september och vi båda längtar såklart jättemycket. Min graviditet har hittills varit allt annat än vackert hår och glänsande ögon och allt som man pratar om. Det har varit sjukskrivning, spyor och magsmärtor, men nu ska denna bloggpost inte handla om det.

Jag är 34 år och kan inte klaga på min situation. Gift, gravid, innehavare av fast anställning och bostadsrättsägare samt har hyfsat fri tillgång till en underbar sommarstuga. Någon vovve blir det aldrig, och Volvo skaffar vi oss när vi köper villa. Men blev mitt liv som jag hade tänkt mig 1995? Jag minns inte allt jag drömde om då, i tvåan på gymnasiet, men jag kommer ihåg en del:

1. Gifta mig med en underbar man och skaffa barn.
Check! Delvis då, eftersom inget barn är fött än. Jag kunde dock inte föreställa mig hur en underbar man skulle vara. I mina vildaste fantasier hade jag inte trott att man skulle kunna träffa någon som passade mig så bra som Andreas. Verkligheten överträffade dikten tusenfalt.

2. Skaffa mig ett spännande och inspirerande jobb som sportjournalist.
Nja, jag bytte spår runt 1998 och blev politiker istället. Inget jag har ångrat. Check på spännande och inspirerande jobb i alla fall.

3. Resa jorden runt.
Nej, men flera fantastiska resor till Afrika, Asien och Nordamerika har det blivit.

4. Se följande berömda byggnadsverk: Kinesiska muren, Angkor Wat och Pyramiderna.
Check! Dessutom har jag sett det där konstiga guldtornet från min barndoms kortspel, som enligt det skulle finnas i Bangkok (Grand Palace).

5. Resa till länder i forna Sovjet.
Check! Jag fascinerades i min ungdom mycket av Berlinmurens fall och Sovjetunionens sammanbrott och ville väldigt gärna besöka flera länder som tidigare låg bakom järnridån. När jag var aktiv i LUF och senare i Silc har det blivit flera resor till Ryssland, Ukraina, Vitryssland och såklart Baltikum. Dessutom har jag fått en mycket god vän i Estland som jag hälsar på med jämna mellanrum.

6. Plugga utomlands/bo i Wien.
Check! Två drömmar blev till en. Jag pluggade i Wien hösten 1999 och där blev det väl en och annan hemraggling klockan fem om jag inte minns helt fel. Fantastisk tid som jag är bland det bästa jag gjort i hela mitt liv (förutom att regga mig på SprayDate).

7. Flytta till Göteborg.
Check! Men jag flyttade därifrån också, vilket jag aldrig i mitt liv kunde tro. Möjligtvis om jag flyttade till Oslo, men aldrig till Stockholm!

8. Bo i korridor och få massa nya vänner.
Check! Den var underbara år och många av dem som bodde på Kjellmansgatan 7 umgås jag med fortfarande.

9. Engagera mig feministisk.
Check! Har man en egen bokblogg om feministiska böcker så får man väl säga att man är tämligen engagerad? www.feministbiblioteket.se

10. Bli klar med min utbildning.
Jag har fortfarande någonting att se fram emot ;o)

Jag har läst alla nobelpristagare på 2000-talet

Det är roligt att ha olika bokprojekt och vid sidan om Feministbiblioteket har jag tänkt läsa alla nobelpristagare. Nu har jag även ett nytt projekt som jag ämnar genomföra i mitt liv och det är att läsa en bok från varje land i världen. Jag har fått idén från min kompis Elin som läser alla länder i bokstavsordning och bloggar om dem. Så ambitiös tänker inte jag vara, men jag kanske redovisar några böcker då och då här. I år kommer jag inte att hinna färdigt med min egen litteraturkanon, men det gör inget för jag läser som aldrig förr i alla fall. I år kommer jag förmodligen att läsa mer än 100 böcker.

Nåväl, här är en liten reflektion på nobelpristagarna på 2000-talet:

2010 Mario Vargas Llosa, Peru: Jag gillade hans bok Bockfesten och jag kommer definitivt att läsa mer av honom. Den stygga flickans rackartyg står på att-läsa-listan. Jag tyckte inte att hans kvinnoporträtt var så platta i Bockfesten, som många varnat mig för.

2009 Herta Müller, Rumänien: Jag föll pladask för det poetiska språket i Hjärtdjur. Så underbart vackert och samtidigt så krypande läskigt om Rumänien under kommunisttiden. Jag hade helst inte velat träffa mig själv har stått på att-läsa-listan sedan jag läste denna bok förra året.

2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio, Frankrike: Jag läste Allt är vind, eftersom det var den bok som det rekommenderades att börja med. Jag gillade den, men jag fick inte mersmak. Kanske läser jag något mer av Le Clezio senare.

2007 Doris Lessing, Storbritannien: Jag började med Den femte sanningen och tyckte att det var underbart att läsa en feministisk bibel som dessutom var skriven av en nobelpristagare. Jag var fast och har sedan dess läst alla böcker om Martha Quest, Det femte barnet samt Gräset Sjunger. Fler böcker står i bokhyllan i väntan på att bli lästa!

2006 Orhan Pamuk, Turkiet: Jag började med Pamuks självbiografi Istanbul. Den var lite seg i början, men sedan lossnade det. Jag läste även Snö som började bra, men sedan blev seg. Jag har några fler böcker i bokhyllan, men jag är inte säker på att jag läser något mer.

2005 Harold Pinter, Storbritannien: Det är svårt med dramatiker eftersom jag tycker att det är lite jobbigt att läsa pjäser. Pinters politiska åsikter gjorde att jag drog på det i det längsta att läsa honom. Jag har läst pjäsen Födelsedagsfesten och den var okej.

2004 Elfriede Jelinek, Österrike: Jag var spänd på denna märkliga kvinna och läste Pianolärarinnan. Den boken var fantastisk bra i 200 sidor och sedan spårade den ur. Jag har därför inte kommit mig för att läsa något mer av henne.

2003 J. M. Coetzee, Sydafrika : Här läste jag Onåd och det var en bok jag tyckte var bra. Det var ingen bok som lämnade några djupare spår och därför har jag inte heller försökt hitta något mer av Coetzee.

2002 Imre Kertész, Ungern: Jag läste, som alla andra, Mannen utan öde och det var en fantastiskt bra bok om koncentrationsläger under andra världskriget. Jag gillade stilen i boken och jag fastnade för den, trots att ämnet kändes lite uttjatat vid tiden då jag läste den (2003, tror jag det var). Jag har dock inte läst något mer av Kertész.

2001 V.S. Naipaul, Storbritannien: Jag läste Vid flodens krök som utspelar sig i ett icke namngivet land i Afrika. Jag tyckte inte om boken. Jag kommer dock att ge Naipaul en chans till på temat en bok från varje land, eftersom han är från Trinidad/Tobago och har skrivit en bok om det landet.

2000 Gao Xingjian, Frankrike (född i Kina): Novellsamlingen När jag köpte ett spinnspö åt farfar var fylld med vackra naturskildringar från Kina, men det var då det enda som var bra med denna bok. Boken var bara en transportsträcka fram till att jag skulle skriva detta blogginlägg!

Jag kan lägga till med lite sorg att jag fortfarande inte läst någon nobelpristagare före de fick priset. Men det kommer förhoppningsvis!

Läs här min feministiska analys av årtusendets nobelpristagare.

Aung San Suu Kyi är fri!

Det känns helt fantastiskt att Aung San Suu Kyi har släppts ur sin husarrest. Dock kan jag inte låta bli att känna en viss skepsis. När låser de in henne igen? Men jag har ändå bestämt mig för att vara försiktigt positiv när det gäller Burmas demokratiutveckling. Jag tror inte att det kommer att gå fort, men med Aung San Suu Kyi fri ökar nog möjligheterna för oppositionen att göra något.

Läs mer: Aftonbladet, DN, Expressen, SvD

Läs även recension av en biografi över henne på Feministbiblioteket.

Sommar

Min vår och försommar har varit hektisk med flera resdagar i veckan och jag har i princip aldrig varit hemma. Därför har bloggen blivit lidande. Nu tar jag sommaruppehåll och kanske gör något inlägg då och då, men kommer nog att vara ganska inaktiv. Jag har däremot inga som helst planer på att sluta blogga, men en liten bloggpaus känns nödvändig.

Jag lägger all min bloggenergi på Feministbiblioteket. Läs och kommentera där!

Trevlig sommar alla läsare!

Vart är feminismen på väg och vem vill följa med?

Igår var jag på ett seminarium ordnat av Liberati som handlade om feminism. Titeln på seminariet var ”Vart är feminismen på väg och vem vill följa med”. Moderator var Isobel Hadley-Kamptz och debattdeltagare var Magnus Betnér, Maria Sveland och Louise Persson. Alla liberaler utom Sveland.

Tyvärr blev detta en debatt där de mesta kloka saker kom från vänster och debatten höll över lag mycket låg nivå. Men för att inte vara alltför kritisk utan mer fokusera på det som var bra så kommer här ett antal citat från diskussionen:

Magnus Betnér: Vi behöver stå ut med ett mindre liberalt samhälle på kort sikt för att få ett mer liberalt samhälle på lång sikt (om bland annat kvotering i bolagsstyrelser).

Maria Sveland: Feminism är inte bara åsikter, det är också kunskap.

Louise Persson angående att tro på att det finns strukturer som missgynnar kvinnor och att tro på Adam Smiths osynliga hand: Det är egentligen inte så stor skillnad.

Maria Sveland angående varför feminism blir så känsligt: Det är för privat och vidare att ingen vill konfronteras med frågor som: Varför är det alltid är jag som vet vad som fattas i kylslåpet.

Louise Persson angående bittermän som är arga på att kvinnor oftast får vårdnaden om sina i vårdnadstvister: De ser inte sambandet med odelad föräldraförsäkring och att de inte får vårdnaden. De skyller istället allt på feminismen.

Jag fick tillfälle att ställa en fråga och då också presentera Feministbiblioteket (såklart tar man chansen!). Jag frågade om de kunde se en backlash i samhället just nu, men det var ingen som trodde det. Jag ska utveckla mitt resonemang i den frågan vid ett senare tillfälle. Hur som helst var det en trevlig tillställning som slutade med två utdelade visitkort och två öl i goda vänner lag.

Lästa böcker 2010 del 1

Jag läser en bok på stranden på ön Bintan i Indonesien.

Jag läser 20 böcker enligt en egen litteraturkanon sedan tre år tillbaka och här kan du se vad jag ska läsa i år. Årets kanon ser lite annorlunda ut eftersom jag ska läsa 10 valfria nobelpristagare. Jag kan nu redovisa de fem första böckerna:

Från listan:

Grannarna – Fredrika Bremer: Denna bok var väldigt tråkig. Recension finns att läsa på Feministbiblioteket.

Grisjakten – P C Jersild: en fruktansvärt bra bok! Min vän Mia sa igår på en middag att temat i boken är någon man skulle velat komma på själv. Den handlar om en byråkrat som får i uppdrag att utrota alla grisar och så klart syftar detta på förintelsen.

Nobelpristagare:

Vid flodens krök – V S Naipaul: Denna bok började bra, men sedan kom jag liksom inte vidare. Därför kan jag heller inte ge något bra referat eftersom jag helt enkelt inte kommer ihåg. Det handlar om en man i ett okänt afrikanskt land och han går igenom krig och förflyttningar.

Den goda jorden – Pearl Buck: Otroligt bra! En nobelpristagare och tillika feminist och jag blir sjävlklart intresserad! En recension av denna bok finns också på Feministbiblioteket.

Heinrich Böll – Doktor Murkes samlade tystnad: Fem noveller om mer eller mindre märkliga personer. Min favorit var den om fastern som firade jul varje dag.

Ask och lila kuvert

I torsdags var jag på ett seminarium i Riksdagen om unga kvinnor som hamnar i prostitution för att de vill skada sig själva. Författaren Caroline Engvall var där och pratade om den bok hon skrev för två år sedan, 14 år och till salu. (Jag ska såklart återkomma med en recension på Feministbiblioteket när jag läst den.)

På seminariet pratade även Beatrice Ask och några andra, men jag tyckte att det blev ganska trist när det bara diskuterades vilka polisinsatser som skulle göras så jag gick när det var en halvtimma kvar. Det skulle jag tydligen inte gjort med tanke på vad som visades i tidningarna igår.

Citat från Beatrice Ask enligt Aftonbladet: Jag vill skicka grälla kuvert till sexköparna, för jag tror att det värsta som kan hända en sexköpare är att någon i omgivningen ska få reda på vad de gjort, frun eller grannen (..) Vi borde ha gredelina kuvert, det ska vara tydligt, du är misstänkt för att vara ute och köpt sex

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag är ofta arg för att brott mot sexköpslagen inte respekteras och at folk som bryter mot den inte ses som brottslingar, men detta är banne mig det dummaste jag har hört. Att skicka ut kuvert med grälla färger till den som MISSTÄNKS för brott mot sexköpslagen är inte att hålla sig till att du är oskyldig fram till dess att motsatsen bevisas.

Jag håller med Beatrice Ask om att det är mer effektiv än fängelse, men denna typ av straff tillämpar vi aldrig annars, så varför nu? Eller jag vet varför, för att människor ska dömas av en domstol, inte av sina medmänniskor. LUF:s ordförande Adam Cwejman illustrerar hur det skulle se ut när Ask skickar ut sina ila kuvert.

Ska man skratta eller gråta? Vad man än gör känns inte detta som ett inlägg som främjar de som är för sexköpslagen. Och det skrattar inte jag åt.

Andra som bloggat om detta: Andreas Froby, Sebastian Hallén, Runo Johansson, Amanda Brihed, Sanna Rayman, Alexander Bard och Politikerbloggen.

Invigningen av Feministbiblioteket

Jag är så glad att det kom så många på mitt och Liberala kvinnors mingel och invigning av Feministbiblioteket i torsdags. Jag hoppas därför att de som läser både denna blogg och Feminisbiblioteket inte misstycker att jag postar bilderna på två ställen. Det kom över 50 personer och jag är så glad och rörd att så många var där.

Tack Nina, för fint arrangemang, tack Birgitta för bra initiativ, tack Kicki för bilderna och tack alla som kom och gjorde denna kväll minnesvärd!

Välkommen till nya feministbiblioteket!

Min hemsida feministbiblioteket.se har som jag skrivit tidigare fått en ny layout och bättre funktioner. Nu är det dags för en nylansering! Gå gärna in och titta, kommentera eller rent av skriv en gästrecension. På torsdag, den 21/1 kommer det att bli ett releaseparty för sidan och om du vill komma så mejla mig för mer information: hanna@feministbiblioteket.se.

Här har jag skrivit historien om Feministbiblioteket.

Alla lästa böcker 2009

Här utmanade jag mig själv i läsning. Resultatet blev 78 lästa böcker under 2009. Det är ungefär 1,5 böcker i veckan och får ses som ett gott resultat. Ibland har jag läst 2 böcker om dagen och ibland har en bok tagit flera veckor så det har varit en bra blandning.

Lite statistik bland mina lästa böcker:
20 böcker i min kanon
25 böcker är recenserade i feministbiblioteket
8 böcker var på andra språk än svenska, 5 på engelska och 3 på tyska
13 nobelpristagare
19 deckare

Samtliga böcker:
Pär Lagerkvist Bödeln, Jutta Ditfurth Ulrike Meinhof, Jessica Valenti Full frontal feminism, Susan Faludi Den amerikanska mardrömmen, Mats-Eric Nilsson Den hemlige kocken, Orhan Pamuk Snö, Ami Lönnrot (red) Empati och engagemang, Selma Lagerlöf Gösta Berlings saga, Johan Björkstén I mittens rike, Doris Lessing Gräset sjunger, Gunnar Wall Världens största politiska skandaler, Susanna Alakoski Svinalängorna, Erward Morgan Forster Ett rum med utsikt, Gisela Chand På pottkanten, Edgard Allan Poe Sällsamma historier, Patrick Süsskind Das Parfum, Per Hagman Cigarett, Per Hagman Pool, Per Hagman Volt, Amanda Svensson Hey Dolly, Marina Lewycka Två husvagnar, Ulrika Kärnborg Fredrika Bremer, Rajaa Alsanea Flickorna i Riyadh, Peter Robinson I djävulens sällskap, Sophie Kinsella En shopaholics bekännelser, Peter Robinson En bit av mitt hjärta, Carol O'Connel Mallory - Dödens sköna konst, Åke Ewardsson Nästan död man, Åke Ewardsson Vänaste land, Åke Ewardsson Den sista vintern, Jessica Valenti The putity myth, Isaac Singer Trollkarlen från Lublin, Katia Wagner Alexandramannen, J M Coetzee Onåd, J M G le Clezio Allt är vind, Harry Martinsson Nässlorna blomma, Jessica Valenti He's a stud and she's a slut, Nadine Gordimer Min sons historia, Doris Lessing Det femte barnet, Peter Olausson Faktoider, Gunilla Bergensten Familjens projektledare säger upp sig, Rory Dicker A history of U.S. feminism, Umberto Eco Rosens namn, Camilla Läckberg Stenhuggaren, Elaine Bergqvist Härskarteknik, Peter Robinson Kall som graven, Mari Jungstedt I denna ljuva sommartid, Mari Jungstedt Den mörka ängeln, Mari Jungstedt Den dubbla tystnaden, Leif G W Persson Den som dödar draken, Ian Ranking Blodsband, Linda Olsson Nu vill jag sjunga dig milda sånger, Ed McBain Pusslet, Unni Lindell Orkestergraven, Carlos Ruiz Zafon Ängelns lek, Åsa Larsson Det blod som spillts, Henning Mankell Den orolige mannen, Herman Hesse Steppvargen, John Steinbeck Möss och människor, Erik Eriksson Flickan från Moldavien, Astrid Proll Hans und Grete - Die RAF 1967-1977, Leo Tolstoj Anna Karenina, Stefan Aust Der Baader Meinhof komplex, Waris Dirie Smärtans barn, Assyriska riksförbundet Jämställdhet här och nu, Nima Sanandaji Jämställdhet inom räckhåll, Herta Müller Hjärtdjur, Carina Rydberg Den högsta kasten, Nanna Lundh-Eriksson Sveriges drottningar, John Stuart Mill/Harriet Taylor Mill Förtrycket av kvinnorna/Kvinnornas befrielse, Anders Jonsson De gjorde skillnad, Moa Martinsson Mor gifter sig, Marilyn Yalom A history of the wife, Moa Elf Karlén & Johanna Palmström (red) Äga rum, Blanco, Sissela Nordling (red) Makthandbok, Sherry Jones Medinas juvel, Katrine Kielos Våldtäkt och romantik, August Strindberg Röda rummet

Här läser jag en av alla 78 böcker på Landsort. Ser ut att vara en deckare.

Böcker att läsa 2009 del 4

Då har förra årets litteraturkanon avslutats. Jag läste ut Strindbergs Röda rummet på självaste nyårsafton. Se övriga lästa böcker här.

Anna Karenina - Leo Tolstoj: Oj, oj, oj vad segt och trist. Nästan 1000 sidor plågade jag mig igenom och det tog flera månader.

Ringaren i Notre Dame - Victor Hugo: En tidvis ganska gullig bok, men trots att jag läste den efter Anna Karenina läste jag inte ut den i ett svep.

Den högsta kasten - Carina Rydberg: Jag hade inte förväntat mig att detta skulle bli en av de tristaste böckerna, men så blev fallet. Så urbota tråkigt!

Mor gifter sig - Moa Martinsson: Den klart bästa i denna omgång! Här har jag recenserat den på feministbiblioteket.

Röda rummet - August Strindberg: Det är ju trots allt Strindberg och jag trodde att det skulle vara bättre, sa en kompis till mig när hon läst denna bok och blivit besviken. Det sammanfattar väl vad jag känner.

Jag återkommer snart med ny litteraturkanon för 2010 och i år kommer det att bli lite annorlunda.

Lite tankar om feminismen

Jag läser mycket feministiska böcker just nu eftersom jag har nylanserat min gamla hemsida feministbiblioteket.

Att vara likhetsfeminist är för mig självklart som liberal. Nu är särartsfeministerna så få att man knappt behöver påpeka att man tror på att könsroller är skapade och att de individuella skillnaderna mellan människor är större än skillnaderna mellan könen. De som håller med särartsfeministerna om att manligt och kvinnligt bör bevaras och att kvinnor och män har, av naturen givna, roller kallar sig oftast inte för feminister. Men de finns och alltfler liberaler jag känner går år särtartshållet. Ofta händer detta när de har fått barn. Det är lite skrämmande, men det som är fascinerande mitt i allt ihop är att de som hatar högerfeministerna mest är vänsterfeministerna. Och vänsterfeministerna har faktiskt också mycket inslag av särartsfeminism. Bland annat så är kvinnoseparatistiska arrangemang vanligt i vänsterkretsar efter som ”kvinnor har erfarenheter som bara kvinnor kan ha” och i boken Äga rum fick jag lära mig att konflikten i de egna kretsarna har varit huruvida transkvinnor är välkomna till dessa arrangemang eller inte. För mig låter detta helt absurt. Om man ens måste diskutera en sådan sak så har man gått långt i sitt särartstänk.

Jag ogillar all form av särartstänkande oavsett som det handlar om medfödda roller eller kvoteringar hit och dit (nej, föräldraförsäkringen är inte kvotering, utan individualisering) och ju mer jag läser det vänsterfeminister skriver så inser jag att de är minst lika särartsfeministiska som högerfeministerna. Eller i alla fall har de något gemensamt.

Slutligen vill jag säga att jag kallar mig feminist. Jag kallar mig inte liberalfeminist, för jag har ingen anledning att distansera mig från andra feminister som tycker korkade saker. Jag är lika mycket feminist som de. Däremot, om någon frågar vilken inriktning inom feminismen som ligger mina åsikter närmast, så svarar jag liberalfeminismen. Dock är det få som frågar, istället tar många för givet att man måste ”köpa hela paketet” om man kallar sig feminist. Det måste man inte för man kan ha olika ideologier i botten. Jag är liberal. Liberalismen är min ideologi. Jag tycker att feminismen gör en bra analys på hur samhället är uppbyggt och vilka strukturer som finns. Feminismen är ett analysverktyg. Därför kan man vara både feminist och liberal eller feminist och kommunist.

Nya feministbiblioteket

Nu är sidan äntligen klar! Fortfarande fungerar inte adressen feministbiblioteket.se, så använd feminsitbiblioteket.wordpress.com så länge.

Gå in och föreslå nya böcker, kritisera mina recensioner eller erbjud dig att skrivs en gästrecension! På nya feministbiblioteket ska diskussionen bli mer central och alla ska kunna vara delaktiga.

En annan nyhet är att jag har fört in en ny kategori, övrigt, där böcker hamnar som andra tycker är feministiska, men som jag inte tycker platsar i biblioteket.

Nya böcker idag:
John Stuart Mill – Förtrycket av kvinnorna
Harriet Taylor Mill – Kvinnornas befrielse och Om äktenskapet
Nanna Lundh-Eriksson – Sveriges drottningar

Och böcker som förpassas till övrigt:
Fjodor Dostojevskij – Brott och Straff
Ayn Rand – Och världen skälvde

Under arbete - feministbiblioteket.se

Just nu håller jag på att lägga om mitt feministbibliotek i en ny mall. Därför kanske det blir lite tystare på bloggen än vanligt. Det är ett enormt arbete som visserligen är kul, men som tar mycket tid. Det kommer att bli en mycket bättre sida efter omläggningen:

* Nu kommer du att kunna kommentera och ge tips direkt på sidan.
* Nyheter och senaste uppdateringar kommer att finnas i en blogg.
* Sidan har RSS-flöde.
* Jag kommer att börja ta in gästrecensioner.
* Du kommer att kunna hitta olika feministiska paket samt hitta böcker på olika teman.
* Det kommer att komma nya kategorier.

Som sagt, det kommer att bli hur bra som helst och vill du ha en förhandstitt så mejla mig så skickar jag länken. Jag kommer att behöva massa input! Jag sköter omläggningen av alla texter och min snälla bror kommer att fixa en snygg layout.

Jessica Valenti

Jag har tidigare skrivit om en bok av Jessica Valenti (som bloggar på feministing) som jag köpt i Washington förra året. Jag blev så frälst att jag beställde fler böcker av henne. Nu har jag läst The purity myth och He´s a stud and she´s a slut and 49 other double standards every women should know. Valenti har en förmåga att verkligen locka fram den där kämpargnistan som man behöver i den feministiska kampen. Det känns också bra att läsa dessa böcker som svensk, eftersom man inser att det faktiskt inte är lika illa här.

The purity myth: Detta är hennes senaste bok som kom ut tidigare i år. Den handlar om renhetsmyten, eller oskuldsmyten eller vad man nu skulle kalla det i Sverige. Med andra ord så handlar om boken om att flickor ska vara ”rena” och hålla på sig till de gifter sig, medan pojkar får göra vad fan de vill. Som svensk är det något ofattbart at det existerar saker om ”renhetsbaler” där flickor lovar sina fäder (!) att vara oskulder tills de gifter sig. (Det finns liknande baler för pojkar men då handlar det om att de ska lova att inte ”förstöra” en flicka, dvs det är helt ok att ligga med någon som inte är oskuld.) Sex är fel för kvinnor som inte är gifta och Valentis budskap är att vi borde göra allt för att slå hål på denna myt. Så länge denna dubbelmoral finns så kan kvinnor inte vara fria.

He´s a stud and she´s a slut: Detta är en kul, bra och inspirerande handbok för feminister. Den tar upp 50 fall av dubbelmoral i det amerikanska samhället som hon menar bygger på sexism och ger dessutom tips om hur du bör förhålla dig till dessa. Många fall känns väl igen här hos oss (boktiteln är väl kanske det mest talande); hon gör sitt jobb/han är en fantastisk pappa, han är arg/hon har pms, he´s the boss/she’s a bitch mm. Läs boken och ta till dig, bli förbannad och slutligen agera!

Snart kommer dessa böcker att finnas med på feministbiblioteket!

Artikel om Marilyn French

Jag skriv tidigare om den legendariska feministen Marilyn Frenchs död. Jag skrev en artikel till Tidningen NU tidigare i vår. Här är den i sin helhet:

Den andra maj i år gick en av vår tid största feminister ur tiden. Marliyn French blev 79 år.

Samma år som jag föddes, 1977, skrev French sin mest berömda roman, Kvinnorummet. Jag må leva i en annan tid och i ett annat liv, långt från den verklighet som skildras i den boken, men trots det lämnade den djupa spår hos mig när jag läste den.

I Kvinnorummet för vi möta Mira som gifter sig med Norm. Hennes liv som hemmafru blir ganska långtråkigt och Norm tröttnar på henne. I första delen av boken är hemmafrutemat centralt. Smarta kvinnor lever med smarta män, men de får aldrig någon intellektuell stimulans. Männen tröttnar på dem när de gnäller över situationen och tillslut slutar de att komma hem. Norm lämnar Mira och Mira lämnar familjelivet bakom sig och börjar plugga på universitetet. Där träffar hon radikalfeminister och börjar engagera sig för kvinnors rättigheter. Boken var banbrytande när den kom och den har tjänat som feministisk bibel för kvinnor och tjejer runt hela världen.

Att läsa French är ett uppvaknande, oavsett vilken tid man lever i. Det är inte bara Kvinnorummet. Sin mors dotter och Det blödande hjärtat är två andra romaner med feminismen i fokus. De är analyserande, beskrivande och känns väldigt levande. Man kan riktigt känna alla onda strukturer som gör att kvinnor ständigt diskrimineras och hamnar på undantag. Det handlar om mamman, om studenten och om yrkeskvinnan, alla får insikt om att de inte är lika mycket värda som män i liknande situation.

French har inte bara skrivit romaner, utan också debattböcker och historiska verk. Feminismen är alltid central. I debattboken Det eviga kriget mot kvinnan, tar French upp hur man (män) alltid försökt kontrollera kvinnas sexualitet, och med tanke på hur stor makt katolska kyrkan fortfarande har i världen är boken fortfarande aktuell. From eve to dawn heter hennes historiska verk i tre volymer.

Jag håller inte med om vart enda ord French skriver, men allt som oftast sätter hon fingret på precis den där detaljen som man aldrig hade tänkt på, men som blir alldeles självklar när hon skriver det. Hon har felaktigt blivit beskylld för att sagt att alla män är våldtäktsmän (en av hennes romanfigurer uttrycker en sådan åsikt) och det vore synd om det är för det hon kommer att bli ihågkommen.

Jag tycker att alla som idag anser att feminismen är onödig, ska läsa Marilyn French. Låt inte hennes arbete för kvinnors rättigeter vara förgäves. Man kan inte ta jämställdhet för given och ibland behöver vi en påminnelse om det. French är bra på att påminna.

Marilyn French är död

En av 70-talets främsta feminister har avlidit vid en ålder av 79 år gammal. Marilyn French skrev Kvinnorummet, Sin mors dotter och Ett blödande hjärta. Jag har läst dem och recenserat dem och En förälskad man och andra berättelser här. På 90-talet skrev hon tre volymer om kvinnans historia, From eve to dawn. Jag har ännu bara hunnit läsa den första delen.

Det är tråkigt när betydelsefulla människor går ur tiden och just Marilyn French har betytt mycket för den feministiska rörelsen. Ni som inte har gjort det än måste läsa hennes böcker och börja med Kvinnorummet!

Feministbiblioteket

Jag har uppdaterat feministbiblioteket med fyra böcker.

Full frontal feminism - Jessica Valenti (debatt)
Den amerikanska mardrömmen - Sudan Faludi (debatt)
Fejkad orgasm - Susanna Alakoski och Amanda Mogensen (sex och samlevnad)
Empati och engagemang - Ami Lönnroth (red) (historia)

Jag fullkomligt älskade Full frontal feminism. Jessica Valenti som driver feministing.com talar om för dig att du är feminist, även om du inte vet om det. Språket är kaxigt, men trots det är boken nyanserad. En riktig vitaminkick för alla feminister!

Annars kan jag rekommendera Faludi och även Fejkad orgasm som är essäer som handlar om kvinnans orgasm. Den sista boken är bok om kvinnor inom journalistiken och var intressant på sina ställen.

Besök min sida!